Nyår, analys, tankegångar och A1!

Hej igen! Det är tisdag och dags för ännu ett blogginlägg. Idag kommer det handla om lite vad som hänt i början av veckan, över nyår och i mellandagarna och sen kommer jag berätta lite hur tankarna gått senaste tiden och kolla lite varför det gått om det gått. Här är dagens inlägg: 👊🏼

I går inledde vi veckan med ett distanspass fristil på långspåren kombinerat med lite stafetter. Min känsla var återigen sådär tung, flåsig och dålig. Vi höll inte alls nån fart men pulsen var låg på över 170 stundtals. Jag har ju rätt hög puls men det är för högt i det lugna tempo vi höll. Mitt i passet körde vi i alla fall lite stafetter av olika slag innan vi avslutade med lugn åkning efter. Det landade på 1:30 aktiv tid, fint pass men oroväckande tung känsla.

I morse hade vi morgonstyrka 7:30 ute vid Velodromen. Där körde vi lite parövningar, följt av det explosiva programmet och som avslutning blev det drygt 10 min 40/20 bålstabilitet med olika varianter av plankan. Tufft men kul, jag har inte kört alls mycket styrka senaste månaden pga sjukdom och tävlingsupplägg mm.

Sen under dagen har jag haft träningssamtal med Jimmie och Emma, tränarna, dels för att kolla det vanliga träningen men också för att börja jobba lite med mentalt. Det har varit tungt den här säsongen och på olika plan behöver jag en nystart nu, en nytändning som gör att jag hittar tillbaks i min egen skidåkning. Och i samråd med dem kommer jag ändra en del i träningen. De närmsta veckorna kommer jag varannan dag, enbart A1 i väääldigt lugnt tempo och under nästa vecka köra ett enda styrkepass. Resten blir vila. Det kan vara så att jag ligger precis på gränsen eller till och med gått över den och dragit på mig någon form av överträning. Min känsla har varit att kroppen inte har något överskott, det finns liksom inget tryck i benen att jobba med och det har det inte gjort hittills i vinter. Så nu väntar lugna veckor helt utan fartpass för att få tillbaks en go känsla och även lite motivation.

Gällande den mentala biten har vi också sagt att jag måste tuffa till mig lite. Jag har en inställning som heter duga och motivation till att träna, inget snack om den saken. Men jag har en tendens att alltid underskatta mig själv, inte tro på min egen förmåga, inte våga chansa och inte riktigt våga satsa i t.ex utförsbackar för att jag är för försiktig. Jag tror helt enkelt inte riktigt på mig själv. Ofta när folk frågar vad jag har för mål till en tävling svarar jag ”att stå på benen”, ”ta mig i mål” eller ”ha en bra känsla”. Och det är inte så att jag medvetet gör det, det är bara så jag tänker. Men grejen är att jag ju inte lagt ner 400 timmar under vår och sommar för att komma till en tävling och bara klara att inte ramla. Jag vågar liksom inte utmana mig själv, chansa eller sätta höga mål. Men nu ska vi börja jobba med den här biten genom samtal för att hitta nycklar i att styra tankarna och stärka den mentala biten. Jag ska inte nöja mig med att klara av ett intervallpass, jag ska göra det bra också. Jag ska sluta underskatta mig själv, jag kan åka skidor, jag kan åka fort. Jag kan. Det ska jag pränta in i huvudet. Sånt här går inte på en vecka, vi kommer behöva tid och jag kommer behöva tid. Men jag har under vintern reflekterat över mina tankegångar, analyserat, tänkt om och nu har vi iallafall en början på något och det lovar gott!

Det var det som hänt fram till idag. Nu tänkte jag som utlovat göra en kort resumé om vad jag gjorde dagarna över nyår, något jag missat att skriva om!


30 december:

En lugn dag där jag genomförde 2018:s två sista träningspass när jag på förmiddagen sprang 1:00 runt Via bort mot Logsjö och tillbaks. Fin tur som ingick lite i det upplägget jag la inför Åsarna.

På eftermiddagen körde jag och Gabbi styrka i källaren. Vi delade upp det i ett block med allmän styrka, ett med explosiv och så avslutande bålstabilitet. Och så var 2018 års sista träningspass gjort!

31 december:

Nyårsafton och jag hade vilodag. Jag firade hemma med familjen, vi gjorde trerätters där jag och Gabbi stod för desserten. Vi testade att göra chokladfondant, den blev faktiskt helt okej för att vara första gången. Sen tickade klockan mot tolvslag och vi gick ut, kollade på raketer och skålade in det nya året!

1 januari:

Sovmorgon och Tour de ski på Tv på förmiddagen, träning på eftermiddagen. Årets första träningspass blev ett blåsigt sådant. Tillsammans med Ronja och Anja körde jag ett skejtpass där jag och Ronja avverkade ett sprintpass, pyramidintervaller enligt följande upplägg:

30 sekunder- 1 min- 1,5 min- 2 min- 2,5 min- 2 min- 1,5 min- 1 min- 30 sekunder, allt med dubbel vila mellan.

Tufft men givande pass, spåren var stenhårda, det blåste rejält men vi fick till ett riktigt kvalitativt pass som del av den tävlingsförberedelse jag hade under mellandagarna och över nyår. Känslan var bra, det var snabbfört och jag fick stundtals till både teknik och sprintspeed. Här bilder+ en film från slutet av en riktigt stum tvåminutare…


Och så var vi tillbaks med full kraft i 2019 och nutid. Vad händer i veckan då? Träningsmässigt blir det luuugna pass (gå-på-skidorna-tempo eller bara jogg i låg A1 intensitet) och sen på fredag har jag fått jobb i restaurangen en stund på kvällen. Sen på lördag kommer farmor och farfar hit och hälsar på över helgen. Blir kul det!

Jag nämnde i förra inlägget att jag skulle göra en liten koll på Vo2 max-testet jag gjorde, tänker dock skjuta upp det lite. Vi kommer få en genomgång av alla siffror mm i skolan nästa vecka och det känns som inlägget kommer bli ännu bättre med mer koll på diagrammen mm, så det får vänta tills dess.

