Hej på er. Det är fredag idag och jag sitter på tåget på väg hem för första gången på två veckor. Tiden har verkligen gått fort men nu ska jag alltså vara hemma i helgen för att träffa alla och sen springa Kilsbergen Trail Run på söndag. Veckan såhär långt har varit bra, vi har fått ihop mycket bra träning, nästan 8 h mellan tis och tors och skolan har rullat på. Vi har haft en slags introduktionsvecka så kurserna drar igång först på måndag. Men som vanligt så börjar vi inlägget med en återblick på de senaste dagarna:

I onsdags samlades vi vid vallabodarna uppe på Lugnet och körde därifrån ett stakpass A1 runt Varpan+ skarvar. Tekniken kändes riktigt bra, stakningen sitter så mycket bättre och framför allt så orkar jag hålla tekniken hela passet ut. 1:50 blev det och ett riktigt bra pass där bål och armar fick jobba.

Torsdag betydde två pass, kl 8 samlades vi utanför Jalas Arena för ett tufft intervallpass på bana. Vi värmde upp, stretchade och körde lite snabbhet och spänst innan vi körde igång på riktigt. 1200, 800, 400 m x2 med 2 min vila mellan var det som gällde och min känsla var bra, trots den fruktansvärda träningsvärken. Benen kändes pigga och jag höll hög fart hela vägen på varje intervall. Nådde också årets högsta maxpuls när jag på sista 400 metrarna kom upp i 206 slag. Det är lätt att ta ut sig i löpning…

På eftermiddagen körde vi ett distanspass klassiskt uppe i Högbo där mer fokus låg på tekniska bitar. Även där hade jag en fin känsla och fick tekniken att stämma.

Och nu sitter jag och all packning på ett tåg som snart kommer till Örebro. Jag har vilodag idag men tanken imorgon är att ta mig ut på ett långpass klassiskt i riktigt lugnt tempo för att sen springa loppet på sön. Veckan kommer inte riktigt landa på 15 h som jag skrev, vi ändrade lite där med hänsyn till loppet men likväl kommer det bli en bra vecka där passen varit kvalitativa och gett lite träningsvärk.

Innan jag avslutar för idag så vill jag hylla en fantastisk idrottare som igår meddelade att karriären är över. Lotta Schelin. En fantastisk person på så många plan som jag följt i mitt intresse för fotboll. Det hon bidragit med för svensk fotboll och i jämställdhetsarbetet och den is hon har brutit för framtida generationer har varit så viktig. Hatten av för en meritlista som är fullständigt sagolik med OS-silver, VM-brons, EM-brons, hur många Diamantbollar som helst, 3 CL-pokaler, 185 landskamper och 88 mål. Alltid med ett leende på läpparna och en positiv attityd. Att hon tvingas avsluta karriären pga huvudskada är riktigt riktigt tråkigt. Hyllningarna strömmar över henne (som sig bör) och jag har fastnat för en krönika som är väl värda att läsa!

Hon har betytt så otroligt mycket-nu förtjänar hon bättre

”You showed the combination of being the best in sports and being the best among friends”, löd en av hälsningarna från en tidigare lagkamrat. Det ringar in hennes karriär väldigt bra. Bara att säga tack för allt och önska henne all lycka till i framtiden!

/Filip