Prestation!

Ja hej och god kväll. Dagarna tickar på och idag tänkte jag helt enkelt bjuda på en långläsning, dvs en text av krönikaliknande format där jag tar upp ett ämne jag tycker är angeläget. Ni trogna följare vet att jag gärna bryter av vardagsbubblan med lite mer allvarliga, roliga och väl genomtänkta texter. Idag är det ämnet prestationer, så häng med:👊🏻

——–

Ja prestationer är man ju omringad av. Man ska prestera på tävling, man ska prestera på träning och man ska prestera som person. Som skidåkare är ju prestation anledningen till att man håller på, presterar jag på träning så presterar jag i spåret. Men bakom den ridån ligger ju mycket annat och jag kommer vidröra det prestation kan göra med en också privat. Sen ska sägas att jag inte har jättemycket livserfarenhet osv men i dagens läge så handlar mycket om status, man ska prestera hela tiden.  

Idrottare vi hatälskar ju det här med att prestera, att ta ut oss till den grad att man nästan kräks under ett tävlingslopp men också att träna det som krävs för att bli så bra man kan. Prestationer gör oss gott och gör jag en svinbra tävling så blir man ju så nöjd så nöjd. Yes, jag presterade när det krävdes som mest! Men sen kommer andra sidan, där pressen blir för stor och du blir stressad istället. Dit har jag aldrig kommit i tävlingssammanhang, men den press man har omedvetet på sig från den ”stora massan” är lite intressant. Samtidigt som det förs en kamp för att ”alla är lika mycket värda” och ”man får vara som man vill” så är det väldigt mycket press på att man ska passa in. Det kan man ju störa sig nåt ofantligt på, man ska prestera privat och det ska vara rätt kläder, det ska vara rätt beteende, rätt kroppsform och rätt alltihopa. Nu ska man helst ha perfekta kindben och perfekt frisyr, men visst man får vara sig själv och alla är lika mycket värda. Det rimmar otäckt illa…

Vart vill jag komma med detta? Jo prestationer kan vara så viktiga och så roliga, för som skidåkare är man som bäst och har som roligast när man presterar. MEN man kan bli så trött på pressen också så när man kommer hem efter skolan är det skönaste av allt att ta på sig mjukisar och inte bry sig. Det är det man ska göra. När prestationerna blir för mycket, när man är så nervös på startlinjen att man mår illa, när man blir nojig över att man inte har den snyggaste tröjan i garderoben eller gråter över en misslyckad tävling. Då ska man ha sin lilla Tabitha i bakuvudet. Det kommer fler chanser och då sitter i bilen och gråter över en sketen  tävling istället för o tänka på va mycket annat bra man har gjort. Herregud, det finns ju faktiskt viktigare saker i livet än att leva upp till andras eller dina egna krav. Man ska ha kul, så funkar det och man ska ha’t gött. Det är huvudsaken. Skit i andras åsikter emellanåt, ta tävlingarna med en nypa salt och njut av ögonblicken istället!

Det handlar om att prestera, men också att ha riktigt kul på vägen! ⭐️

—–

Det var lite visa ord från min sida, ibland är det skönt att skriva av sig lite och sätta fingret på nåt inte så ofta belyst. Nästa inlägg blir som vanligt igen o ni får veta vad jag pysslat med i helgen, men hoppas ni iallafall fick er en liten tankeställare och så får ni ha en fortsatt fin kväll!🙏🏻

Mot nya mål!
/Filip 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s