Vardags-karusellen är igång!

Hallå i stugorna, det är lördag och dags för ännu en veckorapport. Det har varit en hektisk vecka och igår var jag ärligt sagt rätt slut. Det här har medfört att motivationen just nu faktiskt inte är jättehög, handen på hjärtat. Däremot har jag inte hoppat över pass, kvaliteten är kvar och sådär, men skolan har börjat, vilket gör att tid/ork inte alltid är optimal. Som rubriken lyder, vardagskarusellen är igång och det mer än vanligt. Mer om det snart, för först får ni såklart veckans aktiviteter :👇🏼

Måndag blev vilodag och vi åkte in till stan och uträttade lite grejer. Tisdagen var däremot träningsdag och jag och Anja körde 2:00 A1 rullskidor skejt med 3 längre impulser inlagda. Vi åkte o pratade och tänkte teknik, att hitta flytet, hitta rytmen osv. Avgång och avslut vid LannaLodge. Onsdagen blev ett pass på egen hand, denna gång 1:10 styrka. Värmde upp 10 min löpning+ 10 min skierg på gymmet, sen styrka med skivstång 3 övningar med 50 repetitioner föredelat på 5 omgångar och så 20 övningar allmänstyrka enbart armar hemma på rummet. 💪🏼Därefter åkte jag med morfar in till Örebro o kollade på hemmatchen Kif-Eskilstuna United, tyvärr slutade den med förlust 0-1. 

Match-bulle!😉

Desto bättre gick det i torsdags när Anja och jag körde 4×6 min älghufs-intervaller i Kälkesta. Bra pass, formen var väl inte topp och träningsvärken från innan lindrades inte direkt, men fick vända ut och in på lungorna ett tag iaf. 

I förmiddags körde jag skejtintervaller här i Lagunenbacken, med totalt 7 vändor upp. Det kändes bra, tekniken artar sig och kroppen var piggare än i torsdags. 

Nedvarvning längs med havet!🙏🏻
O snyggstrumporna är på!🙈
 

Veckan om allt går enligt plan landar på 9 h och förra veckan var 10, så nästa vecka blir en hårdare vecka, 13 skulle jag kunna tänka mig utan att kolla schemat. 

Den här veckan har jag också ryckt in som städare på thairestaurangen därav hektisk vecka! Kl 7 på morgonen börjar jag och jobbar innan skolan, sen går jag till skolan hela dagen och när jag kommer hem är det träning. Lite pengar skadar aldrig, men ni hör ju, bloggen får vänta ibland… 😉

Från en sak till en annan, jag är nu anmäld och står i startlistan till Kilsbergen Trailrun. Det är precis vad jag behöver och det blir en liten nytändning med nåt att träna för! 🏃🏻 14 km alltså och det har jag aldrig sprungit på tävling, känslan är dock god och jag ska försöka få till formen någorlunda iaf! Här👇🏼 finns också en väldigt bra film som visar loppet, så spana in den så vet ni vad som väntar: https://m.youtube.com/watch?v=w-kscPQpDp4

Just nu befinner jag mig i Strömstad för en helg med släkten när farmor fyller år. 🤗 Vi har precis kommit hem från marknaden och ikväll blir det räkfrossa och långbord. Har även med mig kameran så nästa inlägg kanske innehåller några fler bilder härifrån, vi får se. Men tills dess så ta hand om er!

/Filip

Löptest och 2 årsfest!💃🏼

Hej igen!

Det är måndag kväll, ny vecka och jag har haft en välförtjänt vilodag, varit till stan, uträttat lite grejer och ligger och har precis kollat klart på ännu ett avsnitt av ”Ett fall för Vera”, nya favoritserien. 👌🏻 Såhär har veckan sett ut:

 Ja till att börja med är det lite snett gällande vad jag sagt i träningsväg. Jag skrev nämligen fel schema sist, jag hade inte gym torsdag och jag vilade inte fredag. Istället mötte jag Micke i Garphyttan och köpte ett par skidor. Madshus såklart och de är från en klubbkompis, perfekt lösning och de blir troligtvis vinterns tränings- och testskidor. 👍🏻 Snart väntar också den riktiga leveransen av de jag köpte på kontraktet, spännande blir det. 

Efter det kapet for vi upp mot Ånnaboda där jag och Minna körde 1.30 distanspass m. teknikinslag runt sjön. Trevligt trevligt att få träffa henne, ännu en som drar mot skidgym i dagarna. Skolan började också och ja det är som vanligt, som om man aldrig lämnade den. En liten extra gnista motivation finns dock eftersom det är sista året och nu gäller det med alla nationella prov osv och det ska nog gå bra det. Fredagen blev ett styrkepass på gymmet med 30 min stakning och sen hemma 20 armövningar vanlig allmänstyrka. Riktigt tungt sista rundan men ack så viktigt om det ska bli stakare av mig. 😉 Inkl uppvärmningen blev det 1:00 prick och ett kvalitativt pass med fokus armstyrka, det lär det bli mer av framöver!⭐️

Nu i helgen träffade jag hemvändande Ronja och körde stakintervaller längs gamla E18 där vi smällde på 4 st 4 minutare och sen 7 impulser smirrestak. Armarna var rätt möra innan dagen och det blev inte bättre efter det där. Det är ju så det ska vara dock och 2:55 långt blev passet till slut. Klockan dog tyvärr, så statistiken får vänta tills nästa gång! Slutligen får man ju säga att vädret var underligt. Under sista intervallen öppnade sig himlen och ja som ni ser forsade det nästan vatten, vi var två blöta katter ett tag där.

