15 km blir dagens utmaning!

Hej på er! Ber om ursäkt för dålig uppdatering på sistone, har varit lite att stå i. Sist jag skrev var i i torsdags förra veckan, så vi tar det helt enkelt därifrån:👇🏼

I fredags avverkades ett styrkepass 40×40/20 med ett block rörlighet innan och efter. Veckans enda styrkepass, men som blev jobbigt nog ändå!

Lördagen blev en tidig morgon med löpintervaller i Kälkesta, körde 10×2 min följt av 5x 30/30 och sen 5 korta impulser som avslutning. Fint pass och skönt att komma ut runt 9:00 då det inte var varmt heller!

På eftermiddagen väntade pass två och jag körde ett distanspass rullskidor klassiskt på 1:30 till Lanna och tillbaks.

Söndagen bytte jag klassiskt mot skejt och gav mig ut på ett impulspass där jag körde 10 impulser på tvåans växel och 10 st på trean. 1.15 höll jag på och veckan som så slutade på 11 h med tre intervallpass inlagda, fin vecka med andra ord! 🙌🏻

I måndags åkte jag och pappa mot Falun på kickoff med skolan och träning med skidgym. Där körde vi pulsstyrka, en kombination med löpintervaller och styrka där man alltså både får puls och blir muskulärt trött. Bra pass där vi på uppvärmning och nedvarvning fick bekanta oss lite med terrängen på Lugnet.

Därefter åkte vi till skolan och alla gick till sitt program, ekonomiprogrammet i mitt fall. Där gjorde vi lite olika uppgifter och fick helt enkelt som en uppstart på vad som komma skall innan kvällen sen avslutades med tacobuffe. Det var en bra dag med nya ansikten och ett tufft träningspass med det som blir mina träningskompisar till hösten! Jag har en go känsla och fick en god känsla av besöket också. 👍🏻

I tisdags valde jag att träna lugnt själv istället för att vara med på klubbträningen, kände mig sliten plus att jag ville vara fräsch till loppet, så jag kände att intervaller inte riktigt var det jag behövde. Istället rekade jag och Lena banan till Fjugesta Trail på MTB, ett lugnare pass där jag dessutom fick se vart jag ska springa! Solen sken som vanligt den senaste tiden! ☀️

Igår tog jag vilodag för första gången på 9 dagar och jag och Richard åkte till stan och shoppade. Dessutom besökte Ebba Busch Thor Örebro och vi kikade på när hon blev utfrågad av örebroarna. Spännande och intressant, och sen fick vi en selfie med henne dessutom!

(Ska väl tillägga att detta inte är min egen politiska åsikt/reklam, det var bara kul att få lyssna på en partiledare! 😉)

Och vips så var vi framme vid idag. Kl 18:00 går starten på Fjugesta Trail, 15 km väntar i fin terräng här på hemmaplan. 🏃🏻 Mitt mål är att springa fort och lägga upp loppet bra, det är längre än man tror så det gäller att ha pannben idag. Det är finfint väder, som bäddat för en fin upplevelse! Jag hoppas att jag har dagen och att benen känns pigga, och om inte så blir det ett väldigt bra träningspass! Det ska bli sjukt kul att sätta nummerlapp på bröstet igen och få tävla, det gäller att ta tillvara på tillfällena som ges nu när skidsäsongen är över. Jag ska i alla fall göra mitt allra bästa och sen skriver jag mer om loppet i nästa inlägg.

Wish me luck! 👊🏻

/Filip

Bildspecial 2017/18!

Hej på er! Såhär på Valborgs kväll så bjuder jag på del 2 i summeringen av säsongen där jag delar med mig av alla mina favoritbilder från säsongen, från december till april. Varsågoda:

December inleddes med en veckas praktik hos Ronja i Torsby, då kan man säga att vintersäsongen drog igång på allvar!

Premiären gjordes i ett vintrigt Älvdalen! ❄️

Lucia-sprint med svart grupp.

Tre fantastiska bilder på vintriga vägar i Dalarna! 🙌🏻

Nedvarvning efter en sprintdag i Dala-Järna.

Vätskepass efter intervaller på sydligare breddgrader! 🏃🏻

En solig men ändå mörk jul iår…❤️

Gott nytt! 🥂

Ban-och skidtest i Mora!

”Fart över krönet” 💨

Skidtest!

Årets fällning! 😜

Återigen på värmländska vägar, den gången efter tester i Torsby!

Bergebo Ski Weekend!

DM-silver! 🥈

Testrace på hemmaplan!

Skidåkning hemma i Fjugesta sker inte allt för ofta:)

Uppvärmning i ljusets sken samma kväll som min första seger kom! 🙏🏻

Årets roligaste bild blir från målgång i semifinalen på Tour De Mössebergs supersprint. Vi föll som käglor… 😂

Äkta skidförhållanden. NOT. ☔️

Spurt i tekniksprinten, inte vackert men det ledde till en 12:e plats!

Bild från en makalöst fin morgon på väg till skolan. 📸

Sista passet innan avresa till Lycksele, löpning i solnedgången.🏃🏻

Bilden talar…

Snö fanns det iallafall… 😉

Hedlundagården i motljus!

Banans finaste punkt! 👊🏻

Filmkväll!

Gruppbild förstås!

Back to basic! 🙃

Nysnö och belöning efter 1 h stakning! 🙌🏻

…och lite tjuvskejt;)

Alltså långspåren! 😍

Varm choklad.😁

Ban-inspektion med Ronja inför Folksam Cup!🎿

Tävlingsfokus.👀

Som vanligt efter målgång! 🤢

Säsongens sista målgång!

I pannlampans sken. ❄️

Min skola till hösten! 😁

Woooow!

