Abstinens!!

Hej på er. Torsdag idag och jag är på bättringsvägen, febern är borta men jag har fått ta det fortsatt lugnt. I början av veckan var det SM-veckan och sista dagen med 30 och 50 km var ju ren skidåkardröm för oj vilket väder de fick!

I söndags firade vi såklart våffeldagen med våfflor och med grädde och jordgubbar på smakade det ju oförskämt gott. 😋

I övrigt har jag pluggat, varit till stan, gått nån promenad, fyllt i ännu en del av säsongsutvärderingen och börjat skissa på vad det faktiskt är jag ska ta mig an när barmarkssäsongen drar igång. Spännande och motiverande såklart och nog finns det träningssug allt. Abstinensen har bara blivit större efter snart tre veckor från normal träning. Nu är det dessutom kanske finaste årstiden på året med skaråkning och sol. Och tro det eller ej, förhållandena i Kilsbergen är fortfarande helt underbara. 🙌🏻

Bild tagen av Ånnaboda Storstenshöjden!

Hoppas hoppas hoppas på att jag får känna på de spåren en gång till innan plusgraderna blir för många! Prognosen ser ok ut med kalla nätter iaf, så hoppet finns. Konstsnöspåret lär överleva lite längre dock, så skidor får jag nog åka men shit, det där 👆🏼 skulle jag inte tacka nej till!

Sol kan man dock få ändå, i eftermiddags tog jag faktiskt med mig mellanmålet ut och satte mig i solen och lyssnade på podd. Uppfriskande och skönt att känna solen värma! ☀️

Innan vi avslutar för idag så tänkte jag tipsa om en sak, och som vanligt på den här bloggen är det idrottsrelaterat. Såg nämligen dokumentären om Sanna Kallur, ”Sanna Kallur- från start till mål” där man får följa hennes karriär och de motgångar hon har fått tackla. Lite rörande faktiskt att hon tog sig tillbaka och den resan är en stor inspiration för vem som helst. Väldigt sevärd dokumentär och som vanligt går det inte att se sånt här utan att få rysningar, vilken fighter hon var! Den går att se på SVT play för den som skulle vara intresserad.

Med det tackar jag nog för idag. Vi hörs en gång till innan påsk, då med lite godis från säsongen som gått. Men tills dess få ni ha det så bra!

/Filip

DNS…

…stod det efter mitt namn igår. Did not start. Det blev inget race i Falun, jag vaknade upp med halsont och jag hade inget annat val än att slänga in handduken. Sååå tråkigt men hur mycket jag än ville hade det varit näst intill farligt att tävla och den tanken stärktes av att jag under kvällen hade 39 graders feber. Extra trist var det då jag och pappa vallat, packat och åkt upp till Faun i fredags för att sen tävla på lördagen. Nu blev det inte så och istället tog vi en sväng på stan och fikade. Inte så jag ville att min säsongsavslutning skulle bli…

Backar vi bandet lite så hann jag i varje fall med två träningspass mellan sjukdomarna. I torsdags var jag med och tränade i Ånnaboda, men istället för klassisk sprintstafett som var tanken så körde jag ett distanspass skejt på egen hand. Känslan var okej, de hårda spåren var väl inte min melodi men jag åkte på i mitt tempo och tänkte teknik. Det var kul att vara tillbaks på skidor och få ventilera lungorna, om än i lugnt tempo.

Glädjande nog är de gamla SM-spåren pistade igen, en utmanande slinga!

I fredags kväll körde jag 25 min rörlighet på hotellrummet bara för att bli mjuk och göra kroppen redo för 5 km skejt, ett lopp jag aldrig körde. Surt att vara på plats och inte kunna åka, det var tänkt att bli min säsongsavslutning jag var väldigt tävlingssugen. Men sånt är livet ibland…

Hade iaf utsikt över Lugnet.