”Ut på tur aldrig sur” säger man va?👊🏻

Dagen därpå kändes valet ”byte av muskelgrupp” mer än välkommet, då var det dags för löptest. 2,5 km låter mesigt jag vet, men iår var det en av distanserna under Folksam Cup och lär så bli i vinter också, därför behöver jag få lite vana. Det är ju en svår distans, oftast öppnar man alldeles för hårt och så var även fallet idag. Jag ställde in klockan så att jag sprang exakt 2,50 km och stannade klockan på 10,23. Måste säga att jag trots allt är lite besviken, jag borde springa fortare och nu var ju inte det här nån formtopp, men ändå, under 4-minutersspärren borde man kunna komma! Här ser ni lite kilometertider, där ni ser att ja… sista 500 var tunga…

Sen ska man väl tillägga att vid samma tid ifjol var jag inte i närheten av de här tiderna, men skam den som ger sig. Maxpulsen låg på 204 (!), så insatsen var det inget fel på iallafall. 

D.ö.d

Efter det varvade jag ner hemåt och körde 10 styrkeövningar 30:30. Skönt att ha det gjort och faktum är att jag nu har något att träna för o få lite fart i de här benen. Den 3 September springer jag med största sannolikhet Kilsbergen Trailrun 14 km. Spännande spännande och hoppas inte en fot stoppar mig denna gång! 🙌🏻🏃🏻

Innan vi säger godnatt så är det faktiskt så att bloggen firade 2 år för nån vecka sen, tänk att ni har varit med på den korta men ändå lååånga resan. Än är det dock inte slut, som mitt citat lyder; ”A winner is a dreamer who never gives up”

Kom ihåg det!

/Filip

Harder, better, faster, stronger!👊🏻

Hallå igen!
Dagens inlägg kommer handla lite om träningsplaner inför säsong. Har nämligen satt mig ner och funderat, kollat och dokumenterat vad för träning det är som ska göra att jag presterar utifrån mina mål, samt vad jag har gjort under de första 3 månaderna. Har nämnt det förr, men denna gång får ni en annan analys och mer detaljerad synvinkel på mina gamla och framtida prestationer. 

Jag är mycket för att analysera, grotta ner mig och utvärdera mig själv. Vad gick bra, vad ska jag utveckla och vad är mina mål. Tror inte det undgått någon hehe, däremot är det inte bra att nörda ner sig för mycket och den balansen tror jag mig ha hittat. Vilken analys gör att jag utvecklas? Jag kan bara utgå från mig själv och min kapacitet, mina styrkor osv. Inför säsongen satte jag 3 konkreta mål, nämligen att…

1. Bli bättre på att staka

2. Utveckla skejttekniken

3. Göra mina bästa resultat för att komma in på skidgymnasie.

De följer jag fortfarande och tanken är fortsatt att jobba på de här. Samtidigt ska sägas att jag blivit bättre på att staka och hittat flowet i skejten lite bättre. Men det kommer i grund och botten vara huvudfokus även under sommar/höst tillsammans med att bli allmänt ”harder, faster, better, stronger”. Vilket betyder allmänt bättre som skidåkare helt enkelt, jag ska åka snabbare än förut. För att nå mina mål satte jag också konkreta medel träningsmässigt som gör mig bättre.

– Höja träningsvolymen

– Träna mer överkroppsstyrka, ex i SkiErg och vanlig allmänstyrka

– Specificera de klassiska passen till enbart stakpass ibland

– Tänka mycket på tekniken under A1-passen

– Träna balans genom styrkeövningar 

– Håll dig frisk!

Det här har jag också jobbat med under vår/sommar och träningsvolymen har nog nära på dubblats jämfört med förra året. Jag har insett vad som krävs och för att jag ska bli en bättre skidåkare. I våras lade jag en grovplan, en mall över hur timfördelning och volym skulle se ut samt hur jag skulle disponera hårda resp. lugna pass. Jag lägger sen i vintras mitt eget träningsschema och skriver själv ner i varje veckoslut vad jag ska göra kommande vecka. Resultatet har än så länge blivit fantastisk, för faktum är att jag inte varit sjuk sen början av April och har kunnat träna som planerat. Testerna är också med råge de bästa jag gjort och långt över förväntan. Det är grymt bara i sig att jag fått den progression under min ”egen” ledning.
Jag tänkte i våras att de här månaderna som gått (April, Maj, Juni) skulle bli en uppstart med mycket mängd, dvs träna timmar och se hur jag klarar av det. Antalet tuffa pass har varit relativt många, men lär bli fler om jag ska få ut optimalt i vinter. Nu när jag vet att jag har fina månader non-stop bakom mig så kommer jag sänka volymen träning och satsa mycket på hårda kvalitativa pass, intervaller, tester osv. Kommer ha 3 intervallpass i veckan och även lägga in mer styrka i schemat. Det ger förhoppningsvis ytterligare utveckling samtidigt som jag ska vara vaksam och dra i handbromsen om det blir för mycket/tufft. Jag vet dock att i höst väntar intagningstester och då ska jag ha en god kapacitet och kunna prestera på dem, så det är inte bara tävlingar som jag tränar och lägger upp för just nu. Exempel de här på tuffa intervallpassen under en vecka kan vara:

  • Myrintervaller 8 st á 4 minuter
  • Backintervaller på rullskidor 4 st á 6 min
  • Hinderbana 70/20- intervaller 25 st 

Självklart är de långa lugna passen viktiga också, under veckorna bör sådana vara med, något annat påstår jag inte. Mer mjölksyra och högre puls oftare och längre är dock tanken kommande träningsperiod. Därefter får vi kolla och se hur det gick, förhoppningsvis går det fina fisken och jag kan träna på kontinuerligt, men man vet aldrig vad som händer. Som jag läste nån gång;  vågar man inte, utvecklas man inte. Så nu när jag lägger mitt eget så kan jag testa mig fram lite för att få ut det bästa jag kan. Jag utgår från det lilla jag kan, för vidare rutin med träningsbakgrund kan jag inte säga att jag har. 

