Årets undomsidrottare!

Hej på er! Solen fortsätter skina och abstinensen att få börja träna blir bara större och större! Den här veckan har fortsatt blivit vila då det hänger kvar en envis hosta som håller mig borta från träning ett tag till. I övrigt har det varit rätt så lugnt,i skolan har det gjorts nationella prov och sen har jag passat på att utvärdera säsongen lite med reflektioner från de stora tävlingarna. Idag har jag och familjen varit i Falun och följt världscuptävlingarna där. Galet bra väder och bra stämning gjorde det hela till en fin dag. Jag kommer göra ett eget inlägg med massor av soliga bilder lite senare i veckan! 🙌🏻

Nu till dagens stora ämne. Det är nämligen så att jag har blivit utsedd till ”Årets ungdomsidrottare” av Tysslinge företagare! Jag har fått ta emot ett stipendie på 4.000 kr för mina insatser inom skidåkningen. Själv har jag vetat om det ett tag och när de kallade till årsmöte i tisdags fick jag ta emot stipendiet. Robban i Garphyttans IF nominerade mig och jag vann! En stor ära såklart, nomineringen är väldigt fin och betyder mycket för mig. Jag är så grymt glad att få ta emot ett sånt här pris, det är lite då man inser att allt slit betalar sig. Jag går verkligen in i det här och att få tillbaka på det här sättet gör en ju lite smått mållös. TACK från djupet av mitt hjärta! Här lite bilder från kvällen:)

/Filip

Tid för reflektion!

Hej!

Det är torsdag idag och för första gången på hela vintern faktiskt så står jag över ett pass p.g.a att jag inte känner mig 100% träningsduglig. Tanken var ett fartpass skejt idag, istället blir det en vilodag för att bli fit for fight igen. Vilodagen idag har gett mig tid att fundera över saker och reflektera. En hel säsong har strax gått och målen jag tränat mot ett helt år är över. En sak återstår, den kanske största saken av alla. Skidgymnasium. Jag väntar fortfarande på besked och där chansen lever än om en plats i Torsby. Men det är ovisst, vart kommer jag tillbringa min gymnaisetid och var kommer min bas vara de närmsta åren? Det är ett spännande äventyr jag ger mig ut på. Det kommer innebära en flytt hemifrån, till ny skola, ny ort och nya träningskompisar. Ändå tvivlar jag inte. Jag vill bli skidåkare och satsa för att bli så duktig jag bara kan bli, för mig är det valet solklart. Men det är klart att jag med spänning väntar på ett besked. Hela vintern har jag fokuserat på att göra så bra resultat jag kunnat och verkligen gått in för att göra den bästa versionen av mig själv. Varje uppvärmning och varje gång starten gått har jag varit noggrann i förberedelserna och i genomförandet. Jag vill göra mitt bästa och göra så bra jag kan varje gång, Helt enkelt vara den bästa versionen av mig själv just den dagen.

Under intagningstesterna jag gjorde för två månader sen gjorde jag utifrån mig själv det bästa jag gjort i styrkeväg någonsin. Den där styrkan som jag bävat en del för under året och som jag jobbat med att förbättra. Under testerna gjorde jag 6 chins, på gymmet hade jag tidigare klarat som bäst 2. Dessutom persade jag i de andra momenten också och var så nöjd när jag satte mig i bilen igen och rullade hemåt igen. Jag var den allra bästa versionen av mig själv där och då, när det verkligen behövdes.

USM i Lycksele däremot blev en stor besvikelse. Jag hade redan i somras visualiserat under de sista sekunderna av intervallpassen hur jag var på upploppet på väg mot mål i mitt livs lopp. Hur jag spurtade mot en bra placering, hur jag frenetiskt stakar in de sista metrarna för att sen kunna sträcka näven i luften. När första distansen var över var det långt ifrån de tongångarna. Efter vallamiss och en kropp som var så långt ifrån toppform man nästan kommer så ville jag bara gråta. Där och då var jag så besviken, så mycket förberedelser, så mycket fokus. För det här? Tankarna rullade i huvudet. Kunde jag ha gjort något annorlunda, skulle jag ha tränat mer? Skulle jag ha tränat mindre, borde jag ha testat skidorna mer? Allt var turbulent, jag var som i obalans och tappade tron på mig själv. Dagen efter försökte jag ladda om och tagga till på nytt och sprinten gick lite bättre och stafetten var jag nöjd med. Jag fick avsluta bra och få lite revansch, men det var ju inte så jag ville att USM skulle bli. Långt ifrån.

