Nyp mig i armen!

Halloj! Hoppas allt är bra med er. Det är tisdag och jag tänkte ta er igenom det som hänt sen sist, med bl.a en reklamfilmsinspelning. Vi kör igång!

I fredags var det vanlig skoldag och framåt kvällen jobbade jag några timmar i thairestaurangen. Det var också Internationella Kvinnodagen, en viktig dag såklart och mitt flöde fylldes av många fina viktiga texter, vi har lång väg att vandra trots att man kan tycka att vi har det så bra.

I lördags spelade jag, Minna och Johannes in reklamfilm uppe på Lugnet tillsammans med en fotograf. Syftet är att reklamfilmen ska bli en promote-film för Hagströmska Gymnasiet med alla skolans idrotter medverkande. Vi tre representerade längdskidorna och fick under två timmar bli filmstjärnor. 😉  Vi höll till i lilla och stora Mördarbacken och filmade i kurvor, uppför Mördarbacken, i olika vinklar, med olika perspektiv och i olika formationer. Det var verkligen superkul, vi fick med mycket material och det blev ett bra träningspass!

Filmerna kunde man få skickat till sig, så ni kan få en liten teaser med klipp och annat inom kort. Från kl 17 jobbade jag igen innan jag avslutade kvällen med thaimat framför mello-finalen. Och visst var det rätt vinnare som vann, vilken låt!!

Söndag blev en lugn dag. Jag tog jag sovmorgon, kollade på damernas tremil och tog en promenad i det fina vädret.

Igår morse var jag, Hugo och Rebecka uppe på Lugnet och tog oss en tur i solskenet. Vi var lediga hela måndagen, vi hade utvecklingssamtalsdag och bortsett utvecklingssamtalet (som gick finemang) så hade vi en ledig dag. Och oj oj OJ vilken dag, strålande sol, blå himmel och spår av yppersta världsklass. En av de finare passen i min skidkarriär helt klart! Vi körde 10 km-spåret klassiskt i lugnt tempo. Kroppen kändes återigen pigg och nog fick man nästan ta o nypa sig i armen!!

Kolla in detta!! 

Sen kom mamma och pappa upp, vi hade utvecklingssamtal på skolan och sen gick vi ut och åt på Pitchers på kvällen. Mysigt!

Idag har jag gått i skolan med bl.a matteprov och sen kom mamma o pappa och vi åt innan de åkte hem. Kul att ha dem här en snabbvisit. I övrigt har jag tvättat upp lite kläder och i morse körde jag första styrkepasset på ett tag. Var med på skolträningen efter dialog med tränarna. Där körde vi stabstyrka med liten touch där vi körde stationer med kettlebells och pilatesboll. Tufft pass, märks att styrkan inte alls finns där som förr. Lär ha jordens träningsvärk imorgon kan jag lova…

Uppstarten med träningen har gått bra, så kul att få träna och att kroppen är pigg igen. Men tillsammans med tränarna har jag kommit fram till att jag inte åker Scandic Cup-finalen i Kalix. Jag kommer satsa på att avsluta säsongen här i Falun på Lilla Skidspelen eller i Orsa på Grönklittsjakten. Men som tur är och som bilderna avslöjar, fick jag ju träna under den bästa delen av säsongen- nämligen vårvintern. Att få känna solen värma, åka i solbrillor och på skaren så småningom, är näst intill oslagbart. Men nu väntar två vilodagar att få ta igen sig på. Hörs igen i slutet av veckan!

/Filip

Tillbaka på skidor!!

Hej igen! Det är torsdag den 7 mars, sportlovet är slut och det är dags för en liten catch-up här igen. Men innan något annat händer måste jag bara tacka för responsen på förra inlägget. Det var längesen jag hade så många läsare och utöver det fick jag så fina kommentarer, det värmer ska ni veta!

Nu till dagens inlägg. För tro det eller ej klarat av samtliga (!) undersökningar på det här lovet. I torsdags var jag ju inne i Örebro för undersökning av polyperna som visade sig inte vara polyper. Jag är svullen men har alltså inga polyper och nästa steg blev därför att undersöka bihålorna. Bra att veta och skönt att det utreds ordentligt. Och i tisdags slog vi två flugor i en smäll och fick först en snabbtid på röntgen av just bihålorna direkt på morgonen kvart över åtta, vilket gick kanon, får svar inom 10 dagar. Sen på eftermiddagen kl tre var vi inne och de gjorde ultraljud på hjärtat och tog blodtryck, syresättning mm. Och tack och lov såg allting bra ut, hjärtat mår finemang och jag får börja träna igen. TRÄNA. Igen. Jag tackar de övre makterna att inget hittades, att inget är fel och att allt är fungerande. Det innebär att jag med all säkerhet är övertränad, eller var åtminstone. Men oj vilken lättnad att kunna utesluta hjärtproblem, infektioner etc. Och nu får jag alltså äntligen smyga igång med träningen efter drygt en månad borta. Kan ni tänka er den känslan?! 🙌🏼

Vad har hänt sen sist då, jo här får ni avslutningen (på det aningen förlängda sportlovet) i sin helhet:

Torsdag: Efter undersökningen av näsan åkte mamma och jag ut till Marieberg och gick i affärer och tog en lunchdejt på Ikea.
Sen skyndade vi oss hem och bänkade oss framför damernas VM-stafett. Och sicken rysare det blev som tillslut resulterade i ett svenskt guld. Vilken insats av de svenska tjejerna, jag blev också extra glad för Charlotte Kallas skull som trots ett tungt VM går in och gör en stafettsträcka bara hon kan göra och bäddar för första stafettguldet på damsidan i svensk skidhistoria. Rysningar!

