Första intervallerna på över 2 månader!!

Hej på er, hoppas ni mår bra såhär en torsdag-kväll. Har tagit tag i bloggandet och därför får ni en lite frekventare uppdatering denna gång med träning blandat med info av lite lättsammare och gladare klang. Enjoy!

I onsdags var ju vi ekonomiklasser i Borlänge på Dalarnas UF-mässa i Kupolen. Kul, lite inspiration fick man allt till det som komma skall för oss under år 2. Minna, som ju är ett år äldre och hennes kompisar driver Tallkotten UF och har varit väldigt framgångsrika. De blev bl.a utsedda till 2:a bästa UF-företag i Dalarna och därför var besöket vid deras monter igår självklart.

Kika in Tallkotten UF på FB och insta, vettja!

Så till dagens rubrik. För idag den 28/3 gjorde jag mitt första fartpass på över två månader. Senast jag åkte fort på skidor och utsatte kroppen för intervaller eller tävling var den 12/1, alltså två och en halv månad sen. Det var pirrigt och lite overkligt, att få känna på den där fartkänslan, känna mjölksyra, puls och adrenalin. Upplägget var 5×3 min där vi körde på elljusslingan och körde en rundslinga som tog exakt 3 min. Vädret och förhållandena var perfekta, stenhårt före och strålande sol. Och eftersom kroppen inte är van svarar den ju lite därefter. Jag har lite sämre återhämtning, går inte ner i puls och blir av med syra lika snabbt i vilan mellan och benen var stundtals stockstyva. Men tekniskt satt det riktigt bra och jag la upp intervallerna bra. Första delen var uppför och där höll jag igen lite för att sen jobba aktivt utför och på platten. Är riktigt nöjd med den biten och att jag orkade rent fysiskt och tekniskt trots stumma ben. Efter den fjärde nöjde jag mig, benen var fulla av syra, jag lyssnade på kroppen och bedömde att den sista intervallen faktiskt inte gett så mycket om jag ändå varit råstum och inte kunnat ha tryck på grejerna. Men huuuur kul att få åka fort igen?? Att få ta i, efter en skitvinter rent utsagt fick jag ändå lite comeback och revansch. Plus att jag hakade på de andra och att det kändes bra!? Och dagen till ära hade jag tävlingsdräkt på mig, bara för att. För att känna känslan. Känna sig snabb! Och det gjorde jag idag. Och som grädden på moset kunde vi njuta av lite skaråkning och nypistat inne i stadion i skolskenet som nedvarvning!

Annars då? Ja då har jag gått i skolan som vanligt, varit hos en frisör och fräschat till mig och sen testat på att göra lite smoothies, en mugcake och overnight oats nu på eftermiddagen. Fick ett ryck och gjorde lite nyttigheter, haha. Det är ju en viktig bit med att stoppa i sig rätt saker när man tränar, så det är bara o slänga iväg ett DM för recept mm. 😉

Imorgon är det fredag, det firar jag med nationella prov i engelska, träning och lite extrajobb på kvällen. Blir skoj det. Ska även ta och börja knåpa på en säsongsutvärdering och målsättningar för nästa säsong som förr eller senare dyker upp. Ska bli spännande att djupdyka lite i säsongen och sen ännu roligare att blicka fram, ta nya tag och sätta ribban för nästa vinter!

För vet ni vad hörni… What does not kill you makes you stronger!

/Filip

Våren är här!

Halloj igen kära läsare. Det är tisdag och jag är än en gång tillbaks i Falun efter en helg hemma. Våren har kommit, plusgraderna och solen värmer, skönt det!

I onsdags hade jag en lugn dag, vi hade som jag kanske nämnde nationella prov i svenska, muntliga sådana. Jag skrev en text om fotbollshuliganism som man sen talade om i ett tal. Det gick bra, muntliga framträdanden är jobbiga men jag klarade det fint!

I torsdags hade vi träning direkt på morgonen, jag körde ett lugnt A1-pass fristil på en timma. Kul, spåren var fina och tekniken satt fint!

I fredags hade vi inga lektioner, de var inställda så jag tog mig tid att tvätta upp lite kläder och så hade vi träning på eftermiddagen. Vi avslutade skolveckan med ett impulspass, ett klassiskt sådant med 10 impulser inlagda. Först 5 på platten och sen 5 uppför ”hästskon” på stadion. Kul med lite speed, var ett tag sen för den här kroppen. Falun bjöd på riktigt finväder, 10 plusgrader och sol.

