Första snön! 

Hallå i stugorna. Idag är det lördag och just idag har snön presenterat sig för första gången iår. I Bruksvallarna har det idag varit säsongsstart för många skidåkare i Sverige, men här hemma på närkesslätten har vi alltså skådat årets första snöflingor. Så här såg det ex ut i Ånnaboda i förmiddags: ❄️

📸:Margaretha Pepa

Ja nu börjar det snackas premiärer och avslut på saker och ting. Min premiär blir i Älvdalen den 9/12 och det är hög tid att börja förbereda träningsmässigt till det. Jag kommer att summera barmarkssäsongen, som faktiskt går mot sitt slut och då se allt jag gjort. I framtida träningsscheman kommer jag prioritera de pass som inte går att genomföra när vägarna blir hala på riktigt och det blir mörkt när jag kommer hem från skolan. Tråkigt nog missade jag klubbens träningar den här veckan och det var synd eftersom det var testvecka. Det kommer dock fler chanser och nu såhär nära säsong så får man verkligen lyssna på kroppen och inte göra nåt dumt. Jag kommer nu framöver lägga vikt på kvaliteten och se till att jag får en bra grund att stå på, hösten har varit sjukdomsdrabbad men jag känner ingen stor försämring eftersom jag undvikt feber. Längre fram ska det göras intagningstester och de ska det också laddas för med diverse tester och styrkepass för att optimera den prestationen. 

Igår blev det ett kort men effektivt pass då vi körde beeptest på idrotten. Känslan var väl inge tokbra men jag persade och hade nog kunnat sprängt mig ännu mer om det hade varit blodigt allvar. Trött blev man dock och en bra genomkörare blev det! 

Idag har jag tagit det lugnt, bl.a rengjort och vallat två par skidor, skrivit lite träningsdagbok och kikat på slalom. Jag är nu också anmäld till 2018 års upplaga av Tour de Mösseberg som går av stapeln i slutet av Januari. Det gällde att vara rapp till anmälan för den tog slut på bara 2h och 44 min, jag var dock rapp nog så nu finns en av vinterns roligaste tävlingar att se fram emot, kul!

Imorgon är det farsdag-kalas som gäller och sen har jag ett distanspass klassiskt inplanerat. Enligt väderprognoserna ser det ut att bli en solig dag och det hoppas vi på! Innan vi avslutar så bjuder jag på ett av barmarkssäsongens bästa minnen; toppen av Idre Fjäll! ✌🏻📸


So long

/Filip

Tröskelintervaller på bandet!

Hallå igen! Det är onsdag, ny vecka mer att göra träningsmässigt. Tänkte för en gångs skull korta ner inläggen (vilket jag har oerhört svårt för) så vi börjar på direkten, det här har jag pysslat med på sistone:

Ja i söndags förmiddag blev det 2:00 löpning längs Bergslagsleden, en fin led och med podd i lurarna gick tiden lite snabbare! Totalt 14 km stannade det på, och med en medelpuls på 154 så får man vara nöjd. Här några bilder:

Utsikten!

I måndags körde vi tuff styrka på idrotten och även om jag inte brukar räkna skolans idrott som träning så fick detta bli ett undantag, det var riktigt jobbigt! 30 min träningstid till att skriva in i dagboken. Igår var det klubbträning och det stod spänst och styrka på schemat och sagt och gjort, vi harvade på där i elljuset med stationsträning och sen styrka i SM-stugan som avslut. Kall kväll även igår- både mössa och buff på! 🌬

Sen vart det onsdag och nutid. Efter skolan körde jag först ett styrkepass på 30 minuter vanlig allmänstyrka och sen efter maten blev det ett rullskidpass på bandet hos Bill, helt perfekt som nu när det är mörkt ute på kvällarna. 👍🏻 Tröskelintervaller klassiskt stod det i schemat och efter uppvärmning  körde jag 2st intervaller á 10 minuter med 4-5 % lutning. Känslan var riktigt bra och tekniken klaffade som jag ville- då är det kul att träna! 🙌🏻  Som grädde på moset avslutade jag med 10 st 15/15-intervaller i SkiErgen (stakmaskin). Brutalt jobbigt pass men oj så skönt när man är klar! 

😫😅
Bandet!

Här får ni en stilstudie på en bit av andra draget. Där var man rätt så slut alltså, men ändå (!) så håller jag ihop tekniken utmärkt! Otroligt kul att se framsteg i det man gör och det är här är ett exempel på det! 🌟


Imorgon väntar sprintrace i Ånnaboda och sen på fredag tar jag vila efter en vecka med konstant träning. Då tar vi ju också en veckas höstlov, det blir grymt skönt och då väntar såklart mycket träning, men också en del jobb. 

Innan vi avslutar och så var ju Axel Ekström, GIF:s egen landslagsåkare med i tidningen häromdagen. 


Inspirerande läsning helt klart och visst hoppas vi se en Garphyttåkare på OS i vinter! 😉

Nu säger jag tack för mig och på återseende!

/Filip

Prestation!