Fredag: Träffade Ronja och Anja i Örebro, vi gick på stan och tog en fika på Hälls. Så kul att ses, sker inte alltför ofta tyvärr och kan man inte träna tillsammans får man ju fika tillsammans!

Ja, jag bara äter och äter. 😉

Lördag: Inget anmärkningsvärt. Gick en promenad, kollade på damernas tremil och sen var vi och fikade hos farmor och farfar på eftermiddagen.

Söndag: Lat dag i soffan med Vasaloppsfrukost, Vasaloppet och så herrarnas femmil. Efter att ha fått körkortstillstånd tidigare i veckan övningskörde jag också för första gången, hör och häpna! Gick faktiskt riktigt bra, blir skoj men lite läskigt och börja träna till körkortet framöver. På kvällen kom mormor och morfar förbi och åt middag med oss.

Måndag: Lugn dag, tog sovmorgon och gick en promenad, packade och pluggade lite juridik. Satt också och läste nyheterna och fastande över en en grej angående just Vasaloppet. För som ni kanske märkte så fick man aldrig se vilka damer som kom på pallen mer än segraren. SVT valde att klippa bort det, vilket jag kan tycka är mycket märkligt. Högst tveksamt om man hade agerat likadant om det gällde herrloppet? Läsvärd artikel!

https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/p6oAq6/ilskan-mot-svt-efter-vasaloppet

Tisdag: Ja efter dubbla läkarundersökningar tog jag i tisdags kväll tåget tillbaks till Falun. Det har varit ett roligt lov där jag laddat upp batterierna litegrann. Men det har varit skönt att komma tillbaks till skolan, har saknat det!

Onsdag: Veckans första skoldag som avslutades med att jag tog en fika med Tilde och Hilma på stan.04D241C3-F15B-46BF-9FE7-471B374D980B05D5C87A-C0AC-49CB-9CF1-5AD096CF8DBD Sen gick jag hem, svidade om, tog en promenad upp till Lugnet och vallade av skejtskidorna. För efter en dryg månad av vila så stod jag äntligen på skidor igen igår. Det blev 30 min A1 skejt i kanonförhållanden uppe på Lugnet, finns flera mil kanonfina spår fortfarande och jag åkte elljusspåret och en sväng inne på stadion. Men det märks att jag inte stått på skidor, de kändes sådär långa som de gör första gången när första snön fallit. Känslan var bra, kul att vara igång och förhoppningsvis är det här starten på en eventuell comeback.

FC91C2DD-B42F-41E3-A085-C0872AB678F90F0799DF-8EE9-433C-80B6-496D6D7680C5

Den 👆🏼känslan att efter över en månad komma tillbaks att få träna!

Torsdag: Idag var en vanlig skoldag, vi hade juridik-prov och nu efter skolan har jag tagit det lugnt, knåpat ihop det här inlägget, gjort mig lite mat och lagt in 10 min rörlighet för att mjuka upp efter gårdagen.

Planerna för imorgon och helgen är att jobba imorgon kväll och på lördag kväll plus att vi är några stycken som ska representera längskidorna i en reklamfilm för Hagströmska Gymnasiet uppe på Lugnet på lördag, med skidor på. Så tanken är att kombinera ett träningspass med reklamfilmen. Blir kul det, och vem vet, kanske får ni lite bilder från det i nästa inlägg!? 📸

Men tills dess då så får ni ha det så gött, hörs och syns! ⭐️😁

/Filip

Efter regn kommer…

Stina Nilsson sa det så bra.

9CA12F33-81F1-4F90-A8A6-881A001EBC95

”Det sägs att efter regnet kommer solen fram igen”. Så bra sagt. Och signifikativt för mig i var jag står i min skidåkning. Jag driver en blogg med syfte att ta er med bakom kulisserna i en skidåkarvardag. I min satsning mot världstoppen. Visa allt kul man får vara med om, men också den råa verkligheten. Och efter den här vintern och allt som varit på sistone vill jag vara på det klara med er läsare. Klar med vad jag brottats med. Hur den här säsongen faktiskt varit och vilka tvivel och tankar som snurrat i mitt huvud.

Jag har aldrig varit starkare än jag var i höstas. Hela våren, sommaren och hösten gick som en dans och i den fina form jag var i in i den här säsongen har jag aldrig varit förut. Fysiskt, mentalt, styrkemässigt. Testerna gick så bra, stakningen satt bättre och bättre, jag lyfte tyngre vikter för varje pass och var helt enkelt starkare än någonsin tidigare. Jag såg en säsong framför mig, en säsong där jag kände det lossna för mig.