Veckorna gick och jag la tankarna bakom mig och fokuserade fullt ut på Torsby och Folksam cup. Nötade detaljer och försökte framkalla en formtopp helt på egen hand. Det gick relativt bra och när andra tävlingsdagen avgjordes med en prolog kunde jag nöjt korsa mållinjen och känna att kroppen svarade! I skejtloppet och teamsprinten gick jag mer ren kämparglöd och vilja. För jag hade bestämt mig. Oavsett hur känslan är under loppet så skulle jag kämpa. Aldrig aldrig aldrig ge upp. Jag matade in i mig själv hur mycket jag älskar smärtan och var varje tävlingsdag beredd på att ge mig in i dimman. Det fanns inget att förlora och inget att tveka på. Och skulle det gå sämre skulle jag iallafall ha vetskapen om att jag tagit ut precis allt jag hade för dagen. Varit den bästa versionen av mig själv. Den inställningen är jag nöjd med och kanske var det den som gjorde att jag tog den där spurten, när benen bara ville vika sig så kollade jag inte bak. Jag hade fullt fokus på mållinjen och när jag korsade den var jag före de andra.

Rom byggdes inte på en dag säger man och att jag är nöjd med en 43:e och en 45:e plats kanske tycks lite konstigt. Och visst, mitt mål var minst Top 40 på någon distans under USM eller Folksam cup. Men resultatet från prologen är det bästa resultat jag någonsin gjort på en stor nationell tävling och jag har tagit ett steg till i utvecklingen. Jag har närmre upp till pallen än till 58:e platsen och det är så jag ser det. Som sagt, Rom byggdes inte på en dag och att kunna se att jag utvecklas och åker snabbare är roligt. Sen handlar det om succesiva steg, man får jobba med en bit i taget.

Testerna, USM och Folksam har varit de stora målen, men utöver det har en viktig pusselbit varit att tillåta mig att kul. Det är inte alltid blodigt allvar och även om det är det så är det viktigt att inte tänka för mycket och ständigt analysera. Det viktigaste med idrott och den största anledningen att jag håller på är att det är kul! Sen försöker jag njuta, de här tävlingarna man ser fram emot behöver inte bara vara fullt fokus varje liten sekund. Jag försöker också njuta av stunden och ta in den atmosfär som är. Det här 👇🏼 citatet ringar in just det. Njut av stunden, den kommer aldrig tillbaka!

”Every time you do something it’s for the last time. Even if you do it again, it will be different, and you will be different. This is the only time you will ever do this. Enjoy it.”

Jag är en positiv person på gott och ont, men inställningen kommer ingen någonsin kunna ta ifrån mig. Det är klart man kan ha dippar och efter distansen i Lycksele var inte mina tankar jättepositiva. Men där måste man kunna vända känslorna till tändvätska och klara av att ladda om. Det gjorde jag och nu i helgen lyckades jag istället. Det vänder fort och det gäller att hålla fanan fortsatt högt och ha kul!

Närmsta tiden väntar ett besked som kommer påverka rätt så mycket för mig. Men trots det är jag väldigt lugn och motiverad för att om en månad inleda en ny försäsong och nu först och främst få en fin avslutning på skidsäsongen. Än finns det mycket kvar och med den vintern som varit än så länge så kan man nog våga hoppas på några fina skareturer över myrar och intervallpass med uppkavlade ärmar.

Dagens avslut blir en bild tagen strax innan start i prologen i lördags eftermiddag. Då helt ovetandes om hur det skulle gå och istället väldigt nervös och spänd. Den känslan släppte helt när jag upptäckte farfar och farmor som stod alldeles vid starten och önskade mig lycka till! En av alla minnesvärda ögonblick den här säsongen.❤️

/Filip

Årskrönikan 2017!

Ja som utlovat så kommer här, om än något försenad, 2017 års krönika. Det är roligt med lite krönikor och årets variant blir listor, där jag kategoriserar lite grejer, ex årets lopp. Varsågoda:

Ja vilket år. För mig var det året där jag tog skidorna till en ny nivå, började skriva dagbok för varje pass, utvärdera tävlingar och framförallt träna mer och väldigt målmedvetet. Jag har försökt att göra mig till en bättre skidåkare och jobba med mina svagheter, vilket har gjort att jag krossat i stort sett alla gamla tester och bättrat på tekniken ordentligt. Det är väldigt motiverande att se sina egna framsteg och att se att man faktiskt kan. I resultatlistan har det hänt grejer och även om det inte är nån brutal förändring så plockar jag tid på täten och slår åkare jag varit en bit efter. ”Rom byggdes inte på en dag” sägs det och tanken är ju att man successivt ska jobba sig uppåt och det var målet med barmarkssäsongen. Alla de där timmarna på rullskidor, alla stakintervaller, armhävningar, ja alla gånger pulsklockan har rullat har man förberett sig för det som komma skall. Och det är nu, under tävlingssäsongen som det man gjort under sommarn ska ge frukt. Barmarkssäsongen har varit positiv för mig och just den teknisk biten har varit viktig att få sätta, det är en stor förutsättning för att kunna åka fort! En sån grej som intagningstesterna, som jag jobbat mot under hösten och varit nervös för var så fruktansvärt skönt att fixa och att dessutom lyckas med att överträffa sig själv. Det var också en av målen jag skrev ner tidigt i våras. I skrivande stund har jag tränat över 320 timmar från det att jag startade träningsåret i April. Då har jag ändå haft en del sjukdagar under hösten så den siffran är jag rätt nöjd med, säsongen är ju inte slut på långa vägar! Tävlingarna har också varit stora upplevelser, jag gjorde min första riktiga tävlingssäsong och fick känna atmosfären på tävlingsplatsen skidhelg efter skidhelg. Dessutom fick jag vara med och ta hem en bronspeng i lagtävlingen på USM i Borås, en medalj som blänker lite värre än alla de andra. Det har varit ett framgångsrikt år och jag inser hur mycket jag gillar träning och att vara ute o tävla, det är verkligen fina minnen man bär med sig.