Ett fredagspass helt i min smak!

På kvällen där tog jag med mig packningen och tog tåget hem till Örebro igen där mamma och pappa mötte mig och vi åkte hem och åt räkmacka. 😋😋Helgen som så blev lugn. Jag träffade lite folk, som sig bör när man är hemvändare för en helg. Sprang också en sväng i söndags, blev 45 min lugn jogg men där jag ändå tänkte på hållning och höft, mitt löpsteg är allt annat än bra och det ska det bli ändring på i år!

Sen tog jag tåget hem igen och efter att ha följt nyheterna så var jag tvungen att läsa in mig lite i all uppståndelse kring Josefin Nilsson och jag såg hela dokumentären på SVT Play. Och jag ska inte sprida massor av politik och artiklar här, men efter att ha sett den dokumentären uppstår ren ilska, HUR kan det här få pågå? Ni gör er en tjänst att se dokumentären och sluta blunda för våldet och hur män kan få hålla på utan konsekvenser. Tänd ett ljus och skänk en tanke till Josefin och alla andra som drabbas! #BrinnförJosefin

img_8685

Måndag och vips så var vi inne i vecka 13, ny vecka och nya tag. Igår var det fullt upp, gick i skolan, tränade och handlade. Träningen kändes kanon, bästa passet på läänge där vi körde 1:00 klassiskt lugnt på milen och med lite skarvar. Nu märks det att våren är på gång, spåren börjar bli sockriga och solen ligger på. Men nog njöt vi av det kanske sista passet på långspåren.

I morse ringde klockan 06:00, jag klev upp smått halvdöd efter en natt med dålig sömn. Vår innebär inte bara solglajjor och vårjackor, utan också pollen. Och ja, det har kickat in rejält och inatt kliade och rann ögonen konstant. Men jag pallrade mig iväg på styrkan där åk 3 höll i ett pass som blev tuff cirkelstyrka med bra övningar med avslutande bålstab 2×5 min. Dessutom hade vi teori där vi fick en liten introduktion till en uppgift i kursen tränings- och tävlingslära. Vi ska dels utvärdera säsongen noggrant, kolla över styrkor och svagheter och sen blicka fram och sätta nya mål. Och i vanlig ordning tänker jag dela med mig av liknande här också så småningom. 🙌🏼

I övrigt finns inte så mycket att säga. I morgon ska vi på ekonomiprogrammet åka till Kupolen i Borlänge för att gå på UF-mässa där alla UF-företag ställer ut sin affärside. Blir kul det! Men tills nästa gång får ni ta o ha en grym vecka.

Hörs och syns!

/Filip

Skidspelen 2019!

Halloj! En vecka har gått sen senaste levnadstecknet här på bloggen. Mycket har hänt och trots att jag lovade ett inlägg under helgen blev det inte så. Men nu är det dags igen och ja, här har ni dagens inlägg:

I onsdags hade jag en lugn vilodag, men det var heller inte vilken dag som helst. Det var nämligen på dagen 1 år sen jag fick ta emot stipendiet ”Årets Ungdomsidrottare” av Tysslinge Företagare. Ett pris och en utmärkelse som värmer i hjärtat så fort jag tänker på det. Att bli prisad för allt slit i skidspåret men också för den jag är vid sidan av gör en verkligen varm inombords. Det är verkligen något jag bär mig i min satsning och som jag måste stanna upp och tänka på ibland.

Och i torsdags var jag och några kompisar på invigningen av Skidspelen som hölls på stora torget här i Falun. På plats var också VM-medaljörerna Stina Nilsson, Maja Dahlqvist, Ebba Andersson och Charlotte Kalla och de hyllades. Så coolt att vara på plats och se dem och få kicka igång världscupen!

Foto: Johannes Saario
Johannes fångade mig, Hannah och Martin på bild!
Foto: Johannes Saario

I fredags hade jag fullt upp och efter skolan hade jag träningssamtal ute på Velodromen innan vi därifrån tog minibussarna till Stångtjärn. Där körde vi ett distanspass i nysnön på de fina långspåren i skogen där, över myrar på led i ett spår fick vi oss ett fint vintrigt pass.