En gladare nyhet är att Six Ten Ski Products just nu har 22% rea+ fri frakt på hela sitt sortiment. Erbjudandet gäller just nu och är en följd av Bob Impolas fantastiska andraplats i Vasaloppet. Bob som för övrigt både bor här i Fjugesta och kör med samma stavar som mig! 😉 Rean gäller fram till 31/3 och här får ni en länk till deras hemsida, så passa på att investera stavar av högsta kvalitet, nu med 22% rabatt!

http://skidstav.se/

För min del handlar det mesta just nu om att bli frisk. Vi har ju gått på en veckas påsklov så vi har fritt på dagarna nu. Min tanke var att träna hela dagarna, men istället får jag nöja mig med promenader som fysisk aktivitet. Som tur är väntad det bli fint väder och sol gillar vi! Dessvärre smälter snön snabbt nu och faktum är att jag i princip hostat bort de finaste veckorna på året, de när solen skiner men det fortfarande är minusgrader. Jaja, det positiva i det är att jag går in i barmarkssäsongen med mycket motivation, kanske mer än de flesta andra! Gällande säsongsavslutning lämnar jag dörren lite på glänt, kanske kanske att det blir ett lopp till och om inte annat ligger snön i Ånnaboda förhoppningsvis kvar ett tag till!

Men i och med det här inlägget nu ska jag försöka och inte tänka skidor så mycket mer utan ha en fin påskvecka och fylla på depåerna med D-vitamin. ☀️ På återseende!

/Filip

VC Falun!

Hej på er! Det är måndag och ny vecka, jag börjar bli frisk och redo för träning inom kort. Dagens inlägg blir en samling av de bilder jag tog när vi var i Falun och hejade fram världseliten. Men till att börja med vill jag tacka för alla gratulationer och hälsningar jag fått, det är lite överväldigande med väldigt kul med alla hälsningar! Tack tack!

I lördags tog jag och familjen en dagsutflykt till ett strålande soligt Falun för att kolla på giganterna under världscupavslutningen i Falun. 10/15 km klassiskt masstart körde de och det blev två raffinerade lopp! Jag hade kameran med mig (of course) och hann plåta massor av coola bilder.📸

Och alltså vädret var ju on top, blå himmel och sol som värmde var ju som bäddat för solglajjor! 😎 Och vilken upplevelse det var, vi var ju på VM här för några år sen men det är alltid lika mäktigt. Otroligt coolt med så mycket människor som hejar fram och oj så mäktigt det var när Calle Halfvarsson åkte in på stadion i ledning, maffigt!

Tyvärr meddelades ju också att Anna Haag och Emil Jönsson avslutar sina karriärer den här säsongen. Väldigt tråkigt tycker jag även om man förstår beslutet. De har varit en stor inspiration för mig som barn och så länge jag hållit på med skidor. Den genuina glädje och den härliga inställning de bidragit med har varit viktig och väldigt rolig att se! Det visar att pannben och glädje hänger så väl ihop. De har varit två av mina absoluta favoriter och kommer vara saknade i spåren!

I nästa inlägg hoppas jag att jag är tillbaks i träning och kan hinna med nåt pass innan säsongen ska avslutas i just Falun i helgen! Man kan ju verkligen be en bön till vädergudarna för liknande väder som i helgen! 🙌🏻

So long

/Filip

Årets undomsidrottare!

Hej på er! Solen fortsätter skina och abstinensen att få börja träna blir bara större och större! Den här veckan har fortsatt blivit vila då det hänger kvar en envis hosta som håller mig borta från träning ett tag till. I övrigt har det varit rätt så lugnt,i skolan har det gjorts nationella prov och sen har jag passat på att utvärdera säsongen lite med reflektioner från de stora tävlingarna. Idag har jag och familjen varit i Falun och följt världscuptävlingarna där. Galet bra väder och bra stämning gjorde det hela till en fin dag. Jag kommer göra ett eget inlägg med massor av soliga bilder lite senare i veckan! 🙌🏻