I övrigt finns inget mer att säga. Ni får ha det så gött så hörs vi snart igen!

/Filip

Kopparskidan- besvikelserna fortsätter rada upp sig.

Halloj! Hoppas allt är bra med er! Det är söndag och dags för en liten statusuppdatering om veckan och en rapport om helgens lopp. Vi kör igång!

Ja efter cuphelgen i Åsarna tog jag två vilodagar för att vara på banan igen och ha återhämtat sig. Tvättade upp kläder och annat sånt pyssel som görs efter ett tag borta.

På onsdagen började skolan och jag började träna. Sprang upp till Lugnet och skejtade i 45 min för att sen springa hem igen. Det var första gången sen innan jul jag körde här på Lugnet och nu fick jag testa den för mig nya bansträckningen när de pistat i bl.a sprintbackarna. Rolig och tuff slinga, det är en enorm förmån att få ha det som träningsarena.Torsdag morgon var det dags för nästa pass, klassiska intervaller gemensam träning. Vi körde 5×2 min A3 i två block där fokus låg på att få in speciella partier i sprintbackarna och inne på stadion inför Kopparskidan. Känslan var bra, hade lite halvtaskigt fäste men satte diagonal och stakning fint. Sista blocket avslutade vi med spurt inne runt ”hästskon” in på upploppet.  Bra men kallt pass, tempen stod på -9!

I fredags efter skolan hade vi i ettan dans istället för träning på träningstid. Och tillsammans med ett gäng andra sporter testade vi på discodans med instruktör. Det var riktigt svårt men ändå lite kul att göra något helt utanför sin komfortzon. 🕺🏻

På kvällen sprang jag upp och körde ett klassiskt A1-pass på banorna för att känna in kurvor och lite partier på banan. Riktigt fina förhållanden på Lugnet då!

Samma kväll kom mamma, pappa och Gabbi upp hit för att vara med och heja/valla under helgen.

Och så vart det lördag, solen sken, spåren var näst intill perfekta och det var dags för tävling. Kopparskidan hette tävlingen och var klassad som FIS-tävling och var för juniorer/seniorer. 15 km klassiskt med intervallstart var distansen och man körde 6 varv på en 2,5 km-slinga. Vi var på stadion strax efter 8 för att testa skidor och efter mycket om och men hittade vi ett bra par och jag började värma upp. 11.01 gick starten och jag blev först ut i H17-20. Första varvet gick bra, kroppen kändes okej och jag låg med tidsmässigt. Resten av loppet blev ingen rolig historia. Av någon anledning försvann all fästvalla och det blev sämre och sämre för varje varv. Sista fyra varven hade jag inget fäste över huvud taget. Ridå ner. Tappade massor av tid, fick slita ont och blev trött fort av att ens få fäste. Och minuterna rann iväg, jag funderade i 10 km på att bryta och var nära flertalet gånger när skidorna bara slant uppför. Kände hur jag fick krampkänning i armarna, men jag bet ihop och bestämde mig iallafall att jag skulle ta mig i mål trots att jag i princip gick uppför backarna. Sista två varven struntade jag i omgivningen och sa till mig själv att jag iallafall skulle ta mig runt banan medans åkarna började på att varva mig. Jag gav allt jag hade, det gör jag alltid och även om det var skidorna den här gången så fortsätter besvikelserna rada upp sig. Suck. Stakade i mål som sista åkare, 18.04 efter vinnaren över 15 km. Pinsamt. Men det finns liksom inte nåt mer att säga. Det vill sig inte för mig.
Det positiva var att det var kul med mycket publik längs banan, tror aldrig jag åkt med så mycket folk längs banan. Dessutom sken solen och skidförhållandena var näst intill perfekta, alltid något. Här ett gäng bilder från dagen:

Efter loppet bytte jag om och sen dröjde vi oss kvar för att kolla på Kalla, Ebba och de andra storfräsarna när de gick i mål. Det blev en mäktig duell med Kalla och Andersson, här filmade jag dem båda på upploppet.

På kvällen gick vi ut och åt på Basta, en italiensk restaurang här i Falun. Det här var man väl ändå värd efter allt!?

I morse tog vi lite sovmorgon och sen åt vi frukost tillsammans på hotellet där mamma och pappa bodde. Gud så gott med hotellfrukost! Sen checkade de ut, jag bytte om och sen åkte vi upp med grejer till vallaboden, packade in skidor i bilen och sa hejdå för den här gången. Kul att ha dem här, det är ju nåt speciellt när familjen är med och hejar och stöttar.

Efter de åkt passade jag på att träna. Körde ett skejtpass ute på långspåren på natursnö, följde 10 km-spåret som går lite mer ute i skogen liksom, en mysigare variant av skidåkning. Blev 50 minuter lugn åkning+löpning hem till lägenheten.

Tanken är att ni får en liten kombo i nästa inlägg med lite vad som hände över nyår, det har jag glömt skriva om här. Dessutom tänkte jag nämna lite kort om resultatet av Vo2-maxtestet vi gjorde i höstas. Men tills vidare får ni ha en fin vecka, hörs snart igen!

/Filip

Gott nytt 2019!

Hejsan! Det är dags för den utlovade nyårs-specialen som även i år blir en årskrönika från året som gått. Jag summerar helt enkelt vad som hänt, höjdpunkterna, bilderna, ja det mesta som hänt under 2018. Vi inleder med första månaderna, nämligen i vintras och då hamnar vi automatiskt mitt i tävlingssäsongen.