Efter det jobbade jag hela kvällen i restaurangen. 🙂

Och så vart det helg och dags för världscup uppe på Lugnet. Hur sjukt egentligen att världseliten tävlade hela helgen på de spår vi tränar på i veckorna. Snacka om att spår och terräng håller världsklass bokstavligen. I lördags var det sprint på programmet och vi tog oss upp i sprintbackarna och kollade på prologen samt alla heat. Solen sken, vi stod alldeles intill spåret och såg såväl backarna som upploppet. Det var oerhört mycket folk på plats, mycket svenska flaggor och kobjällror så nog hade åkarna publikstöd allt. Extra kul att Stina fixade en svensk seger då, och verkligen coolt att vara på plats och se dem in action på vår egen ”hemmaplan”. Jag hade med mig kameran och fick många bra bilder från dagen:

img_8428
Anna Dyvik följd av Maiken Caspersen Falla under uppvärmningen!

img_8435

img_8437
Stina satsar utför sprintbackarna!

img_8440img_8451img_8457img_8446img_8450img_8456img_8461img_8460img_8459

Och med anledning av just Skidspelen ryckte jag in och jobbade, tur var väl det för oj vad mycket folk det var. Vi hade fullt upp hela kvällen!

Söndag och dag 2 av skidtävlingar. Denna dag inte alls samma fina väder, istället tätt snöfall och blåst. Och på morgonen sprang jag till gymmet och avverkade ett styrkepass vanlig allmänstyrka. Bra pass, körde 10 övningar 40/20 med olika muskelgrupper i 3 set med 1 min vila mellan. img_8371

Sprang sen hem igen innan jag tog mig upp till Lugnet, träffade Hannah och vi följde de tuffa distansloppen som snöfallet bjöd upp till. Damerna körde 10 och herrarna 15 km fristil och vi hejade på från Mördarbacken. Oerhört imponerande att se hur fort världseliten åker, inte varje dag man ser Sundby åka på treans växel upp halva mördarbacken. Kul också med Ebbas pallplats!

img_8477
Ingvild Flugstad Östberg
img_8478
Fokus framåt för Ebba Andersson!
img_8481
Ostoppbara Johaug på väg upp i Mördarbacken!
img_8489
Kalla kliver på, på tvåans växel

img_8490

img_8493
Heidi Weng
img_8498
Krista Pärmäkoski
img_8500
Jessica Diggins
img_8496
Maja Dahlqvist ivrigt påhejad!

img_8497

img_8501
Kalla in action!

Herrarna:

Johannes Hösflot Kläbo
Daniel Richardsson
Sjur Röthe
Maurice Manificat
Hemmasonen Calle Halfvarsson!
Loppets 1:a och 2;a. Martin Johnsrud Sundby och Alexander Bolshunov!

Helgen kompletterades med ett par timmars jobb på kvällen innan jag stämplade ut från ännu en vecka. En rolig men hektiskt vecka i skidåkningens anda.


Och så vart det måndag och skola igen. Snön fortsatte vräka ner och vi hade allmänt bistert väder. Hade inte nån toppstart på veckan, träningen gick okej men det låg en knapp decimeter kramsnö och det var inte pistat, så ja… kanske inte den roligaste timman på skidor i livet men jag fick till det bra tekniskt. Tränade speciellt på ”fel” hängsida på tvåans växel i skejten och fick till det riktigt bra. Sen missade jag första bussen hem, och när jag väl kom på den fungerade inte kortet och när jag skulle gå av glömde jag gå av vid rätt hållplats (fråga mig inte varför) osv. Inte min dag, men jag blir lätt tankspridd när det är mycket haha…

Men idag sken solen när jag drog upp rullgardinen och vi rivstartade dagen med styrka ute på gymmet. Vi körde stationsstyrka med lite nya former av allmänstyrka. Kul, men ack så jobbigt. Den dryga månadens vila gör sig påmind under styrkepassen! Vi utgick lite från Motionsklubbens träningstips de la ut på Instagram igår. Alltid kul med nya influenser!

Imorgon väntar vilodag, ska bli skönt att få vila lite, har som ni märkt varit fullt ös sista veckan. Kul det, men jag som har lätt att bara köra på måste också vila ibland även om jag själv inte alltid inser det. I skolan ska vi dock ha muntliga nationella prov så det blir inte bara rast och vila. Muntliga framföranden är alltid lite svåra och jobbiga men jag känner mig säker i texten jag skrivit, en text jag faktiskt skulle kunna dela med mig av när allt är över. Den är aktuell och viktig, även om jag främst ska se till att hålla ett så bra tal jag kan. I övrigt finns inte mycket mer att säga. Ni får ha en grym vecka så ska jag se till att bättra på uppdateringen här hädanefter:)

Hörs och syns!