Nu till dagens stora ämne. Det är nämligen så att jag har blivit utsedd till ”Årets ungdomsidrottare” av Tysslinge företagare! Jag har fått ta emot ett stipendie på 4.000 kr för mina insatser inom skidåkningen. Själv har jag vetat om det ett tag och när de kallade till årsmöte i tisdags fick jag ta emot stipendiet. Robban i Garphyttans IF nominerade mig och jag vann! En stor ära såklart, nomineringen är väldigt fin och betyder mycket för mig. Jag är så grymt glad att få ta emot ett sånt här pris, det är lite då man inser att allt slit betalar sig. Jag går verkligen in i det här och att få tillbaka på det här sättet gör en ju lite smått mållös. TACK från djupet av mitt hjärta! Här lite bilder från kvällen:)

/Filip

NIU Falun!!

Tjena! Vilken underbar dag det har varit, vårvintern är på ingång! Det är ett tag sen jag uppdaterade och mycket har verkligen hänt sen dess. Till att börja med så är det nu klart att jag blivit antagen till skidgymnasium i Falun!! Galet kul, fick ett samtal i söndags och nu har jag bekräftat platsen. Det innebär att jag i slutet av sommaren flyttar till Falun för 3 års studier kombinerat med skidor. Det började med att jag i lördags fick avslag från Torsby, vilket såklart var tråkigt, det var mitt förstaval och jag har verkligen gått in för det. Däremot har Falun alltid varit i tankarna och när jag fick beskedet var det en sån lättnad att inse att jag kom in och att jag kommer kunna satsa på skidorna på allvar nu! Det viktiga är viljan och att man har motivation att gå in för det, på det sättet spelar ort inte roll. Falun är dock en fantastisk stad för längdskidor med nationalarenan Lugnets skidstadion och fina träningsmiljöer. Säsongens stora mål är nu uppnått, helt crazy!!

I träningsväg har det tyvärr blivit skralt på sistone. När spänningarna kring skidgym släppte så gick jag såklart och blev sjuk och kan nu inte träna. Allt det viktiga är förbi och precis när pressen släppte så vaknade jag upp totalt tjock i halsen, typiskt. Några pass hann jag dock med i förra veckan:

Ja första passet efter Folksam Cup blev ett långpass ute på långspåren i Ånnaboda. Vi åkte till Gårdsjötorp och tillbaka med pannlamporna på. Puder, nysnö och en liten ljustunnel bland granarna- det är kvalitetstid på hög nivå!

I lördags sprang jag och Anna Sjöman distanspass här på hemmaplan. Vi tog rundan runt Brotorp via Kälkesta och tillbaks, 11 km mätte det ungefär. Trevlig tur och kul att få in ett längre löppass i en annars relativt löpfattig säsong. 🙌🏻🏃🏻

Under söndagen sen tog jag sovmorgon, åt frukost och kollade på vinterstudion från Holmenkollen. Sen ringde mobilen och jag fick besked om NIU-platsen i Falun! Det var svårt att sova den kvällen kan jag säga!

Annars var förra veckan en återhämtningsvecka för att återställa batterierna, var rätt så sliten och p.g.a lite sjukdomskänningar så tränade jag bara två pass innan jag blev sjuk. Istället jobbade jag i restaurangen i tre dagar och hann med kalas för farfar som fyllde 73!

Idag har vi haft studiedag och jag och några kompisar har grillat korv i solskenet. Vädret gick verkligen inte att klaga på, vilken vårdag vi fick!! ☀️

Däremot hade ett skidpass på långspåren verkligen inte suttit fel idag… Men är man sjuk får man hitta på annat kul och lagra D-vitamin på andra vis! 😎

Sjukdomen nu har för övrigt medfört att jag tyvärr missat KM och kommer att missa Kilsbergsloppet i Ånnaboda på lördag. Tråkigt såklart, såna tävlingar har sin charm och är kul att köra! Istället får jag försöka bli frisk innan Lilla Skidspelen i just Falun (!) om en och en halv vecka. Där brukar det bjudas på just fint väder och bra stämning!