Och med det så glider vi då över i listvarianten så kör vi 5 snabba helt enkelt och vi börjar såklart med…

Årets bästa minne:

Ja i mycket hård konkurrens får det bli skareturen från lägret i Sognefjell. Strålande sol, kortärmat och helt galet fina vyer, det var så man fick nypa sig i armen. 🙌🏻

Årets flopp: Ja någon riktig flopp har det väl inte varit rent prestationsmässigt, men USM-banketten var ingen höjdare direkt. De som var där förstår nog vad jag menar… 😉

Årets lopp: Det var inte ett av mina bästa lopp, men jag väljer det lopp jag tyckte var mäktigast under förra säsongen, nämligen stafetten på Folksam Cup i Torsby. Att på tredje sträckan gå ut som 7:e lag i Sverige var riktigt riktigt coolt, en känsla jag hoppas uppleva många gånger framöver!

Årets träningspass: Ja det finns några riktigt minnesvärda godbitar från året men Juvasshytta är svårt att slå. 13,5 km ren backe och 1 320 höjdmeter var en ren kamp mot skallen och oj vilken lättnad när man kom upp på toppen!

Årets bild: Även här har jag fått klura, men gruppbilden från USM slår lite högre än de andra. Vilket gäng och framför allt vilken helg!!

Ja ni förstår ju, det finns massor jag skulle kunna lägga till och året har verkligen bjudit på mycket minnen och roliga upplevelser.

Sist men inte minst får man ju tacka alla som varit med under det gångna året- ni har betytt så mycket!! Nu laddar jag för ett om möjligt ännu roligare 2018 där jag tar steget och börjar skidgymnasium och satsar helhjärtat på det jag tycker är roligast i världen. Skidåkningen.

More to come!

/Filip

Första snön! 

Hallå i stugorna. Idag är det lördag och just idag har snön presenterat sig för första gången iår. I Bruksvallarna har det idag varit säsongsstart för många skidåkare i Sverige, men här hemma på närkesslätten har vi alltså skådat årets första snöflingor. Så här såg det ex ut i Ånnaboda i förmiddags: ❄️

📸:Margaretha Pepa

Ja nu börjar det snackas premiärer och avslut på saker och ting. Min premiär blir i Älvdalen den 9/12 och det är hög tid att börja förbereda träningsmässigt till det. Jag kommer att summera barmarkssäsongen, som faktiskt går mot sitt slut och då se allt jag gjort. I framtida träningsscheman kommer jag prioritera de pass som inte går att genomföra när vägarna blir hala på riktigt och det blir mörkt när jag kommer hem från skolan. Tråkigt nog missade jag klubbens träningar den här veckan och det var synd eftersom det var testvecka. Det kommer dock fler chanser och nu såhär nära säsong så får man verkligen lyssna på kroppen och inte göra nåt dumt. Jag kommer nu framöver lägga vikt på kvaliteten och se till att jag får en bra grund att stå på, hösten har varit sjukdomsdrabbad men jag känner ingen stor försämring eftersom jag undvikt feber. Längre fram ska det göras intagningstester och de ska det också laddas för med diverse tester och styrkepass för att optimera den prestationen. 

Igår blev det ett kort men effektivt pass då vi körde beeptest på idrotten. Känslan var väl inge tokbra men jag persade och hade nog kunnat sprängt mig ännu mer om det hade varit blodigt allvar. Trött blev man dock och en bra genomkörare blev det! 

Idag har jag tagit det lugnt, bl.a rengjort och vallat två par skidor, skrivit lite träningsdagbok och kikat på slalom. Jag är nu också anmäld till 2018 års upplaga av Tour de Mösseberg som går av stapeln i slutet av Januari. Det gällde att vara rapp till anmälan för den tog slut på bara 2h och 44 min, jag var dock rapp nog så nu finns en av vinterns roligaste tävlingar att se fram emot, kul!