Jag är ingen resultatfixerad person, ingen dålig förlorare, ingen som viker ner mig för minsta motgång. Jag gör alltid mitt yttersta, är en kontrollmänniska på gränsen till pedant och det är just det som är min absoluta styrka i skidåkningen och livet i allmänhet, men också min största svaghet. Ibland blir det för mycket av det goda. Ibland känner jag inte när man bör dra i handbromsen, ignorerar kroppens sätt att säga nej och i min målmedvetenhet satsar jag allt i tron och viljan att utvecklas. Att alltid gå helhjärtat in i vad jag gör. Det har tagit tid att acceptera läget. Ingen träning. Tänk er det beskedet för en som lever och andas skidåkning. Jag kan inte ens gå in på Instagram utan att mötas av träning i någon mån. Men från första tävlingen har ingenting fungerat. Kroppen har sagt nej, tävlingarna gått skit rent utsagt. Benen har varit som stockar efter första backen ut från start. Nederlag. Helg efter helg. Men hoppet har funnits kvar. Det är bara dålig form, med rätt träning kan jag vända det här, så gick tankegångarna. ”Säsongen hade ju bara börjat.” Jag är sån i tankarna, ständigt positiv och gränsfall på naiv och orealistisk. Det är bara lite dålig form, lite dåliga skidor och för varje nederlag reste jag mig och försökte glömma, det var inte det bästa jag:et som hade kört. Men tävlingarna gick och i Åsarna och Falun gick det pinsamt dåligt. Jag stod still i jämförelse med under försäsongen, kändes som jag höll uppvärmningsfart hela loppet. De tankar jag åkte med under loppen var mörka och i mål var jag bara helt tom. Jag grät inte, blev inte arg, skrek inte. Skrattade lite bort det och målade upp en fasad av att allt var normalt. Men när jag sprang på uppvärmningen inför loppet var allt osäkert, jag tvivlade på skidorna, på uppvärmningen, mina förberedelser, ALLT. Det kunde ploppa upp intervallpass från i somras jag skulle gjort annorlunda och så fort jag försökte tänka på allt bra kom tvivlet igen. Tvivel. På mig själv. Och så höll det på. I Falun kom jag sopsist, valde helt fel skidpar, slet genom hela loppet och korsade mållinjen 18 minuter efter segraren. Hela fältet hade passerat mig trots att jag startade först. Vissa hade till och med hunnit varva mig på 2,5 km-slinga. Fortfarande inga tårar, bara besvikelse och frågor i huvudet. Men i efterhand förstår jag inte hur jag kunde hålla alla de känslorna, tårarna och all ilska inom mig. Bara svälja allt som om inget hänt. Automatiskt hade jag redan försökt glömma och tänkt att det kommer fler tävlingar, att det var skidornas fel, att banan var tuff och så vidare. Jag blundade för mig själv, för verkligheten. Det som i efterhand blev så uppenbart. Där och då borde jag insett att jag nått vägs ände. Där och då låg tankarna tunga som regnmoln över mig. Tvivel. Ilska. Frustration.

Även om jag inte tydligt uttryckt det har jag tanken att bryta slagit mig i 3 av 7 lopp i år. 3 lopp har jag övervägt att avbryta loppet, ta av mig skidorna och låta det stå DNF efter mitt namn i resultatlistan. Did not finish. Men fighter som jag är har jag slitit mig igenom loppen, vägrat bryta. Jag vill inte det, det känns fel och oavsett vill jag alltid göra mitt bästa. Har man en dålig dag är det så, men ge upp? Nej inte jag! Såhär i backspegeln borde jag ha brutit i Falun åtminstone. Det gjorde ju bara överträningen värre och körde mitt självförtroende ännu mer ner i källaren. Men tävlingsdjävulen och jag som person stretade emot.

Efterföljande vecka kom konsekvenserna i form av en strejkande orkeslös kropp. Jag kunde inte ens gå runt banorna på skidor utan att pulsen skenade upp i 160-170. Och där någonstans förstod jag att det var något fel i kroppen. Jag blev nästan lite rädd, vad berodde allt det konstiga på? Efter veckor med lugn träning, bara 3-4 timmar och enbart lugn åkning så kom jag liksom ingenstans. Och under ett styrkepass fick jag någon form av hjärtklappning och diffus känsla. Otäckt. Återigen frågor i huvudet, vad är det här? Är karriären över? Efter samråd med läkare fick jag träningsförbud tills dess att allt var undersökt. I och med att jag med största sannolikhet också är övertränad var det nog bra. Jag kanske behövde en timeout, få göra något annat. Stressa ner även om det är 100 gånger svårare än att stressa upp. Jag blir ofta ännu mer stressad av att inte göra någonting och de första veckorna var jag oerhört rastlös, det liksom kliade i kroppen och jag kände mig överflödig. Jag fyllde liksom ingen funktion. Under den här tiden har jag också fått stå ut med att se kroppen ändras. Musklerna har försvunnit, jag har gått upp lite i vikt, jag har inte alls samma matlust, sovit sämre och andra saker som i sig bygger ännu mer stress. Att se det man byggt upp tyna bort.

Men på sistone har jag lite landat. Hittat annat att göra och trots att jag inte tränat har jag varit med på samlingarna och hjälpt till om det gått. Det har gett mig energi att få träffa alla, att ta del av information och bara umgås lite. På fritiden har jag hittat på grejer med kompisar, jobbat och varit nog upptagen ändå. Jag har gjort annat kul och landat i att träningen just nu inte är prioritet utan jag har fått tänka på annat och bara vara en ”vanlig” person. Det är ju såklart inget man vill mitt under en tävlingssäsong man tränat för ett helt år. Men man lär sig saker av allt, jag har nu fått med mig en skopa rutin och läropengar att ta med mig i framtiden.

Under det här mästerskapet var Stina Nilsson en sann inspiration. Hennes noggrannhet tog henne tillbaka och upp på pallen i ett världsmästerskap. Det är klart det ger motivation och tändvätska. Jag ska ta mig tillbaka starkare. Inga tvivel kvarstår! Och just citatet ”Det sägs att efter regnet kommer solen fram igen” får bli symbolen för den här vintern.

