Hej på er! Det var ett tag sen jag tittade in här, men nu är det dags igen. Tänkte helt enkelt ge er en liten statusuppdatering, var nämligen nästan två veckor sen. Så jag tänker att jag börjar med höjdpunkterna sen sist: 🤗

Måndag 28/1:

Jag och en kompis gick på introduktionskurs till körkort på en körskola i Falun. Har skjutit upp det länge nu men nu bockades det av. Det bjöds på fika och tre timmars föreläsning kring trafik och övningskörande!

Tisdag 29/1:

Sista träningspasset gjort på ett tag. Vi hade gemensam styrka ute på Velodromen och körde enligt det explosiva schemat. Fick någon konstig form av hjärtklappning/pulsrusning eller så, en väldigt diffus känsla och sedan dess har läkarna avrått från träning fram tills närmare undersökning görs. I övrigt var det ju kul att träna såklart, satte stakning med boll bättre än någonsin:

Fredag 1/2:

Jobbade i thairestaurangen några timmar efter skolan och fick med mig middag så det räckte och blev över. Skönt att få hoppa in och jobba lite då och då!

Lördag 2/2:

I lördags tog jag en långpromenad via lite smågator upp på Lugnet och tillbaka. Sen träffade jag Hugo och Rebecka, vi gjorde hemmagjord pizza och kollade på Melodifestivalen. Kul!

Tisdag 4/2:

I tisdags var jag med uppe på Lugnet när de andra i träningsgruppen körde träningstävling. Jag var med och fotograferade, filmade, hejade osv. Även om jag inte kan träna så kommer jag vara med på samlingar, hjälpa till och få någon form av uppgift. Och det var så kul att stå bredvid och heja på!

Onsdag 5/2:

Igår var jag med några klasskompisar och fikade och pratade. Mysigt värre!

Men jag förstår att ni av anledning till den aningen dramatiska rubriken undrar hur det står till. Jo. Efter läkarbesöket sist tränade jag ju lite smått, men efter styrkepasset där pulsen stack så har läkarna rekommenderat att inte träna alls och bara leva som vanligt. Åtminstone fram tills jag får komma in på undersökning på hjärtat, göra arbets-EKG och utöver det också kolla upp polyperna om några veckor. Men fram tills början av mars blir det helt enkelt ingen träning. Nix, nada, nothing. Och nej, det beskedet var ju inte det roligaste. Men jag måste ju göra det som kroppen säger och den har liksom sagt ifrån när det gäller träning och med det krångel som varit vill jag verkligen utreda det här ordentligt. Tyvärr innebär det här att det inte blir något JSM eller Scandic Cup i Hudiksvall, säsongens två stora mål. Surt så in i bomben, det har varit en morot hela året. Däremot är säsongen inte helt körd, är allt grönt hos läkarna kan jag, eventuellt, få avsluta säsongen. Det kan jag inte helt utesluta! Nu har också röken lagt sig lite, i början surrade abstinensen och tankarna, men numera har jag lite släppt skidåkaren Filip och är bara vanlig människa. Jag lagar mat, pluggar och är med kompisar precis som en ”vanlig” människa. Det har varit 2,5 månad av bara krångel så jag känner lite att det inte gör något att bryta säsongen, vila och delvis bota överträningen och ta hand om sig själv istället för att få ta käftsmäll efter käftsmäll. Så jo, nu mår jag bra igen och för att förtydliga; inget av det här påverkar mitt allmäntillstånd när jag bara ”är”. Så nu tänker jag bara må bra helt enkelt och sätta skid-hjärnan lite på standby tills vidare. Tråkigt, men är det något jag är bra på är det att tackla motgångar och jobba ur underläge!

Innan vi avslutar idag måste jag bara tipsa er om att se ”I huvudet på Gunde Svan” från i måndags när Pia Sundhage var med. Wow (!) vilket bra avsnitt och vilken legend hon är. Jag som är insatt är mäkta imponerad av hennes engagemang och ledarskap. Det måste ni se!

/Filip