Imorgon är det farsdag-kalas som gäller och sen har jag ett distanspass klassiskt inplanerat. Enligt väderprognoserna ser det ut att bli en solig dag och det hoppas vi på! Innan vi avslutar så bjuder jag på ett av barmarkssäsongens bästa minnen; toppen av Idre Fjäll! ✌🏻📸


So long

/Filip

Tröskelintervaller på bandet!

Hallå igen! Det är onsdag, ny vecka mer att göra träningsmässigt. Tänkte för en gångs skull korta ner inläggen (vilket jag har oerhört svårt för) så vi börjar på direkten, det här har jag pysslat med på sistone:

Ja i söndags förmiddag blev det 2:00 löpning längs Bergslagsleden, en fin led och med podd i lurarna gick tiden lite snabbare! Totalt 14 km stannade det på, och med en medelpuls på 154 så får man vara nöjd. Här några bilder:

Utsikten!

I måndags körde vi tuff styrka på idrotten och även om jag inte brukar räkna skolans idrott som träning så fick detta bli ett undantag, det var riktigt jobbigt! 30 min träningstid till att skriva in i dagboken. Igår var det klubbträning och det stod spänst och styrka på schemat och sagt och gjort, vi harvade på där i elljuset med stationsträning och sen styrka i SM-stugan som avslut. Kall kväll även igår- både mössa och buff på! 🌬

Sen vart det onsdag och nutid. Efter skolan körde jag först ett styrkepass på 30 minuter vanlig allmänstyrka och sen efter maten blev det ett rullskidpass på bandet hos Bill, helt perfekt som nu när det är mörkt ute på kvällarna. 👍🏻 Tröskelintervaller klassiskt stod det i schemat och efter uppvärmning  körde jag 2st intervaller á 10 minuter med 4-5 % lutning. Känslan var riktigt bra och tekniken klaffade som jag ville- då är det kul att träna! 🙌🏻  Som grädde på moset avslutade jag med 10 st 15/15-intervaller i SkiErgen (stakmaskin). Brutalt jobbigt pass men oj så skönt när man är klar! 

😫😅
Bandet!

Här får ni en stilstudie på en bit av andra draget. Där var man rätt så slut alltså, men ändå (!) så håller jag ihop tekniken utmärkt! Otroligt kul att se framsteg i det man gör och det är här är ett exempel på det! 🌟


Imorgon väntar sprintrace i Ånnaboda och sen på fredag tar jag vila efter en vecka med konstant träning. Då tar vi ju också en veckas höstlov, det blir grymt skönt och då väntar såklart mycket träning, men också en del jobb. 

Innan vi avslutar och så var ju Axel Ekström, GIF:s egen landslagsåkare med i tidningen häromdagen. 


Inspirerande läsning helt klart och visst hoppas vi se en Garphyttåkare på OS i vinter! 😉

Nu säger jag tack för mig och på återseende!

/Filip

Prestation!

Ja hej och god kväll. Dagarna tickar på och idag tänkte jag helt enkelt bjuda på en långläsning, dvs en text av krönikaliknande format där jag tar upp ett ämne jag tycker är angeläget. Ni trogna följare vet att jag gärna bryter av vardagsbubblan med lite mer allvarliga, roliga och väl genomtänkta texter. Idag är det ämnet prestationer, så häng med:👊🏻

——–

Ja prestationer är man ju omringad av. Man ska prestera på tävling, man ska prestera på träning och man ska prestera som person. Som skidåkare är ju prestation anledningen till att man håller på, presterar jag på träning så presterar jag i spåret. Men bakom den ridån ligger ju mycket annat och jag kommer vidröra det prestation kan göra med en också privat. Sen ska sägas att jag inte har jättemycket livserfarenhet osv men i dagens läge så handlar mycket om status, man ska prestera hela tiden.  

Idrottare vi hatälskar ju det här med att prestera, att ta ut oss till den grad att man nästan kräks under ett tävlingslopp men också att träna det som krävs för att bli så bra man kan. Prestationer gör oss gott och gör jag en svinbra tävling så blir man ju så nöjd så nöjd. Yes, jag presterade när det krävdes som mest! Men sen kommer andra sidan, där pressen blir för stor och du blir stressad istället. Dit har jag aldrig kommit i tävlingssammanhang, men den press man har omedvetet på sig från den ”stora massan” är lite intressant. Samtidigt som det förs en kamp för att ”alla är lika mycket värda” och ”man får vara som man vill” så är det väldigt mycket press på att man ska passa in. Det kan man ju störa sig nåt ofantligt på, man ska prestera privat och det ska vara rätt kläder, det ska vara rätt beteende, rätt kroppsform och rätt alltihopa. Nu ska man helst ha perfekta kindben och perfekt frisyr, men visst man får vara sig själv och alla är lika mycket värda. Det rimmar otäckt illa…