Ja förra årets tävlingssäsong var intensiv men rolig och hade sina upp- och nedgångar. Som vanligt kul att åka runt med GIF-gänget, men lite frustrerande att den där fullträffen uteblev. Jag vann dock mitt första skidlopp, en poängtävling i Ånnaboda med bra motstånd, en viktig tävling som visade att jag kan. USM däremot blev en rejäl besvikelse, mitt stora mål slutade i resultat långt under min förväntan och kapacitet. Tråkigt såklart, men under Folksam Cup kändes det bättre och jag gjorde mitt bästa cupresultat i karriären med en 43:e plats. Det blev också avslutningen på min säsong, sprintstafetten där blev min sista insats med nummerlapp den vintern. db083c1c-d64d-4b45-b894-c0f53a334275d1638d6a-bfc1-4152-92b8-5770f7d59b1e8501b1ef-304b-48ee-9b9f-6678d7689929af41784e-4457-42db-9103-59faad8b58fcaaae6bbb-c86e-4bee-8b24-d96e75e376d7I samma veva blev jag utsedd till Årets ungdomsidrottare av Tysslinge företagare, en av höjdpunkterna för året. Priset var ett stipendium på 4000 kr, det var mest en bonus, själva motiveringen var väldigt fin och något jag bär med mig fortfarande.3a7ac2df-78c9-4ebe-a2c2-ce517a571ff29FFD7FC8-F8BE-4C1D-8662-8BBEEDBE8A69.jpeg

Och i slutet av mars fick jag också beskedet att jag blivit antagen till skidgymnasiet i Falun. Så skönt att äntligen få det klart, dessutom var vi i Falun bara ett tag senare och kollade på världscupavslutningen. Mäktig upplevelse och lite surrealistiskt att det var dit jag skulle flytta ett halvår senare.4ef91c1f-88f7-41b1-827c-607e958431c7bd02769f-b6b2-48d4-a662-920cca35eeff6717fb13-3032-4d9c-9cc0-9d2a2b419819

Sen blev det vår och träningsåret drog igång. Skaren låg kvar på långspåren i Ånnaboda och de sista skidpassen var skaråkning med fikastopp i solskenet. Vi var också i Strömstad över en långhelg och riggade med husvagnen, redan där hade sommarvärmen slagit rot. Dessutom var jag på kick-off i Falun och vi fick bekanta oss med skolan, träffa träningsgruppen för första gången mm. I slutet av maj sprang jag också Fjugesta Trail 15 km, roligt lopp som gick riktigt bra med bra tid och bra känsla.C759A15C-E5E7-4BDD-B2F8-193DE5DA549F.jpeg

Sen kom vi in i juni och sommarvärmen fortsatte. Det var så varmt att asfalten smälte och satte sig på stavarna. Jag var på kusin Sandras student i Hallsberg, körde rullskidlopp i Moto Tour och så vankades det ju skolavslutning. Ett kapitel i livet skulle ta slut och jag gick ut grundskolan och lämnade Lekebergsskolan. Men den sista veckan var riktigt riktigt rolig, den började med att vi satte upp en show i kafeterian, fortsatte med avslutningsmiddag på börsen och avslutades med skolavslutning på Riseberga och ”sista natten mé gänget” på Skara Sommarland. Alla sagor har ett slut och vilken vecka vi fick avsluta med!

6efb8b64-facf-49a4-996e-562671081418c2746344-d4b1-4b3a-9e80-ad3a4a2ee86924e01185-ac11-4aad-8e8d-526eeb9ec1e31461d95a-32cc-4467-abb9-b28776f93f06

Och så var det sommarlov då och det inleddes med några veckor i Strömstad med mycket träning, varma dagar, Fotbolls-VM och midsommar-firande.0307e404-9884-49bf-8b90-529c66dbd854e51928bb-e294-4cf8-ae64-cfd6cd7636464c7da808-5157-4c50-b860-db495014b6467ec4df0a-4869-4d16-8a20-2520f438633a

018c0abc-2bac-4ca2-b2a6-14130fbd4ea8Vi gjorde också en del utflykter, bland annat till Kosteröarna, Tjurpannan och Sandefjord. f427d97d-9d7b-4ad8-a90d-18d88fa3007defb0c613-24d7-457e-a3a2-f44383471ea3bad57f47-1c06-46ea-97f3-425e9bd4ba88cf6226b2-3a69-4381-aa0d-1895b621430b6445771c-8ccf-4753-9a7c-ad2e43589356ed76f8cb-2e37-4cf9-ae7c-22d99f5ee8bd08f6f6f8-3e8d-4efe-8b97-db808fb2eac3ea0b57bc-2312-4f41-8380-f91b263366deJag sprang också Strömstadmilen, tränade tufft med veckor med runt 15 h träning och sen under juli månad sa vi hejdå till husvagnen och Strömstad och kom hem till Fjugesta. Tillsammans med Ronja och Anja genomfördes årets galnaste träningspass helt klart, nämligen att cykla MTB till Nora tur och retur. 80 km trampade vi, över 5 timmar tog det och trots utmaningen blev det många skratt på vägen.43a78a19-d45f-4421-8aa7-481955a541767872f225-6a68-4c6e-8402-e0b04f2f8d63b86ecab8-8db0-4809-b0cf-52741ea61549 Jag började också sommarjobba i thairestaurangen i kombination med träningen, roliga veckor som innebar lite fasta tider, bra träningspass och varma dagar.137008f9-4659-4bdc-bcb7-c72a42d5f4056ade8609-e73b-4f6a-bceb-4c1f8285375233824585-bc91-4139-80b5-fce37c1ba22d75f281ed-01b7-4bb4-a86d-fee4c42c1b11eaece199-46de-4cd3-8cef-95ce03928be1c146c86d-afc7-4a3c-be67-6cb2331f37b6

Det blev augusti och för första gången fick jag komma upp hit till Falun och se lägenheten och inreda mitt rum. Känslan var såklart lite pirrig men såhär i efterhand är det lite roligt att blicka tillbaka på hur tankarna gick då, hur det kändes och hur nytt allt var. Hela familjen var iallafall här en helg, jag fick utforska lite ny träningsterräng på Lugnet, rummet blev klart och så gick vi ut och åt på kvällen. Det var helt enkelt början på vad som komma skulle!