Grillning med kompisar!🙌🏻

Folkfest i Falun!📸

DNF på Lilla SS:(

Skicross i Sörbybacken!

Sista turen på natursnö!

Känslan efter intervaller i solsken! 😎

Säsongens sista skidpass, tur man fick avsluta fint!

Ja vilka minnen! Och det fina är att alla bilder och många fler finns sparade under fliken ”Galleri”, där ni hittar hela min samling, så kika in där!

Det har varit en helt fantastisk säsong och det bästa med att spara bilder från tävlingar och roliga ögonblick är att jag kan plocka fram dem och motivera mig själv med. Är det dåligt väder eller om jag är trött så scrollar jag bara igenom bilder och drivet är genast tillbaka. Även dokumentärer är utmärkta att kolla på innan t.ex intervallpass, där är ”Svenska Skidhjältar” en favorit. Makalöst bra produktion där man får följa landslaget i satsningen inför VM i Falun. Då får man sådär härliga vibbar och blir påmind om sina drömmar och mål ända sen man var liten. Sen har jag som idrottsfantast svårt att hålla känslorna i schack när jag ser sånt och speciellt klassiska idrottsögonblick, tänk att idrott kan beröra så! Så sök på Sveriges skidhjältar på youtube och se alla 5 delar, det är det värt.


Ja det var väl allt för idag hörni. Vi har ju långhelg och är lediga imorgon med, så jag startar igång träningsåret tredje träningsvecka imorgon och sen är tanken att jag sticker emellan med ett ”vanligt” inlägg igen innan vi tar del 3 av årets säsong tillhelgen. 😁🙌🏻

So long

/Filip

Summering av säsongen 2017/18!

Hej på er! Det är dags för del 1 i serien där jag delar med mig av tankar kring säsongen. Idag är det dags för den stora summeringen av skidsäsongen, så här kommer allt från säsongen 2017/18:👇🏼

Säsongen drog igång på riktigt när jag gjorde tävlingspremiär i Älvdalen. Inledningsdistansen var 5 km skejt och jag försökte få in rutiner kring uppvärmning, skidtest mm. Loppet var jag nöjd med och jag gillade verkligen banan som innehöll fina åkbackar, lite tekniska nedförskörningar och ett bra upplopp. Dagen därpå var det klassisk jaktstart vi skulle ta oss an och kroppen svarade bra och jag stakade för första gången jämnt med de andra runt omkring. Dessutom gjorde jag en stark avslutning och lyckades hålla ett knippe åkare bakom mig. Jag tog med mig en bra känsla att bygga vidare på!

Nästa helg var det sprintdags och bilen gick en tidig söndag mot Dala-Järna. En klassisk sprint på en 1,7 km lång bana var det som gällde, något som jag gillar. Prologen gick okej även om jag inte hade riktigt den där sprint-speeden som krävs. Den kom istället fram i heatet där jag tack vare min styrka i starten hängde på täten upp i första backen. I mål räckte det inte hela vägen men jag fick välbehövlig rutin av att få åka heat!

Efter jul och nyår drog vi till Mora där Morapinglan, en av årets största ungdomstävlingar skulle gå av stapeln. Jag gjorde en bra klassisk jaktstart, men ännu hade inte den där känslan av när man inte kan bli stum infunnit sig. Jag slutar 24:a, en bra bit närmre täten än för ett år sen, på samma bana och med samma distanser.

På torsdagen efter var det dags för intagningstester i Torsby, något jag lite bävat för under året. Testerna var styrka (chins, dips och brutalbänk), beeptest och harrestest. Jag lyckades persa på allt och att jag gjorde 6 chins är något jag kan leva länge på. I bilen hem var jag så himla nöjd, jag var bäst när det gällde!

Bilen rullade vidare och två dagar senare var det Bergebo Ski Weekend i Borlänge. Jag körde både fristilssprinten på lördagen och den klassiska distansen på söndagen. Känslan var inte på topp men återigen fick jag erfarenhet av att åka sprintheat+ att distansbanan var troligen den tuffaste under hela säsongen. 😅

Här emellan tog jag och Sebbe DM-silver i sprintstafett, ett lopp där jag gick ut med guldkänning på sista sträckan men fick ge mig. Rejäl revansch tog jag tisdagen veckan efter då jag gick och vann poängtävlingen i Ånnaboda. 7 km klassiskt var distansen och jag lyckades alltså ta min första seger i ett skidlopp, stort! Just känslan när jag insåg att jag ledde med ganska god marginal var ny för mig och något jag förhoppningsvis får uppleva fler gånger! 8 sekunder blev segermarginalen och jag bevisade nu på riktigt för mig själv att det faktiskt går!

Sen var det dags att dra mot sydligare breddgrader, nämligen Falköping och Tour de Mösseberg. Touren inleddes med 100 m där jag lyckades ta mig vidare och åka semifinal, 100 m som är en udda distans men som jag gillar skarpt. Distansloppet senare på kvällen gick däremot riktigt dåligt, kan ha varit det sämsta loppet jag någonsin gjort. Jag hade absolut inget fäste och slet i 6,6 km, något jag mest fick skylla på mig själv eftersom jag valde valla och skidpar. Revansch fick jag dagen därpå i tekniksprinten. Slutade 12:a och hade känn på top 10, en av höjdpunkterna denna säsong! Jag avslutade touren med en 14:e plats och blev också det totalt. Rolig, men lerig helg som slutade med säsongens kanske näst bästa resultat. 🙌🏻

Sen började den riktiga uppladdningen mot USM i Lycksele. Jag lade en tvåveckors-plan och riktade nu fullt fokus på säsongens stora mål!