Vart vill jag komma med detta? Jo prestationer kan vara så viktiga och så roliga, för som skidåkare är man som bäst och har som roligast när man presterar. MEN man kan bli så trött på pressen också så när man kommer hem efter skolan är det skönaste av allt att ta på sig mjukisar och inte bry sig. Det är det man ska göra. När prestationerna blir för mycket, när man är så nervös på startlinjen att man mår illa, när man blir nojig över att man inte har den snyggaste tröjan i garderoben eller gråter över en misslyckad tävling. Då ska man ha sin lilla Tabitha i bakuvudet. Det kommer fler chanser och då sitter i bilen och gråter över en sketen  tävling istället för o tänka på va mycket annat bra man har gjort. Herregud, det finns ju faktiskt viktigare saker i livet än att leva upp till andras eller dina egna krav. Man ska ha kul, så funkar det och man ska ha’t gött. Det är huvudsaken. Skit i andras åsikter emellanåt, ta tävlingarna med en nypa salt och njut av ögonblicken istället!

Det handlar om att prestera, men också att ha riktigt kul på vägen! ⭐️

—–

Det var lite visa ord från min sida, ibland är det skönt att skriva av sig lite och sätta fingret på nåt inte så ofta belyst. Nästa inlägg blir som vanligt igen o ni får veta vad jag pysslat med i helgen, men hoppas ni iallafall fick er en liten tankeställare och så får ni ha en fortsatt fin kväll!🙏🏻

Mot nya mål!
/Filip 

Sjukdagarna räknas…

Hej på er hoppas allt är väl. Jag ligger fortfarande sjuk och inte träningsredo än, lika surt som vanligt men man får helt enkelt ta hand om sig själv lite mer och hoppas på det bästa, mer än så går ju liksom inte att göra!

Nu finns det ju dock tid till annat jag normalt inte kanske gör. Jag har exemplet målat vallaboden vit och fin och det blev görbra! Vallaboden är ju för övrigt min lilla oas, jag älskar ju att gå o plocka med vallor och stavar och grejer, så det var ju kul o piffa till den lite! 👍🏻 Efter skolan satte jag också mig ner och satte en permanent träningsplan för de kommande 7 veckorna och se vad det är för kul att göra, men också det slitiga skitgörat (rent utsagt) som ska utföras. 😅 Kom fram till att jag ska höja volymen timmar ett snäpp men ändå bibehålla de här 3 intervallpassen/vecka. Under våren körde jag mycket timmar och inte lika tufft med intervaller. Senare delen av sommaren fram till nu har blivit mycket intervaller och tuffa pass, fast med mindre timmar för att hålla sig frisk. Nu vill jag hitta en liten balans, jag måste tåla både och för att det ska gå snabbt i vinter och faktum är att det faktiskt snart är snö på backen, så nu är det hög tid! 🙌🏻

Förra månaden landade på relativt klena 32 h och 25 minuter MEN med 3 tuffa tester/intervaller/lopp i veckan. Anledningen att jag är sjuk är inget jag härleder till detta utan det är förmodligen så att jag varit nedbruten efter 3 tuffa pass på 5 dagar och sen kommer man till skolan där nån form av förkylningsvåg pågår och ja… det blir som det blir. Ibland önskar man att man kunde sätta sig i ett eget klassrum, helt klart. 🙁

Nu ska jag köra tuffa veckor men med bra kvalitet, timmarna ska inte göras bara för sakens skull, utan i vinter gäller det och då ska jag vara så nöjd som det bara går av det jag presterat under barmarkssäsongen! Jag delar därför med mig av hur en av de kommande 7 veckorna ska se ut i ett dokument här!👇🏼

Träningsschema v40

Där har ni hur en normal träningsvecka ser ut för mig och den ligger på 10 h. Under kommande period kommer det ligga veckor på 13-14 h, men också de på bara 7-8, så jag är ute efter en balans helt enkelt och att hålla sig frisk. Det blir sammanfattningen det. 

Om sisådär 1 månad väntar också informations- och träningsdagar på diverse skidgymnasier där man får se sig runt, träna och få info om skolan. Jag är anmäld till dagarna i Mora 6/10 och till de i Torsby 12-13/10. Superkul blir det och faktiskt kanske avgörande inför mitt gymnasieval till hösten!

Innan jag bänkar mig framför Idol får ni såklart en bild från Sognefjell, då levde man glassarlivet kan man säga! 🙌🏻☀️


Ha det gött

/Filip

Vardags-karusellen är igång!