Sista veckorna på sommarlovet tränade jag på, dessutom åkte jag ut i husbilen med farmor och farfar. Planen var Sälen och sen fick vi se lite hur vi skulle åka sen. Det slutade iallafall med ett par dagar i Tandådalen där jag besteg slalombackar och körde intervaller på myr. Sen drog färden vidare in i Norge innan vi hamnade i Värmland och Långberget. Riktigt fint ställe där vi sov över och där jag körde det kanske finaste löppasset iår, man korsade myrar, sprang på smala stigar bredvid en tjärn och verkligen hade hela skogen för mig själv.12d7ffd6-9aa0-4310-86d0-8c8fef9570a369a688fe-781b-426c-991b-eb493fa37cb5f10e541c-2501-4693-9cb7-586aac167b529c138a07-e908-496d-9658-a44241953015Resan gick vidare, vi var uppe en sväng på toppen av Branäs och Hovfjället innan vi kom fram till Torsby. Där åkte jag skidor några pass, både i tunneln och på rullskidbanan och så var grillade vi utmed en sjö i närheten. Riktigt mysig tripp!09ddea6a-fc29-4189-8395-d230aee099a8a84b19a6-a0d4-4a4e-a318-0907bf80652380d1037f-200d-4dae-98d6-b60d0c77db855f3be212-2e4c-4d99-8d92-4b9b5eebd7d6

Och som om jag inte upplevt nog mycket så åkte vi i familjen till Strömstad över en helg bara sådär och fick en sista helg tillsammans på sommarlovet. Sista dagarna hemma i Fjugesta sen bestod av packning och så var det till slut dags. Den 20 augusti, en måndag så flyttade mamma och jag upp de sista grejerna och så kunde jag titulera mig Falu-bo. Det var lite vemodigt såklart, jag lämnade tryggheten och kastade mig ut i något jag inte visste om jag skulle gilla. Samtidigt var det ju mitt mål och det jag längtat för under så lång tid!9f4bbc00-945a-4ac9-a7cd-be6deaeb4abd22 augusti var sommarlovet över och skolan började. Gymnasiet började. Ek18a blev min nya klass och nu var man igång. Jag minns första passet med träningsgruppen, vi hade ett litet hemmaläger första veckan och sen följde en period över hösten med en del tester och utmanande pass! Jag var också hemma emellanåt och sprang bland annat ännu en löpartävling, denna gång Kilsbergen Trailrun 14 km i Ånnaboda. Det gick bra, alltid kul att tävla och utmaningar är skoj.3c836176-b240-43eb-8753-4f41fbf19abf8cb83c0d-27f4-49dc-96d1-fd49c51e3f4862873a82-c6f9-45d5-81b9-0664413a3792

Hösten rullade på, man kom in mer och mer i skolan och på träningarna för varje dag som gick. En träning som stack ut lite var när vi var i Vika och körde intervaller i hinderbana. Riktigt kul och riktigt jobbigt! Hösten flöt på, hittade allt bättre träningsrundor, vi började med rullskidtest och så i slutet av september åkte vi till Idre Fjäll på höstläger. Så kul att dels få ny träningsmiljö, träna mycket och komma ihop oss mer som grupp. Vi hann med många fina pass, däribland tröskelintervaller nerifrån Idre By och ett tre timmars löppass upp på Städjan och ner vid Nipfjället.e0324bb7-f775-401f-8f4b-ea760e6d68312a1cd101-6d33-45f0-bde3-6d442b13a0d765049559-c0bf-41f0-ae1a-9deadf6655269b75f081-3a35-4d81-bfec-a8cab425fe8deb895c36-0266-4f53-8f66-6933fbe4ab201b909ad4-10d3-4d51-8bf5-fd7f06dcbead7df7f6c0-4575-4027-9d6e-0903e41e486404999afc-5a9e-4be9-aeae-bbf7e48995e7eaf1fcb0-2719-4dae-81e2-800e8bfa9e0c8ac575e9-ca47-4226-b1e1-03b955319684

Jag fick också under ett par helger besök av farmor och farfar respektive mormor och morfar som åkte upp hit och kollade hur jag bodde och så. Jag fick också chansen att visa dem runt i stan mm.

647cee6d-34aa-4de0-a114-2503cf4b5e54
Matmarknad med farmor och farfar!

Och med tiden blev det mörkare, gråare och de färgade löven började på att falla. Jag gjorde för första gången i mitt liv ett Vo2-max test på rullskidband i testcentret uppe på Lugnet där vi dels mätte trösklar och så maximalt syreupptag. Coolt, jobbigt men framförallt givande till träningen framöver.

Sen fick vi höstlov och den veckan var jag hemma i Fjugesta, jag åkte ju på nackspärr den veckan och fick således ett litet avbräck i träningen. Men jag var snabbt tillbaka och den 2 november gjorde jag alltså snöpremiär på Lugnet och sen dess har det gått att åka skidor här i Falun.73d52898-fa76-4020-bb6a-38eaaf7f8cd309aaea76-fc80-4035-b8ef-f9fc26313540 Hursomhelst började säsongen närma sig och jag tränade på, fick till bra pass och under en helg hemma kördes också säsongens sista rullskidpass, som vanligt på vägarna mellan Fjugesta och Lanna. Samma vecka fick jag extrajobb här i Falun på thairestaurangen tvärs över gatan, mitt andra jobb, 16 år gammal.