Resan började med att vi åkte hemifrån på tisdag-kvällen, övernattade i Gävle och åkte sen längs kusten, över Höga Kusten bron och så småningom kom vi fram till Hedlundagården och mötte de andra i klubben. Termometern stod på -30 grader och dagarna därpå var det lätt träning, vallning och skidtester som gällde. Emellan det var det äta, sova som gällde (och så lite rundpingis.) 😉

Det var med en speciell känsla som jag och Anja åkte banorna tillsammans dagen innan. Det låg spänning och förväntningar i luften, man visste vad som väntade, det man väntat på hela säsongen. Det var perfekta förhållanden och vi var väl påpälsade i kylan och körde några dagen-innan-tävling-impulser inne på stadion. Jag kommer ihåg känslan av att allt var så stort att man kände sig som ett proffs och när vi testat klart tänkte jag att banorna borde passa mig bra. Den uppfattningen delade jag inte efter målgången dagen därpå. 7,5 km klassiskt var distansen som jag bara nån vecka innan hade vunnit hemma i Ånnaboda och som blivit en favorit. Det slutade med en 56:e plats, över 4 minuter efter… I mål var jag helt tom. Så besviken, så uppgiven. Hur kunde det bli som det blev? Återigen hade jag valt fel skidpar och jag slet och slet runt de två varven. Jag vägrade ge upp, vägrade acceptera att det gick dåligt och gav allt jag hade in på mållinjen. När jag passerade den var jag så besviken och när jag läste resultatlistan var det inte långt till tårar. De närmsta minuterna där var jag inte jättetrevlig att ha att göra med. 😅 Tänk att idrott kan vara så komplext, för egentligen är det ju bara en tävling, men där och då så var allt negativt. Det var som en käftsmäll och jag tappade tron på mig själv, på min egen kapacitet. Men livet fortsätter och positiv som jag är så vägrade jag gå runt med dålig attityd, något som lätt smittar av sig på en grupp. Istället nollställde jag mig själv och under kvällsmötet till sprinten intalade jag mig själv att jag inte har något att förlora. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade svårt att sova den kvällen…

Dagen därpå var det sprint och jag följde mina vanliga rutiner, med skidtester, uppvärmning mm. När jag stack iväg hade jag inga som helst krav, bara att köra allt jag hade. Det blev en 52:a plats och även om det var långt ifrån en sprint jag vet att jag kan så var jag ändå glad. Jag gav det jag hade för dagen och det var målet.

Jag försökte glömma det som var och på söndagen på sista distansen var det stafett. Det är något speciellt och roligt med att åka stafett och jag lyckades göra mitt bästa lopp under helgen och vi slutade 17:e, en skön avslutning ändå. Jag var så splittrad hela helgen, för samtidigt som vi var ett väldigt skönt gäng där och hade väldigt kul tillsammans så var jag ju besviken, årets stora helg var liksom över och jag hade underpresterat. Men det var en stor upplevelse att få vara där, med en meter snö och ren skidpropaganda och det är ett minne jag verkligen tar med mig. Ändå kan jag inte släppa tanken på hur det blivit om jag hade haft bra skidor första dagen…

Jaja, livet gick vidare och jag tränade på i vinterlandskapet på hemmaplan. För vintern kan man inte klaga på, helt fantastik ur en skidåkares perspektiv. Här en bild från en av kvällarna jag tränade här hemma i elljusspåret.

2 mars inleddes vad som skulle bli min sista tävling, nämligen Folksam Cup. Det blev en helg där jag lyckades få revansch och 43:e platsen i prologen är mitt bästa resultat på en stor nationell tävling. Den dagen hade jag kanonskidor och disponerade loppet perfekt, något som inte händer allt för ofta. På eftermiddagen visade jag också prov på mina vassa avslutningar då jag på ren tjurskallighet och snabbhet vann spurten om 45:e plats. Det kändes som en seger när jag gled över mållinjen, tror nämligen aldrig jag varit så trött! Absolut sista tävlingen blev teamsprinten där jag och Anja bildade lag. En rolig tävlingsform där vi båda gav allt vi hade för dagen. Bästa minnet därifrån är helt klart när speakern nämner team Andersdotter/Andersson som en av förhandsfavoriterna i vårat kvalheat. Det var häftigt!

De tre kommande veckorna blev jag sjuk och missade tyvärr Lilla Skidspelen i Falun och stora delar av vårvintern över lag. Under den tiden fick jag däremot beskedet att jag dels fick avslag från Torsby men också att jag blivit antagen till skidgymnasium och det i Falun. Jag vart så glad när mobilen ringde och jag insåg att det som varit ett mål länge nu skulle gå i uppfyllelse!

I samma veva fick jag dessutom ta emot ett stipendium av Tysslinge Företagare för ”Årets ungdomsidrottare” på 4000 kronor. Något jag verkligen inte räknat med och det var en stor ära att lilla jag fick det liksom. Motiveringen att jag är en fin ambassadör för skididrotten gör mig varm inombords. Det är tufft att träna så mycket som vi ändå gör och att få tillbaks på det sättet är ovärderligt. Jag tycker det är så viktigt att vara positiv och ge allt oavsett om det är i skolan eller i skidspåret och att den glädjen och inställningen kan spridas är såå så kul.

Summan av kardemumman blir att jag är nöjd med säsongen. Jag har haft förmånen att vara frisk under den viktigaste säsongen i min relativt korta karriär. Jag har gjort intagningstester, tävlat runtom i hela Sverige, vunnit mitt första skidlopp, kommit in på skidgym och haft riktigt riktigt kul. Det är i slutändan det viktiga och alla upplevelser, lärdomar och erfarenheter tar jag med mig i ryggsäcken.