När jag i förra veckan sammanställde månaderna så har jag kommit upp i 123 h träning på 3 månader. Det är mycket och fortsätter jag i den takten kommer jag upp i 500 h/år. Jag tror dock  inte jag kommer hålla riktigt den nivån eftersom man drar ner på träningen under tävlingssäsong, men är det en fin grund att stå på! Som jag nämnde tidigare så har mina tester också visat en brant kurva uppåt och jag har slagit rekord med marginal på samma distanser som för runt ett år sedan. Nyckeln har just varit att jag kunnat träna kontinuerlig, tränat hårdare och mer klokt än förr, samt inte varit sjuk. Det har visat min egentliga kapacitet och den jag själv inte trodde fanns.

Att jag under senaste halvåret tagit mig dit med hjälp av min egna träningsplan är faktiskt så man kan sträcka på sig lite, hehe. Men som den uttjatade klyschan det är så är den mentala biten lika viktig och den har också förbättrats under året. Attityden och synen på träning är helt annorlunda och att gå all-in oavsett är viktigt även på en tex en idrottslektion och i skolan. Man får helt enkelt träna på att bli hårdare, tuffa till sig och våga ta mer plats. I vinter tänker jag inte utgå från att vara på den nedre delen av resultatlistan, jag vill vara med o fajtas såväl i spåret som mentalt. Punkt slut.

 Att hela tiden tänka på att nån liten detalj, få till en fotvinkel där, spänna magen där osv är även det viktigt också på den här nivån. Det har jag insett mer nu, att det krävs lite extra och en hel del skitgöra om man ska nå sina mål, drömmar och ambitioner. Mentalt pressa sig, tills benen skriker och hjärnan inte vill mer, men även när viljan säger nej under ett löppass i ösregn. Då ska jag stå där iallafall, fortsätta springa och tänka på sista 100 metrarna på upploppet i vinter. Där är jag bättre nu, men har även lärt mig att klappa mig på axeln och stanna upp lite. Kolla sig omkring och jämföra med vad jag var ifjol och vilken otrolig och nödvändig resa jag gjort som person och skidåkare! Bra Filip, du kan och du är påväg mot ett av dina stora mål- att komma in på skidgymnasie och därmed kunna kombinera studier och skidor för att såsmåningom kunna leva på det jag håller på med.

Nu ska vi inte sväva ut, det är en bit kvar och mycket kan hända, man får vara ödmjuk, för lever man på nån form av moln så gör det sen väldigt ont när molnet ev försvinner. Nu vill jag dock fortsätta som jag gjort och få in intervall, hålla mig frisk och sätta de tekniska bitarna. Som det känns nu så kan den här vintern bli en riktigt rolig historia, för i sån här form fysiskt och mentalt har jag aldrig någonsin varit i närheten av. I vinter ska det bli fart under skidorna må ni tro!
———-

Det var lite om mina tankar det och nu är det bara att sikta mot nya höjder, bli starkare och ha riktigt kul på vägen! ⭐️


Stay Tuned!

Ta mig tillbaka!

Ja ta mig tillbaka. Det var rubriken idag och är verkligen så jag känner. Har suttit och läst igenom gamla blogginlägg från i vintras och oj vad jag längtar tillbaks. Minnena, känslorna, lukterna, vädret, pirret och glädjen. Skallrandet av kobjällror och speakernas röst i högtalarna. Hejarropen längs banan och knarret av snön när åkarna passerar. Nervositeten på startlinjen och adrenalinet när benen korsar startgrinden och de första stavtagen ska göras. Lukten av valla i garaget, frusna händer i handskarna, havregrynsgröten frukosten innan tävling. Saften i mål och mjölksyran, viljan och tröttheten på toppen av sista krönet. 

Jag bara ÄLSKAR det. 

Sporten längdskidor är bra på många sätt med allsidig träning osv, men det är ingenting utan de personer man har runt omkring sig. Klubben, släkten, föräldrar, ledare och träningskompisar, alla fyller de sin viktiga funktion och tillsammans blir kombinationen ruskigt bra. Imorgon åker vi i #joelsgifkidz på läger till Norge och det ska bli så fruktansvärt roligt, det är som att åka med sin lilla familj. Vi är så tajta i gruppen med ledare osv som far och flänger över Sverige på läger och tävlingar o har kul på vägen. Det genererar så mycket rutin, minnen, glädje och energi till det man håller på med. Det finns en anledning att jag lika gärna står bredvid spåret och skriker mig hes och skallrar i bjällrorna medans en kompis svischar förbi. För att jag älskar det. Så är det bara, vi är bäst, kanske inte alltid i spåret, men vi har något de andra inte har och det gör oss unika. Sammanhållning. Att ha det stödet när man väl har nummerlappen på och att höra kompisarna stå på toppen och skrika att ”det är det här du tränat för hela året”  eller någon i startfållan säga ett ”lycka till”  är något alldeles alldeles extra. Imorgon drar hela gruppen till Norge och ska ha årets roligaste vecka med skidåkning och träning i mängder, självklart och som vanligt, med en hel del skratt på vägen. 