Det är ett personligt inlägg det här, men här har ni en förklaring till min säsong och en bild av hur jag mått och vilka tankar som snurrat. Nu är ”comebacken” nära, endast en läkarundersökning kvarstår ju och går allt bra så kan jag vara igång och känna lite på träningen redan nästa vecka. Det känns som jag iallafall kan få ett fint avslut på den här tunga men lärorika säsongen.

999F8E5E-3447-49E3-B95C-E84D8AD6DFB6.jpeg
Med blicken framåt!

/Filip

Sportlov!

Hej på er! Det är onsdag och jag har gått på en veckas sportlov. Jag är därför såklart åkt hem och tanken är att vara kvar här i Fjugesta hela veckan. Följande har hänt sen sist:

Kvar i Falun. I torsdags slog min önskan in när jag möttes av snö när jag drog upp persiennerna på morgonen. Inledde dagen med en rask promenad upp till träningen för att vara med på samlingen och sen flöt skoldagen på, vi hade prov i privatekonomi och sen följde jag såklart VM-sprinten på TV. På kvällen körde jag lite rörlighet hemma på rummet, en träningsform jag får utöva och som bara går ut på stretch och lite yoga-övningar. Man blir mjukare och kan i träningen sen enklare koppla på muskler.img_7758

I fredags promenerade jag upp till träningen och så jobbade jag från 17.30 till 21. Fick med mig go mat hem dessutom!

I lördags började dagen med frukost framför Tjejvasan och VM innan jag mötte upp Tilde och Hilma på stan. Vi gick och tog en fika på Waynes och sen gick vi på stan, kollade i affärer och jag hittade lite nya kläder. Inte ofta det händer kan jag säga! Mysigt sätt att inleda sportlovet på.

På kvällen fick jag rycka in och jobba igen och kom inte hem förrän 21.30 och satte mig och kollade på mello. Sen söndag förmiddag gick tåget hem. Jag packade alla saker och begav mig hemåt. Solen stekte och det var riktigt vårväder ute.img_7788img_7786På tåget följde jag sprintstafetterna via datorn och det visade sig bli en spännande historia, pulsen under damernas slutvarv var inte att leka med… På stationen hämtade mormor och morfar upp mig och vi åkte hem och fikade hos oss. Sen på kvällen for vi på kalas till farmor och farfar för firande av farfar i förtid. Trevligt!

I måndags tog jag sovmorgon, gick ut och gick med mamma och hade en allmänt lugn start på lovet. Och igår var jag bjuden till farmor och farfar på lunch och sen följde vi med spänning damernas 10 km i Seefeld där vi fick uppleva idrottshistoria när Frida Karlsson slog till med ett skräll-silver. Kul!! 🥈🥈

https://www.svt.se/sport/langdskidor/damernas-10-km

Idag har jag promenerat ner till mormor och morfar och fikat med dem och sen mötte jag upp Christopher, min gamla mentor och vi lunchade hos Nudaeng i thairestaurangen. Trevligt, var länge sen vi sågs!791BE5BA-7DF5-4F5C-8591-6698DAAC9947

Imorgon ska jag in till läkaren i Örebro för att kolla upp polyperna och sen på tisdag är sista undersökningen där jag gör ultraljud på hjärtat. Sen kan jag börja träna igen om allt är grönt samtidigt som jag bör ta hänsyn till överträningen som i sig inte har något med läkarbesöken att göra. Men nu närmar jag mig ljuset i tunneln, ska bli skönt att få allt på det klara!

Så till JSM då. Det har funnits en strimma hopp att åka JSM sen arbets-EKG:et, hade jag fått ett tidigt svar från läkaren och ett godkännande var planen att åka till Sollefteå och köra en sprint eller eventuellt en stafett och ha fått några pass i benen. Men då beskedet dröjt så ställer jag in JSM för att kunna komma igång med träningen och rikta fokus mot sista cuptävlingen i Kalix i slutet av mars. Tråkigt såklart men jag får tänka långsiktigt och inte förstöra någonting för mig själv.

I nästa inlägg tänkte jag på ett djupare plan dela med mig av vad som snurrat i mitt huvud på sistone. Blir lite personligt, men det är en öppen blogg så hoppas ni är med och läser då.

Hörs och syns!

/Filip

 

EKG, jobb och annat skoj!

Hej på er, det var längesen! Har tappat lite momentum här på bloggen, men nu är det dags för en liten update på vad som hänt sen sist. Varsågoda!

Måndag: Vårvädret intog Falun. Tog en promenad upp till samlingen på Lugnet i solskenet. Många plusgrader dessvärre, men gud så varmt och skönt. Förhållandena på Lugnet var ju drömmiga, sååå kul att stå bredvid och inte få åka. 👈🏼 OBS inslag av ironi! FCE77501-5CB4-4625-AA03-0DD4E782823162013E65-FB9E-4A01-9882-A3FE8B6E060D

Tisdag: Teori ute på Velodromen där vi pratade om kost och kostvanor. På kvällen hade jag tvättid och hann slänga i en tvätt efter skolan. I övrigt pluggade jag och lagade lite mat.

Onsdag: Träffade Hannah och Maja efter skolan. Vi gick och handlade och lagade sen en jättegod pastapesto med kyckling och satt o pratade. Kul att hitta på något tillsammans! 🙌🏼36694A4F-BD0B-431D-9BDC-620787DD54C2.jpeg

Torsdag: Alla hjärtans dag. Dessvärre hade jag ingen valentine (🙃) utan jag serverade andra par på jobbet istället. Jobbade till 21:30, fick med mig kvällsmat hem och somnade. Livet på en pinne… 😅

A8421BC7-7F17-477C-AF1B-93BD18CF077D
Livets mellanrum!
355D3512-3DC6-4CB8-9392-D8394E380451
Dukat och fint!