Sist men absolut inte minst vill jag rikta ett jättetack till er alla för alla glada påhejningar längs med spåren, för uppmuntrande kommentarer och stöttande i med och motgång. Det betyder mycket!

/Filip

DNS…

…stod det efter mitt namn igår. Did not start. Det blev inget race i Falun, jag vaknade upp med halsont och jag hade inget annat val än att slänga in handduken. Sååå tråkigt men hur mycket jag än ville hade det varit näst intill farligt att tävla och den tanken stärktes av att jag under kvällen hade 39 graders feber. Extra trist var det då jag och pappa vallat, packat och åkt upp till Faun i fredags för att sen tävla på lördagen. Nu blev det inte så och istället tog vi en sväng på stan och fikade. Inte så jag ville att min säsongsavslutning skulle bli…

Backar vi bandet lite så hann jag i varje fall med två träningspass mellan sjukdomarna. I torsdags var jag med och tränade i Ånnaboda, men istället för klassisk sprintstafett som var tanken så körde jag ett distanspass skejt på egen hand. Känslan var okej, de hårda spåren var väl inte min melodi men jag åkte på i mitt tempo och tänkte teknik. Det var kul att vara tillbaks på skidor och få ventilera lungorna, om än i lugnt tempo.

Glädjande nog är de gamla SM-spåren pistade igen, en utmanande slinga!

I fredags kväll körde jag 25 min rörlighet på hotellrummet bara för att bli mjuk och göra kroppen redo för 5 km skejt, ett lopp jag aldrig körde. Surt att vara på plats och inte kunna åka, det var tänkt att bli min säsongsavslutning jag var väldigt tävlingssugen. Men sånt är livet ibland…

Hade iaf utsikt över Lugnet.

En gladare nyhet är att Six Ten Ski Products just nu har 22% rea+ fri frakt på hela sitt sortiment. Erbjudandet gäller just nu och är en följd av Bob Impolas fantastiska andraplats i Vasaloppet. Bob som för övrigt både bor här i Fjugesta och kör med samma stavar som mig! 😉 Rean gäller fram till 31/3 och här får ni en länk till deras hemsida, så passa på att investera stavar av högsta kvalitet, nu med 22% rabatt!

http://skidstav.se/

För min del handlar det mesta just nu om att bli frisk. Vi har ju gått på en veckas påsklov så vi har fritt på dagarna nu. Min tanke var att träna hela dagarna, men istället får jag nöja mig med promenader som fysisk aktivitet. Som tur är väntad det bli fint väder och sol gillar vi! Dessvärre smälter snön snabbt nu och faktum är att jag i princip hostat bort de finaste veckorna på året, de när solen skiner men det fortfarande är minusgrader. Jaja, det positiva i det är att jag går in i barmarkssäsongen med mycket motivation, kanske mer än de flesta andra! Gällande säsongsavslutning lämnar jag dörren lite på glänt, kanske kanske att det blir ett lopp till och om inte annat ligger snön i Ånnaboda förhoppningsvis kvar ett tag till!

Men i och med det här inlägget nu ska jag försöka och inte tänka skidor så mycket mer utan ha en fin påskvecka och fylla på depåerna med D-vitamin. ☀️ På återseende!

/Filip

Folksam Cup 2018

Hej!

Folksam cup 2018 är över och min sista stora tävling som ungdom är gjord. Det har varit en rolig helg i Torsby med minnen och urladdningar utöver det vanliga!

I lördags var det två tävlingar, en prolog i klassisk stil på fm och en jaktstart i fristil på em. Prologen var kanske en av de bästa loppen jag någonsin gjort. Hade toppenskidor och kunde åka avslappnat med tryck uppför utan att glidet blev sämre. Kroppen kändes riktigt pigg och äntligen hade jag fors i åkningen från start in i mål.! Låg länge på Top 40, men slutar till slut 43:a, endast 1,13 efter tät. Det blev näst intill ett topplopp, det bästa resultatet jag någonsin gjort på USM/Folksam Cup och en enorm lättnad drog genom hela kroppen. Jag fick till det!!

Fighting face och upploppsstakning när det är som bäst! 😅

Där var man inte pigg…

Eftermiddagens lopp var 5 km fristil jaktstart och mitt utgångsläge var att jag hade två åkare 8 sekunder framför mig och ett helt koppel 4 sekunder bakom. När loppet var igång försökte jag fokusera på mitt lopp, men de andra kom ganska fort ikapp bakifrån och i backen ut på andra varvet så hade jag en liten svacka. Jag hörde mer åkare bakom samtidigt som mina lår knappt ville framåt och jag hann tänka tanken att det här kan rasa. Men skam den som ger sig. Jag slet och kämpade och vi var en klunga upp i sista backen med mig på 48:e plats. Jag hade bra glid och lyckades åka om en åkare när mot spurtbacken efter bron. Där körde jag bara på och lyckas få slip stream utför innan upploppet och väl där gav jag mig inte och lyckas trots stockstyva ben spurta in som 45:a!!! Det var såååååå mycket slit och kämpande genom hela loppet men oj så skönt att få vinna den spurten. Jag tänkte på alla spurter jag kört och fokuserade skär för skär och skar mållinjen tre platser högre än i sista långbacken. I mål var jag helt slut, hade inte kunnat åka en enda sekund fortare! Glädjande nog fick farfar en kort film mitt i dramat, nu kanske ni får en liten inblick i hur sista kurvan var.

Det var nog det jobbigaste lopp jag någonsin åkt och förmodligen den högst uppmätta laktathalten i hela mitt liv. Jesus vad mycket vilja det fanns och den beslutsamhet jag visade från bron och neråt är något jag tar med mig. Att vända på steken och lyckas knipa tre åkare från toppen och ner, det är rent pannben och att lyckas göra en toppavslutning med de benen är… ja, lite overkligt faktiskt. Jag printade in i mig själv under loppets gång att ”jag älskar smärtan” och var inställd på att det skulle göra ont, det var upppenbarligen ett vinnande mantra!