Ja hej och god kväll. Dagarna tickar på och idag tänkte jag helt enkelt bjuda på en långläsning, dvs en text av krönikaliknande format där jag tar upp ett ämne jag tycker är angeläget. Ni trogna följare vet att jag gärna bryter av vardagsbubblan med lite mer allvarliga, roliga och väl genomtänkta texter. Idag är det ämnet prestationer, så häng med:👊🏻

——–

Ja prestationer är man ju omringad av. Man ska prestera på tävling, man ska prestera på träning och man ska prestera som person. Som skidåkare är ju prestation anledningen till att man håller på, presterar jag på träning så presterar jag i spåret. Men bakom den ridån ligger ju mycket annat och jag kommer vidröra det prestation kan göra med en också privat. Sen ska sägas att jag inte har jättemycket livserfarenhet osv men i dagens läge så handlar mycket om status, man ska prestera hela tiden.  

Idrottare vi hatälskar ju det här med att prestera, att ta ut oss till den grad att man nästan kräks under ett tävlingslopp men också att träna det som krävs för att bli så bra man kan. Prestationer gör oss gott och gör jag en svinbra tävling så blir man ju så nöjd så nöjd. Yes, jag presterade när det krävdes som mest! Men sen kommer andra sidan, där pressen blir för stor och du blir stressad istället. Dit har jag aldrig kommit i tävlingssammanhang, men den press man har omedvetet på sig från den ”stora massan” är lite intressant. Samtidigt som det förs en kamp för att ”alla är lika mycket värda” och ”man får vara som man vill” så är det väldigt mycket press på att man ska passa in. Det kan man ju störa sig nåt ofantligt på, man ska prestera privat och det ska vara rätt kläder, det ska vara rätt beteende, rätt kroppsform och rätt alltihopa. Nu ska man helst ha perfekta kindben och perfekt frisyr, men visst man får vara sig själv och alla är lika mycket värda. Det rimmar otäckt illa…

Vart vill jag komma med detta? Jo prestationer kan vara så viktiga och så roliga, för som skidåkare är man som bäst och har som roligast när man presterar. MEN man kan bli så trött på pressen också så när man kommer hem efter skolan är det skönaste av allt att ta på sig mjukisar och inte bry sig. Det är det man ska göra. När prestationerna blir för mycket, när man är så nervös på startlinjen att man mår illa, när man blir nojig över att man inte har den snyggaste tröjan i garderoben eller gråter över en misslyckad tävling. Då ska man ha sin lilla Tabitha i bakuvudet. Det kommer fler chanser och då sitter i bilen och gråter över en sketen  tävling istället för o tänka på va mycket annat bra man har gjort. Herregud, det finns ju faktiskt viktigare saker i livet än att leva upp till andras eller dina egna krav. Man ska ha kul, så funkar det och man ska ha’t gött. Det är huvudsaken. Skit i andras åsikter emellanåt, ta tävlingarna med en nypa salt och njut av ögonblicken istället!

Det handlar om att prestera, men också att ha riktigt kul på vägen! ⭐️

—–

Det var lite visa ord från min sida, ibland är det skönt att skriva av sig lite och sätta fingret på nåt inte så ofta belyst. Nästa inlägg blir som vanligt igen o ni får veta vad jag pysslat med i helgen, men hoppas ni iallafall fick er en liten tankeställare och så får ni ha en fortsatt fin kväll!🙏🏻

Mot nya mål!
/Filip 

Sjukdagarna räknas…

Hej på er hoppas allt är väl. Jag ligger fortfarande sjuk och inte träningsredo än, lika surt som vanligt men man får helt enkelt ta hand om sig själv lite mer och hoppas på det bästa, mer än så går ju liksom inte att göra!

Nu finns det ju dock tid till annat jag normalt inte kanske gör. Jag har exemplet målat vallaboden vit och fin och det blev görbra! Vallaboden är ju för övrigt min lilla oas, jag älskar ju att gå o plocka med vallor och stavar och grejer, så det var ju kul o piffa till den lite! 👍🏻 Efter skolan satte jag också mig ner och satte en permanent träningsplan för de kommande 7 veckorna och se vad det är för kul att göra, men också det slitiga skitgörat (rent utsagt) som ska utföras. 😅 Kom fram till att jag ska höja volymen timmar ett snäpp men ändå bibehålla de här 3 intervallpassen/vecka. Under våren körde jag mycket timmar och inte lika tufft med intervaller. Senare delen av sommaren fram till nu har blivit mycket intervaller och tuffa pass, fast med mindre timmar för att hålla sig frisk. Nu vill jag hitta en liten balans, jag måste tåla både och för att det ska gå snabbt i vinter och faktum är att det faktiskt snart är snö på backen, så nu är det hög tid! 🙌🏻

Förra månaden landade på relativt klena 32 h och 25 minuter MEN med 3 tuffa tester/intervaller/lopp i veckan. Anledningen att jag är sjuk är inget jag härleder till detta utan det är förmodligen så att jag varit nedbruten efter 3 tuffa pass på 5 dagar och sen kommer man till skolan där nån form av förkylningsvåg pågår och ja… det blir som det blir. Ibland önskar man att man kunde sätta sig i ett eget klassrum, helt klart. 🙁

Nu ska jag köra tuffa veckor men med bra kvalitet, timmarna ska inte göras bara för sakens skull, utan i vinter gäller det och då ska jag vara så nöjd som det bara går av det jag presterat under barmarkssäsongen! Jag delar därför med mig av hur en av de kommande 7 veckorna ska se ut i ett dokument här!👇🏼

Träningsschema v40

Där har ni hur en normal träningsvecka ser ut för mig och den ligger på 10 h. Under kommande period kommer det ligga veckor på 13-14 h, men också de på bara 7-8, så jag är ute efter en balans helt enkelt och att hålla sig frisk. Det blir sammanfattningen det. 

