Bildspecial 2017/18!

Hej på er! Såhär på Valborgs kväll så bjuder jag på del 2 i summeringen av säsongen där jag delar med mig av alla mina favoritbilder från säsongen, från december till april. Varsågoda:

December inleddes med en veckas praktik hos Ronja i Torsby, då kan man säga att vintersäsongen drog igång på allvar!

Premiären gjordes i ett vintrigt Älvdalen! ❄️

Lucia-sprint med svart grupp.

Tre fantastiska bilder på vintriga vägar i Dalarna! 🙌🏻

Nedvarvning efter en sprintdag i Dala-Järna.

Vätskepass efter intervaller på sydligare breddgrader! 🏃🏻

En solig men ändå mörk jul iår…❤️

Gott nytt! 🥂

Ban-och skidtest i Mora!

”Fart över krönet” 💨

Skidtest!

Årets fällning! 😜

Återigen på värmländska vägar, den gången efter tester i Torsby!

Bergebo Ski Weekend!

DM-silver! 🥈

Testrace på hemmaplan!

Skidåkning hemma i Fjugesta sker inte allt för ofta:)

Uppvärmning i ljusets sken samma kväll som min första seger kom! 🙏🏻

Årets roligaste bild blir från målgång i semifinalen på Tour De Mössebergs supersprint. Vi föll som käglor… 😂

Äkta skidförhållanden. NOT. ☔️

Spurt i tekniksprinten, inte vackert men det ledde till en 12:e plats!

Bild från en makalöst fin morgon på väg till skolan. 📸

Sista passet innan avresa till Lycksele, löpning i solnedgången.🏃🏻

Bilden talar…

Snö fanns det iallafall… 😉

Hedlundagården i motljus!

Banans finaste punkt! 👊🏻

Filmkväll!

Gruppbild förstås!

Back to basic! 🙃

Nysnö och belöning efter 1 h stakning! 🙌🏻

…och lite tjuvskejt;)

Alltså långspåren! 😍

Varm choklad.😁

Ban-inspektion med Ronja inför Folksam Cup!🎿

Tävlingsfokus.👀

Som vanligt efter målgång! 🤢

Säsongens sista målgång!

I pannlampans sken. ❄️

Min skola till hösten! 😁

Woooow!

Grillning med kompisar!🙌🏻

Folkfest i Falun!📸

DNF på Lilla SS:(

Skicross i Sörbybacken!

Sista turen på natursnö!

Känslan efter intervaller i solsken! 😎

Säsongens sista skidpass, tur man fick avsluta fint!

Ja vilka minnen! Och det fina är att alla bilder och många fler finns sparade under fliken ”Galleri”, där ni hittar hela min samling, så kika in där!

Det har varit en helt fantastisk säsong och det bästa med att spara bilder från tävlingar och roliga ögonblick är att jag kan plocka fram dem och motivera mig själv med. Är det dåligt väder eller om jag är trött så scrollar jag bara igenom bilder och drivet är genast tillbaka. Även dokumentärer är utmärkta att kolla på innan t.ex intervallpass, där är ”Svenska Skidhjältar” en favorit. Makalöst bra produktion där man får följa landslaget i satsningen inför VM i Falun. Då får man sådär härliga vibbar och blir påmind om sina drömmar och mål ända sen man var liten. Sen har jag som idrottsfantast svårt att hålla känslorna i schack när jag ser sånt och speciellt klassiska idrottsögonblick, tänk att idrott kan beröra så! Så sök på Sveriges skidhjältar på youtube och se alla 5 delar, det är det värt.


Ja det var väl allt för idag hörni. Vi har ju långhelg och är lediga imorgon med, så jag startar igång träningsåret tredje träningsvecka imorgon och sen är tanken att jag sticker emellan med ett ”vanligt” inlägg igen innan vi tar del 3 av årets säsong tillhelgen. 😁🙌🏻

So long

/Filip

Summering av säsongen 2017/18!

Hej på er! Det är dags för del 1 i serien där jag delar med mig av tankar kring säsongen. Idag är det dags för den stora summeringen av skidsäsongen, så här kommer allt från säsongen 2017/18:👇🏼

Säsongen drog igång på riktigt när jag gjorde tävlingspremiär i Älvdalen. Inledningsdistansen var 5 km skejt och jag försökte få in rutiner kring uppvärmning, skidtest mm. Loppet var jag nöjd med och jag gillade verkligen banan som innehöll fina åkbackar, lite tekniska nedförskörningar och ett bra upplopp. Dagen därpå var det klassisk jaktstart vi skulle ta oss an och kroppen svarade bra och jag stakade för första gången jämnt med de andra runt omkring. Dessutom gjorde jag en stark avslutning och lyckades hålla ett knippe åkare bakom mig. Jag tog med mig en bra känsla att bygga vidare på!

Nästa helg var det sprintdags och bilen gick en tidig söndag mot Dala-Järna. En klassisk sprint på en 1,7 km lång bana var det som gällde, något som jag gillar. Prologen gick okej även om jag inte hade riktigt den där sprint-speeden som krävs. Den kom istället fram i heatet där jag tack vare min styrka i starten hängde på täten upp i första backen. I mål räckte det inte hela vägen men jag fick välbehövlig rutin av att få åka heat!