Det finns ingenting annat jag hellre gör än att fara runt på vägarna med er. Jag är evigt tacksam.🙌🏻❤️




/Filip

Idrottsmentalitet- den som skiljer oss från mängden!

Ja hej på er. Veckan rullar på och i dagens inlägg tänkte jag ta upp det här med mentalitet och inställning, en sak som ofta skiljer idrottare och ”vanliga” människor åt. 

Som ni förmodligen vet är mental styrka en väldigt stor och viktig pusselbit i pusslet för att bli den kompletta idrottaren. Man, liksom annars i livet ställs mot olika slags motgångar och som jag sagt i tidigare, det är inte alltid kul att gå ut en kall novemberdag och piska på med intervaller, men den där mentaliteten tar oss ut ändå och tjurhornen åker fram. Jag har grottat ner mig lite extra i det här och tänkt på varför det är så och hur olika männsikor ser på saker. Det här 👇🏼 blev resultatet, så jag önskar er trevlig läsning och hoppas det iallafall väcker en och annan tanke!

——-

Något som nästan alla världsmästare har gemensamt är sin vilja, sin hunger och sin drivkraft att nå ännu längre. Det där pannbenet som bara växt sig tjockare och tjockare för varje pass som gjorts under åren har gett utdelning när det gällt som mest för just den individen. Jag själv tycker det här är oerhört fascinerande, hur din mentala styrka nästan avgör hur långt du kommer, för det krävs så oerhört mycket av en. I vintras så lyssnade vi på handikappidrottaren och OS-guldmedaljören Anders Olssons föreläsning under Folksam Cup i Torsby, den föreläsningen var riktigt bra och orden ”med vilja kan man komma hur långt som helst” präntade sig fast i huvudet. Det är ord som jag tar med mig in i den här säsongen och som jag kommer tänka på den där kalla regniga novemberkvällen huggandes på rullskidor.

Sen innebär mitt eget (?) uppfunna begrepp idrottmentalitet nåt helt annat också. Jag liksom inte är så gammal och har inte haft speciellt lång karriär och träningsbakgrund, så jag ska inte påstå att jag är rutinerad eller vet hur det är. För det gör jag nog inte riktigt. Inte än. Men att man kan reflektera över det och känna av det, det gör man. För om jag nu får kategorisera mig som idrottare så har man liksom ett annat tänk än en ”vanlig Svensson”. Man prioriterar helt enkelt andra saker och värderar annat, som nån annan skulle tycka vara vansinnigt. Att åka till fjällen har alltid varit en dröm och att få åka skidor på skaren där ser lite för bra ut för att vara sant, och jag tycker att ett långpass i skogen eller en rullskidtur i bra sällskap är bland det mest avkopplande man kan göra. Eller att ta en fika efter ett långt pass på skidor, kanske slänga sig i badet efter tuffa myrintervaller en solig sommardag. Det är livskvalitet enligt mig och att få möjlighet att uppleva skidåkarlivet och fara runt på tävlingar och läger, med vänner med samma intresse, fantastiska ledare och ett gäng som blir som en familj, det är vad jag allra helst i världen gör. 🙌🏻

Det låter förstås både härligt och konstigt för många och ofta när man säger till folk att man är skidåkare eller när man berättar om nåt träningspass, t.ex det uppför Juvasshytta stönar folk och säger ”Men Gud ska du verkligen träna så där mycket, är det verkligen bra”? Eller så finns det de som säger ”Men fy vad jobbigt, att du orkar” och ofta hör man nåt i stil med ”Det måste vara slitigt, ska du inte vila idag”?

Här blir det extra tydligt hur andra ser på träning och hur jag ser på det. De tycker det är jobbigt, en börda, medans jag tycker det är roligt. Det passet upp till Juvasshytta, och egentligen hela lägret i Norge är ett minne jag kommer ha länge och kanske berätta sen när man blir gammal att under de där åren då var vi i Norge och levde livet. Det är det som är så härligt, och faktum är att jag själv valt och vill hålla på med det här, det är ingen som tvingar mig, utan det är jag som helt frivilligt gör det jag älskar. Det är jag som går upp varje morgon och titulerar mig skidåkare, jag som genomför träningen och jag som sätter mina gränser och mål. Jag ska till landslaget och jag ska nån dag få uppleva känslan när nationalsången spelas och jag står där på pallen! Självklart finns det hemska pass där man går i ångest ett par dagar innan, men faktum är att en cykeltur i solen eller ett pass på rullisarna kan vara skönt, så NEJ det är inte jobbigt, jag behöver inte vila och jag vill det här mer än något annat. Jag har drömmar och vad är det man säger- inga drömmar är för stora!😉

Sen finns det ju alltid det där mantrat man har och som är lite olika från person till person, men oftast har man nåt. En fras, ett citat eller en låt som triggar en lite extra. För mig finns det många såna och oftast är låtar förknippade med minnen och bara att slå på en sån låt kan ge en den välbehövliga extraenergin under ett långpass. Sen kommer jag personligen aldrig glömma en mörk dimmig kväll uppe i Ånnaboda för nåt år sen. Det var poängtävling tror jag och jag var på andra varvet i första backen, högst upp nånstans där uppe i dimman stod morfar och när jag hyperventilernades passerade var det enda han sa ”Fram med hornen”. Den kvällen kommer jag ALDRIG glömma och jag vet ju och ni vet nu. 