Om sisådär 1 månad väntar också informations- och träningsdagar på diverse skidgymnasier där man får se sig runt, träna och få info om skolan. Jag är anmäld till dagarna i Mora 6/10 och till de i Torsby 12-13/10. Superkul blir det och faktiskt kanske avgörande inför mitt gymnasieval till hösten!

Innan jag bänkar mig framför Idol får ni såklart en bild från Sognefjell, då levde man glassarlivet kan man säga! 🙌🏻☀️


Ha det gött

/Filip

Vardags-karusellen är igång!

Hallå i stugorna, det är lördag och dags för ännu en veckorapport. Det har varit en hektisk vecka och igår var jag ärligt sagt rätt slut. Det här har medfört att motivationen just nu faktiskt inte är jättehög, handen på hjärtat. Däremot har jag inte hoppat över pass, kvaliteten är kvar och sådär, men skolan har börjat, vilket gör att tid/ork inte alltid är optimal. Som rubriken lyder, vardagskarusellen är igång och det mer än vanligt. Mer om det snart, för först får ni såklart veckans aktiviteter :👇🏼

Måndag blev vilodag och vi åkte in till stan och uträttade lite grejer. Tisdagen var däremot träningsdag och jag och Anja körde 2:00 A1 rullskidor skejt med 3 längre impulser inlagda. Vi åkte o pratade och tänkte teknik, att hitta flytet, hitta rytmen osv. Avgång och avslut vid LannaLodge. Onsdagen blev ett pass på egen hand, denna gång 1:10 styrka. Värmde upp 10 min löpning+ 10 min skierg på gymmet, sen styrka med skivstång 3 övningar med 50 repetitioner föredelat på 5 omgångar och så 20 övningar allmänstyrka enbart armar hemma på rummet. 💪🏼Därefter åkte jag med morfar in till Örebro o kollade på hemmatchen Kif-Eskilstuna United, tyvärr slutade den med förlust 0-1. 

Match-bulle!😉

Desto bättre gick det i torsdags när Anja och jag körde 4×6 min älghufs-intervaller i Kälkesta. Bra pass, formen var väl inte topp och träningsvärken från innan lindrades inte direkt, men fick vända ut och in på lungorna ett tag iaf. 

I förmiddags körde jag skejtintervaller här i Lagunenbacken, med totalt 7 vändor upp. Det kändes bra, tekniken artar sig och kroppen var piggare än i torsdags. 

Nedvarvning längs med havet!🙏🏻
O snyggstrumporna är på!🙈
 

Veckan om allt går enligt plan landar på 9 h och förra veckan var 10, så nästa vecka blir en hårdare vecka, 13 skulle jag kunna tänka mig utan att kolla schemat. 

Den här veckan har jag också ryckt in som städare på thairestaurangen därav hektisk vecka! Kl 7 på morgonen börjar jag och jobbar innan skolan, sen går jag till skolan hela dagen och när jag kommer hem är det träning. Lite pengar skadar aldrig, men ni hör ju, bloggen får vänta ibland… 😉

Från en sak till en annan, jag är nu anmäld och står i startlistan till Kilsbergen Trailrun. Det är precis vad jag behöver och det blir en liten nytändning med nåt att träna för! 🏃🏻 14 km alltså och det har jag aldrig sprungit på tävling, känslan är dock god och jag ska försöka få till formen någorlunda iaf! Här👇🏼 finns också en väldigt bra film som visar loppet, så spana in den så vet ni vad som väntar: https://m.youtube.com/watch?v=w-kscPQpDp4

Just nu befinner jag mig i Strömstad för en helg med släkten när farmor fyller år. 🤗 Vi har precis kommit hem från marknaden och ikväll blir det räkfrossa och långbord. Har även med mig kameran så nästa inlägg kanske innehåller några fler bilder härifrån, vi får se. Men tills dess så ta hand om er!

/Filip

Löptest och 2 årsfest!💃🏼

Hej igen!

Det är måndag kväll, ny vecka och jag har haft en välförtjänt vilodag, varit till stan, uträttat lite grejer och ligger och har precis kollat klart på ännu ett avsnitt av ”Ett fall för Vera”, nya favoritserien. 👌🏻 Såhär har veckan sett ut:

 Ja till att börja med är det lite snett gällande vad jag sagt i träningsväg. Jag skrev nämligen fel schema sist, jag hade inte gym torsdag och jag vilade inte fredag. Istället mötte jag Micke i Garphyttan och köpte ett par skidor. Madshus såklart och de är från en klubbkompis, perfekt lösning och de blir troligtvis vinterns tränings- och testskidor. 👍🏻 Snart väntar också den riktiga leveransen av de jag köpte på kontraktet, spännande blir det. 