Fredag: Efter skolan jobbade jag ett par timmar igen innan jag gick till stationen och mötte Richard som kom med tåget i fredags kväll. 28A94E77-5FB6-481D-AA7D-BC1C9EF9810E.jpeg

Lördag: Efter frukosten tog vi oss en tur på stan, jag visade honom skolan, vi gick och kollade på affärer och sen hade vi bokat bio kl 12:30. Vi såg ”Britt-Marie var här”, jag har läst boken flertalet gånger och älskar den så förväntningarna var ändå rätt höga. Och ja, filmen var bra, man blev rörd även om det kanske inte den bästa filmen jag sett. Men jag kan ändå varmt rekommendera den!B3852AD5-B98E-499A-A133-48262C052460ED5F7A49-2741-4F59-B9F5-7565D7797602

På kvällen gick vi och handlade, köpte vi hem thaimat och kollade på TV och hängde hemma. 🙂

Söndag: Jag fick rycka in som städare i restaurangen en snabbis på förmiddagen men sen gick vi en promenad upp till gruvan, stekte pannkakor och sen var det dags att packa och åka hem. Jag följde också med Richard hem på tåget eftersom jag hade läkarbesök dagen efter. Det var en så rolig helg, kul att få visa honom mitt hem numera, äta gott och göra roliga saker ihop!!4C1DA8A0-2E36-4EDE-8202-3775BFA3B55E1E009BC1-6A70-41EF-8534-2CFB72067139B1F31ECE-AF9E-4571-B93C-0EA57214DDBF

Måndag: Arbets-EKG på USÖ. Mamma och jag åkte in till Örebro för att träffa läkaren och då få göra det här EKG:et. Det gick till så att man cyklade på motionscykel med massa sladdar påkopplade på hjärtat och överkroppen för att kolla hur hjärtat betedde sig under fysisk aktivitet. Cykeln gick tyngre och tyngre för varje minut och till slut låg man verkligen på max, tror pulsen drev upp i 210 som max, den högst uppmätta någonsin vad jag minns. De hittade iallafall ingenting, resultatet ska dock skickas till min läkare innan en officiell bedömning. Men det de sa direkt var att hjärtats syresättning var bra, hjärtrytmen normal och pulskurvan normal. Skönt det!

Tisdag: Tillbaka i Falun och tillbaka i skolan. Hade teori angående JSM ute vid teorilokalen på Velodromen så jag fick mig en morgonpromenad dit ut. Sen var det en helt vanligt skoldag helt enkelt, satt också kvar och pratade med Hilma och Tilde ett tag efteråt. Kom hem, lagade mat, pluggade och kollade på Superstars och så var den dagen över.

Onsdag: Idag unnade jag, Hilma, Tilde och Elin oss en lyxigare lunch. Vi åt thaimat på stället jag jobbar, trevligt värre!6750E41F-C94A-4E0C-85B7-0B088C8E9BAE3E5D61A0-0B6D-43A2-80CB-5D1B5C02C443

E2E0797C-15D0-4B4D-8A34-D1BF8936D27C
Bara ta en stund och dregla över detta. Friterad banan kan vara bland det goaste som finns!

Jag har också hunnit klippt mig och nu sitter jag här och tar tag i bloggandet igen. Inom kort tänker jag att det kommer lite besked kring Junior-SM, träning och fortsättningen av säsongen. Får förresten hoppas snön ligger kvar tills dess, det som var decimeterhöga snövallar har nästan helt försvunnit här och blivit till vatten och is på sina ställen. Hoppas vintern tar nya krafttag så att spåren håller sig en bit in i mars åtminstone.

Men tills nästa gång får ni ha det så bra, hörs inom kort!

/Filip

Långhelg hemma!

Hejsan! Söndag idag, jag är tillbaks i Falun igen efter en helg hemma i Fjugesta. Har varit kul att komma hem en sväng, faktum är att jag åkte hem redan i torsdags kväll, vi hade inga lektioner på fredagen så jag valde att få en extra dag hemma. Mamma och pappa var med några kompisar till Stockholm på föreställning från fredag så jag och Gabbi (min syster) var själva o helgen. Vi köpte thaimat…

…kollade på film, gick ner till mormor och morfar och blev bjudna på mat. Jag har också vallat, mättat tävlingsskidorna eftersom de inte blir använda på ett tag och sen igår kväll stekte vi lövbiff och kollade på Melodifestivalen. Bästa bidraget var helt klart Andreas Johnsson, en låt som helt klart kommer figurera i min Spotiy-lista ett tag framöver. 🎧

Idag har vi varit hos farmor och farfar på lunch, mamma och pappa kom hem, jag vallade klart och så kollade vi på skidorna där de svenska framgångarna fortsätter, kul! Och sen måste man ju bara nämna nåt från alpina VM i Åre. För WOW vilket avslut på karriären för Lindsey Vonn, en bronsmedalj i karriärens sista lopp efter allt strul den här säsongen och genom hela karriären. Snacka om pannben och vilja efter alla de skadorna att ta sig tillbaka, sen talar ju meritlistan för sig själv. Hatten av, hon är sann inspiration.

https://www.svt.se/sport/alpint/lindsey-vonn-tog-vm-brons-i-avskedstavlingen

Ett tips är att kika på den här filmen, den fick mig att rysa!

https://www.svt.se/sport/alpint/lindsey-vonn-lagger-av-efter-are-

Vad händer i veckan då? Utöver skola och träningarna (där jag går en sväng eller hjälper till i någon mån) så ska jag eventuellt jobba på torsdag (alla hjärtans dag) där jag får rycka in om det behövs. Och sen till helgen kommer Richard, en kompis från högstadiet och hälsar på hos mig, vi ska gå på bio och jag ska visa honom min nya hemstad. Blir skoj det!