Att med horn och med vilja kommer man långt!🙏🏻

———

Det var det hörrni! Jag har sagt det förut och jag säger det igen, såna här inlägg gillar jag och bryter av det ständiga veckobloggandet. Det här ger både en djupare blick i vad jag gör men också så är det kul att dela med sig av lite tankar som denna. Nästa två ”avsnitt” kommer så klyschigt och fint handla om ”Dubbelmoralens samhälle” samt ”Trenden Träning”. Där kommer det upp bl.a att ordet träning börjar bli ett uttjatat begrepp och vad som egentligen definieras som just träning. Hoppas ni läser då, för nu är det dags för mig att säga tack för er tid och hoppas ni uppskattade det. Sen rullar veckan på som vanligt och bloggen flyter på som den brukar. Som avslutning får ni en bild från en solig morgon på skidstadion i Borås.

Kall, fin uppvärmning på USM-banorna i Borås⭐️

Ha det bra💪🏼

/ Filip

Hur blev träningsåret 2017 egentligen?

Ja kära vänner, säsongssammanfattningen har ni redan fått, i resultat och teknik osv. Det är ju naturligtvis inte allt, det saknades en pusselbit, så idag så tänkte jag ta er igenom träningsåret. Kanske inte jättenogrannt, men med lite tillbakablick på hur det egentligen blev som det blev. Naturligtvis har jag med de absolut bästa bilderna,
Det var i April jag bestämde mig. Det fick inte sluta så, inte på det sättet. Jag satte igång mitt träningsår för säsongen 16/17 nånstans där med ny välbehövlig tändvätska. Efter mina sjukdomsproblem kom jag och tränare fram till att ligga på den säkra sidan och liksom träna hårt men lagom. Det här året skulle visa sig bli mitt bästa någonsin. Antalet timmar och hård träning var inte brutal men jag kände progressionen under hela sommaren och under hösten var jag stark på de hårda passen. Just bra och hälsosam träning är det viktiga, för många gör misstaget att träna hårt men inte mycket eller tvärtom. Vi skidåkare ser på träningen lite som näringsämnena som Emil Jönsson sa. Tar du bort och slutar äta fett säger kroppen ifrån och så fungerar träningen också! Man måste blanda A1, A2, A3 och A3+ pass och kanske även skifta sätt att träna, med löpning, rullskidor, stavgång, myrintervaller, cykel och styrka. Det är helheten som räknas! Naturligtvis är återhämtning, balans i kosten osv en viktig pusselbit också och som jag tänker mycket på. Man måste ge kroppen det den behöver. 

Jag skrev inte ner en plan inför året, mer än att hålla mig frisk. Jag körde på bra och under hela året har jag tränat mellan 6-9 h/vecka. Inte brutalt, som sagt, men en bra balans för att hålla sig på rätt sida ”knivseggen”. Vår och sommar flöt på bra med lägret i Sognefjell som absoluta höjdpunkt, det var fina minnen! Det har varit stabilt egentligen hela året och jag fick det jag inte hade året innan- kontinuitet. Fick också kvitton på flera tuffa pass samt en del lopp och minitouren på hemmaplan. Att jag sen gör en väldigt bra tävlingssäsong är jag så sjukt glad för. Äntligen satte jag den och vikten av att träna utan avbrott visade att jag är bra, jag har talangen. Hela året fick jag liksom ge mig den grundträning som krävs och som jag inte fick året innan. Och utan brutala tävlingsmängder och med runt 20 tävlingar på CV:t är det smått otroligt att jag är bland de kanske 50 bästa i Sverige i min ålder. 

Nu är jag såklart oerhört hungrig på mer. Jag är inte nöjd och jag vet att det som tagit mig långt kommer bli ännu bättre med hårdare och mer träning.  Jag måste dock hitta balansen och hålla mig frisk, men det har jag förhoppningsvis lärt mig. Tycker jag lyckades rätt bra med mycket under träningsåret, jag var knappt sjuk och formen var allmänt god. Jag kände verkligen och känner fortfarande att jag har tagit ett steg, blivit hårdare både psykiskt och fysiskt och liksom flyttat min lilla mentala tröskel av vad jag klarar, för pannben är minst lika viktigt i den här sporten! 

När det gäller små detaljer tänker jag nu sänka mina stavar några cm då de troligtvis varit för långa tidigare år och en anledning till teknikproblem. Sen bytte jag inför säsongen mycket material och det har haft stor påverkan med allt ifrån vallor till stavhandtag.  Iår tänker jag att mitt fokus ligger på teknik, samt överkroppsstyrka. På så vis kommer teknikbitarna förhoppningsvis falla på plats. Sen vill jag såklart få till många kvalitativa pass, både längre och kortare intervaller. Sprint har visat sig vara min gren så en del sprintrace och med fokus på hoppskejt ska jag nog kunna klämma in. Ni hör ju – det kommer bli en oerhört rolig vår, sommar och höst.👏🏻

Nu när det är över har jag liksom gett mig själv en klapp på axeln. Det är viktigt, att liksom säga till sig själv att Gud va bra du är. Och faktum är att jag uppnådde mina mål att vara med på de stora tävlingarna och vara frisk. Check på den!😉

Tack alla för påhejningar i spåret, alla tränare, föräldrar, vänner, sponsorer, alla grattishälsningar, support och ja. Tack helt enkelt, utan er hade den här resan varit betydligt betydligt svårare…. ❤️