Efter det kapet for vi upp mot Ånnaboda där jag och Minna körde 1.30 distanspass m. teknikinslag runt sjön. Trevligt trevligt att få träffa henne, ännu en som drar mot skidgym i dagarna. Skolan började också och ja det är som vanligt, som om man aldrig lämnade den. En liten extra gnista motivation finns dock eftersom det är sista året och nu gäller det med alla nationella prov osv och det ska nog gå bra det. Fredagen blev ett styrkepass på gymmet med 30 min stakning och sen hemma 20 armövningar vanlig allmänstyrka. Riktigt tungt sista rundan men ack så viktigt om det ska bli stakare av mig. 😉 Inkl uppvärmningen blev det 1:00 prick och ett kvalitativt pass med fokus armstyrka, det lär det bli mer av framöver!⭐️

Nu i helgen träffade jag hemvändande Ronja och körde stakintervaller längs gamla E18 där vi smällde på 4 st 4 minutare och sen 7 impulser smirrestak. Armarna var rätt möra innan dagen och det blev inte bättre efter det där. Det är ju så det ska vara dock och 2:55 långt blev passet till slut. Klockan dog tyvärr, så statistiken får vänta tills nästa gång! Slutligen får man ju säga att vädret var underligt. Under sista intervallen öppnade sig himlen och ja som ni ser forsade det nästan vatten, vi var två blöta katter ett tag där.

”Ut på tur aldrig sur” säger man va?👊🏻

Dagen därpå kändes valet ”byte av muskelgrupp” mer än välkommet, då var det dags för löptest. 2,5 km låter mesigt jag vet, men iår var det en av distanserna under Folksam Cup och lär så bli i vinter också, därför behöver jag få lite vana. Det är ju en svår distans, oftast öppnar man alldeles för hårt och så var även fallet idag. Jag ställde in klockan så att jag sprang exakt 2,50 km och stannade klockan på 10,23. Måste säga att jag trots allt är lite besviken, jag borde springa fortare och nu var ju inte det här nån formtopp, men ändå, under 4-minutersspärren borde man kunna komma! Här ser ni lite kilometertider, där ni ser att ja… sista 500 var tunga…

Sen ska man väl tillägga att vid samma tid ifjol var jag inte i närheten av de här tiderna, men skam den som ger sig. Maxpulsen låg på 204 (!), så insatsen var det inget fel på iallafall. 

D.ö.d

Efter det varvade jag ner hemåt och körde 10 styrkeövningar 30:30. Skönt att ha det gjort och faktum är att jag nu har något att träna för o få lite fart i de här benen. Den 3 September springer jag med största sannolikhet Kilsbergen Trailrun 14 km. Spännande spännande och hoppas inte en fot stoppar mig denna gång! 🙌🏻🏃🏻

Innan vi säger godnatt så är det faktiskt så att bloggen firade 2 år för nån vecka sen, tänk att ni har varit med på den korta men ändå lååånga resan. Än är det dock inte slut, som mitt citat lyder; ”A winner is a dreamer who never gives up”

Kom ihåg det!

/Filip

Harder, better, faster, stronger!👊🏻

Hallå igen!
Dagens inlägg kommer handla lite om träningsplaner inför säsong. Har nämligen satt mig ner och funderat, kollat och dokumenterat vad för träning det är som ska göra att jag presterar utifrån mina mål, samt vad jag har gjort under de första 3 månaderna. Har nämnt det förr, men denna gång får ni en annan analys och mer detaljerad synvinkel på mina gamla och framtida prestationer. 

Jag är mycket för att analysera, grotta ner mig och utvärdera mig själv. Vad gick bra, vad ska jag utveckla och vad är mina mål. Tror inte det undgått någon hehe, däremot är det inte bra att nörda ner sig för mycket och den balansen tror jag mig ha hittat. Vilken analys gör att jag utvecklas? Jag kan bara utgå från mig själv och min kapacitet, mina styrkor osv. Inför säsongen satte jag 3 konkreta mål, nämligen att…

1. Bli bättre på att staka

2. Utveckla skejttekniken

3. Göra mina bästa resultat för att komma in på skidgymnasie.

De följer jag fortfarande och tanken är fortsatt att jobba på de här. Samtidigt ska sägas att jag blivit bättre på att staka och hittat flowet i skejten lite bättre. Men det kommer i grund och botten vara huvudfokus även under sommar/höst tillsammans med att bli allmänt ”harder, faster, better, stronger”. Vilket betyder allmänt bättre som skidåkare helt enkelt, jag ska åka snabbare än förut. För att nå mina mål satte jag också konkreta medel träningsmässigt som gör mig bättre.

– Höja träningsvolymen

– Träna mer överkroppsstyrka, ex i SkiErg och vanlig allmänstyrka

– Specificera de klassiska passen till enbart stakpass ibland

– Tänka mycket på tekniken under A1-passen

– Träna balans genom styrkeövningar 

– Håll dig frisk!