Men tills vidare så önskar jag er en fin vecka, vi hörs på ett eller annat sätt inom kort! 🙌🏼

/Filip

En månad utan träning! 😔

Hej på er! Det var ett tag sen jag tittade in här, men nu är det dags igen. Tänkte helt enkelt ge er en liten statusuppdatering, var nämligen nästan två veckor sen. Så jag tänker att jag börjar med höjdpunkterna sen sist: 🤗

Måndag 28/1:

Jag och en kompis gick på introduktionskurs till körkort på en körskola i Falun. Har skjutit upp det länge nu men nu bockades det av. Det bjöds på fika och tre timmars föreläsning kring trafik och övningskörande!

Tisdag 29/1:

Sista träningspasset gjort på ett tag. Vi hade gemensam styrka ute på Velodromen och körde enligt det explosiva schemat. Fick någon konstig form av hjärtklappning/pulsrusning eller så, en väldigt diffus känsla och sedan dess har läkarna avrått från träning fram tills närmare undersökning görs. I övrigt var det ju kul att träna såklart, satte stakning med boll bättre än någonsin:

Fredag 1/2:

Jobbade i thairestaurangen några timmar efter skolan och fick med mig middag så det räckte och blev över. Skönt att få hoppa in och jobba lite då och då!

Lördag 2/2:

I lördags tog jag en långpromenad via lite smågator upp på Lugnet och tillbaka. Sen träffade jag Hugo och Rebecka, vi gjorde hemmagjord pizza och kollade på Melodifestivalen. Kul!

Tisdag 4/2:

I tisdags var jag med uppe på Lugnet när de andra i träningsgruppen körde träningstävling. Jag var med och fotograferade, filmade, hejade osv. Även om jag inte kan träna så kommer jag vara med på samlingar, hjälpa till och få någon form av uppgift. Och det var så kul att stå bredvid och heja på!

Onsdag 5/2:

Igår var jag med några klasskompisar och fikade och pratade. Mysigt värre!

Men jag förstår att ni av anledning till den aningen dramatiska rubriken undrar hur det står till. Jo. Efter läkarbesöket sist tränade jag ju lite smått, men efter styrkepasset där pulsen stack så har läkarna rekommenderat att inte träna alls och bara leva som vanligt. Åtminstone fram tills jag får komma in på undersökning på hjärtat, göra arbets-EKG och utöver det också kolla upp polyperna om några veckor. Men fram tills början av mars blir det helt enkelt ingen träning. Nix, nada, nothing. Och nej, det beskedet var ju inte det roligaste. Men jag måste ju göra det som kroppen säger och den har liksom sagt ifrån när det gäller träning och med det krångel som varit vill jag verkligen utreda det här ordentligt. Tyvärr innebär det här att det inte blir något JSM eller Scandic Cup i Hudiksvall, säsongens två stora mål. Surt så in i bomben, det har varit en morot hela året. Däremot är säsongen inte helt körd, är allt grönt hos läkarna kan jag, eventuellt, få avsluta säsongen. Det kan jag inte helt utesluta! Nu har också röken lagt sig lite, i början surrade abstinensen och tankarna, men numera har jag lite släppt skidåkaren Filip och är bara vanlig människa. Jag lagar mat, pluggar och är med kompisar precis som en ”vanlig” människa. Det har varit 2,5 månad av bara krångel så jag känner lite att det inte gör något att bryta säsongen, vila och delvis bota överträningen och ta hand om sig själv istället för att få ta käftsmäll efter käftsmäll. Så jo, nu mår jag bra igen och för att förtydliga; inget av det här påverkar mitt allmäntillstånd när jag bara ”är”. Så nu tänker jag bara må bra helt enkelt och sätta skid-hjärnan lite på standby tills vidare. Tråkigt, men är det något jag är bra på är det att tackla motgångar och jobba ur underläge!

Innan vi avslutar idag måste jag bara tipsa er om att se ”I huvudet på Gunde Svan” från i måndags när Pia Sundhage var med. Wow (!) vilket bra avsnitt och vilken legend hon är. Jag som är insatt är mäkta imponerad av hennes engagemang och ledarskap. Det måste ni se!

/Filip

Testresultat Vo2-max!

Halloj! Fredag idag och dagens inlägg blir en liten analys med filmer, grafer, diagram och annat skoj från tröskel-och maxtestet jag gjorde i höstas. Resultatet har processats hos Anton Persson som är med oss ibland och praktiserar. Han tillhör utvecklingslandslaget på längdskidor och har haft i uppgift att studera testresultatet. Så här kommer en blandning av hans kommentarer, diagram, grafer, bilder samt såklart mina egna ord om det hela.

Ja, till att börja med ska jag väl förtydliga vad det var jag gjorde. Testets syfte var att mäta tröskelpuls samt maxkapacitet och det gjorde man genom att åka rullskidor klassiskt på ett band på testcentret här uppe på Lugnet. Testerna gjordes 23/10 och kördes i intervaller med vila mellan, man fick ha en mask på sig som mätte lungkapacitet och sen tog testledaren blod efter varje intervall för att mäta halten mjölksyra i blodet.