Mer har väl inte jag att säga idag. Galet kul förstås att jag nu äntligen fått besked och även om målet var Torsby kommer Falun bli superkul! Har fortfarande inte riktigt greppat att jag flyttar till sommaren och kommer få träna på skoltid. Det ni. 😉 Igår var jag dessutom iväg på ett litet hemligt uppdrag som kommer berättas mer om här de närmsta dagarna.

Tills vidare får ni hålla utkik och ha det så bra!

/Filip

Tid för reflektion!

Hej!

Det är torsdag idag och för första gången på hela vintern faktiskt så står jag över ett pass p.g.a att jag inte känner mig 100% träningsduglig. Tanken var ett fartpass skejt idag, istället blir det en vilodag för att bli fit for fight igen. Vilodagen idag har gett mig tid att fundera över saker och reflektera. En hel säsong har strax gått och målen jag tränat mot ett helt år är över. En sak återstår, den kanske största saken av alla. Skidgymnasium. Jag väntar fortfarande på besked och där chansen lever än om en plats i Torsby. Men det är ovisst, vart kommer jag tillbringa min gymnaisetid och var kommer min bas vara de närmsta åren? Det är ett spännande äventyr jag ger mig ut på. Det kommer innebära en flytt hemifrån, till ny skola, ny ort och nya träningskompisar. Ändå tvivlar jag inte. Jag vill bli skidåkare och satsa för att bli så duktig jag bara kan bli, för mig är det valet solklart. Men det är klart att jag med spänning väntar på ett besked. Hela vintern har jag fokuserat på att göra så bra resultat jag kunnat och verkligen gått in för att göra den bästa versionen av mig själv. Varje uppvärmning och varje gång starten gått har jag varit noggrann i förberedelserna och i genomförandet. Jag vill göra mitt bästa och göra så bra jag kan varje gång, Helt enkelt vara den bästa versionen av mig själv just den dagen.

Under intagningstesterna jag gjorde för två månader sen gjorde jag utifrån mig själv det bästa jag gjort i styrkeväg någonsin. Den där styrkan som jag bävat en del för under året och som jag jobbat med att förbättra. Under testerna gjorde jag 6 chins, på gymmet hade jag tidigare klarat som bäst 2. Dessutom persade jag i de andra momenten också och var så nöjd när jag satte mig i bilen igen och rullade hemåt igen. Jag var den allra bästa versionen av mig själv där och då, när det verkligen behövdes.

USM i Lycksele däremot blev en stor besvikelse. Jag hade redan i somras visualiserat under de sista sekunderna av intervallpassen hur jag var på upploppet på väg mot mål i mitt livs lopp. Hur jag spurtade mot en bra placering, hur jag frenetiskt stakar in de sista metrarna för att sen kunna sträcka näven i luften. När första distansen var över var det långt ifrån de tongångarna. Efter vallamiss och en kropp som var så långt ifrån toppform man nästan kommer så ville jag bara gråta. Där och då var jag så besviken, så mycket förberedelser, så mycket fokus. För det här? Tankarna rullade i huvudet. Kunde jag ha gjort något annorlunda, skulle jag ha tränat mer? Skulle jag ha tränat mindre, borde jag ha testat skidorna mer? Allt var turbulent, jag var som i obalans och tappade tron på mig själv. Dagen efter försökte jag ladda om och tagga till på nytt och sprinten gick lite bättre och stafetten var jag nöjd med. Jag fick avsluta bra och få lite revansch, men det var ju inte så jag ville att USM skulle bli. Långt ifrån.