Det här har jag också jobbat med under vår/sommar och träningsvolymen har nog nära på dubblats jämfört med förra året. Jag har insett vad som krävs och för att jag ska bli en bättre skidåkare. I våras lade jag en grovplan, en mall över hur timfördelning och volym skulle se ut samt hur jag skulle disponera hårda resp. lugna pass. Jag lägger sen i vintras mitt eget träningsschema och skriver själv ner i varje veckoslut vad jag ska göra kommande vecka. Resultatet har än så länge blivit fantastisk, för faktum är att jag inte varit sjuk sen början av April och har kunnat träna som planerat. Testerna är också med råge de bästa jag gjort och långt över förväntan. Det är grymt bara i sig att jag fått den progression under min ”egen” ledning.
Jag tänkte i våras att de här månaderna som gått (April, Maj, Juni) skulle bli en uppstart med mycket mängd, dvs träna timmar och se hur jag klarar av det. Antalet tuffa pass har varit relativt många, men lär bli fler om jag ska få ut optimalt i vinter. Nu när jag vet att jag har fina månader non-stop bakom mig så kommer jag sänka volymen träning och satsa mycket på hårda kvalitativa pass, intervaller, tester osv. Kommer ha 3 intervallpass i veckan och även lägga in mer styrka i schemat. Det ger förhoppningsvis ytterligare utveckling samtidigt som jag ska vara vaksam och dra i handbromsen om det blir för mycket/tufft. Jag vet dock att i höst väntar intagningstester och då ska jag ha en god kapacitet och kunna prestera på dem, så det är inte bara tävlingar som jag tränar och lägger upp för just nu. Exempel de här på tuffa intervallpassen under en vecka kan vara:

  • Myrintervaller 8 st á 4 minuter
  • Backintervaller på rullskidor 4 st á 6 min
  • Hinderbana 70/20- intervaller 25 st 

Självklart är de långa lugna passen viktiga också, under veckorna bör sådana vara med, något annat påstår jag inte. Mer mjölksyra och högre puls oftare och längre är dock tanken kommande träningsperiod. Därefter får vi kolla och se hur det gick, förhoppningsvis går det fina fisken och jag kan träna på kontinuerligt, men man vet aldrig vad som händer. Som jag läste nån gång;  vågar man inte, utvecklas man inte. Så nu när jag lägger mitt eget så kan jag testa mig fram lite för att få ut det bästa jag kan. Jag utgår från det lilla jag kan, för vidare rutin med träningsbakgrund kan jag inte säga att jag har. 

När jag i förra veckan sammanställde månaderna så har jag kommit upp i 123 h träning på 3 månader. Det är mycket och fortsätter jag i den takten kommer jag upp i 500 h/år. Jag tror dock  inte jag kommer hålla riktigt den nivån eftersom man drar ner på träningen under tävlingssäsong, men är det en fin grund att stå på! Som jag nämnde tidigare så har mina tester också visat en brant kurva uppåt och jag har slagit rekord med marginal på samma distanser som för runt ett år sedan. Nyckeln har just varit att jag kunnat träna kontinuerlig, tränat hårdare och mer klokt än förr, samt inte varit sjuk. Det har visat min egentliga kapacitet och den jag själv inte trodde fanns.

Att jag under senaste halvåret tagit mig dit med hjälp av min egna träningsplan är faktiskt så man kan sträcka på sig lite, hehe. Men som den uttjatade klyschan det är så är den mentala biten lika viktig och den har också förbättrats under året. Attityden och synen på träning är helt annorlunda och att gå all-in oavsett är viktigt även på en tex en idrottslektion och i skolan. Man får helt enkelt träna på att bli hårdare, tuffa till sig och våga ta mer plats. I vinter tänker jag inte utgå från att vara på den nedre delen av resultatlistan, jag vill vara med o fajtas såväl i spåret som mentalt. Punkt slut.

 Att hela tiden tänka på att nån liten detalj, få till en fotvinkel där, spänna magen där osv är även det viktigt också på den här nivån. Det har jag insett mer nu, att det krävs lite extra och en hel del skitgöra om man ska nå sina mål, drömmar och ambitioner. Mentalt pressa sig, tills benen skriker och hjärnan inte vill mer, men även när viljan säger nej under ett löppass i ösregn. Då ska jag stå där iallafall, fortsätta springa och tänka på sista 100 metrarna på upploppet i vinter. Där är jag bättre nu, men har även lärt mig att klappa mig på axeln och stanna upp lite. Kolla sig omkring och jämföra med vad jag var ifjol och vilken otrolig och nödvändig resa jag gjort som person och skidåkare! Bra Filip, du kan och du är påväg mot ett av dina stora mål- att komma in på skidgymnasie och därmed kunna kombinera studier och skidor för att såsmåningom kunna leva på det jag håller på med.

Nu ska vi inte sväva ut, det är en bit kvar och mycket kan hända, man får vara ödmjuk, för lever man på nån form av moln så gör det sen väldigt ont när molnet ev försvinner. Nu vill jag dock fortsätta som jag gjort och få in intervall, hålla mig frisk och sätta de tekniska bitarna. Som det känns nu så kan den här vintern bli en riktigt rolig historia, för i sån här form fysiskt och mentalt har jag aldrig någonsin varit i närheten av. I vinter ska det bli fart under skidorna må ni tro!
———-

Det var lite om mina tankar det och nu är det bara att sikta mot nya höjder, bli starkare och ha riktigt kul på vägen! ⭐️


Stay Tuned!

Ta mig tillbaka!

Ja ta mig tillbaka. Det var rubriken idag och är verkligen så jag känner. Har suttit och läst igenom gamla blogginlägg från i vintras och oj vad jag längtar tillbaks. Minnena, känslorna, lukterna, vädret, pirret och glädjen. Skallrandet av kobjällror och speakernas röst i högtalarna. Hejarropen längs banan och knarret av snön när åkarna passerar. Nervositeten på startlinjen och adrenalinet när benen korsar startgrinden och de första stavtagen ska göras. Lukten av valla i garaget, frusna händer i handskarna, havregrynsgröten frukosten innan tävling. Saften i mål och mjölksyran, viljan och tröttheten på toppen av sista krönet. 

Jag bara ÄLSKAR det. 

Sporten längdskidor är bra på många sätt med allsidig träning osv, men det är ingenting utan de personer man har runt omkring sig. Klubben, släkten, föräldrar, ledare och träningskompisar, alla fyller de sin viktiga funktion och tillsammans blir kombinationen ruskigt bra. Imorgon åker vi i #joelsgifkidz på läger till Norge och det ska bli så fruktansvärt roligt, det är som att åka med sin lilla familj. Vi är så tajta i gruppen med ledare osv som far och flänger över Sverige på läger och tävlingar o har kul på vägen. Det genererar så mycket rutin, minnen, glädje och energi till det man håller på med. Det finns en anledning att jag lika gärna står bredvid spåret och skriker mig hes och skallrar i bjällrorna medans en kompis svischar förbi. För att jag älskar det. Så är det bara, vi är bäst, kanske inte alltid i spåret, men vi har något de andra inte har och det gör oss unika. Sammanhållning. Att ha det stödet när man väl har nummerlappen på och att höra kompisarna stå på toppen och skrika att ”det är det här du tränat för hela året”  eller någon i startfållan säga ett ”lycka till”  är något alldeles alldeles extra. Imorgon drar hela gruppen till Norge och ska ha årets roligaste vecka med skidåkning och träning i mängder, självklart och som vanligt, med en hel del skratt på vägen. 

Det finns ingenting annat jag hellre gör än att fara runt på vägarna med er. Jag är evigt tacksam.🙌🏻❤️




/Filip

Idrottsmentalitet- den som skiljer oss från mängden!

Ja hej på er. Veckan rullar på och i dagens inlägg tänkte jag ta upp det här med mentalitet och inställning, en sak som ofta skiljer idrottare och ”vanliga” människor åt. 

Som ni förmodligen vet är mental styrka en väldigt stor och viktig pusselbit i pusslet för att bli den kompletta idrottaren. Man, liksom annars i livet ställs mot olika slags motgångar och som jag sagt i tidigare, det är inte alltid kul att gå ut en kall novemberdag och piska på med intervaller, men den där mentaliteten tar oss ut ändå och tjurhornen åker fram. Jag har grottat ner mig lite extra i det här och tänkt på varför det är så och hur olika männsikor ser på saker. Det här 👇🏼 blev resultatet, så jag önskar er trevlig läsning och hoppas det iallafall väcker en och annan tanke!

——-

Något som nästan alla världsmästare har gemensamt är sin vilja, sin hunger och sin drivkraft att nå ännu längre. Det där pannbenet som bara växt sig tjockare och tjockare för varje pass som gjorts under åren har gett utdelning när det gällt som mest för just den individen. Jag själv tycker det här är oerhört fascinerande, hur din mentala styrka nästan avgör hur långt du kommer, för det krävs så oerhört mycket av en. I vintras så lyssnade vi på handikappidrottaren och OS-guldmedaljören Anders Olssons föreläsning under Folksam Cup i Torsby, den föreläsningen var riktigt bra och orden ”med vilja kan man komma hur långt som helst” präntade sig fast i huvudet. Det är ord som jag tar med mig in i den här säsongen och som jag kommer tänka på den där kalla regniga novemberkvällen huggandes på rullskidor.

Sen innebär mitt eget (?) uppfunna begrepp idrottmentalitet nåt helt annat också. Jag liksom inte är så gammal och har inte haft speciellt lång karriär och träningsbakgrund, så jag ska inte påstå att jag är rutinerad eller vet hur det är. För det gör jag nog inte riktigt. Inte än. Men att man kan reflektera över det och känna av det, det gör man. För om jag nu får kategorisera mig som idrottare så har man liksom ett annat tänk än en ”vanlig Svensson”. Man prioriterar helt enkelt andra saker och värderar annat, som nån annan skulle tycka vara vansinnigt. Att åka till fjällen har alltid varit en dröm och att få åka skidor på skaren där ser lite för bra ut för att vara sant, och jag tycker att ett långpass i skogen eller en rullskidtur i bra sällskap är bland det mest avkopplande man kan göra. Eller att ta en fika efter ett långt pass på skidor, kanske slänga sig i badet efter tuffa myrintervaller en solig sommardag. Det är livskvalitet enligt mig och att få möjlighet att uppleva skidåkarlivet och fara runt på tävlingar och läger, med vänner med samma intresse, fantastiska ledare och ett gäng som blir som en familj, det är vad jag allra helst i världen gör. 🙌🏻

Det låter förstås både härligt och konstigt för många och ofta när man säger till folk att man är skidåkare eller när man berättar om nåt träningspass, t.ex det uppför Juvasshytta stönar folk och säger ”Men Gud ska du verkligen träna så där mycket, är det verkligen bra”? Eller så finns det de som säger ”Men fy vad jobbigt, att du orkar” och ofta hör man nåt i stil med ”Det måste vara slitigt, ska du inte vila idag”?

Här blir det extra tydligt hur andra ser på träning och hur jag ser på det. De tycker det är jobbigt, en börda, medans jag tycker det är roligt. Det passet upp till Juvasshytta, och egentligen hela lägret i Norge är ett minne jag kommer ha länge och kanske berätta sen när man blir gammal att under de där åren då var vi i Norge och levde livet. Det är det som är så härligt, och faktum är att jag själv valt och vill hålla på med det här, det är ingen som tvingar mig, utan det är jag som helt frivilligt gör det jag älskar. Det är jag som går upp varje morgon och titulerar mig skidåkare, jag som genomför träningen och jag som sätter mina gränser och mål. Jag ska till landslaget och jag ska nån dag få uppleva känslan när nationalsången spelas och jag står där på pallen! Självklart finns det hemska pass där man går i ångest ett par dagar innan, men faktum är att en cykeltur i solen eller ett pass på rullisarna kan vara skönt, så NEJ det är inte jobbigt, jag behöver inte vila och jag vill det här mer än något annat. Jag har drömmar och vad är det man säger- inga drömmar är för stora!😉

Sen finns det ju alltid det där mantrat man har och som är lite olika från person till person, men oftast har man nåt. En fras, ett citat eller en låt som triggar en lite extra. För mig finns det många såna och oftast är låtar förknippade med minnen och bara att slå på en sån låt kan ge en den välbehövliga extraenergin under ett långpass. Sen kommer jag personligen aldrig glömma en mörk dimmig kväll uppe i Ånnaboda för nåt år sen. Det var poängtävling tror jag och jag var på andra varvet i första backen, högst upp nånstans där uppe i dimman stod morfar och när jag hyperventilernades passerade var det enda han sa ”Fram med hornen”. Den kvällen kommer jag ALDRIG glömma och jag vet ju och ni vet nu. 

Att med horn och med vilja kommer man långt!🙏🏻

———

Det var det hörrni! Jag har sagt det förut och jag säger det igen, såna här inlägg gillar jag och bryter av det ständiga veckobloggandet. Det här ger både en djupare blick i vad jag gör men också så är det kul att dela med sig av lite tankar som denna. Nästa två ”avsnitt” kommer så klyschigt och fint handla om ”Dubbelmoralens samhälle” samt ”Trenden Träning”. Där kommer det upp bl.a att ordet träning börjar bli ett uttjatat begrepp och vad som egentligen definieras som just träning. Hoppas ni läser då, för nu är det dags för mig att säga tack för er tid och hoppas ni uppskattade det. Sen rullar veckan på som vanligt och bloggen flyter på som den brukar. Som avslutning får ni en bild från en solig morgon på skidstadion i Borås.

Kall, fin uppvärmning på USM-banorna i Borås⭐️

Ha det bra💪🏼

/ Filip

Hur blev träningsåret 2017 egentligen?

Ja kära vänner, säsongssammanfattningen har ni redan fått, i resultat och teknik osv. Det är ju naturligtvis inte allt, det saknades en pusselbit, så idag så tänkte jag ta er igenom träningsåret. Kanske inte jättenogrannt, men med lite tillbakablick på hur det egentligen blev som det blev. Naturligtvis har jag med de absolut bästa bilderna,
Det var i April jag bestämde mig. Det fick inte sluta så, inte på det sättet. Jag satte igång mitt träningsår för säsongen 16/17 nånstans där med ny välbehövlig tändvätska. Efter mina sjukdomsproblem kom jag och tränare fram till att ligga på den säkra sidan och liksom träna hårt men lagom. Det här året skulle visa sig bli mitt bästa någonsin. Antalet timmar och hård träning var inte brutal men jag kände progressionen under hela sommaren och under hösten var jag stark på de hårda passen. Just bra och hälsosam träning är det viktiga, för många gör misstaget att träna hårt men inte mycket eller tvärtom. Vi skidåkare ser på träningen lite som näringsämnena som Emil Jönsson sa. Tar du bort och slutar äta fett säger kroppen ifrån och så fungerar träningen också! Man måste blanda A1, A2, A3 och A3+ pass och kanske även skifta sätt att träna, med löpning, rullskidor, stavgång, myrintervaller, cykel och styrka. Det är helheten som räknas! Naturligtvis är återhämtning, balans i kosten osv en viktig pusselbit också och som jag tänker mycket på. Man måste ge kroppen det den behöver. 