/Filip

Nyp mig i armen!

Halloj! Hoppas allt är bra med er. Det är tisdag och jag tänkte ta er igenom det som hänt sen sist, med bl.a en reklamfilmsinspelning. Vi kör igång!

I fredags var det vanlig skoldag och framåt kvällen jobbade jag några timmar i thairestaurangen. Det var också Internationella Kvinnodagen, en viktig dag såklart och mitt flöde fylldes av många fina viktiga texter, vi har lång väg att vandra trots att man kan tycka att vi har det så bra.

I lördags spelade jag, Minna och Johannes in reklamfilm uppe på Lugnet tillsammans med en fotograf. Syftet är att reklamfilmen ska bli en promote-film för Hagströmska Gymnasiet med alla skolans idrotter medverkande. Vi tre representerade längdskidorna och fick under två timmar bli filmstjärnor. 😉  Vi höll till i lilla och stora Mördarbacken och filmade i kurvor, uppför Mördarbacken, i olika vinklar, med olika perspektiv och i olika formationer. Det var verkligen superkul, vi fick med mycket material och det blev ett bra träningspass!

Filmerna kunde man få skickat till sig, så ni kan få en liten teaser med klipp och annat inom kort. Från kl 17 jobbade jag igen innan jag avslutade kvällen med thaimat framför mello-finalen. Och visst var det rätt vinnare som vann, vilken låt!!

Söndag blev en lugn dag. Jag tog jag sovmorgon, kollade på damernas tremil och tog en promenad i det fina vädret.

Igår morse var jag, Hugo och Rebecka uppe på Lugnet och tog oss en tur i solskenet. Vi var lediga hela måndagen, vi hade utvecklingssamtalsdag och bortsett utvecklingssamtalet (som gick finemang) så hade vi en ledig dag. Och oj oj OJ vilken dag, strålande sol, blå himmel och spår av yppersta världsklass. En av de finare passen i min skidkarriär helt klart! Vi körde 10 km-spåret klassiskt i lugnt tempo. Kroppen kändes återigen pigg och nog fick man nästan ta o nypa sig i armen!!

Kolla in detta!! 

Sen kom mamma och pappa upp, vi hade utvecklingssamtal på skolan och sen gick vi ut och åt på Pitchers på kvällen. Mysigt!

Idag har jag gått i skolan med bl.a matteprov och sen kom mamma o pappa och vi åt innan de åkte hem. Kul att ha dem här en snabbvisit. I övrigt har jag tvättat upp lite kläder och i morse körde jag första styrkepasset på ett tag. Var med på skolträningen efter dialog med tränarna. Där körde vi stabstyrka med liten touch där vi körde stationer med kettlebells och pilatesboll. Tufft pass, märks att styrkan inte alls finns där som förr. Lär ha jordens träningsvärk imorgon kan jag lova…

Uppstarten med träningen har gått bra, så kul att få träna och att kroppen är pigg igen. Men tillsammans med tränarna har jag kommit fram till att jag inte åker Scandic Cup-finalen i Kalix. Jag kommer satsa på att avsluta säsongen här i Falun på Lilla Skidspelen eller i Orsa på Grönklittsjakten. Men som tur är och som bilderna avslöjar, fick jag ju träna under den bästa delen av säsongen- nämligen vårvintern. Att få känna solen värma, åka i solbrillor och på skaren så småningom, är näst intill oslagbart. Men nu väntar två vilodagar att få ta igen sig på. Hörs igen i slutet av veckan!

/Filip

Tillbaka på skidor!!

Hej igen! Det är torsdag den 7 mars, sportlovet är slut och det är dags för en liten catch-up här igen. Men innan något annat händer måste jag bara tacka för responsen på förra inlägget. Det var längesen jag hade så många läsare och utöver det fick jag så fina kommentarer, det värmer ska ni veta!