Veckorna gick och jag la tankarna bakom mig och fokuserade fullt ut på Torsby och Folksam cup. Nötade detaljer och försökte framkalla en formtopp helt på egen hand. Det gick relativt bra och när andra tävlingsdagen avgjordes med en prolog kunde jag nöjt korsa mållinjen och känna att kroppen svarade! I skejtloppet och teamsprinten gick jag mer ren kämparglöd och vilja. För jag hade bestämt mig. Oavsett hur känslan är under loppet så skulle jag kämpa. Aldrig aldrig aldrig ge upp. Jag matade in i mig själv hur mycket jag älskar smärtan och var varje tävlingsdag beredd på att ge mig in i dimman. Det fanns inget att förlora och inget att tveka på. Och skulle det gå sämre skulle jag iallafall ha vetskapen om att jag tagit ut precis allt jag hade för dagen. Varit den bästa versionen av mig själv. Den inställningen är jag nöjd med och kanske var det den som gjorde att jag tog den där spurten, när benen bara ville vika sig så kollade jag inte bak. Jag hade fullt fokus på mållinjen och när jag korsade den var jag före de andra.

Rom byggdes inte på en dag säger man och att jag är nöjd med en 43:e och en 45:e plats kanske tycks lite konstigt. Och visst, mitt mål var minst Top 40 på någon distans under USM eller Folksam cup. Men resultatet från prologen är det bästa resultat jag någonsin gjort på en stor nationell tävling och jag har tagit ett steg till i utvecklingen. Jag har närmre upp till pallen än till 58:e platsen och det är så jag ser det. Som sagt, Rom byggdes inte på en dag och att kunna se att jag utvecklas och åker snabbare är roligt. Sen handlar det om succesiva steg, man får jobba med en bit i taget.

Testerna, USM och Folksam har varit de stora målen, men utöver det har en viktig pusselbit varit att tillåta mig att kul. Det är inte alltid blodigt allvar och även om det är det så är det viktigt att inte tänka för mycket och ständigt analysera. Det viktigaste med idrott och den största anledningen att jag håller på är att det är kul! Sen försöker jag njuta, de här tävlingarna man ser fram emot behöver inte bara vara fullt fokus varje liten sekund. Jag försöker också njuta av stunden och ta in den atmosfär som är. Det här 👇🏼 citatet ringar in just det. Njut av stunden, den kommer aldrig tillbaka!

”Every time you do something it’s for the last time. Even if you do it again, it will be different, and you will be different. This is the only time you will ever do this. Enjoy it.”

Jag är en positiv person på gott och ont, men inställningen kommer ingen någonsin kunna ta ifrån mig. Det är klart man kan ha dippar och efter distansen i Lycksele var inte mina tankar jättepositiva. Men där måste man kunna vända känslorna till tändvätska och klara av att ladda om. Det gjorde jag och nu i helgen lyckades jag istället. Det vänder fort och det gäller att hålla fanan fortsatt högt och ha kul!

Närmsta tiden väntar ett besked som kommer påverka rätt så mycket för mig. Men trots det är jag väldigt lugn och motiverad för att om en månad inleda en ny försäsong och nu först och främst få en fin avslutning på skidsäsongen. Än finns det mycket kvar och med den vintern som varit än så länge så kan man nog våga hoppas på några fina skareturer över myrar och intervallpass med uppkavlade ärmar.

Dagens avslut blir en bild tagen strax innan start i prologen i lördags eftermiddag. Då helt ovetandes om hur det skulle gå och istället väldigt nervös och spänd. Den känslan släppte helt när jag upptäckte farfar och farmor som stod alldeles vid starten och önskade mig lycka till! En av alla minnesvärda ögonblick den här säsongen.❤️

/Filip

Folksam Cup 2018

Hej!

Folksam cup 2018 är över och min sista stora tävling som ungdom är gjord. Det har varit en rolig helg i Torsby med minnen och urladdningar utöver det vanliga!

I lördags var det två tävlingar, en prolog i klassisk stil på fm och en jaktstart i fristil på em. Prologen var kanske en av de bästa loppen jag någonsin gjort. Hade toppenskidor och kunde åka avslappnat med tryck uppför utan att glidet blev sämre. Kroppen kändes riktigt pigg och äntligen hade jag fors i åkningen från start in i mål.! Låg länge på Top 40, men slutar till slut 43:a, endast 1,13 efter tät. Det blev näst intill ett topplopp, det bästa resultatet jag någonsin gjort på USM/Folksam Cup och en enorm lättnad drog genom hela kroppen. Jag fick till det!!