Efter jul och nyår drog vi till Mora där Morapinglan, en av årets största ungdomstävlingar skulle gå av stapeln. Jag gjorde en bra klassisk jaktstart, men ännu hade inte den där känslan av när man inte kan bli stum infunnit sig. Jag slutar 24:a, en bra bit närmre täten än för ett år sen, på samma bana och med samma distanser.

På torsdagen efter var det dags för intagningstester i Torsby, något jag lite bävat för under året. Testerna var styrka (chins, dips och brutalbänk), beeptest och harrestest. Jag lyckades persa på allt och att jag gjorde 6 chins är något jag kan leva länge på. I bilen hem var jag så himla nöjd, jag var bäst när det gällde!

Bilen rullade vidare och två dagar senare var det Bergebo Ski Weekend i Borlänge. Jag körde både fristilssprinten på lördagen och den klassiska distansen på söndagen. Känslan var inte på topp men återigen fick jag erfarenhet av att åka sprintheat+ att distansbanan var troligen den tuffaste under hela säsongen. 😅

Här emellan tog jag och Sebbe DM-silver i sprintstafett, ett lopp där jag gick ut med guldkänning på sista sträckan men fick ge mig. Rejäl revansch tog jag tisdagen veckan efter då jag gick och vann poängtävlingen i Ånnaboda. 7 km klassiskt var distansen och jag lyckades alltså ta min första seger i ett skidlopp, stort! Just känslan när jag insåg att jag ledde med ganska god marginal var ny för mig och något jag förhoppningsvis får uppleva fler gånger! 8 sekunder blev segermarginalen och jag bevisade nu på riktigt för mig själv att det faktiskt går!

Sen var det dags att dra mot sydligare breddgrader, nämligen Falköping och Tour de Mösseberg. Touren inleddes med 100 m där jag lyckades ta mig vidare och åka semifinal, 100 m som är en udda distans men som jag gillar skarpt. Distansloppet senare på kvällen gick däremot riktigt dåligt, kan ha varit det sämsta loppet jag någonsin gjort. Jag hade absolut inget fäste och slet i 6,6 km, något jag mest fick skylla på mig själv eftersom jag valde valla och skidpar. Revansch fick jag dagen därpå i tekniksprinten. Slutade 12:a och hade känn på top 10, en av höjdpunkterna denna säsong! Jag avslutade touren med en 14:e plats och blev också det totalt. Rolig, men lerig helg som slutade med säsongens kanske näst bästa resultat. 🙌🏻

Sen började den riktiga uppladdningen mot USM i Lycksele. Jag lade en tvåveckors-plan och riktade nu fullt fokus på säsongens stora mål!

Resan började med att vi åkte hemifrån på tisdag-kvällen, övernattade i Gävle och åkte sen längs kusten, över Höga Kusten bron och så småningom kom vi fram till Hedlundagården och mötte de andra i klubben. Termometern stod på -30 grader och dagarna därpå var det lätt träning, vallning och skidtester som gällde. Emellan det var det äta, sova som gällde (och så lite rundpingis.) 😉

Det var med en speciell känsla som jag och Anja åkte banorna tillsammans dagen innan. Det låg spänning och förväntningar i luften, man visste vad som väntade, det man väntat på hela säsongen. Det var perfekta förhållanden och vi var väl påpälsade i kylan och körde några dagen-innan-tävling-impulser inne på stadion. Jag kommer ihåg känslan av att allt var så stort att man kände sig som ett proffs och när vi testat klart tänkte jag att banorna borde passa mig bra. Den uppfattningen delade jag inte efter målgången dagen därpå. 7,5 km klassiskt var distansen som jag bara nån vecka innan hade vunnit hemma i Ånnaboda och som blivit en favorit. Det slutade med en 56:e plats, över 4 minuter efter… I mål var jag helt tom. Så besviken, så uppgiven. Hur kunde det bli som det blev? Återigen hade jag valt fel skidpar och jag slet och slet runt de två varven. Jag vägrade ge upp, vägrade acceptera att det gick dåligt och gav allt jag hade in på mållinjen. När jag passerade den var jag så besviken och när jag läste resultatlistan var det inte långt till tårar. De närmsta minuterna där var jag inte jättetrevlig att ha att göra med. 😅 Tänk att idrott kan vara så komplext, för egentligen är det ju bara en tävling, men där och då så var allt negativt. Det var som en käftsmäll och jag tappade tron på mig själv, på min egen kapacitet. Men livet fortsätter och positiv som jag är så vägrade jag gå runt med dålig attityd, något som lätt smittar av sig på en grupp. Istället nollställde jag mig själv och under kvällsmötet till sprinten intalade jag mig själv att jag inte har något att förlora. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade svårt att sova den kvällen…

Dagen därpå var det sprint och jag följde mina vanliga rutiner, med skidtester, uppvärmning mm. När jag stack iväg hade jag inga som helst krav, bara att köra allt jag hade. Det blev en 52:a plats och även om det var långt ifrån en sprint jag vet att jag kan så var jag ändå glad. Jag gav det jag hade för dagen och det var målet.