Här ett gäng bilder/filmer från loppet.

Fokus på krönet!

Under kvällen var det kamratmiddag och prisutdelning innan vi laddade om för stafetter.

Söndag morgon blev en tidig sådan, 7:40 gick bussen mot stadion för testning av banor inför prologen. Jag och Anja bildade ett vasst teamsprint-lag och testade såväl glid som växlingar innan hon stack på första sträckan 10:00. Reglerna var som så att varje åkare kör två sträckor var och där var alltså jag på sista sträckan, med ben-nummerlapp för första gången. Bara en sån sak! 😉 Jag var nervös förstås, men sprintstafett är en rolig tävlingsform som jag kört ett antal gånger förut, så lite rutin hade jag iaf. Vi gör en bra prolog och slutar 6:a i vårt heat och går vidare till C-final. Min kropp var rätt så stum och på min första sträcka var det nära fall, då jag satte staven rakt på skidan och fick rejäl framåtriktad precis på krönet. Men jag grejade det och kunde växla som 5:a och efter bra slutsträckorblir vi till slut 6:a.

Efter lite nerjogg och omladdning var vi en timme senare redo för den 45 lag stora C-finalen. Anja fick en bra start, men i den smått kaosartade växlingen så kör hon över ena skidan på mig, det blir dock inga större problem utan jag sticker iväg och gör en bra sträcka. När hon dunkar mig i ryggen för sista gången ligger vi 8:a och jag tänker att det bara är att köra järnet fullständigt nu på sista. På toppen av sista backen ligger vi i bredd om 8:e platsen på toppen när jag får skidan fasttrampad och faller. Eftersom det var uppför så var jag snabbt uppe igen, men flertalet lag hann om och trots ännu en bra avslutning så räcker det bara till en 13:e. Lite snöpligt, jag hade bra utgångsläge men kan inget göra, det tar ju stopp liksom. Det är så det är, det var tajt och hårt om positionerna, men jag var beslutsam och hade ytterspår för att kunna plocka placeringar. Surt då att inte få vara med på allvar, men det är en del av sprintåkning och jag kunde inte göra något åt det. En 13:e plats i C-finalen är ändå bra och vi var glada båda två efter våra insatser. Totalt blev vi alltså 33:e lag av 65 och hade såklart (!) ansiktsmålningar när det vankades stafett! 😁

Här en film från sträcka ett i prologen…

Summerar vi helgen så åker jag på en högre nivå jämfört med ifjol och är nöjd, jag gav verkligen allt jag hade och är extra glad över det klassiska loppet som gick riktigt bra! Det jag har och jobba med är skejtåkningen, den satt inte i helgen. Visserligen gick jag med ren vilja när jag var som stummast men att hitta tajming och glida på skidorna blir något att jobba vidare på. Det bästa ögonblicket de här dagarna var inför prologen när speakern ropar ”Örebro har en stark uppställning till start med lag Andersdotter/Andersson”. Då njöt man lite extra! 😉

Den sorgliga biten är att jag i och med detta genomfört min sista tävling för distriktet Örebro Läns Skidförbund. Under helgen invigde vi de splitter nya tävlingsdräkterna, som i mitt tycke var både sköna och läckra! Tyvärr blir det inget mer framträdande i dem framöver och jag springer istället iväg mot nya mål och ny träning som ska genomföras.

Det är de stora tävlingarna man tränar för och nu känns det lite tomt när i princip bara avslutningen på säsongen är kvar. Men jag är fortsatt taggad att jaga vidare i spåret och än åker inte tävlingsdräkten av! Jag kommer skriva mer i veckan hur veckorna framöver kommer se ut och vilka äventyr som kommer härnäst. Men nu tackar jag för idag och som avslutning passar jag på och tacka för alla lyckönskningar, hejarop och all support jag fått i helgen, ni är fantastiska!

/Filip

Dag 1 Folksam Cup

Tja! Första tävlingsdagen här i Torsby börjar gå mot sitt slut och säsongens sjunde tävlingshelg är därmed igång. Vi kom upp igår kväll och testade banor, det var -12 grader i luften och jag åkte banan med Ronja och vi snackade lite taktik mm.

Idag var det alltså dags, tekniksprint fristil var dagens distans och det bjöds på hårt och kärvt före. 14:20 gick min start och banan bestod av kurvor, ett stakparti, pucklar, en snäv kurva och serpentiner med gupp och svängar innan vi kom in på upploppet. Min känsla var rätt så bra, hade dock lite stumma ben och det var väl inget topplopp som så. Kurvorna var isiga så det var några jag inte riktigt fick till, men jag tog i för kung och fosterland och slutar 47:a! Jag är nöjd, tekniksprint är inte min favoritgren och trots det är det ett antal bra namn bakom mig och det är tajt uppåt. Det var en bra genomkörare och det kändes som en 47:e plats med mersmak- det finns mer fart i kroppen om formen tillåter. Här en bild från målfållan, där var man inte jättepigg direkt…😉

Och här lite mobilbilder på banan:

Upploppet!

Efter loppet hejade vi på de andra och jag hade kameran i högsta hugg. Därefter fick vi testa morgondagens bana och jag körde två varv på den+ en runda med Ronja och lite tester i sista backen. Kändes som vi fick till skidorna bra.👍

Dagens hejaklack!

Efter det väntade dusch och mat innan vi gick det traditionella fackeltåget genom Torsby stad och invigde Folksam Cups Riksfinal. Högtidligt!

