Hej igen. Bloggen har legat på is i en vecka nu, det har såklart skett mycket på den tiden så därför kommer jag dela upp inläggen lite och ta det i etapper. Inläggen kommer dock relativt tätt, så ni får någon form av sammanhang iallafall. 😉

Vi börjar där vi slutade sist tycker jag, nämligen att i lördags då jag sprang 5 km på Strömstadmilen. Jag berättade om att jag haft en tuff träningsvecka men hoppades på en bra tid ändå. Den planen gick i kras redan efter 2 km då benen inte ville samarbeta mer. Öppningen var riktigt bra och jag tänkte att det här kan gå vägen. Sen kom mjölksyran och den som normalt går att hantera stockade sig och benen blev riktigt tunga+ att jag fick håll. Inte min dag med andra ord. Men jag slet på, om än lite uppgiven så gav jag allt i ren ilska och spurtade i mål på 21,51. En tid jag vet att jag kan putsa med flera minuter om jag har dagen, men en sedvanlig alldeles för hård öppning plus en lite träningsbelastad kropp med dålig dagsform gjorde helt enkelt att det blev en slitsam historia. Här lite siffror från pulsklockan:

Tid/km:

1: 3,39,8

2: 4,04,0

3: 4,12,4

4: 4,57,2

5: 4,25,5

+ sista 150 meterna på 34,3.

Snitt: 4,15/km

Höjdmeter: 43 m

Medelpuls: 196 bpm

Maxpuls: 204 bpm

Kilometertiderna talar sitt klara språk, min trend var minst sagt nedåtgående bortsett en okej spurt! Det blev till slut en 11:e plats i P17 och en 40:e plats sammanlagt. Helt okej ändå och framförallt blev det ett väldigt bra träningspass, och tävling är ju bästa träning brukar man ju säga.

Den bilden sammanfattar min känsla under loppet rätt då bra! 😅

Alltid kul med nummerlapp och även om det inte gick så bra så fick jag mig en genomkörare och kunde med gott samvete följa Sverige-England i kvartsfinalen. Det slutade med förlust trots att jag och syrran fixat ansiktsfärg och Sverige-hattar, surt.

I nästa inlägg får ni det sista från träningsveckorna, bl.a med ett 4-timmars träningspass och en tur med färja till Sandefjord. Hörs och syns!

/Filip