Hej på er! Det är måndag och jag är hemma i Falun igen efter en vecka i Idre. Dagens inlägg kommer kort och gott handla om tävlingshelgen och hur den gick. Varsågoda!

Lördag: Sprint fristil på en 1,3 km lång och tuff bana. Den var rätt kuperad och gick upp och ner och avslutades med en lång stigning och en viadukt innan man svängde in på upploppet. Jag genomförde iallafall mina vanliga tävlingsrutiner, om än för första gången för i år. Testade skidor, värmde upp och la in några intervaller innan start för att ha fått upp pulsen och vara redo. Jag stack iväg och kände direkt i första backen att låren totalt bommade igen och stumnade. Jag saknade helt tryck och det var bara att åka igenom och grisa på allt vad man hade ändå, i sista stigningen upp var laktatnivån i mina lår inte att leka med kan jag säga. Gled in på en 47:e plats av 50 startande i H17-18 klassen. Besviken? Ja, det var låångt under vad jag kan prestera, men jag hade ändå vetskapen om att jag hade ett läger i benen och att så kunde bli fallet. Men det är aldrig roligt att åka dåligt och det loppet kvalade nog in bland de tre sämsta loppen jag gjort. Men det var bara att gilla läget, rycka på axlarna och vara glad ändå. Jag gav iallafall inte upp och sen är det ju så att sprint i fristil är väl den distans jag är sämst på (om man nu får säga så). Helst får det gärna vara längre lopp och i klassiskt, men det var ändå väldigt kul att få komma igång och göra säsongspremiär!

Efter loppet stack jag ut och tog kort och hejade på de andra. Sen testade jag och Ronja banorna till distansloppet.

Söndag: Ny dag, nya möjligheter. Gjorde ett enklare skidtest men gick ändå på samma par som dagen innan, sen genomförde jag en annan uppvärmning med löpning istället för skidåkning och med några ruscher inlagda. Startade 11:51 och körde alltså för första gången 10 km på tävling. Banan var 3,3 km lång och man körde 3 varv på den, så planen var att gå ut lite lugnare för att stå hela distansen ut och kunna ha kraft kvar på sista rundan. Känslan var även denna gång var tung, benen ville inte alls ha nån sprätt i sig och det blev en tung dag, om än lite bättre än sprinten. Höll ändå modet uppe och försökte hålla mig till planen att åka jämnt. Låg igår kväll och tänkte på två dåliga och två bra saker från dagen och kom fram till att jag måste ta kurvorna bättre och kunna hålla en allmänt högre fart. De två bra sakerna var att jag gjorde ett bättre sista varv och att jag följde min plan att orka i alla 10 km. Jag är också nöjd med att jag mentalt inte ger upp, hur tungt det än känns matar jag ändå på, det kan ju faktiskt vara så att det vänder. Man känner rätt fort om man har en tung dag men jag försöker slå bort de tankarna och göra mitt bästa ändå. Det blev till slut en 86:e plats av 90 startande i H17-20 klassen (där jag i år är yngst, de äldsta är 3 år äldre). Stirrar mig inte blind på resultaten från helgen, tar med mig det positiva och glömmer resten. Jag vet att jag kan så mycket bättre och med den försäsong jag haft ska det bli spännande att se vad som händer när jag inte har en tuff lägervecka i benen och kan göra mig själv lite rättvisa.

Här bilder från distansloppet: 📸

Efter att alla gått i mål rullade Garphyttebussen hemåt för den här gången. Vi stannade i Mora och jag samåkte sen med bröderna Lennartsson hem till Falun. Och så var det roliga över, en veckas läger med många fina skidmil i kroppen och så en säsongspremiär med två bra genomkörare även om känslan och resultatet inte var där jag ville. Men säsongen är lång och jag brukar kunna åka bättre ju fler tävlingar jag åker.

Den här veckan blir en lugn historia med lättare träning och mer fokus på skolan. Imorgon är vi dessutom lediga hela dagen pga utvecklingssamtal och då är mamma och pappa här hela dagen. Tanken är också ett explosivt styrkepass på eftermiddagen. Men tills nästa gång så får ni ha en fortsatt bra vecka, hörs snart igen! 👋🏼

/Filip