Sen var det dags för årets andra läger i Idre Fjäll, denna gång på snö. Snöslingan var begränsad men bättre än i Falun och Idre levererade både bättre träning och strålande väder, vad mer kräver man? 21063be2-bccf-4718-b30f-9b32748bc733ae228e65-41be-41e6-b0ac-f6711e6ffc5c892d67f1-0885-4b85-b5ab-73417f5b3c9768f43389-74a0-4609-8ed6-9d193f87a954e1f0cb29-0cfa-4401-ab9d-0d1165a03566Vi hade en riktigt bra vecka och under helgen där var det också dags för tävlingspremiär. Jag debuterade som junior, sprintade på lördagen och körde för första gången 10 km på tävling på söndagen. Tung helg men som blev startskottet på tävlingssäsongen 2018-19.8843ef47-6564-439c-8f93-c22a666a6657dd5331ef-aa7a-4a33-8f33-8d5c1b0a3b4e57f696d5-6390-4e51-a409-6e8e70ea23454752b06d-a77b-4d8f-b9b1-1d8bf86abfca

Och vips så var vi inne i December, sista månaden på året. Jag hade problem träningsmässigt då och på grund av den tunga känslan blev jag tvungen att vila en hel del. Vi hade rätt mycket i skolan, däribland ett projekt där jag fick möjlighet att intervjua en person med intressant yrke. Och jag fick en intervju med svenska skidlandslagets presschef och kommunikationsansvarige, Katarina Medveczky. Så fränt att få komma in i deras lokaler och ställa mina frågor till henne. Det var också en av höjdpunkterna under året!34a6c02a-6204-4091-abba-60875ee375f3

Jag var också hemma en helg och firade farmor och farfar som firade 50 år som gifta och vi var tillsammans med släkten på julbord i Norrkvarn.6089e960-80d1-4817-8682-fae2165ded98

Jag fortsatte också tävlandet, säsongens andra race blev i Älvdalen där det lossnade lite mer och jag gjorde ett bra skejtlopp på lördagen.24c87b0b-524f-40b6-b9d6-9a32f6443862
Och så började det lacka mot jul, Falun blev mer och mer julpyntat och det gjordes både pepparkakshus…031547ed-0f1f-40f9-b53d-14274c6ff6e5

…och lussebullar.36503671-6f6f-4fdc-bfa0-df5944037f0f

Jag blev ju sjuk vid lucia och avslutade min första termin i gymnasiet med halsont. Surt, men vi fick till en kul avslutning i och med skolans volleybollturnering! Och så hux flux var första terminen gjord och jag gick på jullov! Julen tillbringades hemma i Fjugesta med familjen, vi åt julbord, öppnade paket, kollade på Kalle Anka osv. Och i mellandagarna började jag träna, Ånnaboda bjöd på fina skidförhållandet och jag förberedde mig mot min första Scandic Cup efter nyår.c349fd6d-0c7c-4bae-9acf-84a322c8659fbd3cf6d5-c212-4b07-8fb9-ac5ac47adce2c932d03a-e5ce-41d4-a7b7-caa465516bb88236bcb6-f7fe-4f7a-86d5-97f54cd6f9dd83e5c0c4-9d16-47e8-9920-40e99471d9cfOch så blev det nyårsafton, ännu ett år har man överlevt och numera är vi alltså inne i 2019! Jag firade nyår hemma med familjen, vi gjorde trerätters och kollade på raketerna vid tolvslaget. Och så var 2018 lagt till historien och 2019 tog sin början. Lite vemodigt men samtidigt kul med en nystart och att få se vad 2019 har att erbjuda.9c971176-f380-4361-b865-7cf76bbc8c7e

2018 var året jag tog steget, flyttade hemifrån och började skidgymnasium i Falun. Året då jag tog min skidsatsning ännu mer på allvar och där livet förändrats på många sätt. För ett år sen hade jag aldrig kunnat tro att jag nu skulle sitta i en lägenhet i Falun liksom. Jag har klarat av mycket prövningar och är så glad att det blev rätt. Det är inte bara att komma till ett nytt ställe, lämna tryggheten, skaffa nya kompisar och klara av att flytta, träna, gå i skolan. Men det har gått galant, jag har lärt mig och utvecklats så mycket bara under det här året. Och när man gör som nu och kollar lite i backspegeln inser man hur kul man haft det, hur mycket minnen man samlat på sig och hur mycket man växt som person. Det har varit ett fantastiskt år på så många sätt och stort megatack till er som varit med och förgyllt det!

/Filip

Scandic Cup Åsarna!

Hej på er, hoppas allt är bra. Det är måndag och jag är tillbaka i Falun igen efter 5 dagar i Åsarna. Det har varit en tung helg för min del, det är fortfarande ingenting som stämmer den här säsongen.

I fredags körde jag ju 10 km fristil på en tuff bana utan speciellt mycket vila och med svåra kurvor utför. Hade ett bra startläge bland de första i fältet och trots att benen inte känts tip-top så var jag ändå sugen på att åka bra. Under loppet var tankegångarna motsatta. Jag gjorde mitt överlägset sämsta lopp någonsin, benen var tvärstumma i första backen och tanken på att bryta slog mig både 1,2 och 56 gånger. Det hela började med att jag ramlade i den första kurvan ut från start, bröt dock inga stavar eller nåt, så jag försökte hålla mig kall och hålla min plan att öppna lugnt. Men benen stumnade direkt och det blev 10 usla kilometer och jag gled in som 102:a, 9 minuter och 36 sekunder efter segraren. Pinsamt. Jag kände inte igen kroppen, tog i allt jag hade, höll ungefär uppvärmningsfart men hade 196 i medelpuls och 205 i max. Kom ändå fram till att jag inte skulle bryta och kämpade med gråten i halsen i mål som näst sist. Och till råge på det satte fallet spår i huvudet på mig. Jag plogade ner i varje kurva, för helt plötsligt blev jag som rädd för nedförsbackar. Så kan man inte hålla på, men jag var så rädd att ramla igen att jag tappade tron på mig själv och att jag skulle stå på benen. Efter alla tankar som snurrat under loppet var jag bara helt tom när jag gick i mål. Ville helst av allt glömma allt, inte prata om det och gå vidare.

Vi åkte iallafall ner till stugorna och åt, spelade kort och vilade innan bantester. Jag skulle ju som sagt inte åka masstarten och tur var väl det. Men jag åkte med upp och tog deras bantest som ett A1-pass för mig. Åkte av mig lite slagg och fick komma på andra tankar. 10 km blev det och ca 1:00 klassisk åkning+skidtest på kvällskvisten.

Lördag var en tävlingsfri dag för mig, istället agerade jag fotograf/coach/stavräckare längs spåret. Som tur var gick inga stavar sönder och jag kunde istället bara heja och fotografera, kan vara kul det med. Vädret i Åsarna var långt ifrån bra i helgen ska sägas, under loppet var det 7 plusgrader och ösregn.