Nu har vi precis haft kvällsmöte om vad som gäller för morgondagen. Det är två tävlingar, 2.5 km klassiskt prolog på förmiddagen och 5 km skejt jaktstart på eftermiddagen. Just prologen bör passa mig bra, ett kortare klassiskt lopp på en tuff bana gillar jag. Några förväntningar har jag inte, ska bara köra allt vad tygeln håller och ha kul!

/Filip

Sportlov!

Hallå i stugorna! Lördag idag och vi har gått på välförtjänt sportlov, det innebär mer tid till träning och förhoppningsvis blir det en kvalitativ hård vecka. Mer om det strax. Först så kan man konstatera att Sverige gör ett galet bra OS, verkligen roligt och inspirerande! Men utöver att följa Kalla & co i spåret har jag naturligtvis tränat på. Såhär har det sett ut:

Ja i tisdags så blev det lite justeringar och vi fick köra utan tränare och därav skippa långturen med pannlampa. Vi körde istället ett pass skejt med inslag av skicross. Kul pass som gick ut på att ha kul, det är ju tekniksprint som väntar på Folksam Cup och därför la vi in lite lek och slalom i pulkabacken. Allmänt roligt pass där man kunde släppa lite på spärrarna och leka- det är viktigt det med!

I onsdags fick jag låna rullskidbandet av Bill och jag körde ett intervallpass med sprintfokus. Efter uppvärmningen körde jag 10*1 minut i hårt tempo med hälften stakning och hälften diagonal. Därefter åkte jag lugnt ett tag innan jag avslutade intervalldelen med en 3 minutersintervall, vilket motsvarar ett sprintlopp ungefär. Bra pass där jag var ute efter att jobba på tekniken i hög fart och att sätta stakningen och tajmingen när diagonalen går fort. Pappa filmade mig i ett par sekvenser, det är alltid nyttigt att kunna kolla på sig själv!

Jag är nöjd, stakningen ser bra mycket bättre ut än i våras och även om det går att jobba på detaljer så går det framåt! Diagonalen har varit min styrka och trots att det var lite ostadigt med rullskidor igen så hittar jag en vägvinnande teknik! Här pulskurvan från passet:

Dagen därpå var det dags för poängtävling igen och 5 km fristil var distansen att ta sig an. Det gjorde jag och tro det eller ej- jag lyckades faktiskt göra mitt kanske bästa lopp iår! För första gången hade jag krafter att trycka med hela vägen och orkade ligga på i högt tempo. Föret var hårt och extremt snabbt så åktiden blev bara 13,03, vilket förmodligen var en faktor i känslan. Resultatmässigt blev det en 3:e plats, 16 sekunder bakom med riktigt fina (egenvallade) skidor. Tekniskt var det här det överlägset bästa skejtloppet i år och tvåans växel kändes riktigt bra! Ska man klaga på nåt är det att jag vill åka fortare där det är platt, jag tenderar att bli lite kort i tagen och inte glida ut ordentligt på skidorna. Men annars var det väldigt roligt och 16 sekunder efter i skejt är ingen evighet heller. Nu har jag alltså en 1:a och en 3:e plats i poängtävlingar, kul!

Igår tog jag en vilodag och firade ledighet, väldigt skönt det med. Idag blev det sovmorgon och sen mysfrukost framför OS-stafetten som ju blev en riktig thriller! Extra imponerad av den sträckan Kalla gör, ruskigt imponerande! Därefter gav jag mig ut och smällde på med intervaller, 3*8 minuter löpning med stavar i elljusspåret. Brutalt jobbigt, men oj så kvalitativt pass och syftet var att blåsa ur kroppen och köra lite längre intervaller för att plåga mig under längre tid. Mission completed kan man säga, det var inte mysigt någonstans! 😅 Oerhört skönt att ha det gjort dock och en klapp på axeln där!

Planerna under sportlovet är att jag jobbar i restaurangen i några dagar och sen kommer det bli en del träning. Har inte lagt schema, men tänker mig en rätt hård vecka för att sen släppa upp veckan innan Folksam Cup. Upplägget inför Lycksele var uppenbarligen inte nån höjdare så nu prövar jag ett lite annorlunda upplägg. Får väl guida er genom exakt hur jag tänker där under kommande vecka när planen är lagd. Imorgon väntar i alla fall två pass, ett långt distanspass skidor och sen ett rörlighets/styrkepass, blir kul det!

Det var allt för idag hörni. Nu får ni väl ta och ha ett fint sportlov så hörs vi igen inom kort!

/Filip

USM 2018!

Hej igen.

Jag är tillbaka, ytterligare ett äventyr är över och ytterligare en vecka har gått utan att jag fått ihop nåt inlägg. Under veckan har jag varit skribent för Garphyttans IF:s hemsida och uppdaterat med allt ifrån USM-helgen och haft fullt upp med det. Ett inlägg från första dagen och en sammanfattning av hela helgen finns att läsa om ni vill kika in där. Men det är lite tråkigt såklart att det blivit tomt här, jag tycker det är väldigt kul att ni får vara med på resan men tiden räcker dessvärre inte alltid till. Hoppas ni har överseende med det. 👍🏻 Nu är jag dock i skrivartagen och här är alltså allt från Ungdoms-SM i Lycksele:

I tisdags var allting packat och klart och vi åkte mot Gävle för stopp ett på resan. Vi delade upp resan och sov över där, åt hotellfrukost och sen gav vi oss ut på vägarna igen och nu var målet alltså Lycksele. En resa på 8 h och efter lunchstop i Härnösand så var vi framme runt 18. Då inkvarterade vi oss, det spelades pingis och käkades lite kvällsfika. Termometern mätte lite lagom krispiga -32,5 grader, härligt!

