Hej på er! Det är söndag kväll och jag sitter återigen på ett tåg hem till Falun. Jag har i helgen varit hemma i Fjugesta och varit hos en läkare för att reda ut varför kroppen strejkat och ta en del prover. Och jag måste säga att jag fick ett rätt skönt besked. Jag har polyper i näsan, något som orsakat att jag känner mig ständigt täppt och det i sig kan leda till sämre syresättning. Det är nog inte hela sanningen i hur dåligt det går men skönt iallafall att ta prover och konstatera att det inte är någon infektion, jag har bra blodvärde mm. Några prover dröjer lite men EKG och blodtryck var bra, skönt det! Det innebär inte att jag inte kan vara övertränad ännu, det såg man inte på proverna. Men en lättnads suck går ändå genom kroppen. Jag ska in till Örebro om ett tag för att närmare kolla om operation är nödvändig. Sen ska man ju inte tro att jag är hela världen, polyper är ju ingenting mot vad folk går igenom herregud. Nånstans får man ju komma ner på jorden…

Jag får fortsätta träna gällande polyperna men i och med att jag förmodligen är övertränad blir situationen lite mer komplicerad. I samråd med min tränare är planen iallafall att fortsätta träna korta och lugna pass med fokus på att må bra helt enkelt. Sen får det ta den tid det tar att komma tillbaks i tävlingsdugligt skick och på allvar komma in i tävlingssäsongen. Jag är fast besluten om att komma tillbaks starkare, det råder inget tvivel om det iallafall! 💪🏻

Vad har hänt sen sist då? I veckan har det varit lugnt, jag och en kompis i Falun var på synundersökning eftersom jag ska börja övningsköra och man skulle ha synintyg till körkortstillståndet. Jag har också gjort egna energikakor, kollat klart säsong tre på Gåsmamman och annat man hinner när man inte kan träna som förr. 😉

I torsdags kväll tog jag tåget hem och strax efter 20 rullade tåget in på Örebro central. Skönt att komma hem, var tre veckor sen sist.

I fredags tog jag sovmorgon och sen kl 15 hade vi läkartid. Efter det tog vi en promenad och passerade elljusspåret där pappa åkte skidor, det var nämligen spårat drygt 2 km. Såg inte helt fel ut. 🥰

Igår tog vi först en promenad ner till mormor och morfar som bjöd på semlor…

…och sen mötte jag upp några gamla kompisar från nian och vi åt thaimat och pratade, det var länge sen men kul att träffa dem igen! På kvällen hyrde vi en bra film, Equalizer 2, en riktigt bra film jag kan tipsa om!

Idag har vi hälsat på farmor och farfar, kollat på skidor och nu sitter jag på tåget på väg hem. Det var skönt med en långhelg och få landa och tänka på annat. Jag har lite tvingat mig själv att tänka bort skidåkningen, tävlingar, vallning och sånt. Massa tankar på det gör ju inte att jag mår bättre när jag inte får hålla på med det till fullo. Istället vill jag fokusera på att ha kul, må bra och när jag väl tränar, att njuta av att bara få komma ut. Med andra ord att släppa på prestationskraven, striktheten och bara gilla läget och göra det bästa av situationen. Jag är dålig på det, kontrollmänniskan inom mig får bita sig rätt hårt i läppen. Men jag är mer uppåt nu än när jag liksom inte visste vad som pågick och bara var frustrerad att tävlingarna gick skit och träningarna kändes dåligt. Nu finns en förklaring och då kan jag dirigera fokus efter det och blicka framåt. Jag vill också passa på att tacka för de fina kommentarer jag fått, det värmer verkligen ska ni veta. ❤️

/Filip