Ja hallå igen. 

Jag (eller ja, vi) är hemma igen efter 6 dagar med norsk fjälluft. Fruktansvärt fint var det och mer kvalitativ träning är svår att få såhär års. Här är den slutgiltiga del 3 av Camp Sognefjell 2017:🎿

Ja i fredags var det dags. Juvasshytta. Förra året var första gången och då var det det coolaste och hemskaste jag gjort. Jag tog mig 8,5 km då och har ångrat det sen dess, varför åkte jag inte längre har jag tänkt så många gånger. Nu klarade jag hela. Shit!

Passet började med lite uppvärmning 10 min innan det var dags att börja klättra. För er som inte har åkt/sett den här backen (vilket jag antar är de flesta) så kan säga att det är nog den värsta backe jag sett och åkt. Den stiger alltså i 13,5 km nonstop. Serpentin efter serpentin och backen bara fortsätter. På toppen har man kommit upp 1320 höjdmeter och står vid en slalombacke på 1 843 meters höjd. Det är mäktigt då att kolla ner och se alla serpentiner man släpat sig upp för, det är en sak som är säker! Backen gick bra, jag kände mig pigg och som jag skrivit tidigare- min kroppsform och mina egenskaper passar en backe som denna. 1.46 h tog backen och vi startade i Bøverdalen alldeles på botten av hela backen och åkte sen hela vägen upp på rullskidor. Känslan av att glida in på platten och veta att man grejade det var så skön som det bara kan bli. 💪🏼 Hela backen i sig är jobbig, men allra mest är det pannben hela vägen. Hela tiden nöta på, inte ge upp, se varje serpentin i taget, inte släppa in negativa tankar eller känslor. Bara tugga på och tänka på hur nöjd jag kommer vara när jag klarade det. Och jag tog mig upp, jag hade bestämt mig och jag gjorde det. Gud så skönt, då var jag nöjd!

Det har nästan varit ett mål att ta mig upp, men shit, den är inte att leka med den backen… Kliv kliv överlev sa någon en gång, det kände jag i 13 km.😉

Efter passet städades det och på kvällen gick vi ut på upptäcktsfärd med sikte på ett berg. Vi gick upp till toppen och även ner såsmåningom genom skogen. Och då menar jag verkligen skogen, för det var buskar och snår o hala klippor överallt. Att klockan var halv ett på natten gjorde inte saken enklare och det blev ett riktigt äventyr. 😅 Hem kom vi iallafall och det blir ett av minnena från lägret, hehe.

Hemfärden började runt 7:00 i lördags och jag sov i princip halva resan innan vi, efter lunchstop och shopping på Swix-butiken i Lillehammer, svängde in i Garphyttan kl 17. Snipp, snapp, slut så var lägret slut. Här får ni fler bilder från veckan:

 

​

Här en stilstudie från en av torsdagens intervaller.👊🏻

​

Ja, det var de bilder jag inte publicerat, kan hända att nån mer slank med men men. Tillbaks till lägret. Summan av kardemumman är ju att det blev en bra vecka med fin träning, att åka skidor mitt i juli är en ynnest och blanda det med lite rullskidåkning i fjällen så får man en klockren kombo.

Sist men inte minst får man ta och tacka våra ledare som ordnat med det här lägret och gjort så att vi har möjlighet att åka på såna här veckor. Det är stort det ni gör! 🙌🏻⭐️

/Filip