Jag försökte glömma det som var och på söndagen på sista distansen var det stafett. Det är något speciellt och roligt med att åka stafett och jag lyckades göra mitt bästa lopp under helgen och vi slutade 17:e, en skön avslutning ändå. Jag var så splittrad hela helgen, för samtidigt som vi var ett väldigt skönt gäng där och hade väldigt kul tillsammans så var jag ju besviken, årets stora helg var liksom över och jag hade underpresterat. Men det var en stor upplevelse att få vara där, med en meter snö och ren skidpropaganda och det är ett minne jag verkligen tar med mig. Ändå kan jag inte släppa tanken på hur det blivit om jag hade haft bra skidor första dagen…

Jaja, livet gick vidare och jag tränade på i vinterlandskapet på hemmaplan. För vintern kan man inte klaga på, helt fantastik ur en skidåkares perspektiv. Här en bild från en av kvällarna jag tränade här hemma i elljusspåret.

2 mars inleddes vad som skulle bli min sista tävling, nämligen Folksam Cup. Det blev en helg där jag lyckades få revansch och 43:e platsen i prologen är mitt bästa resultat på en stor nationell tävling. Den dagen hade jag kanonskidor och disponerade loppet perfekt, något som inte händer allt för ofta. På eftermiddagen visade jag också prov på mina vassa avslutningar då jag på ren tjurskallighet och snabbhet vann spurten om 45:e plats. Det kändes som en seger när jag gled över mållinjen, tror nämligen aldrig jag varit så trött! Absolut sista tävlingen blev teamsprinten där jag och Anja bildade lag. En rolig tävlingsform där vi båda gav allt vi hade för dagen. Bästa minnet därifrån är helt klart när speakern nämner team Andersdotter/Andersson som en av förhandsfavoriterna i vårat kvalheat. Det var häftigt!

De tre kommande veckorna blev jag sjuk och missade tyvärr Lilla Skidspelen i Falun och stora delar av vårvintern över lag. Under den tiden fick jag däremot beskedet att jag dels fick avslag från Torsby men också att jag blivit antagen till skidgymnasium och det i Falun. Jag vart så glad när mobilen ringde och jag insåg att det som varit ett mål länge nu skulle gå i uppfyllelse!

I samma veva fick jag dessutom ta emot ett stipendium av Tysslinge Företagare för ”Årets ungdomsidrottare” på 4000 kronor. Något jag verkligen inte räknat med och det var en stor ära att lilla jag fick det liksom. Motiveringen att jag är en fin ambassadör för skididrotten gör mig varm inombords. Det är tufft att träna så mycket som vi ändå gör och att få tillbaks på det sättet är ovärderligt. Jag tycker det är så viktigt att vara positiv och ge allt oavsett om det är i skolan eller i skidspåret och att den glädjen och inställningen kan spridas är såå så kul.

Summan av kardemumman blir att jag är nöjd med säsongen. Jag har haft förmånen att vara frisk under den viktigaste säsongen i min relativt korta karriär. Jag har gjort intagningstester, tävlat runtom i hela Sverige, vunnit mitt första skidlopp, kommit in på skidgym och haft riktigt riktigt kul. Det är i slutändan det viktiga och alla upplevelser, lärdomar och erfarenheter tar jag med mig i ryggsäcken.

Sist men absolut inte minst vill jag rikta ett jättetack till er alla för alla glada påhejningar längs med spåren, för uppmuntrande kommentarer och stöttande i med och motgång. Det betyder mycket!

/Filip

Sprintträning och intervaller fick avsluta säsongen!

Ja hallå i stugorna. Det är måndag idag och det betyder att mitt nya träningsår inleds och således att säsongen 2017/18 nu är över. Det har varit en väldigt rolig och bra säsong för min del och nu riktas istället fokus på det som ska göras fram till november. Jag har utvärderat säsongen noga och tar med mig viktiga lärdomar och minnen i en försäsong fylld av träning. Framöver kommer ni få en utvärdering och summering även här, då troligtvis i både text och bildform. Men idag kommer det handla om vad som gjorts den här sista veckan. Varsågoda!

I torsdags var det löpning på schemat och vi samlades på Kilsbergsvallen i Garphyttan. Vi värmde upp i 30 min innan vi körde olika spänst- och explosivitetsövningar i trappan. Därefter lades fokus på impulser och korta ryck med syfte att väcka lite muskelfibrer och bli kvick innan vi som avslutning körde 10 min styrka i vårsolen. Känslan var bra och min bakgrund inom friidrott gör att jag är van vid den typen av träning. Snabbhet är en av mina styrkor och det var skönt att se att de takterna satt i. 😉

Efter fredagens tur till Sthlm så hämtade vi i lördags upp Anja och åkte till Ånnaboda för att genomföra säsongens sista skidpass. 🎿 Solen och värmen hade tagit hårt på snön, men vi avverkade iallfall ett intervallpass skejt där vi värmde upp 20 min och lade in 3 impulser. Sedan startade jag klockan och vi körde 3*8 min med 2 min vila emellan. Första intervallen kände jag mig pigg på och jag kunde trycka på uppöver, andra gick också bra medan sista var rent pannben och illamående. Den känslan överensstämde med klockan, maxpulsen var 211 (näst högst uppmätta ever…) och snittpulsen 190. Just att kunna ta ut sig har aldrig varit något problem för mig… 😅 Som tur var sken solen och tempen stod på 10+, så på nedvarvningen gled vi bara runt och njöt.🕶☀️

Hur fint?😍

En energikick att minnas, helt klart! 🙌🏻

Igår avslutade jag året med en dryg timmes friskvård i löparskorna. Hade Maratonpodden i lurarna och sprang till Gropen via Ökna och innan jag vände hem igen. 10 km landade det på och därmed lades 2017/18 till, handlingarna.