Som avslutning får ni bilder och minnen från min sida från säsongen som kanske inte publicerats. Alla bilder från året finns i ”Galleri”, men här kommer några till.👇🏼

Från ett ganska snöigt Ånnaboda för rätt så precis 1 år sen.
Läger med Ski Team Örebro Län🎿
Man måste ju bara älska myr!
Ett av alla långpass på rullskidor i Strömstad under sommarlovet.
Hyfsad vy från toppen av Galdhöpiggen!🗻
Samling innan trösklepass upp till Juvasshytta. En bit över 1000 höjdmeter…💪🏼
Sommarskidåkning vid spåren.🙌🏻
3h-pass Lekhyttan-Kinkhyttan-Vekhyttan🌟
Torsby skidtunnel för en helg!
Förbundsträff med besök från svenska skidförbundet!
Uppvärmning under sista etappen av JoelsGifKidz mini-tour!💥
Vackra Idre!

Det finns solnedgångar och sen finns det solnedgångar! 😍

Årets finaste skidpass!📸


Första skidhelgen i Mora🎿

Mellan-heaten-promenad i Bergebo!

Fin dag i Falköping. Gjorde mitt bästa lopp placeringsmässigt på en stor tävling den förmiddagen!

Obligatorisk gruppbild kvällen innan USM kickade igång🌟

Sprintbanan i Borås. Tagen från hejaklacksposition!📸
Årets grej- USM brons i Lag🤘🏻
Vallatältet!👌🏻
Proffsbild innan stafetten sista dagen!
Fighting Face!💥
Från ett av alla fina intervallpass uppe i Ånnaboda❄️
Ett pris tog vi iaf på Folksam Cup!😉
Madde fotar strax efter jag gett mig iväg på tredjesträckan i stafetten!🙌🏻
Och självklart är team-flaggan med!🌟
Hela stafettlaget som slutade 19:e i Sverige! 🌟🌟🌟🌟
Självklart lite ansiktsmålning på det!👍🏻

Kan inte få nog av gruppbilder!😄

Fackeltåg genom Torsby!

Ja där står vi med nummerlappar på!👏🏻
Vi lämnade Torsby och körde lite intervaller veckan efter. Vädret skadade inte!☀️
Fin inramning och bjudarväder sista helgen i Falun!🙌🏻
Ja där har vi känslan för säsongen. Yes!!!

Det var det. Kortfattat skulle det vara, men ni vet hur jag är! 😉 Återigen tack alla för säsongen, det har varit en ära! Nu får ni hare bra så hörs vi!

/Filip

Säsongen 2016/17 i sin helhet!🔝

Hallå i stugorna. Det är helg och jag är fortsatt sjuk. Säsongen är som jag skrev över för min del gällande tävlingar och det är med vemod man lämnar vallaboden, skidorna och mössan åt sidan för sisådär 8 månader. Det känns inte så länge sen vi värmde upp där på grusvägen i Mora, eller när vi satt i bussen på väg till Idre med hela säsongen framför sig. Och nu är det över för iår. 😔

Men men, det är på sommaren skidåkaren skapas säger man och det ska läggas en hel del tid på att komma tillbaka ännu starkare nästa år! Jag har ju sagt att jag kommer skriva en sammanfattning av säsongen och den kommer jag dela upp i två delar. En kommer idag och handlar om alla resultat, känslor och så som varit under vintern. Den senare blir mer om vilka detaljer jag förbättrat och gjort att jag tagit ytterligare ett kliv, samt vad jag ska fortsätta slipa på under sommarhalvåret! Men, låt oss börja med resultatet. Vad blev det av säsongen? Vad kommer jag minnas den som och vad har varit bäst? Det är frågor vi får svar på nu:

Ja vilken säsong det har varit! Jag har tävlat exakt som jag velat, ställt upp i de tävlingar jag satte som mål tidigt i vintras innan säsongen ens börjat. Förra året blev en besvikelse och detta var faktiskt min första hela säsong på allvar kan man säga. 

Det började med ett läger i Idre som gav sköna vibbar och visade också att det fanns potential. Den där känslan jag hade på det lägret att fasiken det här kommer bli bra, riktigt bra, den var obeskrivlig. Veckorna gick och premiären i Dala-Järna blev inställd p.g.a sjukdom. Minnena började göra sig påminda och jag undrade om det skulle bli ännu en vinter utan tävlande. I nyårskrönikan den 31:a december skrev jag såhär:

”Men inför den här säsongen och året 2017 har man lite förväntningar. Eller nej, faktiskt inte. Jag vill bara vara frisk, åka skidor, ha kul och träna. Gott så.”

Typ så var känslan när vi började säsongen på allvar. Första tävlingen var i Mora och mitt första 5km-lopp med skidor under fötterna. Nervös. Spänd. Förväntansfull. Ett helt år av tekniknötande, läger och träningstimmar fanns bakom en och det var nu det skulle släppa. 