Nu till dagens inlägg. För tro det eller ej klarat av samtliga (!) undersökningar på det här lovet. I torsdags var jag ju inne i Örebro för undersökning av polyperna som visade sig inte vara polyper. Jag är svullen men har alltså inga polyper och nästa steg blev därför att undersöka bihålorna. Bra att veta och skönt att det utreds ordentligt. Och i tisdags slog vi två flugor i en smäll och fick först en snabbtid på röntgen av just bihålorna direkt på morgonen kvart över åtta, vilket gick kanon, får svar inom 10 dagar. Sen på eftermiddagen kl tre var vi inne och de gjorde ultraljud på hjärtat och tog blodtryck, syresättning mm. Och tack och lov såg allting bra ut, hjärtat mår finemang och jag får börja träna igen. TRÄNA. Igen. Jag tackar de övre makterna att inget hittades, att inget är fel och att allt är fungerande. Det innebär att jag med all säkerhet är övertränad, eller var åtminstone. Men oj vilken lättnad att kunna utesluta hjärtproblem, infektioner etc. Och nu får jag alltså äntligen smyga igång med träningen efter drygt en månad borta. Kan ni tänka er den känslan?! 🙌🏼

Vad har hänt sen sist då, jo här får ni avslutningen (på det aningen förlängda sportlovet) i sin helhet:

Torsdag: Efter undersökningen av näsan åkte mamma och jag ut till Marieberg och gick i affärer och tog en lunchdejt på Ikea.
Sen skyndade vi oss hem och bänkade oss framför damernas VM-stafett. Och sicken rysare det blev som tillslut resulterade i ett svenskt guld. Vilken insats av de svenska tjejerna, jag blev också extra glad för Charlotte Kallas skull som trots ett tungt VM går in och gör en stafettsträcka bara hon kan göra och bäddar för första stafettguldet på damsidan i svensk skidhistoria. Rysningar!

Fredag: Träffade Ronja och Anja i Örebro, vi gick på stan och tog en fika på Hälls. Så kul att ses, sker inte alltför ofta tyvärr och kan man inte träna tillsammans får man ju fika tillsammans!

Ja, jag bara äter och äter. 😉

Lördag: Inget anmärkningsvärt. Gick en promenad, kollade på damernas tremil och sen var vi och fikade hos farmor och farfar på eftermiddagen.

Söndag: Lat dag i soffan med Vasaloppsfrukost, Vasaloppet och så herrarnas femmil. Efter att ha fått körkortstillstånd tidigare i veckan övningskörde jag också för första gången, hör och häpna! Gick faktiskt riktigt bra, blir skoj men lite läskigt och börja träna till körkortet framöver. På kvällen kom mormor och morfar förbi och åt middag med oss.

Måndag: Lugn dag, tog sovmorgon och gick en promenad, packade och pluggade lite juridik. Satt också och läste nyheterna och fastande över en en grej angående just Vasaloppet. För som ni kanske märkte så fick man aldrig se vilka damer som kom på pallen mer än segraren. SVT valde att klippa bort det, vilket jag kan tycka är mycket märkligt. Högst tveksamt om man hade agerat likadant om det gällde herrloppet? Läsvärd artikel!

https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/p6oAq6/ilskan-mot-svt-efter-vasaloppet

Tisdag: Ja efter dubbla läkarundersökningar tog jag i tisdags kväll tåget tillbaks till Falun. Det har varit ett roligt lov där jag laddat upp batterierna litegrann. Men det har varit skönt att komma tillbaks till skolan, har saknat det!

Onsdag: Veckans första skoldag som avslutades med att jag tog en fika med Tilde och Hilma på stan.04D241C3-F15B-46BF-9FE7-471B374D980B05D5C87A-C0AC-49CB-9CF1-5AD096CF8DBD Sen gick jag hem, svidade om, tog en promenad upp till Lugnet och vallade av skejtskidorna. För efter en dryg månad av vila så stod jag äntligen på skidor igen igår. Det blev 30 min A1 skejt i kanonförhållanden uppe på Lugnet, finns flera mil kanonfina spår fortfarande och jag åkte elljusspåret och en sväng inne på stadion. Men det märks att jag inte stått på skidor, de kändes sådär långa som de gör första gången när första snön fallit. Känslan var bra, kul att vara igång och förhoppningsvis är det här starten på en eventuell comeback.

FC91C2DD-B42F-41E3-A085-C0872AB678F90F0799DF-8EE9-433C-80B6-496D6D7680C5

Den 👆🏼känslan att efter över en månad komma tillbaks att få träna!