Symboliskt vårtecken!

Den uppmärksamme har förmodligen noterat en ny bakgrund här på startsidan och faktum är att jag just nu håller på och kollar lite på diverse justeringar och uppgraderingar som kommer göra bloggen om möjligt ännu läckrare. Håll ögonen öppna med andra ord!👍🏻

Tanken denna inledningsvecka är att få en nystart, skriva ner en grovplanering och sätta nya mål för vad som komma skall. Motivationen är hög så tanken är att köra på med start denna vecka. För många är det viloperiod nu, men eftersom jag var sjuk i nästan en månad så har jag redan haft min dos vila. Istället är det dags att byta trugor och plocka ner rullskidorna från hyllan, något man ändå längtat lite efter. Jobbet ska göras och jag är spänd på att se vad sommarträningen har att erbjuda! Mer träning och annat får ni såklart läsa om i veckan som kommer.

Hörs och syns!

/Filip

Sista turen på långspåren för iår?

Hej på er. Söndag idag och träningen flyter på, äntligen. Igår gjorde jag andra passet och det blev 30 min löpning på hemmaplan för att inte gå igång för hårt och ta det hela steg för steg. Ovant att springa igen men skönt, det är befrielse att kunna träna igen och även om det bara var en halvtimme. 🏃🏻

Idag har jag och Anja åkt årets sista skidpass på långspåren. Vi körde 1:30 distanspass med start i Ånnaboda och sen åkte vi via Gårdsjön ut på myrarna och tillbaka. Det var åkbart, lite hål på sina ställen men solen sken och det var +8 grader. Njutbart!

Lite genomslag här och där.😅
Selfie-väder deluxe!😎

Riktigt vårföre var det men 10 km fick vi in och för min del kändes det bra. Skönt att få lite kompensera upp de soltimmar jag missat genom sjukdom och det var riktigt härligt och kroppen kändes pigg. Just att bara kunna åka skidor igen är så kul, jag har saknat känslan av att flyta fram över myrarna och att få ta i. Jag njöt med andra ord och med bra sällskap gick tiden som vanligt för fort. 😉

Det här var med allt att döma sista passet på natursnön på långspåren, konstsnön lär hålla ett tag till men just långspåren lär vi få vänta tills nästa år igen, tråkigt såklart:(

Gällande kommande vecka är det lite nationella prov som ska göras och sen ska jag förhoppningsvis kunna träna på. I slutet av veckan är tanken att stegra träningen med fart, men nu i början kör jag lugna pass och kort styrka. 👍🏻 Håller just nu på med en grundlig utvärdering av det som varit samt med en planläggning av kommande säsong. Jag ska har satt upp mål och ska nu i stora drag skriva ner den träning som ska göras under sommar och höst. Motivationen är hög att lägga ner mycket arbete för att vara sylvass till vintern, det ska bli spännande! Troligtvis kommer ett litet utdrag kring de tankarna och planerna här lite senare under våren. 👍🏻

Annars får ni ha det så bra och kickstarta en ny vecka imorgon. Syns och hörs!

/Filip

DNS…

…stod det efter mitt namn igår. Did not start. Det blev inget race i Falun, jag vaknade upp med halsont och jag hade inget annat val än att slänga in handduken. Sååå tråkigt men hur mycket jag än ville hade det varit näst intill farligt att tävla och den tanken stärktes av att jag under kvällen hade 39 graders feber. Extra trist var det då jag och pappa vallat, packat och åkt upp till Faun i fredags för att sen tävla på lördagen. Nu blev det inte så och istället tog vi en sväng på stan och fikade. Inte så jag ville att min säsongsavslutning skulle bli…

Backar vi bandet lite så hann jag i varje fall med två träningspass mellan sjukdomarna. I torsdags var jag med och tränade i Ånnaboda, men istället för klassisk sprintstafett som var tanken så körde jag ett distanspass skejt på egen hand. Känslan var okej, de hårda spåren var väl inte min melodi men jag åkte på i mitt tempo och tänkte teknik. Det var kul att vara tillbaks på skidor och få ventilera lungorna, om än i lugnt tempo.

Glädjande nog är de gamla SM-spåren pistade igen, en utmanande slinga!

I fredags kväll körde jag 25 min rörlighet på hotellrummet bara för att bli mjuk och göra kroppen redo för 5 km skejt, ett lopp jag aldrig körde. Surt att vara på plats och inte kunna åka, det var tänkt att bli min säsongsavslutning jag var väldigt tävlingssugen. Men sånt är livet ibland…

Hade iaf utsikt över Lugnet.

En gladare nyhet är att Six Ten Ski Products just nu har 22% rea+ fri frakt på hela sitt sortiment. Erbjudandet gäller just nu och är en följd av Bob Impolas fantastiska andraplats i Vasaloppet. Bob som för övrigt både bor här i Fjugesta och kör med samma stavar som mig! 😉 Rean gäller fram till 31/3 och här får ni en länk till deras hemsida, så passa på att investera stavar av högsta kvalitet, nu med 22% rabatt!

http://skidstav.se/

För min del handlar det mesta just nu om att bli frisk. Vi har ju gått på en veckas påsklov så vi har fritt på dagarna nu. Min tanke var att träna hela dagarna, men istället får jag nöja mig med promenader som fysisk aktivitet. Som tur är väntad det bli fint väder och sol gillar vi! Dessvärre smälter snön snabbt nu och faktum är att jag i princip hostat bort de finaste veckorna på året, de när solen skiner men det fortfarande är minusgrader. Jaja, det positiva i det är att jag går in i barmarkssäsongen med mycket motivation, kanske mer än de flesta andra! Gällande säsongsavslutning lämnar jag dörren lite på glänt, kanske kanske att det blir ett lopp till och om inte annat ligger snön i Ånnaboda förhoppningsvis kvar ett tag till!