Vår coachplats längs spåret. En minut senare kom hela klungan åkare!

På kvällen testade vi återigen skidor på stadion och även sprintbanan till söndagen. Det hade frusit på rejält och utförsbackarna var rätt obehagliga, något mitt huvud inte behövde. Åkte några varv för att bli säker och sen körde jag ett par varv fort för att få till lite snabbhet.

Banskissen!

Och sen var det söndag och tävlingsdags igen, denna gång sprint klassiskt alltså. 10.25 stack jag iväg och hade en bättre känsla än i fredags, men saknar fortfarande formen och fartpåslaget. Var dock bestämd utför och satsade, alltid något. Blev till slut 81:a, 35,8 sekunder efter. Det gick ju bättre och var en okej insats, konkurrensen är hård och första året som junior är tuff. Men det som gör mig besviken är ju känslan i kroppen, jag kommer ju inte ens upp i min egen nivå. Jag är helt under isen och vad jag än gör verkar inte kroppen svara. Det är klart man blir less och tappar stinget, men som ni förstått ger jag inte upp i första taget. Det här ska jag vända på även om det var surt och tungt igår såklart. Här en bild från uppvärmningen:

Efter prologen åkte vi ner och åt och duschade i stugorna och sen åkte vi upp igen och kollade på Emil som körde heat. Han gick till slut hela vägen till final och slutade trea i H19-20, så rolig avslutning på helgen!!

I väntan på att de skulle komma in på upploppet!

Sen bar det iväg hem hit till Falun och så var helgen slut, min debuthelg i Scandic Cup.

Det blev inget vidare roligt inlägg det här, men det här är inte bara en blogg i medgång. I helgen gick det skit, det är också en del av min skidåkning och så kan det vara. Jag tar nya tag redan till helgen då jag anmält mig till 15 km klassiskt här i Falun. Kopparskidan heter tävlingen och är en ny stor FIS-tävlingen här på Lugnet och det är inga duvungar som är anmälda. Vad sägs om Charlotte Kalla, Jens Burman och Ebba Andersson bland seniorerna?

Men tills vidare får ni ha det bra, vi hörs till veckan!

/Filip

På plats i Åsarna!

Hej på er. Det är torsdag den 3:e januari och det var ett tag sen jag uppdaterade här. Mycket har hänt och därför kommer jag dela upp det lite och ta lite i taget. Vi börjar någorlunda i nutid, nämligen med gårdagen:

Ja igår fyllde jag nämligen år. 17 år. Herregud vad tiden går fort, om ett år blir jag liksom 18…

Hur som helt firades jag med frukost på sängen och presenter klockan 6 på morgonen. För sen var det bara att packa det sista och bära ut i bilen och sätta kurs mot Scandic Cup i Åsarna. Efter nästan 8 timmar bilfärd anlände vi till stugorna, inkvarterade oss och så åkte vi upp till stadion. Jag har aldrig varit i Åsarna förut så det mesta är nytt, men det är alltid roligt att komma till nya ställen. Det är alltså Scandic Cup här i helgen, en cup med fullt nationellt motstånd där jag kommer köra 2 av 3 tävlingar. På lördag är det JVM-test på 20 km klassiskt masstart, en distans jag står över för att istället satsa på sprinten dagen efter. Så jag kör alltså lopp fredag och söndag.

På kvällen där körde vi iallafall 1:00 fristil på 10 km-spåret. Snön vräkte ner och det var inte belyst, som tur var hade vi med pannlampa och det blev en riktigt fin tur i ljusskenet.

Idag har vi tagit lite sovmorgon och sen tagit oss ut på en joggingtur upp mot stadion. Blev en halvtimme enkel jogg och lite rörlighet bara för att aktivera sig. Sen har vi käkat lunch, kollat på Tour de ski och varit uppe på stadion igen och testat skidor. Snön har vräkt ner senaste dagarna och det väntar plusgrader imorgon, något som kan göra spåren rätt lösa och vallningen även på skejtskidorna blir extra viktig. Känns som vi hittade bra par att testa ut till imorgon.

Vad är det då som väntar imorgon? Jo, vi kör 10 km fristil här i Åsarna, ett lopp jag hoppas kommer gå bra. Det har känts bra på sistone så jag hoppas kroppen är med mig. Banan är 10 km lång och vi kör ett varv på den+ att upploppet här är lite speciellt och går uppför hela vägen, något jag gillar! I övrigt är det inte så mycket att säga, starttiden för mig är 11.21,30 och jag bär startnummer 455. 💪🏻

Nu till något helt annat, jag lovade nämligen ut en special till nyår och den är i full gång och jag kommer i den mån av tid jag har publicera den. Dessutom kommer ni få en liten check på vad som hänt över nyår. MEN, nu kommer mitt främsta fokus ligga på tävlingarna fram till söndag så hoppas ni har lite överseende med det.😉

Imorgon blir det åka av. 👊🏼

/Filip

Årets sista intervaller!

Hej på er! Det är lördag och träningen flyter på i bra takt, har kommit igång bra nu efter sjukdomen och fått till bra pass uppe i Ånnaboda. Såhär har det sett ut:

Igår träffade jag Ronja och Anja uppe vid klubbstugan och körde skejtintervaller i finvädret. Jag körde 6×3 min med 2 min vila mellan i kontrollerad men hög fart, planen var inte att maxa och köra helt slut på sig utan mer ett tufft men givande fartpass. Hade en riktigt bra känsla, tekniken kändes bra och jag kunde åka stort och kraftfullt utan att spränga mig. Efter den urladdningen åkte vi sen av oss i dryga 20 minuter och sen var faktiskt årets sista intervaller avklarade, något mer fartpass innan måndag blir det inte.