Hallå i stugorna, det är lördag och dags för ännu en veckorapport. Det har varit en hektisk vecka och igår var jag ärligt sagt rätt slut. Det här har medfört att motivationen just nu faktiskt inte är jättehög, handen på hjärtat. Däremot har jag inte hoppat över pass, kvaliteten är kvar och sådär, men skolan har börjat, vilket gör att tid/ork inte alltid är optimal. Som rubriken lyder, vardagskarusellen är igång och det mer än vanligt. Mer om det snart, för först får ni såklart veckans aktiviteter :👇🏼

Måndag blev vilodag och vi åkte in till stan och uträttade lite grejer. Tisdagen var däremot träningsdag och jag och Anja körde 2:00 A1 rullskidor skejt med 3 längre impulser inlagda. Vi åkte o pratade och tänkte teknik, att hitta flytet, hitta rytmen osv. Avgång och avslut vid LannaLodge. Onsdagen blev ett pass på egen hand, denna gång 1:10 styrka. Värmde upp 10 min löpning+ 10 min skierg på gymmet, sen styrka med skivstång 3 övningar med 50 repetitioner föredelat på 5 omgångar och så 20 övningar allmänstyrka enbart armar hemma på rummet. 💪🏼Därefter åkte jag med morfar in till Örebro o kollade på hemmatchen Kif-Eskilstuna United, tyvärr slutade den med förlust 0-1. 

Match-bulle!😉

Desto bättre gick det i torsdags när Anja och jag körde 4×6 min älghufs-intervaller i Kälkesta. Bra pass, formen var väl inte topp och träningsvärken från innan lindrades inte direkt, men fick vända ut och in på lungorna ett tag iaf. 

I förmiddags körde jag skejtintervaller här i Lagunenbacken, med totalt 7 vändor upp. Det kändes bra, tekniken artar sig och kroppen var piggare än i torsdags. 

Nedvarvning längs med havet!🙏🏻
O snyggstrumporna är på!🙈
 

Veckan om allt går enligt plan landar på 9 h och förra veckan var 10, så nästa vecka blir en hårdare vecka, 13 skulle jag kunna tänka mig utan att kolla schemat. 

Den här veckan har jag också ryckt in som städare på thairestaurangen därav hektisk vecka! Kl 7 på morgonen börjar jag och jobbar innan skolan, sen går jag till skolan hela dagen och när jag kommer hem är det träning. Lite pengar skadar aldrig, men ni hör ju, bloggen får vänta ibland… 😉

Från en sak till en annan, jag är nu anmäld och står i startlistan till Kilsbergen Trailrun. Det är precis vad jag behöver och det blir en liten nytändning med nåt att träna för! 🏃🏻 14 km alltså och det har jag aldrig sprungit på tävling, känslan är dock god och jag ska försöka få till formen någorlunda iaf! Här👇🏼 finns också en väldigt bra film som visar loppet, så spana in den så vet ni vad som väntar: https://m.youtube.com/watch?v=w-kscPQpDp4

Just nu befinner jag mig i Strömstad för en helg med släkten när farmor fyller år. 🤗 Vi har precis kommit hem från marknaden och ikväll blir det räkfrossa och långbord. Har även med mig kameran så nästa inlägg kanske innehåller några fler bilder härifrån, vi får se. Men tills dess så ta hand om er!

/Filip

Löptest och 2 årsfest!💃🏼

Hej igen!

Det är måndag kväll, ny vecka och jag har haft en välförtjänt vilodag, varit till stan, uträttat lite grejer och ligger och har precis kollat klart på ännu ett avsnitt av ”Ett fall för Vera”, nya favoritserien. 👌🏻 Såhär har veckan sett ut:

 Ja till att börja med är det lite snett gällande vad jag sagt i träningsväg. Jag skrev nämligen fel schema sist, jag hade inte gym torsdag och jag vilade inte fredag. Istället mötte jag Micke i Garphyttan och köpte ett par skidor. Madshus såklart och de är från en klubbkompis, perfekt lösning och de blir troligtvis vinterns tränings- och testskidor. 👍🏻 Snart väntar också den riktiga leveransen av de jag köpte på kontraktet, spännande blir det. 

Efter det kapet for vi upp mot Ånnaboda där jag och Minna körde 1.30 distanspass m. teknikinslag runt sjön. Trevligt trevligt att få träffa henne, ännu en som drar mot skidgym i dagarna. Skolan började också och ja det är som vanligt, som om man aldrig lämnade den. En liten extra gnista motivation finns dock eftersom det är sista året och nu gäller det med alla nationella prov osv och det ska nog gå bra det. Fredagen blev ett styrkepass på gymmet med 30 min stakning och sen hemma 20 armövningar vanlig allmänstyrka. Riktigt tungt sista rundan men ack så viktigt om det ska bli stakare av mig. 😉 Inkl uppvärmningen blev det 1:00 prick och ett kvalitativt pass med fokus armstyrka, det lär det bli mer av framöver!⭐️

Nu i helgen träffade jag hemvändande Ronja och körde stakintervaller längs gamla E18 där vi smällde på 4 st 4 minutare och sen 7 impulser smirrestak. Armarna var rätt möra innan dagen och det blev inte bättre efter det där. Det är ju så det ska vara dock och 2:55 långt blev passet till slut. Klockan dog tyvärr, så statistiken får vänta tills nästa gång! Slutligen får man ju säga att vädret var underligt. Under sista intervallen öppnade sig himlen och ja som ni ser forsade det nästan vatten, vi var två blöta katter ett tag där.