Men i och med det här inlägget nu ska jag försöka och inte tänka skidor så mycket mer utan ha en fin påskvecka och fylla på depåerna med D-vitamin. ☀️ På återseende!

/Filip

NIU Falun!!

Tjena! Vilken underbar dag det har varit, vårvintern är på ingång! Det är ett tag sen jag uppdaterade och mycket har verkligen hänt sen dess. Till att börja med så är det nu klart att jag blivit antagen till skidgymnasium i Falun!! Galet kul, fick ett samtal i söndags och nu har jag bekräftat platsen. Det innebär att jag i slutet av sommaren flyttar till Falun för 3 års studier kombinerat med skidor. Det började med att jag i lördags fick avslag från Torsby, vilket såklart var tråkigt, det var mitt förstaval och jag har verkligen gått in för det. Däremot har Falun alltid varit i tankarna och när jag fick beskedet var det en sån lättnad att inse att jag kom in och att jag kommer kunna satsa på skidorna på allvar nu! Det viktiga är viljan och att man har motivation att gå in för det, på det sättet spelar ort inte roll. Falun är dock en fantastisk stad för längdskidor med nationalarenan Lugnets skidstadion och fina träningsmiljöer. Säsongens stora mål är nu uppnått, helt crazy!!

I träningsväg har det tyvärr blivit skralt på sistone. När spänningarna kring skidgym släppte så gick jag såklart och blev sjuk och kan nu inte träna. Allt det viktiga är förbi och precis när pressen släppte så vaknade jag upp totalt tjock i halsen, typiskt. Några pass hann jag dock med i förra veckan:

Ja första passet efter Folksam Cup blev ett långpass ute på långspåren i Ånnaboda. Vi åkte till Gårdsjötorp och tillbaka med pannlamporna på. Puder, nysnö och en liten ljustunnel bland granarna- det är kvalitetstid på hög nivå!

I lördags sprang jag och Anna Sjöman distanspass här på hemmaplan. Vi tog rundan runt Brotorp via Kälkesta och tillbaks, 11 km mätte det ungefär. Trevlig tur och kul att få in ett längre löppass i en annars relativt löpfattig säsong. 🙌🏻🏃🏻

Under söndagen sen tog jag sovmorgon, åt frukost och kollade på vinterstudion från Holmenkollen. Sen ringde mobilen och jag fick besked om NIU-platsen i Falun! Det var svårt att sova den kvällen kan jag säga!

Annars var förra veckan en återhämtningsvecka för att återställa batterierna, var rätt så sliten och p.g.a lite sjukdomskänningar så tränade jag bara två pass innan jag blev sjuk. Istället jobbade jag i restaurangen i tre dagar och hann med kalas för farfar som fyllde 73!

Idag har vi haft studiedag och jag och några kompisar har grillat korv i solskenet. Vädret gick verkligen inte att klaga på, vilken vårdag vi fick!! ☀️

Däremot hade ett skidpass på långspåren verkligen inte suttit fel idag… Men är man sjuk får man hitta på annat kul och lagra D-vitamin på andra vis! 😎

Sjukdomen nu har för övrigt medfört att jag tyvärr missat KM och kommer att missa Kilsbergsloppet i Ånnaboda på lördag. Tråkigt såklart, såna tävlingar har sin charm och är kul att köra! Istället får jag försöka bli frisk innan Lilla Skidspelen i just Falun (!) om en och en halv vecka. Där brukar det bjudas på just fint väder och bra stämning!

Mer har väl inte jag att säga idag. Galet kul förstås att jag nu äntligen fått besked och även om målet var Torsby kommer Falun bli superkul! Har fortfarande inte riktigt greppat att jag flyttar till sommaren och kommer få träna på skoltid. Det ni. 😉 Igår var jag dessutom iväg på ett litet hemligt uppdrag som kommer berättas mer om här de närmsta dagarna.

Tills vidare får ni hålla utkik och ha det så bra!

/Filip

Folksam Cup 2018

Hej!

Folksam cup 2018 är över och min sista stora tävling som ungdom är gjord. Det har varit en rolig helg i Torsby med minnen och urladdningar utöver det vanliga!

I lördags var det två tävlingar, en prolog i klassisk stil på fm och en jaktstart i fristil på em. Prologen var kanske en av de bästa loppen jag någonsin gjort. Hade toppenskidor och kunde åka avslappnat med tryck uppför utan att glidet blev sämre. Kroppen kändes riktigt pigg och äntligen hade jag fors i åkningen från start in i mål.! Låg länge på Top 40, men slutar till slut 43:a, endast 1,13 efter tät. Det blev näst intill ett topplopp, det bästa resultatet jag någonsin gjort på USM/Folksam Cup och en enorm lättnad drog genom hela kroppen. Jag fick till det!!