Svårt att sluta le en dag som igår!  🤩

Efter lunch träffade jag Richard, vi tog bussen in till stan och såg ”Lyckligare kan ingen vara” på bio, en bra film även om det inte var speciellt mycket mer än så. Men trevligt var det! 🙌🏼

Idag genomförde jag ett lite lugnare pass, det blev 2:00 klassiskt med 10 st impulser inlagda. Känslan var väl sådär, hade lite halvtaskigt fäste, men ju mer tid på skidor för att vässa formen desto bättre! Jag äger numera ett par skinskidor, dvs skidor man inte behöver valla. De har funkat sådär de senaste passen men med lite justering av bindningar och med lite mer åkning kommer de nog igång. Här några bilder från dagen: 📸

I övrigt har vi såklart kollat på Tour De Ski och sett svenskorna återigen leverera pallplatser, det är så kul att kolla på!! 🇸🇪🇸🇪

Imorgon är planen dubbelpass, först ett löppass och sen ett styrkepass på kvällen. På grund av förkylningen har jag gjort upp en egen lite lugnare plan för att se till att dels inte få bakslag men också för att med kvalitet få till en bra form. Så kan det bli ibland.

Det var väl allt för idag, nästa uppdatering kommer på nyårsafton är det tänkt, kanske tillspetsat med något extra, vem vet? 😉🤷🏻‍♂️

/Filip

Comeback och julfirande!

Hej på er och god fortsättning! Det är torsdag, julen är över och det är dags att uppdatera er lite om julfirande mm. Dessutom har jag äntligen kommit igång med träningen. Vi börjar dock (såklart) på julafton. 🎄

Ja i måndags var det alltså julafton! Den inleddes såklart med risgrynsgröt till frukost och paketöppning med familjen, sen på eftermidddagen bänkade vi oss framför Kalle. En stund senare kom mormor och morfar och vi åt julbord här hemma, körde julklappsleken och öppnade paket. Jättemysig julafton om du frågar mig!

Juldagen blev en regelrätt vilodag, jag kände mig bra men tog ett par extra dagar för att få lite ”marginal” mellan sjukdom och träning. Annars hände inte speciellt mycket, tog en sovmorgon och så åkte vi förbi hos mormor och morfar på en fika.

Och så igår, annandag jul, gjorde jag äntligen tränings-comeback. 9:00 träffades jag och Minna i Ånnaboda och körde ett kort distanspass klassiskt i 1:00 utan konstigheter. Kroppen kändes tung, flåsig och otränad men det var ändå skönt att få komma igång och få träna igen och åka av sig lite julmat. Fint var det också!

Idag hade jag klockan ställd på 7:45, för klockan 9 möttes jag och Anna och tog en löprunda. Vi sprang på lite vägar i och runt Fjugesta och jag fick ihop ca 9 km sådär på morgonkvisten. Kul med sällskap, det var ett tag sen det passade oss båda.

Benen kändes pigga och nu är det förhoppningsvis bara att ställa in siktet på att hitta formen till Åsarna om en vecka. 💪🏻 Imorgon väntar ett fartpass fristil är det tänkt, ett lite lättare men som förhoppningsvis väcker kroppen lite. Blir skoj det!

/Filip

God jul!

Hej på er. Det är söndag dagen före julafton, det är jullov och jag är hemma i Fjugesta igen. Sista dagarna i skolan hade vi lite julmys med lekar och fika och sen i fredags avslutades terminen med volleybollturnering där vi även var utklädda i bad-tema. Så rolig dag och så roligt avslut på min första termin i gymnasiet! Känns verkligen som jag hamnat helt rätt med träning, kompisar och så. Efter att alla kramat om varandra och önskat god jul så kom jag hem, tog med packningen och gick till tågstationen. Sen lämnade jag Falun för den här gången och några timmar senare hämtade farmor och farfar upp mig på Örebro central. Sen kom vi hem och gick direkt på kalas till min kusin och så avslutades kvällen hemma med en hyrfilm.🥰

Igår var vi, liksom en miljon andra, inne på Marieberg och fixade med de sista julklapparna och sen på kvällen kom farmor och farfar och firade jul med oss på kvällen. Mysigt!

När det gäller träning så är jag så gott som frisk, planen är att vila till tisdag och sen komma igång med träningen då, bland annat med förberedelser inför tävlingarna i Åsarna efter nyår. Kul ska det bli, har verkligen saknat att få träna nu ett tag.

Idag har vi slagit in paket och nyss varit inne i Örebro, gått i Wadköping, tagit en fika och kollat på ljusshowen vid slottet, fantastiskt fint och juligt!

Och med det sagt önskar jag er läsare en riktigt riktigt GOD JUL, ta hand om er, ät gott och NJUT. Det ska jag! 🎄🥰

/Filip

Tävlingar 2018-19!

Hej på er, hoppas allt är bra. Det är onsdag kväll och sjätte sjukdagen går mot sitt slut. Ni anar inte hur rastlös jag är när fritiden inte fylls med något, har kommit till den punkt när man rensar byrålådorna bara för att ha något att göra. 😅 Förmodligen kommer jag vila även in i nästa vecka, är fortfarande täppt i näsan och kroppen känns allmänt varm, så jag gör nog mest rätt i att vila. Hur som helst så har veckan varit lugn, i måndags skulle vi ha haft lite julspecial på träningen (det innefattade att testa curling), men jag var ju inte helt kurant och fick stanna hemma. Igår efter skolan var jag och några klasskompisar ute på stan, handlade lite julklappar och tog en fika och sen pluggade jag matte och kollade på film resten av kvällen. Och idag har jag gått i skolan hela dagen, haft matteprov och nu har jag packat till hemresan på fredag bland annat. Inget märkvärdigt med andra ord. Just att bli sjuk nu var lite synd, för det har kommit en decimeter nysnö sen i helgen och nu går det att åka på långspåren uppe på Lugnet. Förstå en morgon med pannlampa i snöfallet… 😌Men det är bara att bita i det sura äpplet och försöka bli frisk fortast möjligt.