Fighting face och upploppsstakning när det är som bäst! 😅

Där var man inte pigg…

Eftermiddagens lopp var 5 km fristil jaktstart och mitt utgångsläge var att jag hade två åkare 8 sekunder framför mig och ett helt koppel 4 sekunder bakom. När loppet var igång försökte jag fokusera på mitt lopp, men de andra kom ganska fort ikapp bakifrån och i backen ut på andra varvet så hade jag en liten svacka. Jag hörde mer åkare bakom samtidigt som mina lår knappt ville framåt och jag hann tänka tanken att det här kan rasa. Men skam den som ger sig. Jag slet och kämpade och vi var en klunga upp i sista backen med mig på 48:e plats. Jag hade bra glid och lyckades åka om en åkare när mot spurtbacken efter bron. Där körde jag bara på och lyckas få slip stream utför innan upploppet och väl där gav jag mig inte och lyckas trots stockstyva ben spurta in som 45:a!!! Det var såååååå mycket slit och kämpande genom hela loppet men oj så skönt att få vinna den spurten. Jag tänkte på alla spurter jag kört och fokuserade skär för skär och skar mållinjen tre platser högre än i sista långbacken. I mål var jag helt slut, hade inte kunnat åka en enda sekund fortare! Glädjande nog fick farfar en kort film mitt i dramat, nu kanske ni får en liten inblick i hur sista kurvan var.

Det var nog det jobbigaste lopp jag någonsin åkt och förmodligen den högst uppmätta laktathalten i hela mitt liv. Jesus vad mycket vilja det fanns och den beslutsamhet jag visade från bron och neråt är något jag tar med mig. Att vända på steken och lyckas knipa tre åkare från toppen och ner, det är rent pannben och att lyckas göra en toppavslutning med de benen är… ja, lite overkligt faktiskt. Jag printade in i mig själv under loppets gång att ”jag älskar smärtan” och var inställd på att det skulle göra ont, det var upppenbarligen ett vinnande mantra!

Här ett gäng bilder/filmer från loppet.

Fokus på krönet!

Under kvällen var det kamratmiddag och prisutdelning innan vi laddade om för stafetter.

Söndag morgon blev en tidig sådan, 7:40 gick bussen mot stadion för testning av banor inför prologen. Jag och Anja bildade ett vasst teamsprint-lag och testade såväl glid som växlingar innan hon stack på första sträckan 10:00. Reglerna var som så att varje åkare kör två sträckor var och där var alltså jag på sista sträckan, med ben-nummerlapp för första gången. Bara en sån sak! 😉 Jag var nervös förstås, men sprintstafett är en rolig tävlingsform som jag kört ett antal gånger förut, så lite rutin hade jag iaf. Vi gör en bra prolog och slutar 6:a i vårt heat och går vidare till C-final. Min kropp var rätt så stum och på min första sträcka var det nära fall, då jag satte staven rakt på skidan och fick rejäl framåtriktad precis på krönet. Men jag grejade det och kunde växla som 5:a och efter bra slutsträckorblir vi till slut 6:a.

Efter lite nerjogg och omladdning var vi en timme senare redo för den 45 lag stora C-finalen. Anja fick en bra start, men i den smått kaosartade växlingen så kör hon över ena skidan på mig, det blir dock inga större problem utan jag sticker iväg och gör en bra sträcka. När hon dunkar mig i ryggen för sista gången ligger vi 8:a och jag tänker att det bara är att köra järnet fullständigt nu på sista. På toppen av sista backen ligger vi i bredd om 8:e platsen på toppen när jag får skidan fasttrampad och faller. Eftersom det var uppför så var jag snabbt uppe igen, men flertalet lag hann om och trots ännu en bra avslutning så räcker det bara till en 13:e. Lite snöpligt, jag hade bra utgångsläge men kan inget göra, det tar ju stopp liksom. Det är så det är, det var tajt och hårt om positionerna, men jag var beslutsam och hade ytterspår för att kunna plocka placeringar. Surt då att inte få vara med på allvar, men det är en del av sprintåkning och jag kunde inte göra något åt det. En 13:e plats i C-finalen är ändå bra och vi var glada båda två efter våra insatser. Totalt blev vi alltså 33:e lag av 65 och hade såklart (!) ansiktsmålningar när det vankades stafett! 😁