Fighting face och upploppsstakning när det är som bäst! 😅

Där var man inte pigg…

Eftermiddagens lopp var 5 km fristil jaktstart och mitt utgångsläge var att jag hade två åkare 8 sekunder framför mig och ett helt koppel 4 sekunder bakom. När loppet var igång försökte jag fokusera på mitt lopp, men de andra kom ganska fort ikapp bakifrån och i backen ut på andra varvet så hade jag en liten svacka. Jag hörde mer åkare bakom samtidigt som mina lår knappt ville framåt och jag hann tänka tanken att det här kan rasa. Men skam den som ger sig. Jag slet och kämpade och vi var en klunga upp i sista backen med mig på 48:e plats. Jag hade bra glid och lyckades åka om en åkare när mot spurtbacken efter bron. Där körde jag bara på och lyckas få slip stream utför innan upploppet och väl där gav jag mig inte och lyckas trots stockstyva ben spurta in som 45:a!!! Det var såååååå mycket slit och kämpande genom hela loppet men oj så skönt att få vinna den spurten. Jag tänkte på alla spurter jag kört och fokuserade skär för skär och skar mållinjen tre platser högre än i sista långbacken. I mål var jag helt slut, hade inte kunnat åka en enda sekund fortare! Glädjande nog fick farfar en kort film mitt i dramat, nu kanske ni får en liten inblick i hur sista kurvan var.

Det var nog det jobbigaste lopp jag någonsin åkt och förmodligen den högst uppmätta laktathalten i hela mitt liv. Jesus vad mycket vilja det fanns och den beslutsamhet jag visade från bron och neråt är något jag tar med mig. Att vända på steken och lyckas knipa tre åkare från toppen och ner, det är rent pannben och att lyckas göra en toppavslutning med de benen är… ja, lite overkligt faktiskt. Jag printade in i mig själv under loppets gång att ”jag älskar smärtan” och var inställd på att det skulle göra ont, det var upppenbarligen ett vinnande mantra!

Här ett gäng bilder/filmer från loppet.

Fokus på krönet!

Under kvällen var det kamratmiddag och prisutdelning innan vi laddade om för stafetter.

Söndag morgon blev en tidig sådan, 7:40 gick bussen mot stadion för testning av banor inför prologen. Jag och Anja bildade ett vasst teamsprint-lag och testade såväl glid som växlingar innan hon stack på första sträckan 10:00. Reglerna var som så att varje åkare kör två sträckor var och där var alltså jag på sista sträckan, med ben-nummerlapp för första gången. Bara en sån sak! 😉 Jag var nervös förstås, men sprintstafett är en rolig tävlingsform som jag kört ett antal gånger förut, så lite rutin hade jag iaf. Vi gör en bra prolog och slutar 6:a i vårt heat och går vidare till C-final. Min kropp var rätt så stum och på min första sträcka var det nära fall, då jag satte staven rakt på skidan och fick rejäl framåtriktad precis på krönet. Men jag grejade det och kunde växla som 5:a och efter bra slutsträckorblir vi till slut 6:a.

Efter lite nerjogg och omladdning var vi en timme senare redo för den 45 lag stora C-finalen. Anja fick en bra start, men i den smått kaosartade växlingen så kör hon över ena skidan på mig, det blir dock inga större problem utan jag sticker iväg och gör en bra sträcka. När hon dunkar mig i ryggen för sista gången ligger vi 8:a och jag tänker att det bara är att köra järnet fullständigt nu på sista. På toppen av sista backen ligger vi i bredd om 8:e platsen på toppen när jag får skidan fasttrampad och faller. Eftersom det var uppför så var jag snabbt uppe igen, men flertalet lag hann om och trots ännu en bra avslutning så räcker det bara till en 13:e. Lite snöpligt, jag hade bra utgångsläge men kan inget göra, det tar ju stopp liksom. Det är så det är, det var tajt och hårt om positionerna, men jag var beslutsam och hade ytterspår för att kunna plocka placeringar. Surt då att inte få vara med på allvar, men det är en del av sprintåkning och jag kunde inte göra något åt det. En 13:e plats i C-finalen är ändå bra och vi var glada båda två efter våra insatser. Totalt blev vi alltså 33:e lag av 65 och hade såklart (!) ansiktsmålningar när det vankades stafett! 😁

Här en film från sträcka ett i prologen…

Summerar vi helgen så åker jag på en högre nivå jämfört med ifjol och är nöjd, jag gav verkligen allt jag hade och är extra glad över det klassiska loppet som gick riktigt bra! Det jag har och jobba med är skejtåkningen, den satt inte i helgen. Visserligen gick jag med ren vilja när jag var som stummast men att hitta tajming och glida på skidorna blir något att jobba vidare på. Det bästa ögonblicket de här dagarna var inför prologen när speakern ropar ”Örebro har en stark uppställning till start med lag Andersdotter/Andersson”. Då njöt man lite extra! 😉

Den sorgliga biten är att jag i och med detta genomfört min sista tävling för distriktet Örebro Läns Skidförbund. Under helgen invigde vi de splitter nya tävlingsdräkterna, som i mitt tycke var både sköna och läckra! Tyvärr blir det inget mer framträdande i dem framöver och jag springer istället iväg mot nya mål och ny träning som ska genomföras.