Här är två klipp från testet så får ni också en bild av hur det var och såg ut.

Man började med att värma upp ett tag för att ja dels värma upp och dels vänja sig med masken. Det var ungefär som att bita i en snorkel fast större, tänk er den känslan. 😅

Sen kördes 5 st trösklar för att mäta ut när man gick över den s.k mjölksyratröskeln, dvs när kroppen inte riktigt klarar att hantera mjölksyran och halten laktat i blodet överskrider 4 mmol.

Och i tabellen ni ser här 👆🏼så är den röda grafen halten laktat och den blåa grafen är pulsen. Syftet är att få kurvan så högerförskjuten som möjligt och det ser bra ut. Jag ska tillägga att testet gick väldigt bra, jag var i bra form, kände mig pigg och framförallt satte jag diagonalen som aldrig förr. Kan ärligt sagt inte minnas att jag åkt diagonal så bra förut, Avslappnade axlar, distinkt frånskjut, bra pendel och blicken framåt, ibland får man till det alltså! 😉

Efter tröskeltestet fick man vila och åka av sig lugnt på bandet innan maxtestet drog igång. Maxtestet gick till så att man hade en hög utgångsfart och sen körde man i stegrande fart och lutning. För varje halvminut ökade lutningen och farten ökade med 0,1 km/h, det låter inte så mycket men det kändes kan jag säga! Och sådär höll det på och så fick man köra tills man helt enkelt stupade med syfte att mäta sitt Vo2max, alltså hur hög syreupptagning man har. Jag stod i 5,04 minuter, kom upp i 206 i maxpuls och fick till slut ett Vo2max-värde på 59. Jag hade 10,3 mmol laktat/l, så nog tog jag i. 💪🏻

Tipsen jag fick från Anton var att fortsätta träna på, satsa lite extra på tuffa intervaller som höjer syreupptaget och även att varva det med tröskelpass för att förbättra tekniken i hög fart.

Första testet säger ju inget mer än ett värde. Jag har aldrig gjort det förut så man kan ju inte se någon utveckling eller så. Men någon gång ska ju vara den första och det var väldigt kul, lite läskigt och sjukt jobbigt. Jag fick bra svar, framförallt rent tekniskt och att grundträningen sitter där den ska. Man fick också sina pulszoner utmätta:

img_7220Och för att förtydliga, detta betyder intensitetszonerna:

A1= Lugn träning med låg puls, även kallad distansträning. Hålls under långpass.

A2= Tröskelpuls man bör ha under tröskelpass, gränsen till mjölksyretröskeln.

A3:1= Nedre taket av A3 som är tuff träning som oftast hålls under intervaller. Obehagligt men inte hanterbart kan man säga!

A3:2= Övre taket på A3 precis på gränsen till när man nästan går helt på rött, här ligger man t.ex sista minuten på intervallerna under barmarkssäsongen

A3+= Fullt ös!!

Det här blir viktiga hörnstenar i träningen framöver även om ett enstaka test inte gör allt. Det finns faktorer såsom dagsform, sömn mm, men nu har man i alla fall en bra utgångspunkt! Och jag är inte expert på allt heller, men det här ger mig nycklar i träningen och förhoppningsvis er mer förståelse om vad jag faktiskt håller på med! 🙌🏼

/Filip

Läkarbesök och helg hemma!

Hej på er! Det är söndag kväll och jag sitter återigen på ett tåg hem till Falun. Jag har i helgen varit hemma i Fjugesta och varit hos en läkare för att reda ut varför kroppen strejkat och ta en del prover. Och jag måste säga att jag fick ett rätt skönt besked. Jag har polyper i näsan, något som orsakat att jag känner mig ständigt täppt och det i sig kan leda till sämre syresättning. Det är nog inte hela sanningen i hur dåligt det går men skönt iallafall att ta prover och konstatera att det inte är någon infektion, jag har bra blodvärde mm. Några prover dröjer lite men EKG och blodtryck var bra, skönt det! Det innebär inte att jag inte kan vara övertränad ännu, det såg man inte på proverna. Men en lättnads suck går ändå genom kroppen. Jag ska in till Örebro om ett tag för att närmare kolla om operation är nödvändig. Sen ska man ju inte tro att jag är hela världen, polyper är ju ingenting mot vad folk går igenom herregud. Nånstans får man ju komma ner på jorden…

Jag får fortsätta träna gällande polyperna men i och med att jag förmodligen är övertränad blir situationen lite mer komplicerad. I samråd med min tränare är planen iallafall att fortsätta träna korta och lugna pass med fokus på att må bra helt enkelt. Sen får det ta den tid det tar att komma tillbaks i tävlingsdugligt skick och på allvar komma in i tävlingssäsongen. Jag är fast besluten om att komma tillbaks starkare, det råder inget tvivel om det iallafall! 💪🏻

Vad har hänt sen sist då? I veckan har det varit lugnt, jag och en kompis i Falun var på synundersökning eftersom jag ska börja övningsköra och man skulle ha synintyg till körkortstillståndet. Jag har också gjort egna energikakor, kollat klart säsong tre på Gåsmamman och annat man hinner när man inte kan träna som förr. 😉

I torsdags kväll tog jag tåget hem och strax efter 20 rullade tåget in på Örebro central. Skönt att komma hem, var tre veckor sen sist.