Här en film från sträcka ett i prologen…

Summerar vi helgen så åker jag på en högre nivå jämfört med ifjol och är nöjd, jag gav verkligen allt jag hade och är extra glad över det klassiska loppet som gick riktigt bra! Det jag har och jobba med är skejtåkningen, den satt inte i helgen. Visserligen gick jag med ren vilja när jag var som stummast men att hitta tajming och glida på skidorna blir något att jobba vidare på. Det bästa ögonblicket de här dagarna var inför prologen när speakern ropar ”Örebro har en stark uppställning till start med lag Andersdotter/Andersson”. Då njöt man lite extra! 😉

Den sorgliga biten är att jag i och med detta genomfört min sista tävling för distriktet Örebro Läns Skidförbund. Under helgen invigde vi de splitter nya tävlingsdräkterna, som i mitt tycke var både sköna och läckra! Tyvärr blir det inget mer framträdande i dem framöver och jag springer istället iväg mot nya mål och ny träning som ska genomföras.

Det är de stora tävlingarna man tränar för och nu känns det lite tomt när i princip bara avslutningen på säsongen är kvar. Men jag är fortsatt taggad att jaga vidare i spåret och än åker inte tävlingsdräkten av! Jag kommer skriva mer i veckan hur veckorna framöver kommer se ut och vilka äventyr som kommer härnäst. Men nu tackar jag för idag och som avslutning passar jag på och tacka för alla lyckönskningar, hejarop och all support jag fått i helgen, ni är fantastiska!

/Filip

Dag 1 Folksam Cup

Tja! Första tävlingsdagen här i Torsby börjar gå mot sitt slut och säsongens sjunde tävlingshelg är därmed igång. Vi kom upp igår kväll och testade banor, det var -12 grader i luften och jag åkte banan med Ronja och vi snackade lite taktik mm.

Idag var det alltså dags, tekniksprint fristil var dagens distans och det bjöds på hårt och kärvt före. 14:20 gick min start och banan bestod av kurvor, ett stakparti, pucklar, en snäv kurva och serpentiner med gupp och svängar innan vi kom in på upploppet. Min känsla var rätt så bra, hade dock lite stumma ben och det var väl inget topplopp som så. Kurvorna var isiga så det var några jag inte riktigt fick till, men jag tog i för kung och fosterland och slutar 47:a! Jag är nöjd, tekniksprint är inte min favoritgren och trots det är det ett antal bra namn bakom mig och det är tajt uppåt. Det var en bra genomkörare och det kändes som en 47:e plats med mersmak- det finns mer fart i kroppen om formen tillåter. Här en bild från målfållan, där var man inte jättepigg direkt…😉

Och här lite mobilbilder på banan:

Upploppet!

Efter loppet hejade vi på de andra och jag hade kameran i högsta hugg. Därefter fick vi testa morgondagens bana och jag körde två varv på den+ en runda med Ronja och lite tester i sista backen. Kändes som vi fick till skidorna bra.👍

Dagens hejaklack!

Efter det väntade dusch och mat innan vi gick det traditionella fackeltåget genom Torsby stad och invigde Folksam Cups Riksfinal. Högtidligt!

Nu har vi precis haft kvällsmöte om vad som gäller för morgondagen. Det är två tävlingar, 2.5 km klassiskt prolog på förmiddagen och 5 km skejt jaktstart på eftermiddagen. Just prologen bör passa mig bra, ett kortare klassiskt lopp på en tuff bana gillar jag. Några förväntningar har jag inte, ska bara köra allt vad tygeln håller och ha kul!

/Filip