Det gick allt annat än bra, så kan vi säga. Jag väggade totalt efter 2 kilometer och stapplade i mål näst sist av alla. En besvikelse… Jag minns hur jag satt i bilen direkt efter loppet och bara stirrade ut. Surade ihop. Ältade. Efter 10 min insåg jag att det inte skulle hjälpa och reste mig och sprang ut och hejade på de andra. Där vände min säsong…

Dagen efter gick strålande, jag plockade placeringar och jag hade ork alla 5 kilometrarna och jag kände åtminstone ett uns av hopp. Helgen efter var det tävlingar i Borlänge och än en gång fick jag ett kvitto på att jag var på väg uppåt, sakta men säkert så gick det bättre och bättre. Inga drastiska förändringar men ändå, lite bättre för varje gång jag drog på mig tävlingsdräkten. Det flöt på och två helger senare drog skutan mot Falköping och mitt första Tour De Mösseberg, där första distansen var 100m supersprint. Aldrig kört den distansen och beslutade mig för att staka. Det kändes inte speciellt bra under de 15 sekunder man körde och semifinal var inte på kartan just då. Jag bytte om och får sen höra att jag låg bra till. Haha jag fick en smärre chock då, för jag vet att jag är snabb, men så snabb? Min känsla hade rätt, jag var inte så snabb, jag var 12 hundradelar för långsam… På repriserna kan man se hur jag sträcker fram fel fot, dvs foten som inte har chip. Det var de tolv hundradelarna det och för första gången hamnade jag i hetluften, jag var en tå ifrån semifinal. H e r r e g u d!!

Touren flöt på bra sen och jag gjorde bra resultat rakt igenom och trots en tung sistadag blev det en 16:e plats och ytterligare en klapp på axeln. Bra Filip!

Jag tränade vidare och hade tyvärr oturen att bli sjuk i förberedelserna inför USM. Det var precis på dagen att jag hann bli frisk och kunde följa med till Borås. Vilka dagar det var där nere och trots att min kropp inte riktigt ville göra nån topp-prestation så var det grymma dagar med exakt den hjälp vi behövde och en grupp som man inte kan annat än älska. Tyvärr så var det kanske lite plumpen i protokollet att inte göra några bra lopp där men oj så kul det var! Ännu grymmare var det att få ta ett USM-brons i lag i H15!!!🥉 Den vågen surfade jag vidare på och träningstimmarna rullade in inför Torsby och Folksam Cup. Med egengjort träningsschema stallde jag mig på start och presterade mina bästa lopp för säsongen. Bara sådär. Boom! Allt klaffade och formen var betydligt bättre än tidigare och det visade sig i resultatlistan! Yes, jag gjorde det!! På stafetten sista dagen fick jag för andra gången känna på ”hetluften” när jag i stafetten fick gå ut på åttonde plats. 8:a i Sverige alltså och till slut gick vi i mål som 19 lag i Sveriges näst största ungdomstävling! Det är ett av de bästa minnena jag tar med mig från den här säsongen! 

Veckan därefter åkte jag hem ett KM-silver i Ånnaboda och det speglade så väl den här säsongen. Jag har tagit klivet och satt nivån, det är här jag ska vara. Att sen få avsluta säsongen i Falun med finväder och distanslopp och sprintstafett var bara så fint. Jag gjorde det. ALL träning gav äntligen resultat och jag har under vintern gjort 21 starter jämfört med fjolårets 3. Jag visade att den potential jag suttit på äntligen fick visa sig i resultatlistorna till slut. Här är jag såklart inte nöjd, nästa år vankas skidgymnasie och det krävs ännu hårdare träning och slit för att nästa år göra allt rätt. Det är nästa år det gäller! Men att njuta av den här säsongen och alla minnen jag har med mig är viktigt! Jag vet nu att jag kan, det har jag bevisat nu en gång för alla! 

Ja det var det. För er som vill grotta ner er lite extra har jag gjort en tabell över alla mina resultat under säsongen och de i en egengjord tabell här;

Resultat 2017

Och ALLA bilder från säsongen finns förstås i galleriet, så kika in där!📸

Bilder!

Det var allt för idag hörrni, ha en fortsatt fin helg nu. På återseende!🔜🔛🔝

Tråkiga nyheter- säsongen är över!👎🏻

Hej på er! 

Som rubriken lyder är min säsong över för iår då jag dragit på mig feber och hosta. Tråkigt såklart då tanken var att dra till Orsa idag, men sånt är livet, sjukdagarna iår har ju inte varit allt för många så jag ska inte klaga! Istället får jag se tillbaka på en säsong som gått exakt som jag ville, jag har aldrig varit så bra och att ha det bakom sig hela året är viktigt. 🙌🏻 Som ni förstår blir det ingen träning på ett tag och vi får avvakta och se hur det utvecklar sig. Snön i spåren är ju borta, men det kan ev bli ett lekpass i Storstenshöjden innan vi lämnar snön fär gott. Då ska jag ju dock vara frisk, så jag säger inget i förväg.

 Under helgen kommer jag summera säsongen i både text och bild, vilket såklart ska bli oerhört kul och djupdyka lite i vad jag måste ta med mig i min fortsatta satsning! Men nu ska jag kurera mig och komma tillbaka med POWER in i en ny säsong! Ha det bra hörrni!🔜🔛🔝


(Att göra en throwback till det här lägret är precis vad man behöver en dag som denna🤘🏻)

Vi inleder slutskedet av säsongen…

Ja hej på er. Som ni ser på rubriken är man tyvärr tvungen att inse att det faktiskt inte är mycket kvar av den här säsongen nu. En säsong som faktiskt blev min första skulle man kunna säga och som gett ca 20 tävlingsresultat, vilket jag är oerhört nöjd med, jag hade 3 på hela förra året. Nu är det inte slut helt, det är KM, Lilla SS i Falun och Grönklittsjakten i Orsa innan vi bommar igen helt, men visst är det vemodigt.