”Ut på tur aldrig sur” säger man va?👊🏻

Dagen därpå kändes valet ”byte av muskelgrupp” mer än välkommet, då var det dags för löptest. 2,5 km låter mesigt jag vet, men iår var det en av distanserna under Folksam Cup och lär så bli i vinter också, därför behöver jag få lite vana. Det är ju en svår distans, oftast öppnar man alldeles för hårt och så var även fallet idag. Jag ställde in klockan så att jag sprang exakt 2,50 km och stannade klockan på 10,23. Måste säga att jag trots allt är lite besviken, jag borde springa fortare och nu var ju inte det här nån formtopp, men ändå, under 4-minutersspärren borde man kunna komma! Här ser ni lite kilometertider, där ni ser att ja… sista 500 var tunga…

Sen ska man väl tillägga att vid samma tid ifjol var jag inte i närheten av de här tiderna, men skam den som ger sig. Maxpulsen låg på 204 (!), så insatsen var det inget fel på iallafall. 

D.ö.d

Efter det varvade jag ner hemåt och körde 10 styrkeövningar 30:30. Skönt att ha det gjort och faktum är att jag nu har något att träna för o få lite fart i de här benen. Den 3 September springer jag med största sannolikhet Kilsbergen Trailrun 14 km. Spännande spännande och hoppas inte en fot stoppar mig denna gång! 🙌🏻🏃🏻

Innan vi säger godnatt så är det faktiskt så att bloggen firade 2 år för nån vecka sen, tänk att ni har varit med på den korta men ändå lååånga resan. Än är det dock inte slut, som mitt citat lyder; ”A winner is a dreamer who never gives up”

Kom ihåg det!

/Filip

Harder, better, faster, stronger!👊🏻

Hallå igen!
Dagens inlägg kommer handla lite om träningsplaner inför säsong. Har nämligen satt mig ner och funderat, kollat och dokumenterat vad för träning det är som ska göra att jag presterar utifrån mina mål, samt vad jag har gjort under de första 3 månaderna. Har nämnt det förr, men denna gång får ni en annan analys och mer detaljerad synvinkel på mina gamla och framtida prestationer. 

Jag är mycket för att analysera, grotta ner mig och utvärdera mig själv. Vad gick bra, vad ska jag utveckla och vad är mina mål. Tror inte det undgått någon hehe, däremot är det inte bra att nörda ner sig för mycket och den balansen tror jag mig ha hittat. Vilken analys gör att jag utvecklas? Jag kan bara utgå från mig själv och min kapacitet, mina styrkor osv. Inför säsongen satte jag 3 konkreta mål, nämligen att…

1. Bli bättre på att staka

2. Utveckla skejttekniken

3. Göra mina bästa resultat för att komma in på skidgymnasie.

De följer jag fortfarande och tanken är fortsatt att jobba på de här. Samtidigt ska sägas att jag blivit bättre på att staka och hittat flowet i skejten lite bättre. Men det kommer i grund och botten vara huvudfokus även under sommar/höst tillsammans med att bli allmänt ”harder, faster, better, stronger”. Vilket betyder allmänt bättre som skidåkare helt enkelt, jag ska åka snabbare än förut. För att nå mina mål satte jag också konkreta medel träningsmässigt som gör mig bättre.

– Höja träningsvolymen

– Träna mer överkroppsstyrka, ex i SkiErg och vanlig allmänstyrka

– Specificera de klassiska passen till enbart stakpass ibland

– Tänka mycket på tekniken under A1-passen

– Träna balans genom styrkeövningar 

– Håll dig frisk!