Det är de stora tävlingarna man tränar för och nu känns det lite tomt när i princip bara avslutningen på säsongen är kvar. Men jag är fortsatt taggad att jaga vidare i spåret och än åker inte tävlingsdräkten av! Jag kommer skriva mer i veckan hur veckorna framöver kommer se ut och vilka äventyr som kommer härnäst. Men nu tackar jag för idag och som avslutning passar jag på och tacka för alla lyckönskningar, hejarop och all support jag fått i helgen, ni är fantastiska!

/Filip

Dag 1 Folksam Cup

Tja! Första tävlingsdagen här i Torsby börjar gå mot sitt slut och säsongens sjunde tävlingshelg är därmed igång. Vi kom upp igår kväll och testade banor, det var -12 grader i luften och jag åkte banan med Ronja och vi snackade lite taktik mm.

Idag var det alltså dags, tekniksprint fristil var dagens distans och det bjöds på hårt och kärvt före. 14:20 gick min start och banan bestod av kurvor, ett stakparti, pucklar, en snäv kurva och serpentiner med gupp och svängar innan vi kom in på upploppet. Min känsla var rätt så bra, hade dock lite stumma ben och det var väl inget topplopp som så. Kurvorna var isiga så det var några jag inte riktigt fick till, men jag tog i för kung och fosterland och slutar 47:a! Jag är nöjd, tekniksprint är inte min favoritgren och trots det är det ett antal bra namn bakom mig och det är tajt uppåt. Det var en bra genomkörare och det kändes som en 47:e plats med mersmak- det finns mer fart i kroppen om formen tillåter. Här en bild från målfållan, där var man inte jättepigg direkt…😉

Och här lite mobilbilder på banan:

Upploppet!

Efter loppet hejade vi på de andra och jag hade kameran i högsta hugg. Därefter fick vi testa morgondagens bana och jag körde två varv på den+ en runda med Ronja och lite tester i sista backen. Kändes som vi fick till skidorna bra.👍

Dagens hejaklack!

Efter det väntade dusch och mat innan vi gick det traditionella fackeltåget genom Torsby stad och invigde Folksam Cups Riksfinal. Högtidligt!

Nu har vi precis haft kvällsmöte om vad som gäller för morgondagen. Det är två tävlingar, 2.5 km klassiskt prolog på förmiddagen och 5 km skejt jaktstart på eftermiddagen. Just prologen bör passa mig bra, ett kortare klassiskt lopp på en tuff bana gillar jag. Några förväntningar har jag inte, ska bara köra allt vad tygeln håller och ha kul!

/Filip

Drömmigt på långspåren!

Hallå igen. Måndag idag, sportlovet är över och skolan har dragit igång igen. Det har varit en vintrig vecka med mycket skidåkning, hela 7 pass har jag kunnat genomföra med skidor under fötterna och det är ju grymt kul. Nu är det dock ny vecka och uppladdningen för Folksam Cup har börjat, så här har ni dagens inlägg:

I torsdags förmiddag körde jag 30 min allmänstyrka i källaren, ett lite kortare pass för att inte bli för seg men ändå få in lite styrka också. På kvällen var det intervalldags med svart grupp, denna gång i klassisk stil. Vi körde 4 varv på norra slingan med 2 minuters vila, där varje intervall var drygt 2 min. Jobbigt såklart, men tekniken klaffade bra och jag fick till bra position i diagonalen. Därefter åkte vi några lugna varv innan vi körde 5*1 min stakning på platten. Stumma armar sista intervallen men jag tyckte tekniken kändes bra, här två korta filmer där jag är främst.

Fredagen var vilodag och jag jobbade kväll i restaurangen, en av två jobbkvällar denna vecka!

Dagen därpå hämtade vi upp Anja på förmiddagen och åkte mot Ånnaboda. Vi körde ett distanspass A1 på långspåren med syfte att fylla på med energi och få oss en fin tur. Snacka om att det syftet infriades:😌

😍
Njutbart minst sagt!

Faktum är att det var finare i verkligen, drömmigt var ordet! 🙌🏻☀️ Vi åkte från Ånnaboda via Gårdsjötorp till Lisselängen, där stannade vi och fikade i solen. 1:30 aktiv tid blev det och rejält med påfyll av D-vitamin! Varm choklad, skidor och sol- ja tänk att en får ha’t så gött. 😎

Eftermiddagen bestod av ännu ett skidpass, denna gång i elljusspåret här i Fjugesta. Impulspass stod på schemat och jag avverkade 30 impulser, några över backkrön, några enbart stakning och några i motlut, alla med relativt bra känsla. Spåren höll väl ingen toppklass men det har sin charm att åka i ljusets sken med skog runt sig. 💚

Sen blev det söndag och vi steg upp tidigt för att följa sista dagen på OS och damernas tremil. Därefter blev det nån timme i vallaboden innan jag tog mig till elljusspåret igen för ett fartpass. Körde uppvärmning som vanligt och drog sen på ett tröskeldrag på 10 minuter. Tröskelfart är när man åker fort, men precis under tröskeln till att man är stum och trött. Man känner hela tiden att man har krafter kvar och kan koncentrera sig på de tekniska bitarna i hög fart, vilket förstås är nyttigt. Efter det åkte jag nåt ett varv lugnt och följde upp det med 6 st 30/30 sekunders intervaller bara fullt ös. Hade en pigg känsla och fick till bra träff i stakningen, skönt.

