Hallå på er!
Det är nu bara en vecka kvar till skolstart och ångesten börjar väl (som vanligt) smyga sig på. Efter helgens äventyr har det dock blivit några fina pass och i tisdags blev det 2:20 stakning med Bill. Bra pass där vi åkte över Lannafors och tillbaka till Fjugesta, en total sträcka på 35,4 km. Medelpulsen låg på 121. Som ni kanske märkt stämmer inte alltid klockan och då jag har pulsen vid handleden så tar den inte lika säkert under ex rullskidpass, som i det här fallet. Synd, ett pulsband kanske inte skulle vara fel ändå, för passet var i A2 tempo ungefär, medelhastighet på 15,2 km/h. Passet i sig gick bra, det var varmt och stundtals slitigt. Men man blir bra på det man övar på sägs det, så förhoppningsvis ska jag kunna staka bra till vintern. 💪🏼
I helgen fick jag också en väldigt glad överraskning. Det är nämligen så att jag under söndagen städade lite på rummet och satte på en podd, i detta fall Maratonpodden (som så många gånger förut). Jag har inte lyssnat på den på länge och satte nu på avsnittet med Anna Haag och Emil Jönsson Del 2. De säger mycket klokt, är väldigt duktiga skidåkare och är skickliga med media, vilket jag gillar skarpt. I avsnittet tar poddaren Petra Månström upp frågor man fick skriva till Anna och Emil på podden facebooksida. Jag var en av dem som skrev in och som först ut (gaaaah) i minut 26.07 tar hon upp MIN fråga. MIN FRÅGA! Hela avsnittet är förstås värt att lyssna på, men är ni nyfikna på min fråga och deras intressanta och lärorika svar så skickar jag med er en länk här. Som sagt min fråga ligger i minut 26 ungefär. 👇🏼
http://podtail.com/podcast/maratonpodden/88-anna-haag-emil-jonsson-del-2/
Tänk alltså, att min fråga togs upp i Sveriges kanske största träningspodd. Det är lite overkligt och att man får svar från självaste Anna Haag och Emil Jönsson det är döcoolt, verkligen inget jag väntade mig!😃
Idag träffades jag Anja och Ronja i Ånnaboda och slog på stort med myrintervaller på myren. Trevligt som vanligt och myr är som sagt en svårslagen favorit. Vi körde 8 st 4-minutersintervaller, dvs 32 minuter aktiv intervalltid och en maxpuls på 194. Bra pass och en blöt myr är barnsligt roligt, även om det här passet hade en lite sorgligare innebörd. Ronja gjorde nämligen sitt sista pass med oss innan hon flyttar till Torsby och börjar skidgymnasie där. En oerhört bra vän, stark skidåkare och bra träningskamrat lämnar närkesslätten för de värmländska skogarna. Ett nödvändigt steg såklart, men jag kommer sakna henne enormt! Efter intervallerna joggade vi ner på elljussspåret och stannade klockan på 2:03. Här några bilder:


Imorgon åker jag med farmor och farfar till Idre för några dagar där. Kul ska det bli och förhoppningsvis med fina utflykter och träningspass. Har ju varit i Idre på vintern men aldrig sommartid så det ska bli spännande, förhoppningsvis får jag testa på rullskidbanan där!🙌🏻
Mer om det får ni till helgen, nu är det läggdags!
/Filip
Vilken bra fråga Filip! De hade fantastiskt mycket att säga om det också. Vad tog du åt dig av deras svar? Jag tänker genast på balansen mellan slitet som ger en bra grund att bygga på och glädjen som skapar motivation till att hänga i och hålla ut. Ha det så bra de sista dagarna på sommarlovet! Vi ses på torsdag! 😊
GillaGillad av 1 person
Helt otroligt att den kom fram och visst tog jag åt mig. 🤗 Tänker mycket på att inte snöa in på timmar och scheman hitan ditan, det ska ju vara kul också! Motivationsmässigt handlar det ju om att hitta balans, men kompisar, läger och sällskap på passen är lika viktigt, kanske viktigare för att jag ska känna mig motiverad att göra slitjobbet. Får helt klart utveckla det här resonemanget nästa gång vi ses!😉
Ha det bra.👊
GillaGilla