Torsdag: Idag var en vanlig skoldag, vi hade juridik-prov och nu efter skolan har jag tagit det lugnt, knåpat ihop det här inlägget, gjort mig lite mat och lagt in 10 min rörlighet för att mjuka upp efter gårdagen.

Planerna för imorgon och helgen är att jobba imorgon kväll och på lördag kväll plus att vi är några stycken som ska representera längskidorna i en reklamfilm för Hagströmska Gymnasiet uppe på Lugnet på lördag, med skidor på. Så tanken är att kombinera ett träningspass med reklamfilmen. Blir kul det, och vem vet, kanske får ni lite bilder från det i nästa inlägg!? 📸

Men tills dess då så får ni ha det så gött, hörs och syns! ⭐️😁

/Filip

Efter regn kommer…

Stina Nilsson sa det så bra.

9CA12F33-81F1-4F90-A8A6-881A001EBC95

”Det sägs att efter regnet kommer solen fram igen”. Så bra sagt. Och signifikativt för mig i var jag står i min skidåkning. Jag driver en blogg med syfte att ta er med bakom kulisserna i en skidåkarvardag. I min satsning mot världstoppen. Visa allt kul man får vara med om, men också den råa verkligheten. Och efter den här vintern och allt som varit på sistone vill jag vara på det klara med er läsare. Klar med vad jag brottats med. Hur den här säsongen faktiskt varit och vilka tvivel och tankar som snurrat i mitt huvud.

Jag har aldrig varit starkare än jag var i höstas. Hela våren, sommaren och hösten gick som en dans och i den fina form jag var i in i den här säsongen har jag aldrig varit förut. Fysiskt, mentalt, styrkemässigt. Testerna gick så bra, stakningen satt bättre och bättre, jag lyfte tyngre vikter för varje pass och var helt enkelt starkare än någonsin tidigare. Jag såg en säsong framför mig, en säsong där jag kände det lossna för mig.

Jag är ingen resultatfixerad person, ingen dålig förlorare, ingen som viker ner mig för minsta motgång. Jag gör alltid mitt yttersta, är en kontrollmänniska på gränsen till pedant och det är just det som är min absoluta styrka i skidåkningen och livet i allmänhet, men också min största svaghet. Ibland blir det för mycket av det goda. Ibland känner jag inte när man bör dra i handbromsen, ignorerar kroppens sätt att säga nej och i min målmedvetenhet satsar jag allt i tron och viljan att utvecklas. Att alltid gå helhjärtat in i vad jag gör. Det har tagit tid att acceptera läget. Ingen träning. Tänk er det beskedet för en som lever och andas skidåkning. Jag kan inte ens gå in på Instagram utan att mötas av träning i någon mån. Men från första tävlingen har ingenting fungerat. Kroppen har sagt nej, tävlingarna gått skit rent utsagt. Benen har varit som stockar efter första backen ut från start. Nederlag. Helg efter helg. Men hoppet har funnits kvar. Det är bara dålig form, med rätt träning kan jag vända det här, så gick tankegångarna. ”Säsongen hade ju bara börjat.” Jag är sån i tankarna, ständigt positiv och gränsfall på naiv och orealistisk. Det är bara lite dålig form, lite dåliga skidor och för varje nederlag reste jag mig och försökte glömma, det var inte det bästa jag:et som hade kört. Men tävlingarna gick och i Åsarna och Falun gick det pinsamt dåligt. Jag stod still i jämförelse med under försäsongen, kändes som jag höll uppvärmningsfart hela loppet. De tankar jag åkte med under loppen var mörka och i mål var jag bara helt tom. Jag grät inte, blev inte arg, skrek inte. Skrattade lite bort det och målade upp en fasad av att allt var normalt. Men när jag sprang på uppvärmningen inför loppet var allt osäkert, jag tvivlade på skidorna, på uppvärmningen, mina förberedelser, ALLT. Det kunde ploppa upp intervallpass från i somras jag skulle gjort annorlunda och så fort jag försökte tänka på allt bra kom tvivlet igen. Tvivel. På mig själv. Och så höll det på. I Falun kom jag sopsist, valde helt fel skidpar, slet genom hela loppet och korsade mållinjen 18 minuter efter segraren. Hela fältet hade passerat mig trots att jag startade först. Vissa hade till och med hunnit varva mig på 2,5 km-slinga. Fortfarande inga tårar, bara besvikelse och frågor i huvudet. Men i efterhand förstår jag inte hur jag kunde hålla alla de känslorna, tårarna och all ilska inom mig. Bara svälja allt som om inget hänt. Automatiskt hade jag redan försökt glömma och tänkt att det kommer fler tävlingar, att det var skidornas fel, att banan var tuff och så vidare. Jag blundade för mig själv, för verkligheten. Det som i efterhand blev så uppenbart. Där och då borde jag insett att jag nått vägs ände. Där och då låg tankarna tunga som regnmoln över mig. Tvivel. Ilska. Frustration.