Tog med mig hörlurarna på passet och slog på sommarpratet med Johan Olsson, ett avsnitt som berör och ger mig mycket motivation att lyssna på, en favorit helt klart!

Veckan allt som allt landade på 9 pass, varav 3 med intervaller inlagda. Det var enligt plan och nu hoppas jag att det kan räcka till bra form till veckan. På torsdag går nämligen bilen mot Torsby där Folksam Cup kommer avgöras. Ska bli kul att få tävla igen och få lite revansch mot mig själv. Jag har valt att inte sätta upp placeringsmål eller så, jag vill känna att kroppen svarar och att jag kan få ut allt jag har, då vet jag att det kan gå bra. Sen ska jag passa på att njuta, det är inte många tävlingar kvar och även om det är antagningsbesked osv runt hörnet så ska jag föröka behålla glädjen och vara i nuet.

Jag kommer uppdatera er en sista gång innan helgen drar igång så får ni vet vad som gäller och lite mer hur jag tänker. Kul som sjutton ska det bli iaf och imorgon görs sista passet här hemma då det är skicross/explosiva intervaller med svart grupp som gäller.

Over and out.

/Filip

Uppladdningsvecka, OS och Diggins!

Hej! Det är onsdag idag och det har gått några dagar av ledigheten. Vädergudarna har gett oss en decimeter nysnö vilket har resulterat i skidåkning här på hemmaplan, kul. Såhär i sportlovstider har man dessutom äntligen tid att följa OS lite enklare. Imorse vart det ju ännu en rysare när Kalla och Nilsson fick ett silver i sprintstafetten, ibland är det jobbigt att vara så insatt i idrott, armarna var helt skakiga efter… 😅

Hur som helst, schemat är lagt och planen denna vecka är att köra på rätt så hårt med många pass, dock inte så långa och med fokus på kvalitet framför allt! Såhär har det sett ut sen sist:

I söndags inledde vi dagen med OS-frulle och sen körde jag ett stretch- och rörlighetspass på 1:15 för att mjuka upp kroppen och få träningsvärken att lossna lite. Nog var jag mjukare efteråt i alla fall och under eftermiddagen väntade ett skidpass i Ånnaboda. Distanspass skejt var planen och så blev det. La också in två vändor stakning och en gång enbart treans växel uppför Främjandebacken som krydda för att jobba på svagheter. 2:00 stannade klockan på och mörkret började sakta lägga sig över konstsnöspåret.

I måndags så tog jag och min kompis Richard skidorna och gick till elljusspåret och åkte. Snöfallet gjorde att det var riktigt mysigt och trots att han inte åkt skidor på flera år så åkte vi på bra. Tanken var inte något direkt träningspass utan mer av motion, men som spårare så kom jag upp i A1-puls och det blev ett lugnt och bra pass. Mest på lek och för att ha kul, men att öva balans i nysnö och få ta i lite extra med armarna är träning det med. Sista delen av passet hade spårskotern kört och vi var först ut, snacka om lyx!

Igår var jag dock själv och gick ner till vattenparken här i Fjugesta för ett stakpass med impulser. Tråkigt nog var spåren totalt förstörda p.g.a folk som går i spåret, inte jättekul. 👎🏻

Men jag körde på, spårade lite själv här och där och sista 40 min stakade jag nonstop med enbart fokus på teknik. 1:15 stannade klockan på, solen sken och förhoppningsvis steg depåerna D-vitamin lite! Synd man glömde solglajjorna bara… 😎

Och en favorit-bar på det satt inte fel! 🙌🏻

På kvällen var det dags för explosiva skejtintervaller med svart grupp i Ånnaboda. Vi körde först 5 drag á 45 sekunder i främjandebacken, tekniskt kändes det bra och jag fick fors i åkningen. På sista intervallen var dock låren som stockar och inte blev det bättre efter 10 st 15/15. Men formen ska inte vara på topp nu och syftet var att åka snabbt och bli trött, check på den! Vi avslutade med slalom och teknikövningar vid klubbstugan, allt för att spetsa till lite ”skills” för kommande tekniksprintar. 😉

Idag har jag joggat och kört rörlighet i totalt 1:00 för att göra mig fräsch för en lite tuffare avslutning på veckan. Det här är en viktig vecka där jag vill ha mycket teknik och träning, men också fart och speed till Folksam Cup som börjar 2 mars. Därför kör jag på lite i veckan och släpper sen upp nästa vecka i hopp om att toppformen ska visa sig!

Nu till något annat. Efter dagens sprintstafett tänkte jag nu faktiskt skriva ett par ord om Jessica Diggins. Det räcker att följa henne på TV eller på sociala medier för att förstå vilken glädjespridare hon är. Men läser man lite mer och tar till sig det hon skriver och säger så inser man vilken cool inställning hon har och vilken idrottare hon är. Det går att läsa lite överallt, som i det här blogginlägget:

http://jessiediggins.com/brave-enough/

Eller i det här instagraminlägget:

Det är inspirerande att läsa hur positiv inställning kan ta en långt och att hennes hårda arbete lönat sig. Är det någon annan nation som var värd guldet idag så var det just USA och Diggins!

Imorgon ska jag försöka ta med mig den energin, för då väntar lite morgonstyrka och sen ett intervallpass klassiskt på klubbträningen, blir kul det!

Tills vidare så får ni ha det så bra, vi hörs!

/Filip