Kilsbergen Trail Run 2019!

Hej igen! Det är helg, lördag närmare bestämt och igår kväll tog jag mig hem hit till Fjugesta. En del i att jag åkte hem var ju att jag stod anmäld till Kilsbergen Trailrun 14 km i Ånnaboda. Det har jag alltså sprungit idag, jag är helt slut just nu men ska väl kunna ro ihop en liten summering av dagen. Dagens inlägg blir alltså kort och gott en lopprapport från dagens tävling, allt från veckan får ni veta i nästa inlägg! 🙌🏼

09:30 i morse stod Anna utanför med bilen redo för avfärd mot Ånnaboda. Hon var också anmäld och vi hade bestämt att vi skulle samåka upp. Men en envis förkylning hade satt stopp för henne och hon skulle upp och peppa på mig och Mariette, en kompis till henne, innan start. Vi var på plats strax innan 10, jag hämtade ut nummerlapp och sportident (en plupp man blippar vid mellantider samt målgång) och sen med 40 min kvar drog jag iväg på en uppvärmningssväng. Sprang bara lugnt i 20 min, stretchade, sprang lite till, då med fartökning och två impulser samt mer stretch och spänst innan start. Målet med dagen var att sätta nytt personligt rekord, den gamla tiden på 1,17, 32 är från 2017 då jag gjorde ett kanonlopp. I fjol var jag en bit från den tiden men de förlängde banan lite med några hundra meter. Men efter att ha kollat snittiden så var ändå några sekunder långsammare 2018 kontra 2017. Men nu var målet givet, i år skulle 2017 års tid ryka, även om banan är lite längre än första året! 👊🏼

11.00 sharp sprang vi iväg, höll bra tempo ut från start (4:30 min/km) första kilometerna, men redan när vi vek in mot Falkasjön kände jag att dagen kanske inte bjöd på de lättaste benen. Hur som helst var det bara att springa på, försöka hålla så hög fart det gick men med kontroll. Efter 4 km högg det till i magen och jag fick håll, sån håll man knappt kan stå upprätt av. Fick liksom springa lite hukad och spänna kroppen för att minimera stötar, vilket ledde till en fartsänkning. Det där höll i sig hela vägen till Suttarboda, dvs 3 km till, där det var vätskekontroll och mellantid. Jag svepte en mugg sportdryck i hopp om energi och att hållet skulle ”rinna” bort, hahah. Det funkade ett tag och då kände jag hur mycket fortare jag kunde springa, det flöt på fint genom skogen till Storstenshöjden innan hållet kom tillbaks. Kämpade dock på och tänkte att jag brukar fixa backen bra, det är där jag har min styrka och sen är det bara spurten hem. Sprang upp en bra bit i backen men totalstumnade på väg upp till andra toppen. Det vart istället jobbigt att gå upp och även om jag tog två-tre placeringar kände jag hur perset runnit mig ur händerna och benen saknade kraft. Väl på toppen hade jag ryggen på ett sällskap, det var ju mestadels nedför kvar och jag började mobilisera kraft till slutet. Det gick bra ett tag, men plötsligt flög någonting in i munnen på mig, en fluga eller något och hamnade liksom i svalget. Oerhört obehagligt och jag fick stanna en mikrostund för att försöka spotta/hulka bort det. Funkade inte. Svalde istället och hoppades att det skulle gå bra utan kväljningar sista biten. 😂 Det gjorde det, men någon kraft fanns däremot inte kvar. Jag fick slita hårt och hur fort jag än ville springa så gick det inte, jag fick se folk passera och benen var som stockar sista backen och på upploppet. Lägg därtill en stukad fot någonstans efter Suttarboda så förstår ni kanske att målet inte nåddes idag. Jag var långt ifrån, över 3 minuter långsammare. Surt. Jag kände det rätt tidigt men på 14 km kan ju saker ändra sig. Det gjorde de inte idag och med lite oflyt och en dålig dagsform slår man inga rekord, tyvärr. Slutade 68:a vilket iofs inte är så pjåkigt med tanke på att det var 197 herrar som gick i mål. Men året hade jag t.ex 25:e tid uppför Storstenshöjden, att jämföra med årets 52:a som dock är bra sett till slutplacering men ändå. Sista kilometerna hem mellan toppen av Storstenen-Ånnaboda hade jag 97:e tid, vilket säger en del om min avslutning…

Sluttiden blev 1:20,49 och är 25 sekunder långsammare än förra året men 3 min och 17 sekunder från perset som är på en lite kortare bana. Snittiden blev 5:34, så det är ju 5 sekunder långsammare än bästa året. Ändå förvånad över att tiden blev så pass bra trots allt strul och min upplevelse att det gick tungt. Det är klart att jag tredje året jag springer inte vill vara över 3 min sämre än första året, men att bara vara 25 sekunder efter fjolåret (då det gick bra), med stukad fot, håll och en fluga i halsen så var det inte katastrof. Noterar t.ex att jag trots håll sprang rejält mycket fortare till Suttarboda än i fjol (1,22 min bättre), men att jag var 38 sekunder långsammare i slalombacken i år. I vilket fall blev det ett ruskigt bra träningspass med 81 min tävlingstid! Här är alla bilder som tagits från dagen: