Säsongen 2016/17 i sin helhet!🔝

Hallå i stugorna. Det är helg och jag är fortsatt sjuk. Säsongen är som jag skrev över för min del gällande tävlingar och det är med vemod man lämnar vallaboden, skidorna och mössan åt sidan för sisådär 8 månader. Det känns inte så länge sen vi värmde upp där på grusvägen i Mora, eller när vi satt i bussen på väg till Idre med hela säsongen framför sig. Och nu är det över för iår. 😔

Men men, det är på sommaren skidåkaren skapas säger man och det ska läggas en hel del tid på att komma tillbaka ännu starkare nästa år! Jag har ju sagt att jag kommer skriva en sammanfattning av säsongen och den kommer jag dela upp i två delar. En kommer idag och handlar om alla resultat, känslor och så som varit under vintern. Den senare blir mer om vilka detaljer jag förbättrat och gjort att jag tagit ytterligare ett kliv, samt vad jag ska fortsätta slipa på under sommarhalvåret! Men, låt oss börja med resultatet. Vad blev det av säsongen? Vad kommer jag minnas den som och vad har varit bäst? Det är frågor vi får svar på nu:

Ja vilken säsong det har varit! Jag har tävlat exakt som jag velat, ställt upp i de tävlingar jag satte som mål tidigt i vintras innan säsongen ens börjat. Förra året blev en besvikelse och detta var faktiskt min första hela säsong på allvar kan man säga. 

Det började med ett läger i Idre som gav sköna vibbar och visade också att det fanns potential. Den där känslan jag hade på det lägret att fasiken det här kommer bli bra, riktigt bra, den var obeskrivlig. Veckorna gick och premiären i Dala-Järna blev inställd p.g.a sjukdom. Minnena började göra sig påminda och jag undrade om det skulle bli ännu en vinter utan tävlande. I nyårskrönikan den 31:a december skrev jag såhär:

”Men inför den här säsongen och året 2017 har man lite förväntningar. Eller nej, faktiskt inte. Jag vill bara vara frisk, åka skidor, ha kul och träna. Gott så.”

Typ så var känslan när vi började säsongen på allvar. Första tävlingen var i Mora och mitt första 5km-lopp med skidor under fötterna. Nervös. Spänd. Förväntansfull. Ett helt år av tekniknötande, läger och träningstimmar fanns bakom en och det var nu det skulle släppa. 

Det gick allt annat än bra, så kan vi säga. Jag väggade totalt efter 2 kilometer och stapplade i mål näst sist av alla. En besvikelse… Jag minns hur jag satt i bilen direkt efter loppet och bara stirrade ut. Surade ihop. Ältade. Efter 10 min insåg jag att det inte skulle hjälpa och reste mig och sprang ut och hejade på de andra. Där vände min säsong…

Dagen efter gick strålande, jag plockade placeringar och jag hade ork alla 5 kilometrarna och jag kände åtminstone ett uns av hopp. Helgen efter var det tävlingar i Borlänge och än en gång fick jag ett kvitto på att jag var på väg uppåt, sakta men säkert så gick det bättre och bättre. Inga drastiska förändringar men ändå, lite bättre för varje gång jag drog på mig tävlingsdräkten. Det flöt på och två helger senare drog skutan mot Falköping och mitt första Tour De Mösseberg, där första distansen var 100m supersprint. Aldrig kört den distansen och beslutade mig för att staka. Det kändes inte speciellt bra under de 15 sekunder man körde och semifinal var inte på kartan just då. Jag bytte om och får sen höra att jag låg bra till. Haha jag fick en smärre chock då, för jag vet att jag är snabb, men så snabb? Min känsla hade rätt, jag var inte så snabb, jag var 12 hundradelar för långsam… På repriserna kan man se hur jag sträcker fram fel fot, dvs foten som inte har chip. Det var de tolv hundradelarna det och för första gången hamnade jag i hetluften, jag var en tå ifrån semifinal. H e r r e g u d!!

Touren flöt på bra sen och jag gjorde bra resultat rakt igenom och trots en tung sistadag blev det en 16:e plats och ytterligare en klapp på axeln. Bra Filip!

Jag tränade vidare och hade tyvärr oturen att bli sjuk i förberedelserna inför USM. Det var precis på dagen att jag hann bli frisk och kunde följa med till Borås. Vilka dagar det var där nere och trots att min kropp inte riktigt ville göra nån topp-prestation så var det grymma dagar med exakt den hjälp vi behövde och en grupp som man inte kan annat än älska. Tyvärr så var det kanske lite plumpen i protokollet att inte göra några bra lopp där men oj så kul det var! Ännu grymmare var det att få ta ett USM-brons i lag i H15!!!🥉 Den vågen surfade jag vidare på och träningstimmarna rullade in inför Torsby och Folksam Cup. Med egengjort träningsschema stallde jag mig på start och presterade mina bästa lopp för säsongen. Bara sådär. Boom! Allt klaffade och formen var betydligt bättre än tidigare och det visade sig i resultatlistan! Yes, jag gjorde det!! På stafetten sista dagen fick jag för andra gången känna på ”hetluften” när jag i stafetten fick gå ut på åttonde plats. 8:a i Sverige alltså och till slut gick vi i mål som 19 lag i Sveriges näst största ungdomstävling! Det är ett av de bästa minnena jag tar med mig från den här säsongen! 

Veckan därefter åkte jag hem ett KM-silver i Ånnaboda och det speglade så väl den här säsongen. Jag har tagit klivet och satt nivån, det är här jag ska vara. Att sen få avsluta säsongen i Falun med finväder och distanslopp och sprintstafett var bara så fint. Jag gjorde det. ALL träning gav äntligen resultat och jag har under vintern gjort 21 starter jämfört med fjolårets 3. Jag visade att den potential jag suttit på äntligen fick visa sig i resultatlistorna till slut. Här är jag såklart inte nöjd, nästa år vankas skidgymnasie och det krävs ännu hårdare träning och slit för att nästa år göra allt rätt. Det är nästa år det gäller! Men att njuta av den här säsongen och alla minnen jag har med mig är viktigt! Jag vet nu att jag kan, det har jag bevisat nu en gång för alla! 

Ja det var det. För er som vill grotta ner er lite extra har jag gjort en tabell över alla mina resultat under säsongen och de i en egengjord tabell här;

Resultat 2017

Och ALLA bilder från säsongen finns förstås i galleriet, så kika in där!📸

Bilder!

Det var allt för idag hörrni, ha en fortsatt fin helg nu. På återseende!🔜🔛🔝

Tråkiga nyheter- säsongen är över!👎🏻

Hej på er! 

Som rubriken lyder är min säsong över för iår då jag dragit på mig feber och hosta. Tråkigt såklart då tanken var att dra till Orsa idag, men sånt är livet, sjukdagarna iår har ju inte varit allt för många så jag ska inte klaga! Istället får jag se tillbaka på en säsong som gått exakt som jag ville, jag har aldrig varit så bra och att ha det bakom sig hela året är viktigt. 🙌🏻 Som ni förstår blir det ingen träning på ett tag och vi får avvakta och se hur det utvecklar sig. Snön i spåren är ju borta, men det kan ev bli ett lekpass i Storstenshöjden innan vi lämnar snön fär gott. Då ska jag ju dock vara frisk, så jag säger inget i förväg.

 Under helgen kommer jag summera säsongen i både text och bild, vilket såklart ska bli oerhört kul och djupdyka lite i vad jag måste ta med mig i min fortsatta satsning! Men nu ska jag kurera mig och komma tillbaka med POWER in i en ny säsong! Ha det bra hörrni!🔜🔛🔝


(Att göra en throwback till det här lägret är precis vad man behöver en dag som denna🤘🏻)

Vi inleder slutskedet av säsongen…

Ja hej på er. Som ni ser på rubriken är man tyvärr tvungen att inse att det faktiskt inte är mycket kvar av den här säsongen nu. En säsong som faktiskt blev min första skulle man kunna säga och som gett ca 20 tävlingsresultat, vilket jag är oerhört nöjd med, jag hade 3 på hela förra året. Nu är det inte slut helt, det är KM, Lilla SS i Falun och Grönklittsjakten i Orsa innan vi bommar igen helt, men visst är det vemodigt.

På tal om tävlingar så ska vi i svart grupp köra ett litet mini-sprint-race på den gemensamma träningen idag, vilket blir grymt roligt. 👏🏻 I veckan har det det också tränats på, bara att det blivit lite dålig uppdatering här och i tisdags blev det ett 2h-pass bara åka av sig i A1-tempo och sen lite stafetter och impulser på slutet. Under onsdagen blev det en dryg halvtimmes löpning med några ryck för att få lite speed till idag och det kändes lätt och bra. Det jag gjort nu är att jag ska (!) föra träningsdagbok, vilket jag misslyckats med förut, men nu har jag bestämt mig. Jag har en pärm där jag skriver varje veckas schema, känsla, timmar och sen utvärderar och sätter upp nya mål när det behövs. Jag har ex gjort en utvärdering av helgen, vad som var bra och vad jag kan förbättra till nästa gång. Det kan vara allt ifrån mat och uppladdning till genomförandet och disponerandet av loppet, men jag tror det ger mycket att rannsaka och fila på detaljer. Det är de som blir viktiga i slutändan! 🌟 Apropå utvärdering så kommer jag när säsongen är slut göra en sån och knyta ihop säcken och summera den gågna säsongen. Tänker även att jag ska fila på nån form av debatttext eller liknande som kan komma inom kort!🙌🏻

Nog om det. Nu är jag taggad till idag och till tisdagens KM nästa vecka som jag vill prestera bra på. Jag hoppas formen håller i sig och att vi får ett fint avslut på en fantastisk säsong. Nu ska jag njuta av allt som är kvar och sen väntar en ny spännande säsong med ännu mer träning för att ta nästa steg.

Herre we go💪🏼

Att vara bloggare.🔝

Hej på er! Veckan har rullat på även om uppdateringen varit lite skralare än vanligt. Det har ju hänt litegrann och nu hade jag också tänkt lägga inlägget om ”livet som bloggare”, så det är bara att läsa:👍🏻

Tänker vi träning har det varit träning 3 ggr, som vanligt i tisdags då det var skejt med fokus på nedförsteknik och att skapa fart. Det kändes rätt bra, det var dock rätt så trångt i spåren och man blev blöt, så det gällde att hålla sig varm. Men tekniken satt stundtals bra och stundtals sämre, kul var dock att föret var riktigt bra! Dagen innan hade vi styrka på idrotten, så det blev en liten bonus, vilket är bra! Och så var det ju idag, alldeles nyss med klassiskt och teknik som fokus. Känslan var sådär, slet lite med fästet men annars okej. Vi hade också ett litet möte för att utvärdera och utveckla vad vi gör när de stora tävlingarna börjar närma sig. Skönt snack som kommer utveckla och få oss som grupp att ta ett steg till. 🎿

Nog om det. Jag gjorde ju den där drycken häromdagen igen (🙌🏻) , plus att jag samlat på mig lite recept på andra nyttigheter jag tänkte såsmåningom testa och dela med mig av här, däribland ris- och chiapudding.👏🏻

Nu till nåt helt annat, nämligen bloggandet. Jag skrev ju att jag tänkte dela med mig av ”livet som bloggare” , hur klyschigt det än låter. 😉

Det är ju speciellt, men väldigt kul. Jag har bloggat i ca 1 1/2 år med fokus på träning och min väg för att bli elitskidåkare. Att jag överhuvud taget började med det var för att jag kände att jag ville dela med mig av det vi håller på med, det är inget som egentligen lyfts fram, särskilt inte i den här åldern. Sen har det bara fortsatt och  har skiftat lite mellan olika designer och portaler tills jag nu har denna. Syftet är att lyfta fram lite i detalj hur vi tränar, vad vi tränar och hur det är och att andra får veta det. Sen är det roligt tycker jag att skriva, vilket jag verkligen gillar, samt att ta bilder och få kommentarer. Just kommentarer är självklart det som driver en till viss del. Det är sjukt kul när folk kommer fram och säger att de har läst den eller tycker om den! Det är klart man blir glad! 

Jag tycker (om man får säga det😏 ) jag har en förmåga att skriva bra texter, samt gillar att fotografera och kände då att en hemsida skulle vara kul. Det är det också, även om det inte alltid är guld och gröna skogar. Man har ju ett privatliv också och långt ifrån allt kommer jag ut här, förstås, och så ska det förbli. Den förra bloggen på Nouw blev för mycket som en dagbok och det var inte tanken, utan nu har jag hittat det format jag vill ha! Men det är lite press också, ibland är det mycket i skolan och så, då kommer pressen att uppdatera också om det var ett tag sen sist. Men jag tror glädjen är viktig och att man vill fortsätta med detta. Jag är långt ifrån nån kändis, men ca 9000 visningar är jag stolt över och det och positiva kommentarer visar ju att ni uppskattar det! Det är lite isbrytande det jag gör, det finns ingen annan som håller på med det i samma mån som jag och det driver en också att fortsätta. Ni ska ha ett stort tack för stt ni läser och hänger med, det är sjukt kul och utan det hade jag inte hållit på som idag!  Jag tänker inte lägga ner utan uppdaterat i den mån som går och hoppas ni fortsatt vill hänga med i min satsning! Nu kör vi!

Just nu sitter jag och har nyss ätit den obligatoriska efter-träning-kvargen och längtar efter fredag, haha. Jo i helgen är det tävling på söndag, en masstart i fri stil uppe i Ånnaboda! Kul blir det, men på lördagen tänker jag mig ett pass av nåt slag, får se hur jag lägger upp det exakt. Men som avslutning får ni en galet fin bild från vår hemma plan i Ånnaboda:


Ses!❄️

Motivation och vilja- två måsten för en idrottare!❄️

Hej igen! Hoppas helgen varit bra. Vi är framme vid måndag och jag är fortfarande inte helt kurant, förhoppningsvis dock inom de närmsta dagarna, så känns det. 👍🏻 Har nyss vallat klart skejtskidorna så de är redo till på torsdag och de klassiska står också redo, så det är bara att åka. Det är dock inte fokuset idag, utan som lovat, ska jag äntligen komma med motivationsinlägget. Mer än så säger jag inte utan varsågoda, trevlig läsning:🌟

” Motivation var det ja. Oj vilken bredd och innebörd det ligger i det ordet. En person som inte håller på med detta kan, förståeligt nog, ha svårt att ta i vad det faktiskt är. Alla har ju nån form av drivkraft i det man gör, så är det ju. Oavsett om det är att hinna klart med läxan eller som jag, aktivt satsa inom en sport så finns motivation alltid i en del av livet. I det här inlägget får ni dock se en helt annan sida av det och något som jag och alla andra idrottare- stjärnor som ungdomar eller motionärer tampas med.

Jag pratar om anledningen att man går ut i stekande hetta och ska köra rullskidtest, eller att jag i spöregn en sen oktoberdag kör löpintervaller. Vad är det som gör att jag står där iallafall? Varför gör jag det?

För mig är det enkelt, men ibland får man sig en tankeställare. Jag springer alltså här, helt ensam omgiven av mörker, skog och tystnad i ett elljusspår nånstans. Helt själv , med regnet piskande i ansiktet grisar jag på och tar ut mig tills mjölksyran sprutar upp över öronen. Jamen ni hör ju själva, det är ju inte normalt.

Men. Men

Men så finns det drömmar också. En dröm om att en dag få stå där, iklädd landslagskläder, högst upp på pallen med nationalsången i öronen och med en guldmedalj runt halsen. Jag vet att med träning kan jag ta mig dit och man har fått styrkebesked under försäsongen som visar att man är starkare än någonsin. Jag är fortfarande väldigt (!) långt ifrån landslaget, men viljan och motivationen finns där. Jag ska dit, så är det bara. Jag springer, med de tankarna i huvudet vidare den där kalla regniga oktoberdagen. För jag ska bli bäst i världen. Så är det bara.

Det är kämpigt det där med motivation, men likväl ska man ut och springa, inga ursäkter. Det mentala är minst lika stor del för en idrottare som den fysiska förmågan. Du ska ha ett pannben av stål om du ska kämpa dig igenom intervall efter intervall. Jag menar det är långt ifrån kul inför/ på alla pass, det ska ni ha klart för er. Men jag måste göra det, hur omotiverad jag än är. Hornen åker fram och det är bara att grisa på trots att det gör ont och det enda man vill är att sluta. Drömmar kan bära en långt och kommer jag inte dit har jag iaf försökt. Vi idrottare är inte normala, det måste jag nog erkänna. Men vi har passion. Passion för vad vi gör och kämpar för att nå våra mål.
Men det är klart man har svackor och jag försöker inte framställa mig som nån benhård tuffing som går ut i tromb eller snöstorm o 30 minus utan att röra en min. Snarare tvärtom, det gäller att även visa att det inte alltid är så glamouröst.
I mitt fall var det en tuff säsong förra året med sjukdom och grejer som gjorde att jag aldrig fick chansen att visa min fulla kapacitet. Nu har jag gång på gång visat att den kapaciteten är högre än så och det gäller bara att visa det. Det låter simpelt, men för mig är det det där hjärnspöket som är den största utmaningen. Att på startlinjen klara av att tänka positivt, inte vika ner sig mentalt och känna att man är värdig att stå här. Jag är inte sämre än någon annan och tänker göra ett bra lopp samt vara med och kriga om bra placeringar. Det är och har under sommaren varit målet att uppfylla.

Svaret får jag den dag jag står på startlinjen. Det är då det gäller som mest, det jag tränat för hela året ska visas i en enda tävling. Det är då jag ska visa vad jag kan. Visa både för mig själv o andra att jag kan.
Jag kan.”

Då var det överstökat. Hoppas ni uppskattade och iaf fattar lite mer vad man ställs mot annat än träning! 💪🏼 Jag har faktiskt inte mer att säga nu än att jag avslutar inlägget med en underbar bild från Idre samt en länk till  låten ”Goliat” som jag nästan alltid slår på när jag springer och som nog är den finaste låt jag vet:👌🏻 Lyssna och njut.❤️

e3305a20-837c-4016-89ec-0c547b6f6d7e
https://youtu.be/21iHggjVm1A

Det var det för idag! Vi hörs och syns snart igen!👋🏻

Veckans träningar och långpass-tips!🎿🌟

Hej!

Hoppas ni haft det bra sen sist. Nu är det helg och ett antal pass har avverkatsunder veckan! Jag har nu lyckats hålla mig frisk länge och förhoppningsvis håller det i sig hela vintern. 👍🏻 På tal om vintern så är den ju snart här och Idrelägret är på torsdag, så man har en liten nedräkning!😉 Det blir såklart sjukt kul och tills dess har förmodligen lite nytt lagg kommit! 🎿

Nog om det, för i onsdags var det styrka på schemat i 30 min, jag körde ett tuffare pass 40:20:30 med övningarna 5 o 5, dvs 5 armhävningar och 5 magövningar. 💪🏼 Det kändes bra!  I torsdags var det ju också träning. STENHÅRT var ordet. Och då menar jag inte själva intensiteten utan spåren! 😂 Efter regnet dagen innan hade det frusit på ordentligt, så till och med spår från skidor och stavar hade frusit till. Det gör det svårt att åka och det går svinfort nedför. Men vi dunkade på fartdrag uppför en backe, 8 stycken som kändes hyfsat. Inte jättebra men inte så dåligt heller, så det blir godkänt. 🌟 Hämtade för övrigt ut säsongens tävlingsdräkt också! 💨

Fredag var vilodag innan jag idag körde själv i form av 1:30 långpass löpning. 👍🏻 Talar vi känsla kändes det kanon och det var faktiskt riktigt skönt. Med lurar i öronen och solen i ansiktet kan de där en och en halv timmarna och 13 kilometrarna gå rätt fort! 🙌🏻☀️ Tips på låt är Lalehs ”Goliat” som är min personliga favorit, eller att slå på en podd! 🎧 Ett par bilder från turen får ni på det:  

Nu på eftermiddagen avslutade jag dagen med styrka och några rörlighetsövningar. Tänker mig dubbelpass imorgon också, så att det blir en ”tung” helg innan veckan innan Idre, så att man förhoppningsvis får till iaf en liten formtopp till Idre!🤘🏻

Skrev ju också för ett tag sen att jag skulle komma med ett motivationsinlägg och så har jag också planerat. Kanske imorgon eller nån annan dag innan Idre, men jag lovar inget, det ska ju packas också!😉 Det kommer iallafall. Nån gång. Var så säkra.

Nu har vi precis käkat lite thaimat och ska sätta på en Harry Potter film och mysa med lite godis. Det får man faktiskt göra, till och med som skidåkare…😁

Men ni får ha en fortsatt trevlig helg så ses vi snart igen!

Chao!🎿

Tillbaka i nygammal skepnad!

Hej på er! Jag har nu gått ur blogg-dvalan och till slut beslutat mig för att byta tillbaka till WordPress igen. Nu kommer bloggen fokusera mer på min karriär, träning och tävlingar. Inte så mycket fritid och dösnack med andra ord, det kändes inte som jag! Som ni kanske även ser har jag fräschat upp design och layout lite, till skillnad mot den gamla. Hoppas ni hänger med även den här sejouren och fortsatt stå ut med bloggen. Angående uppehållet, har det nu lugnat sig privat och i skolan, så nu ska väl regelbunden uppdatering inte vara nåt problem, förhoppningsvis.

Nytt för nu är att jag tänkte dra ner lite på uppdateringen till 3 ggr/veckan, samt testa med kortare inlägg, känner att det kan bli lite långdraget ibland! Men som sagt det är bara att spänna fast säkerhetsbältet och hänga med in i ännu en spännande vinter och skidsäsong!

Välkomna!💪🏼