I fredags tog jag sovmorgon och sen kl 15 hade vi läkartid. Efter det tog vi en promenad och passerade elljusspåret där pappa åkte skidor, det var nämligen spårat drygt 2 km. Såg inte helt fel ut. 🥰

Igår tog vi först en promenad ner till mormor och morfar som bjöd på semlor…

…och sen mötte jag upp några gamla kompisar från nian och vi åt thaimat och pratade, det var länge sen men kul att träffa dem igen! På kvällen hyrde vi en bra film, Equalizer 2, en riktigt bra film jag kan tipsa om!

Idag har vi hälsat på farmor och farfar, kollat på skidor och nu sitter jag på tåget på väg hem. Det var skönt med en långhelg och få landa och tänka på annat. Jag har lite tvingat mig själv att tänka bort skidåkningen, tävlingar, vallning och sånt. Massa tankar på det gör ju inte att jag mår bättre när jag inte får hålla på med det till fullo. Istället vill jag fokusera på att ha kul, må bra och när jag väl tränar, att njuta av att bara få komma ut. Med andra ord att släppa på prestationskraven, striktheten och bara gilla läget och göra det bästa av situationen. Jag är dålig på det, kontrollmänniskan inom mig får bita sig rätt hårt i läppen. Men jag är mer uppåt nu än när jag liksom inte visste vad som pågick och bara var frustrerad att tävlingarna gick skit och träningarna kändes dåligt. Nu finns en förklaring och då kan jag dirigera fokus efter det och blicka framåt. Jag vill också passa på att tacka för de fina kommentarer jag fått, det värmer verkligen ska ni veta. ❤️

/Filip

Fortsatt tungt…

Hej på er!

Det är tisdag den 22 januari och dags för en uppdatering igen. Och som rubriken lyder går det mesta fortfarande emot, träningen fungerar liksom inte. Jag är nedstämd, det är väl inget att hymla om. Skidåkningen är mitt liv och att då åka på ett sånt här bakslag mitt i säsongen är oerhört tråkigt. Men idrott går upp och ner och det får ta den tid det tar att komma tillbaks i toppslag. Jag har tränat sporadiskt på senaste tiden och därav har blogginläggen lite uteblivit. Nu är jag dock tillbaka för att ta er igenom den träning som varit och annat skoj som hänt:

I torsdags körde jag ett klassiskt pass uppe på Lugnet, blev en timme A1 medans de andra körde intervaller. Kändes sådär, pulsen var fortsatt hög men jag tog det lugnt, gick på skidorna och fick ihop 1 h. Alltid något!

Fredag var vilodag och på kvällen jobbade jag i restaurangen. Det var kul, var inte jättemycket folk men man lär sig mer för varje gång. Fick dessutom med mig mat hem. 🙌🏼
Lördag morgon var det tänkt att jag skulle träna men vaknade upp och kände mig lite täppt och inte helt hundra o valde då att vila istället. Strax efter 11 kom farmor och farfar hit och vi satt och pratade, lagade mat och åkte en sväng runt i Falun. På kvällen bokade jag bord på Basta, italienska restaurangen här i Falun och vi gick ut och åt gott där på kvällen.

Lördag morgon knallade jag iväg till farmor och farfars hotell och fick för andra helgen i rad njuta av en hotellfrulle. Sen gick vi ut på en promenad i det kalla men fina vädret! Vi gick på stan ett tag innan vi gick hem till mig, fikade och kollade på skidor.

Fint i Falun!

På kvällen fick det bli thaimat och mys framför TV:n innan vi sa hejdå. De sov på hotell och åkte hem på måndagen när jag gick till skolan. Så mysigt och kul att ha de här!

Och så drog vecka 4 igång igår. Jag tränade igen efter att ha vilat fre-sön och det blev en dryg timme klassisk åkning A1, även igår med för hög puls i förhållande till tempo. Det är klart man blir less när jag liksom inte ens klarar av att åka långsamt, men jag är glad för den träning jag kan göra och njuter av att få komma ut och röra mig bara. Nu har de öppnat upp Mördarbacken och de längre tävlingsbanorna på Lugnet och det finns riktigt tuff och fin terräng att träna i.

I måndags var det ju också Idrottsgalan, rysningar, ståpäls och det vanliga man som idrottsfantast får när man ser på magiska idrottsögonblick. Och ska man säga något om priser och nomineringar så kan jag inte för mitt liv förstå hur Charlotte Kalla och Stina Nilsson inte ens var bland de 8 nominerade till Jerringpriset. Kalla mig partisk, men 4 OS-medaljer varav ett guld som de båda tog var tycker jag borde vara tillräckligt för en hel drös priser, men men…

I morse sprang jag en sväng luuugnt bort till Britsarvet och sen ut till Velodromen där vi hade teori angående testerna på LIVI och sen om prestationsuveckling. Intressant genomgång som kommer nämnas i inlägg framöver!e6c6a0b4-b787-491b-94b2-bff901f8ecaa

Vad händer i veckan då? På torsdag kväll kommer jag ta tåget hem, för på fredag har jag läkartid hemma i Fjugesta för att reda ut om jag har något i kroppen, ta lite prover och så. Ska bli skönt att få se vad det är alternativt utesluta saker. Mentalt vill jag veta, få en nystart, ett besked och något att utgå ifrån. Det är lite flummigt att inte veta mer än att det känns tungt och kroppen strejkar. Vi får se helt enkelt hur det blir.

Men tills dess får ni ta hand om er så hörs vi inom kort!

/Filip