Årskrönikan 2017!

Ja som utlovat så kommer här, om än något försenad, 2017 års krönika. Det är roligt med lite krönikor och årets variant blir listor, där jag kategoriserar lite grejer, ex årets lopp. Varsågoda:

Ja vilket år. För mig var det året där jag tog skidorna till en ny nivå, började skriva dagbok för varje pass, utvärdera tävlingar och framförallt träna mer och väldigt målmedvetet. Jag har försökt att göra mig till en bättre skidåkare och jobba med mina svagheter, vilket har gjort att jag krossat i stort sett alla gamla tester och bättrat på tekniken ordentligt. Det är väldigt motiverande att se sina egna framsteg och att se att man faktiskt kan. I resultatlistan har det hänt grejer och även om det inte är nån brutal förändring så plockar jag tid på täten och slår åkare jag varit en bit efter. ”Rom byggdes inte på en dag” sägs det och tanken är ju att man successivt ska jobba sig uppåt och det var målet med barmarkssäsongen. Alla de där timmarna på rullskidor, alla stakintervaller, armhävningar, ja alla gånger pulsklockan har rullat har man förberett sig för det som komma skall. Och det är nu, under tävlingssäsongen som det man gjort under sommarn ska ge frukt. Barmarkssäsongen har varit positiv för mig och just den teknisk biten har varit viktig att få sätta, det är en stor förutsättning för att kunna åka fort! En sån grej som intagningstesterna, som jag jobbat mot under hösten och varit nervös för var så fruktansvärt skönt att fixa och att dessutom lyckas med att överträffa sig själv. Det var också en av målen jag skrev ner tidigt i våras. I skrivande stund har jag tränat över 320 timmar från det att jag startade träningsåret i April. Då har jag ändå haft en del sjukdagar under hösten så den siffran är jag rätt nöjd med, säsongen är ju inte slut på långa vägar! Tävlingarna har också varit stora upplevelser, jag gjorde min första riktiga tävlingssäsong och fick känna atmosfären på tävlingsplatsen skidhelg efter skidhelg. Dessutom fick jag vara med och ta hem en bronspeng i lagtävlingen på USM i Borås, en medalj som blänker lite värre än alla de andra. Det har varit ett framgångsrikt år och jag inser hur mycket jag gillar träning och att vara ute o tävla, det är verkligen fina minnen man bär med sig.

Och med det så glider vi då över i listvarianten så kör vi 5 snabba helt enkelt och vi börjar såklart med…

Årets bästa minne:

Ja i mycket hård konkurrens får det bli skareturen från lägret i Sognefjell. Strålande sol, kortärmat och helt galet fina vyer, det var så man fick nypa sig i armen. 🙌🏻

Årets flopp: Ja någon riktig flopp har det väl inte varit rent prestationsmässigt, men USM-banketten var ingen höjdare direkt. De som var där förstår nog vad jag menar… 😉

Årets lopp: Det var inte ett av mina bästa lopp, men jag väljer det lopp jag tyckte var mäktigast under förra säsongen, nämligen stafetten på Folksam Cup i Torsby. Att på tredje sträckan gå ut som 7:e lag i Sverige var riktigt riktigt coolt, en känsla jag hoppas uppleva många gånger framöver!

Årets träningspass: Ja det finns några riktigt minnesvärda godbitar från året men Juvasshytta är svårt att slå. 13,5 km ren backe och 1 320 höjdmeter var en ren kamp mot skallen och oj vilken lättnad när man kom upp på toppen!

Årets bild: Även här har jag fått klura, men gruppbilden från USM slår lite högre än de andra. Vilket gäng och framför allt vilken helg!!

Ja ni förstår ju, det finns massor jag skulle kunna lägga till och året har verkligen bjudit på mycket minnen och roliga upplevelser.

Sist men inte minst får man ju tacka alla som varit med under det gångna året- ni har betytt så mycket!! Nu laddar jag för ett om möjligt ännu roligare 2018 där jag tar steget och börjar skidgymnasium och satsar helhjärtat på det jag tycker är roligast i världen. Skidåkningen.

More to come!

/Filip

Barmarkssäsongen 2017

Hallå i stugorna. Det är måndag och jag är tillbaks igen efter en veckas uppehåll. Det har varit mycket på sistone och bloggen har tillfälligt fått stå åt sidan. Nu är jag dock tillbaks med den utlovade långläsningen. Jag kommer med bild och text ta er igenom en oerhört rolig och händelserik försäsong, enjoy!

