Ja som utlovat så kommer här, om än något försenad, 2017 års krönika. Det är roligt med lite krönikor och årets variant blir listor, där jag kategoriserar lite grejer, ex årets lopp. Varsågoda:

Ja vilket år. För mig var det året där jag tog skidorna till en ny nivå, började skriva dagbok för varje pass, utvärdera tävlingar och framförallt träna mer och väldigt målmedvetet. Jag har försökt att göra mig till en bättre skidåkare och jobba med mina svagheter, vilket har gjort att jag krossat i stort sett alla gamla tester och bättrat på tekniken ordentligt. Det är väldigt motiverande att se sina egna framsteg och att se att man faktiskt kan. I resultatlistan har det hänt grejer och även om det inte är nån brutal förändring så plockar jag tid på täten och slår åkare jag varit en bit efter. ”Rom byggdes inte på en dag” sägs det och tanken är ju att man successivt ska jobba sig uppåt och det var målet med barmarkssäsongen. Alla de där timmarna på rullskidor, alla stakintervaller, armhävningar, ja alla gånger pulsklockan har rullat har man förberett sig för det som komma skall. Och det är nu, under tävlingssäsongen som det man gjort under sommarn ska ge frukt. Barmarkssäsongen har varit positiv för mig och just den teknisk biten har varit viktig att få sätta, det är en stor förutsättning för att kunna åka fort! En sån grej som intagningstesterna, som jag jobbat mot under hösten och varit nervös för var så fruktansvärt skönt att fixa och att dessutom lyckas med att överträffa sig själv. Det var också en av målen jag skrev ner tidigt i våras. I skrivande stund har jag tränat över 320 timmar från det att jag startade träningsåret i April. Då har jag ändå haft en del sjukdagar under hösten så den siffran är jag rätt nöjd med, säsongen är ju inte slut på långa vägar! Tävlingarna har också varit stora upplevelser, jag gjorde min första riktiga tävlingssäsong och fick känna atmosfären på tävlingsplatsen skidhelg efter skidhelg. Dessutom fick jag vara med och ta hem en bronspeng i lagtävlingen på USM i Borås, en medalj som blänker lite värre än alla de andra. Det har varit ett framgångsrikt år och jag inser hur mycket jag gillar träning och att vara ute o tävla, det är verkligen fina minnen man bär med sig.

Och med det så glider vi då över i listvarianten så kör vi 5 snabba helt enkelt och vi börjar såklart med…

Årets bästa minne:

Ja i mycket hård konkurrens får det bli skareturen från lägret i Sognefjell. Strålande sol, kortärmat och helt galet fina vyer, det var så man fick nypa sig i armen. 🙌🏻

Årets flopp: Ja någon riktig flopp har det väl inte varit rent prestationsmässigt, men USM-banketten var ingen höjdare direkt. De som var där förstår nog vad jag menar… 😉

Årets lopp: Det var inte ett av mina bästa lopp, men jag väljer det lopp jag tyckte var mäktigast under förra säsongen, nämligen stafetten på Folksam Cup i Torsby. Att på tredje sträckan gå ut som 7:e lag i Sverige var riktigt riktigt coolt, en känsla jag hoppas uppleva många gånger framöver!

Årets träningspass: Ja det finns några riktigt minnesvärda godbitar från året men Juvasshytta är svårt att slå. 13,5 km ren backe och 1 320 höjdmeter var en ren kamp mot skallen och oj vilken lättnad när man kom upp på toppen!

Årets bild: Även här har jag fått klura, men gruppbilden från USM slår lite högre än de andra. Vilket gäng och framför allt vilken helg!!

Ja ni förstår ju, det finns massor jag skulle kunna lägga till och året har verkligen bjudit på mycket minnen och roliga upplevelser.

Sist men inte minst får man ju tacka alla som varit med under det gångna året- ni har betytt så mycket!! Nu laddar jag för ett om möjligt ännu roligare 2018 där jag tar steget och börjar skidgymnasium och satsar helhjärtat på det jag tycker är roligast i världen. Skidåkningen.

More to come!

/Filip