På tal om tävlingar så ska vi i svart grupp köra ett litet mini-sprint-race på den gemensamma träningen idag, vilket blir grymt roligt. 👏🏻 I veckan har det det också tränats på, bara att det blivit lite dålig uppdatering här och i tisdags blev det ett 2h-pass bara åka av sig i A1-tempo och sen lite stafetter och impulser på slutet. Under onsdagen blev det en dryg halvtimmes löpning med några ryck för att få lite speed till idag och det kändes lätt och bra. Det jag gjort nu är att jag ska (!) föra träningsdagbok, vilket jag misslyckats med förut, men nu har jag bestämt mig. Jag har en pärm där jag skriver varje veckas schema, känsla, timmar och sen utvärderar och sätter upp nya mål när det behövs. Jag har ex gjort en utvärdering av helgen, vad som var bra och vad jag kan förbättra till nästa gång. Det kan vara allt ifrån mat och uppladdning till genomförandet och disponerandet av loppet, men jag tror det ger mycket att rannsaka och fila på detaljer. Det är de som blir viktiga i slutändan! 🌟 Apropå utvärdering så kommer jag när säsongen är slut göra en sån och knyta ihop säcken och summera den gågna säsongen. Tänker även att jag ska fila på nån form av debatttext eller liknande som kan komma inom kort!🙌🏻

Nog om det. Nu är jag taggad till idag och till tisdagens KM nästa vecka som jag vill prestera bra på. Jag hoppas formen håller i sig och att vi får ett fint avslut på en fantastisk säsong. Nu ska jag njuta av allt som är kvar och sen väntar en ny spännande säsong med ännu mer träning för att ta nästa steg.

Herre we go💪🏼

Att vara bloggare.🔝

Hej på er! Veckan har rullat på även om uppdateringen varit lite skralare än vanligt. Det har ju hänt litegrann och nu hade jag också tänkt lägga inlägget om ”livet som bloggare”, så det är bara att läsa:👍🏻

Tänker vi träning har det varit träning 3 ggr, som vanligt i tisdags då det var skejt med fokus på nedförsteknik och att skapa fart. Det kändes rätt bra, det var dock rätt så trångt i spåren och man blev blöt, så det gällde att hålla sig varm. Men tekniken satt stundtals bra och stundtals sämre, kul var dock att föret var riktigt bra! Dagen innan hade vi styrka på idrotten, så det blev en liten bonus, vilket är bra! Och så var det ju idag, alldeles nyss med klassiskt och teknik som fokus. Känslan var sådär, slet lite med fästet men annars okej. Vi hade också ett litet möte för att utvärdera och utveckla vad vi gör när de stora tävlingarna börjar närma sig. Skönt snack som kommer utveckla och få oss som grupp att ta ett steg till. 🎿

Nog om det. Jag gjorde ju den där drycken häromdagen igen (🙌🏻) , plus att jag samlat på mig lite recept på andra nyttigheter jag tänkte såsmåningom testa och dela med mig av här, däribland ris- och chiapudding.👏🏻

Nu till nåt helt annat, nämligen bloggandet. Jag skrev ju att jag tänkte dela med mig av ”livet som bloggare” , hur klyschigt det än låter. 😉

Det är ju speciellt, men väldigt kul. Jag har bloggat i ca 1 1/2 år med fokus på träning och min väg för att bli elitskidåkare. Att jag överhuvud taget började med det var för att jag kände att jag ville dela med mig av det vi håller på med, det är inget som egentligen lyfts fram, särskilt inte i den här åldern. Sen har det bara fortsatt och  har skiftat lite mellan olika designer och portaler tills jag nu har denna. Syftet är att lyfta fram lite i detalj hur vi tränar, vad vi tränar och hur det är och att andra får veta det. Sen är det roligt tycker jag att skriva, vilket jag verkligen gillar, samt att ta bilder och få kommentarer. Just kommentarer är självklart det som driver en till viss del. Det är sjukt kul när folk kommer fram och säger att de har läst den eller tycker om den! Det är klart man blir glad! 

Jag tycker (om man får säga det😏 ) jag har en förmåga att skriva bra texter, samt gillar att fotografera och kände då att en hemsida skulle vara kul. Det är det också, även om det inte alltid är guld och gröna skogar. Man har ju ett privatliv också och långt ifrån allt kommer jag ut här, förstås, och så ska det förbli. Den förra bloggen på Nouw blev för mycket som en dagbok och det var inte tanken, utan nu har jag hittat det format jag vill ha! Men det är lite press också, ibland är det mycket i skolan och så, då kommer pressen att uppdatera också om det var ett tag sen sist. Men jag tror glädjen är viktig och att man vill fortsätta med detta. Jag är långt ifrån nån kändis, men ca 9000 visningar är jag stolt över och det och positiva kommentarer visar ju att ni uppskattar det! Det är lite isbrytande det jag gör, det finns ingen annan som håller på med det i samma mån som jag och det driver en också att fortsätta. Ni ska ha ett stort tack för stt ni läser och hänger med, det är sjukt kul och utan det hade jag inte hållit på som idag!  Jag tänker inte lägga ner utan uppdaterat i den mån som går och hoppas ni fortsatt vill hänga med i min satsning! Nu kör vi!

Just nu sitter jag och har nyss ätit den obligatoriska efter-träning-kvargen och längtar efter fredag, haha. Jo i helgen är det tävling på söndag, en masstart i fri stil uppe i Ånnaboda! Kul blir det, men på lördagen tänker jag mig ett pass av nåt slag, får se hur jag lägger upp det exakt. Men som avslutning får ni en galet fin bild från vår hemma plan i Ånnaboda:


Ses!❄️