Ja i och med att premiären är gjord har blivit dags att lägga årets barmarkssäsong till handlingarna och helt enkelt sammanfatta den, vad har gått bra, vad har gått mindre bra och har jag följt den plan jag satte upp i våras? Den 17:e April inleddes mitt träningsår och sen dess har jag lagt upp min träning helt på egen hand. Över lag är jag nöjd med året, jag har tränat väldigt mycket mer än ifjol och det har gett stora resultat såväl tekniskt som på testerna. Under våren låg mycket fokus på mängd och att liksom bygga upp en grund och hålla igen lite på intervallpassen för att se hur jag reagerade på träningen. Reaktionen blev positiv och jag persade med över minuten på varje test jag gjorde. Under sommaren fortsatte jag träningen utan avbrott och många kvalitativa pass genomfördes. Vi hade också två tuffare lägerveckor med Torsby Sommarskidskola i juni och Camp Sognefjell med svart grupp under juli månad, riktigt roliga läger båda två!

Sommarlovet bjöd på många fina minnen, där var cykelpasset till Nora en av höjdpunkterna. Vi hann också med ett miniläger i Strömstad, en tur med farmor och farfar till Idre Fjäll och årets längsta rullskidpass på 52,3 km med Anja och Ronja. Det var helt enkelt en väldigt rolig sommar och grunden var därmed satt.

Höstens fokus var fart och intensitet, men den blev ett litet misslyckande ärligt sagt. Det inleddes väldigt bra med en riktigt bra insats på Kilsbergen Trail Run 14 K, men sen har det varit lite för sjukdomskantat. Planen var att stegra intensiteten och jag införde 3 intervallpass i veckan och det funkade till stor del, men i samband med skolstart osv så krockade det lite, vilket resulterade i någon vecka borta. Det tuffare träningsschemat gick lite i kras och jag fick lägga om med lättare träning. Ingen katastrof och jag har ändå hunnit med många tuffa pass, turer till Torsby och besök på tre skidgymnasier på informationsdagar, vilket var viktigt. Just i höst har fått lägga mycket kvalitet och gå efter känsla och se till att vara helt ok.

Har jag lyckats då med de mål jag satte upp? Jo det tycker jag i mångt och mycket, det jag inte är riktigt är nöjd med är antalet sjukdagar och således mindre veckor med hårdare träning. Såhär i efterhand hade jag nog velat genomföra lite fler tester och ”ångestpass”, det är dock inget som på nåt sätt är en stor förlust, men en utvärdering är en utvärdering och det är väl det jag är lite missnöjd med.

Under hela året har stakningen varit det stora utvecklingsområdet och den är jag riktigt nöjd med, för den har jag nu förbättrat! Ett annat mål var att träna mer styrka för att bättra på tekniken och det har jag också gjort. Hela säsongens ledord har varit noggrannhet, att göra allt för att bli en bättre skidåkare och ha en tanke med allt jag gör, det har jag också haft och tagit mycket inspiration med kost, upplägg osv från andra.

Överlag har jag klarat av att höja min nivå avsevärt och vi ska komma ihåg att den här vintern är bara min andra riktiga tävlingssäsong. Jag är således nöjd med träningsåret, jag har haft kul och visat på varje test att jag både har uthållighet och snabbhet på en högre nivå än tidigare, oerhört skönt.

Men det största målet av de alla är förstås skidgymnasium och att visionen att få bli elitskidåkare slår in. Det har jag haft i tankarna hela året och under sista minuterna av en intervall så kunde jag plocka fram det målet och bita ihop ännu mer. Nu är det ”bara” att göra en bra vinter, göra så gott jag kan och såklart- ha kul! Allt om vinterns mål kommer i kommande långläsning, den på obestämd tid.

Innan vi avslutar bjuder jag förstås på försäsongens alla favoritbilder, varsågoda:

Fina minnen och fina bilder, men med dem så stänger vi officiellt barmarksåret 2017!

I veckan kommer bloggen flyta på som vanligt igen och vi går igenom allt spännande som hänt sen senaste vardagsrapporten. Ha det bra tills dess!

/Filip