Även om jag inte tydligt uttryckt det har jag tanken att bryta slagit mig i 3 av 7 lopp i år. 3 lopp har jag övervägt att avbryta loppet, ta av mig skidorna och låta det stå DNF efter mitt namn i resultatlistan. Did not finish. Men fighter som jag är har jag slitit mig igenom loppen, vägrat bryta. Jag vill inte det, det känns fel och oavsett vill jag alltid göra mitt bästa. Har man en dålig dag är det så, men ge upp? Nej inte jag! Såhär i backspegeln borde jag ha brutit i Falun åtminstone. Det gjorde ju bara överträningen värre och körde mitt självförtroende ännu mer ner i källaren. Men tävlingsdjävulen och jag som person stretade emot.

Efterföljande vecka kom konsekvenserna i form av en strejkande orkeslös kropp. Jag kunde inte ens gå runt banorna på skidor utan att pulsen skenade upp i 160-170. Och där någonstans förstod jag att det var något fel i kroppen. Jag blev nästan lite rädd, vad berodde allt det konstiga på? Efter veckor med lugn träning, bara 3-4 timmar och enbart lugn åkning så kom jag liksom ingenstans. Och under ett styrkepass fick jag någon form av hjärtklappning och diffus känsla. Otäckt. Återigen frågor i huvudet, vad är det här? Är karriären över? Efter samråd med läkare fick jag träningsförbud tills dess att allt var undersökt. I och med att jag med största sannolikhet också är övertränad var det nog bra. Jag kanske behövde en timeout, få göra något annat. Stressa ner även om det är 100 gånger svårare än att stressa upp. Jag blir ofta ännu mer stressad av att inte göra någonting och de första veckorna var jag oerhört rastlös, det liksom kliade i kroppen och jag kände mig överflödig. Jag fyllde liksom ingen funktion. Under den här tiden har jag också fått stå ut med att se kroppen ändras. Musklerna har försvunnit, jag har gått upp lite i vikt, jag har inte alls samma matlust, sovit sämre och andra saker som i sig bygger ännu mer stress. Att se det man byggt upp tyna bort.

Men på sistone har jag lite landat. Hittat annat att göra och trots att jag inte tränat har jag varit med på samlingarna och hjälpt till om det gått. Det har gett mig energi att få träffa alla, att ta del av information och bara umgås lite. På fritiden har jag hittat på grejer med kompisar, jobbat och varit nog upptagen ändå. Jag har gjort annat kul och landat i att träningen just nu inte är prioritet utan jag har fått tänka på annat och bara vara en ”vanlig” person. Det är ju såklart inget man vill mitt under en tävlingssäsong man tränat för ett helt år. Men man lär sig saker av allt, jag har nu fått med mig en skopa rutin och läropengar att ta med mig i framtiden.

Under det här mästerskapet var Stina Nilsson en sann inspiration. Hennes noggrannhet tog henne tillbaka och upp på pallen i ett världsmästerskap. Det är klart det ger motivation och tändvätska. Jag ska ta mig tillbaka starkare. Inga tvivel kvarstår! Och just citatet ”Det sägs att efter regnet kommer solen fram igen” får bli symbolen för den här vintern.

Det är ett personligt inlägg det här, men här har ni en förklaring till min säsong och en bild av hur jag mått och vilka tankar som snurrat. Nu är ”comebacken” nära, endast en läkarundersökning kvarstår ju och går allt bra så kan jag vara igång och känna lite på träningen redan nästa vecka. Det känns som jag iallafall kan få ett fint avslut på den här tunga men lärorika säsongen.

999F8E5E-3447-49E3-B95C-E84D8AD6DFB6.jpeg
Med blicken framåt!

/Filip