Det här har jag också jobbat med under vår/sommar och träningsvolymen har nog nära på dubblats jämfört med förra året. Jag har insett vad som krävs och för att jag ska bli en bättre skidåkare. I våras lade jag en grovplan, en mall över hur timfördelning och volym skulle se ut samt hur jag skulle disponera hårda resp. lugna pass. Jag lägger sen i vintras mitt eget träningsschema och skriver själv ner i varje veckoslut vad jag ska göra kommande vecka. Resultatet har än så länge blivit fantastisk, för faktum är att jag inte varit sjuk sen början av April och har kunnat träna som planerat. Testerna är också med råge de bästa jag gjort och långt över förväntan. Det är grymt bara i sig att jag fått den progression under min ”egen” ledning.
Jag tänkte i våras att de här månaderna som gått (April, Maj, Juni) skulle bli en uppstart med mycket mängd, dvs träna timmar och se hur jag klarar av det. Antalet tuffa pass har varit relativt många, men lär bli fler om jag ska få ut optimalt i vinter. Nu när jag vet att jag har fina månader non-stop bakom mig så kommer jag sänka volymen träning och satsa mycket på hårda kvalitativa pass, intervaller, tester osv. Kommer ha 3 intervallpass i veckan och även lägga in mer styrka i schemat. Det ger förhoppningsvis ytterligare utveckling samtidigt som jag ska vara vaksam och dra i handbromsen om det blir för mycket/tufft. Jag vet dock att i höst väntar intagningstester och då ska jag ha en god kapacitet och kunna prestera på dem, så det är inte bara tävlingar som jag tränar och lägger upp för just nu. Exempel de här på tuffa intervallpassen under en vecka kan vara:

  • Myrintervaller 8 st á 4 minuter
  • Backintervaller på rullskidor 4 st á 6 min
  • Hinderbana 70/20- intervaller 25 st 

Självklart är de långa lugna passen viktiga också, under veckorna bör sådana vara med, något annat påstår jag inte. Mer mjölksyra och högre puls oftare och längre är dock tanken kommande träningsperiod. Därefter får vi kolla och se hur det gick, förhoppningsvis går det fina fisken och jag kan träna på kontinuerligt, men man vet aldrig vad som händer. Som jag läste nån gång;  vågar man inte, utvecklas man inte. Så nu när jag lägger mitt eget så kan jag testa mig fram lite för att få ut det bästa jag kan. Jag utgår från det lilla jag kan, för vidare rutin med träningsbakgrund kan jag inte säga att jag har. 

När jag i förra veckan sammanställde månaderna så har jag kommit upp i 123 h träning på 3 månader. Det är mycket och fortsätter jag i den takten kommer jag upp i 500 h/år. Jag tror dock  inte jag kommer hålla riktigt den nivån eftersom man drar ner på träningen under tävlingssäsong, men är det en fin grund att stå på! Som jag nämnde tidigare så har mina tester också visat en brant kurva uppåt och jag har slagit rekord med marginal på samma distanser som för runt ett år sedan. Nyckeln har just varit att jag kunnat träna kontinuerlig, tränat hårdare och mer klokt än förr, samt inte varit sjuk. Det har visat min egentliga kapacitet och den jag själv inte trodde fanns.

Att jag under senaste halvåret tagit mig dit med hjälp av min egna träningsplan är faktiskt så man kan sträcka på sig lite, hehe. Men som den uttjatade klyschan det är så är den mentala biten lika viktig och den har också förbättrats under året. Attityden och synen på träning är helt annorlunda och att gå all-in oavsett är viktigt även på en tex en idrottslektion och i skolan. Man får helt enkelt träna på att bli hårdare, tuffa till sig och våga ta mer plats. I vinter tänker jag inte utgå från att vara på den nedre delen av resultatlistan, jag vill vara med o fajtas såväl i spåret som mentalt. Punkt slut.

 Att hela tiden tänka på att nån liten detalj, få till en fotvinkel där, spänna magen där osv är även det viktigt också på den här nivån. Det har jag insett mer nu, att det krävs lite extra och en hel del skitgöra om man ska nå sina mål, drömmar och ambitioner. Mentalt pressa sig, tills benen skriker och hjärnan inte vill mer, men även när viljan säger nej under ett löppass i ösregn. Då ska jag stå där iallafall, fortsätta springa och tänka på sista 100 metrarna på upploppet i vinter. Där är jag bättre nu, men har även lärt mig att klappa mig på axeln och stanna upp lite. Kolla sig omkring och jämföra med vad jag var ifjol och vilken otrolig och nödvändig resa jag gjort som person och skidåkare! Bra Filip, du kan och du är påväg mot ett av dina stora mål- att komma in på skidgymnasie och därmed kunna kombinera studier och skidor för att såsmåningom kunna leva på det jag håller på med.

Nu ska vi inte sväva ut, det är en bit kvar och mycket kan hända, man får vara ödmjuk, för lever man på nån form av moln så gör det sen väldigt ont när molnet ev försvinner. Nu vill jag dock fortsätta som jag gjort och få in intervall, hålla mig frisk och sätta de tekniska bitarna. Som det känns nu så kan den här vintern bli en riktigt rolig historia, för i sån här form fysiskt och mentalt har jag aldrig någonsin varit i närheten av. I vinter ska det bli fart under skidorna må ni tro!
———-

Det var lite om mina tankar det och nu är det bara att sikta mot nya höjder, bli starkare och ha riktigt kul på vägen! ⭐️


Stay Tuned!