Jag skrev inte ner en plan inför året, mer än att hålla mig frisk. Jag körde på bra och under hela året har jag tränat mellan 6-9 h/vecka. Inte brutalt, som sagt, men en bra balans för att hålla sig på rätt sida ”knivseggen”. Vår och sommar flöt på bra med lägret i Sognefjell som absoluta höjdpunkt, det var fina minnen! Det har varit stabilt egentligen hela året och jag fick det jag inte hade året innan- kontinuitet. Fick också kvitton på flera tuffa pass samt en del lopp och minitouren på hemmaplan. Att jag sen gör en väldigt bra tävlingssäsong är jag så sjukt glad för. Äntligen satte jag den och vikten av att träna utan avbrott visade att jag är bra, jag har talangen. Hela året fick jag liksom ge mig den grundträning som krävs och som jag inte fick året innan. Och utan brutala tävlingsmängder och med runt 20 tävlingar på CV:t är det smått otroligt att jag är bland de kanske 50 bästa i Sverige i min ålder. 

Nu är jag såklart oerhört hungrig på mer. Jag är inte nöjd och jag vet att det som tagit mig långt kommer bli ännu bättre med hårdare och mer träning.  Jag måste dock hitta balansen och hålla mig frisk, men det har jag förhoppningsvis lärt mig. Tycker jag lyckades rätt bra med mycket under träningsåret, jag var knappt sjuk och formen var allmänt god. Jag kände verkligen och känner fortfarande att jag har tagit ett steg, blivit hårdare både psykiskt och fysiskt och liksom flyttat min lilla mentala tröskel av vad jag klarar, för pannben är minst lika viktigt i den här sporten! 

När det gäller små detaljer tänker jag nu sänka mina stavar några cm då de troligtvis varit för långa tidigare år och en anledning till teknikproblem. Sen bytte jag inför säsongen mycket material och det har haft stor påverkan med allt ifrån vallor till stavhandtag.  Iår tänker jag att mitt fokus ligger på teknik, samt överkroppsstyrka. På så vis kommer teknikbitarna förhoppningsvis falla på plats. Sen vill jag såklart få till många kvalitativa pass, både längre och kortare intervaller. Sprint har visat sig vara min gren så en del sprintrace och med fokus på hoppskejt ska jag nog kunna klämma in. Ni hör ju – det kommer bli en oerhört rolig vår, sommar och höst.👏🏻

Nu när det är över har jag liksom gett mig själv en klapp på axeln. Det är viktigt, att liksom säga till sig själv att Gud va bra du är. Och faktum är att jag uppnådde mina mål att vara med på de stora tävlingarna och vara frisk. Check på den!😉

Tack alla för påhejningar i spåret, alla tränare, föräldrar, vänner, sponsorer, alla grattishälsningar, support och ja. Tack helt enkelt, utan er hade den här resan varit betydligt betydligt svårare…. ❤️

Som avslutning får ni bilder och minnen från min sida från säsongen som kanske inte publicerats. Alla bilder från året finns i ”Galleri”, men här kommer några till.👇🏼

Från ett ganska snöigt Ånnaboda för rätt så precis 1 år sen.
Läger med Ski Team Örebro Län🎿
Man måste ju bara älska myr!
Ett av alla långpass på rullskidor i Strömstad under sommarlovet.
Hyfsad vy från toppen av Galdhöpiggen!🗻
Samling innan trösklepass upp till Juvasshytta. En bit över 1000 höjdmeter…💪🏼
Sommarskidåkning vid spåren.🙌🏻
3h-pass Lekhyttan-Kinkhyttan-Vekhyttan🌟
Torsby skidtunnel för en helg!
Förbundsträff med besök från svenska skidförbundet!
Uppvärmning under sista etappen av JoelsGifKidz mini-tour!💥
Vackra Idre!

Det finns solnedgångar och sen finns det solnedgångar! 😍

Årets finaste skidpass!📸


Första skidhelgen i Mora🎿

Mellan-heaten-promenad i Bergebo!

Fin dag i Falköping. Gjorde mitt bästa lopp placeringsmässigt på en stor tävling den förmiddagen!

Obligatorisk gruppbild kvällen innan USM kickade igång🌟

Sprintbanan i Borås. Tagen från hejaklacksposition!📸
Årets grej- USM brons i Lag🤘🏻
Vallatältet!👌🏻
Proffsbild innan stafetten sista dagen!
Fighting Face!💥
Från ett av alla fina intervallpass uppe i Ånnaboda❄️
Ett pris tog vi iaf på Folksam Cup!😉
Madde fotar strax efter jag gett mig iväg på tredjesträckan i stafetten!🙌🏻
Och självklart är team-flaggan med!🌟
Hela stafettlaget som slutade 19:e i Sverige! 🌟🌟🌟🌟
Självklart lite ansiktsmålning på det!👍🏻

Kan inte få nog av gruppbilder!😄

Fackeltåg genom Torsby!

Ja där står vi med nummerlappar på!👏🏻
Vi lämnade Torsby och körde lite intervaller veckan efter. Vädret skadade inte!☀️
Fin inramning och bjudarväder sista helgen i Falun!🙌🏻
Ja där har vi känslan för säsongen. Yes!!!

Det var det. Kortfattat skulle det vara, men ni vet hur jag är! 😉 Återigen tack alla för säsongen, det har varit en ära! Nu får ni hare bra så hörs vi!

/Filip