Med det sagt bjuder jag er på en kort genomgång av de viktigaste tävlingarna i vinter. Ja, det är de stora nationella tävlingarna som är huvudfokus i vinter. Följande tre tävlingshelger kommer jag rikta mitt ljus på lite extra:

  • Scandic Cup Åsarna 4-6 januari
  • Scandic Cup Hudiksvall 16-17 februari
  • Junior-SM i Sollefteå 6-10 mars

Tre stora tävlingar med motstånd från hela landet men där mitt fokus kommer ligga på att vara i så bra form som jag kan och visa vad jag går för. Det kommer även att arrangeras en FIS-tävling här på Lugnet den 12/1, en stor tävling som avgörs i 15 km klassisk stil, en tävling som är nära och bra och som jag också vill åka bra på. I övrigt är tanken att åka lite mindre tävlingar, eventuellt också något längre lopp, är lite sugen på att testa Wadköpingsloppet på 40 km hemma i Ånnaboda. Men vi får se, tävla kommer jag göra en hel del och mesta delen ligger nu efter jul så nog finns det mycket att längta till. 😁 Här en bild från en av alla tävlingshelger förra året:

Imorgon är sista dagen i skolan innan jullovet. På fredag avslutas terminen med en volleyboll-turnering och sen får vi gå på några veckors lov över jul och nyår. 🎄 Men tills dess så får ni ha det så bra, på återseende!

/Filip

100 år!

Hallå kära bloggvänner. Det är måndag, vecka 51 och dags att skriva av sig lite här igen. Det har varit några sega dagar med krasslig hals men nu har det vänt lite och halsen gör inte ont iallafall. Helgen blev en lugn historia, följde Vinterstudion, gick lite promenader, vallade skidor, åt pizza och ja chillade helt enkelt. Händer inte alltför ofta nuförtiden. Ser inte någon större anledning till att fördjupa mig i de här roligheterna i det här inlägget, istället bjuder jag er på en längre text idag i lite av den politiska andan, något som inte trätt fram riktigt på den här bloggen. Men vi ska snudda lite på ämnet och förhoppningsvis kan ni få er en liten tankeställare:

Jo för dagen till ära så är det idag 100 år sedan Sverige införde allmän rösträtt, för 100 år sedan idag röstade alltså riksdagen igenom att rösträtten också skulle inkludera kvinnor. Indirekt firar demokratin på dagen 100 år och det är ju i sig något att fira, för se hur långt vi kommit sen dess! Men. Inte något gott som inte har något ont med sig. Jag är rätt insatt i omvärlden, nyheterna och även lite politiska frågor. Och jag kan inte låta bli att rent utsagt bli arg och ledsen. Under valet i höstas valde jag aktivt att inte pumpa ut massa kommentarer osv, man överöstes tillräckligt som det var. Men nu, med lite distans till det hela, känner jag att vi måste reda ut lite saker. Det är otäckt att kolla på nyheterna, se utvecklingen i USA, Brasilien och andra länder där högerkrafter får fäste. Där man inte ser alla människor som lika mycket värda och raserar det människor dött för att bygga upp genom historien. Och sedan några år tillbaka så har det här nått Sverige. Det är helt plötsligt helt okej att en partiledare står i SVT och säger att anledningen till att nyanlända inte får jobb är att de ”inte är svenska”. Det är okej att nazister demonstrerar fritt på våra gator och det är okej att rösta på ett parti som inte tycker alla människor har lika mycket värde. Hur hamnade vi här? Det räcker ju att höra jargongen, den negativa inställningar till flyktingar, diskussionen om att MeToo ”gått för långt”, att miljöförstöringen är en bluff och att genuspedagogik i förskolan är ”flum”, bland annat. Låt mig bara klargöra hur det såg ut för 75 år sen. När tyska folket under andra världskriget hittade lyckan hos ett missnöjesparti och lät sig totalt förblindas av det hat som spreds i de åsikterna. Snacket då var hur den judiska rasen infekterade landet, hur man skulle rena rasen, hur kvinnor var till för att stå vid spisen och föda barn. Hur det slutade? Det missnöjespartiet framkallade den mörkaste fläcken i nutida historia, de genomförde ett regelrätt massmord och var anledningen till ett andra världskrig. Och i tider där demokratin nu tappar allt mer mark, egoismen växer och högerkrafter bara blir större och större är det ju inte annat än att man undrar. Var slutar det den här gången? 100 år har gått, vi har kommit så långt men har så ofantligt lång väg kvar. Vårt klimat står på ruinens brant, men i Brasilien fick man nyss en president som vill skövla regnskogen och skapa industrier istället. MeToo har revolutionerat synen på jämställdhet men i USA har man en president som håller våldtäktsmän om ryggen. Och här i Sverige röstar 18 % av alla röstberättigade på ett parti som slåss med järnrör och står för en politik som drar Sverige tillbaks i tiden. Ett parti utan hjärta, byggt på egoism. Vi håller på att tappa greppet om den demokrati och värld som funnits. Sverigedemokraternas framsteg känns bara som början på något mycket värre. För mig är de åsikterna SD har så långt ifrån svenskt man kommer. Jag som kommer från Colombia tar inte åt mig så hårt, men det är klart att man reagerar när de går ut med att de vill förbjuda dubbla medborgarskap…

Jag blir genuint uppgiven, varför kan vi inte bara fatta att alla är lika mycket värda, att miljöproblemen är på riktigt och att jämställdhet är något som gynnar alla? Jag har tagit diverse duster i kommentarsfält, för nu har jag tröttnat. Tröttnat på alla män som uttalar sig nedvärderande, tröttnat på jargongen och tröttnat på egoismen. Vi borde vara tacksamma i det här landet, vi har det oförskämt bra och det är tack vare att vi hjälpts åt och samarbetat som vi kommit hit. När det gäller lika villkor mellan män och kvinnor har vi en bit kvar och med miljöarbetet en ännu längre bit. Klimatfrågan är inte en slump längre, kollar man på nyheterna är det inte svårt att dra den slutsatsen. Men det är vi som lever här och nu som kan påverka. Det är dags att säga ifrån, dags att ställa sig upp och ryta och dags att ta ansvar. Oavsett om det handlar om snacket runt ett köksbord, i ett kommentarsfält eller på högsta politiska nivå. 100 år har gått. Låt det bli minst 100 till.

/Filip