Under torsdagen vaknade vi till strålande sol och både vi och kameran fick se sig lite omkring i snön. ☀️

Nog fanns det snö allt…

Eftermiddagen bestod av skid- och bantester uppe på stadion. Det bjöds på så fina spår och fin solnedgång, drömmigt! 🙌🏻

Start-rakan

Bildskönt minst sagt!

I och med det var alltså banan rekad och efter en god natts sömn var det dags för race! 👇🏼

Fredag. Spänning, nerver och förväntan i en salig blandning. 7,5 km klassiskt på en varvbana á 3,75 km var det som gällde och banorna var utmanande med tuffa backar och skarpa kurvor. Jag testade skidor, värmde upp och 13.36.30 stack jag alltså iväg och årets största mål var igång. För mig blev det tyvärr ett enda stort misslyckande, skidorna fäste inte och formen tillät inte alls nåt tryck i åkningen. Jag vägrade ge upp och slet mig i mål på en 56:e plats. Det var bara tomhet efteråt, en hel försäsong träning och sen blir det pannkaka av alltihop. Direkt efter var jag nog inte direkt den trevligaste personen och det var mycket negativa tankar i omlopp. Jag lyckades inte pricka varken form eller skidor och var så missnöjd. Fruktansvärt surt att det blev så på ett USM och alla mål jag satt upp gick i kras. Efter lite eftertanke så var jag ändå längre fram än i fjol, men visst var det tungt att vara så långt ifrån vad jag ville. 👎🏻

”Fokus framåt”

Under kvällen var det prisutdelning och kamratmiddag på Hotel Lappland och sen innan läggdags var det kvällsmöte med info kring lördagens klassiska sprint.

Ja lördag alltså och ny dag med nya fräscha tag. Banan mätte ca 900 m och det var uppför första halvan och några knixiga kurvor innan det långa upploppet. 9:53 gick min start och den här gången gick skidorna bättre och jag stakade in på 52:a plats, tyvärr utslagen. Kroppen kändes halvseg och jag hade inte nån toppfart, ändå så var det ett fall framåt och lite gladare miner. Resten av dagen agerade jag fotograf och hejade på Anja och Nils i sina heat. 📸

Innan jag lämnade stadion testade jag skidor och även banan till stafetten där jag blev uttagen som åkare till andra sträckan!

Vips så var vi framme vid söndag och sista tävlingsdagen där alltså stafetter väntade. 2,5 km väntade för min del och efter att ha fått fram ett riktigt bra skidpar så sprang jag in till start där Nils lämnade över till mig som 9:a. Planen var att hålla mitt tempo och sen hänga på en bra rygg om möjligheten gavs. Den möjligheten fanns och en grupp bakifrån kom ikapp mig och då skidorna fäste perfekt så jag kunde gå med uppför första kilometern. Ner emot sprintbackarna sprack det upp lite men jag hade fortfarande häng på Falun och Luleå och lämnade över till Sebbe som 14:e lag. Det var såå skönt att få till ett bra lopp där jag låg med åkare framför och känna att jag kunde driva på uppför. Jag hade 16:e tid på min sträcka och efter Sebbes tredje sträcka så var vi i mål som 17:e. En 17:e plats på en USM-stafett är inte så illa och det blev trots allt ett bra sista minne från mitt sista SM som ungdom!

Summan summarum är jag ju ändå inte nöjd med hur det gick, även om det var en väldigt rolig helg med ett väldigt roligt lag. Vi hade kul och skrattade mycket och det är ju trots allt glädjen som är det viktigaste i slutändan. Som avslutning på helgen var det prisutdelning i snöyran och vi gick hem med varsin syltburk! 😉

Nu kommer jag ta nya tag, träna på och vara rejält revanschsugen till Folksam Cup startar i början på mars!! Det är i motgång som draken lyfter säger man ju och jag vill bevisa att jag kan åka ännu fortare! Imorgon väntar ett njutarpass på långspåren med skräpskidor och pannlampa, mysigt värre!

Tills vidare får ni ha det så bra, vi hörs! 👊🏻

/Filip

Tour de Mösseberg!

Tjena! För en vecka sen idag kom vi hem från tävlingshelg i Falköping då Tour De Mösseberg gick av stapeln. Eftersom det är en tour så avgjordes 4 lopp på 2 dagar och den inledande distansen var…

100 m supersprint.

Ja det var alltså rätt och slätt 100 m stakning som var själva loppet. Min känsla i prologen var bra, spåren var hårda men fick väl inte till nån superträff i stakningen. Gled dock in på tiden 14,92 och det tog mig till en 13:e plats i ett 25 man stort startfält!! Det i sin tur innebar att jag kvalade vidare med god marginal och gick vidare till min allra första semifinal, stort! Väl i semin var det tufft motstånd och på pappret hade jag femte tid och efter en lite dålig start slutade jag just 5:a i mitt heat. Jag gillar såna här typer av tävlingar och är rätt kvick på kortare spurter/impulser och att få erfarenheten att åka två lopp var kul! Totalt blev det en 13:e plats, ett gäng bonussekunder och en framgång redan på första etappen!

6,6 km Klassiskt

Under eftermiddagen testade vi skidor, spåren var stenhårda och isiga vilket gjorde det svårt att uppskatta vad som fäste bäst. P.g.a snöbristen kunde vi inte åka banan och testspåren var inte mycket till spår, men efter mycket om och men gick vi sen ner till start. 6,6 km klassiskt på en varvbana var alltså andra etappen och på förhand min favorit. Under loppets gång var känslan långt därifrån, jag visste att banan inte passade mig p.g.a att det var mycket plattåkning men tänkte ändå positivt. Men jag, liksom många andra slet ordentligt med fästet och fick inte alls fast skidorna under andra varvet. Det var bara att kriga och minimera skadan, arg o lite uppgiven gled jag in på 19:e tid, alldeles för långt från täten. Arg på mig själv eftersom jag valde fäste och rätt så besviken, kan ha varit min sämsta tävling någonsin. Placeringen var ingen katastrof men det blev inte alls som jag tänkt, synd med tanke på den fina start jag fick under förmiddagen.

Tekniksprint Fristil

Dagen därpå vaknade vi till ösregn som smattrade på fönstret och halv storm. Inte den mest peppande dagen att tävla men vi åkte upp och 10,54 gick starten. Snöbristen och väderleken gjorde tekniken, dvs uppbyggda hopp och gupp omöjlig och det var bara några knixiga kurvor och slalom på upploppet som var tekniskt. Det passade mig bra och jag spurtade jag in på tiden 2,05 vilket resulterade i en 12:e plats! Ännu en gång jättenöjd och jag hade bra namn bakom mig i listan, det visar att jag kan åka fort även i skejt!! Skön boost och revansch!

2,4 km jaktstart fristil

Under eftermiddagen var det åtminstone uppehåll men molnen låg fortfarande som ett täcke över Mösseberg. Sista etappen, en jaktstart i fristil skulle avgöras och jag gick ut som 14:e med många åkare runt mig. Distansen i sig är rätt svår då man måste ligga på rött hela tiden och inte hålla igen det minsta. Känslan var godkänd men kroppen kändes tung och tekniken satt inte riktigt. Jag drygade däremot ut bakåt men tappade sekunder för att klättra, det gjorde att jag fick åka själv i stormen och svälja mycket vind. Men jag slet och lyckades hålla utgångsplaceringen och slutade alltså på plats 14 i Tour De Mösseberg, kul!

Det var en liten berg- och dalbana med placeringsraden 13-19-12-14 och lägg därtill spöregn och blåst så var man rätt så trött när bilen rullade hemåt igen. 😉 Allt som allt var det ändå en rolig helg och att jag slår till med en 12:e plats är över förväntan och något jag tar med mig framöver!

I veckan är vi på vägarna igen och då går bilen mot säsongens stora mål- USM i Lycksele! Det ska bli oerhört kul och allt om förberedelserna dit kommer senare i veckan!

Tills vidare så får ni ha det fint!

/Filip

Morapinglan 2018!

Hej! Ännu en tävlingshelg är över och jag ligger trött på soffan. Det har varit en väldigt rolig helg med två klart godkända prestationer. Såhär har allt sett ut:

Ja igår var det alltså 5 km fristil som gällde och 11.02.30 stack jag iväg. Första varvet gick bra, kände mig pigg och tryckte på utan att stumna. Sista delen av andra varvet orkade jag inte riktigt hålla ihop det och sista platten innan upploppet var inte rolig. 😅 Det blev en 26:e plats och trots lite stappliga ben på slutet är jag nöjd. Jämför man med förra året på samma bana och samma distans är jag 1.56 snabbare än mig själv. DET är skillnad och förhållandena var likvärdiga i fjol, så det var skönt att svart på vitt se att man har gjort något rätt under sommarhalvåret. Jag hade kanonskidor (!) som jag själv vallat och känslan i kroppen var bra och tekniken stämde. Det är det lilla överskottet och återhämtningen jag lite saknar, men det var ett steg framåt och jag slår åkare jag var långt efter vid den här tiden förra året, skönt! Min syster hade uppdraget som fotograf och här är några av lördagens bilder:

”Tryck över krönet”
Under eftermiddagen blev det soffläge med Tour de Ski och på kvällen åkte pappa och jag upp till stadion och testade lite skidor. Det var nypistat med jättefina spår och snö som knarrade och efter lite om och men så lyckades vi något sånär med skidorna. Idag blev det en rätt så tidig morgon. 8:30 åkte vi mot stadion och testade skidor. – 13,5 grader stod det på termometern, förhållandena var perfekta och vi hittade ett bra par rätt så fort.

Glidtest!
Dagens uppgift var 5 km klassiskt med jaktstart. 10:55 startade jag i en klunga och hade bra häng uppåt. Jag försökte göra mitt eget lopp och drog hårt i klungan för att kunna plocka tid framåt. Jag lyckades bra och gick i mål på 24:e plats och lyckades därmed avancera. Känslan var riktigt bra, även idag hade vallateamet (jag och pappa) lyckats perfekt och jag kunde slappna av uppför. Det var i stakningen jag fick slita lite mer, men överlag ryckte jag upp mig och att plocka placeringar i en jaktstart är alltid en skön känsla.

Fighting-face!
Upploppstrid!
Slå den fällningen ni!😉
Glada miner efter målgång!

För att summera helgen så var det jätteroligt och förhållandena var klockrena, de blir inte mycket bättre. Känslan i kroppen var bra, toppformen är inte där men en 26:e och en 24:e plats är mer än godkänt och jag tar ett litet kliv för varje helg. Klassisk stil föredrar jag lite mer och skejten igår kändes lite segare. Men avståndet fram har krympt avsevärt sen ifjol och jag slår åkare jag var efter förra säsongen, det är motiverande om nåt!

Nu är det bara att sikta ännu högre och hoppas på en minst lika bra känsla nästa gång det ska tävlas. 💪🏼

Imorgon är sista dagen på jullovet och det är en välförtjänt vila inplanerad för mig. Jag tänkte också skriva ihop en årskrönika och lite annat smått och gott som förhoppningsvis kommer i ert flöde inom snar framtid. Tills vidare, ha det fint!

/Filip