Vinter

Fortsatt tungt…

/ filiplopez02 / Lämna en kommentar

Hej på er!

Det är tisdag den 22 januari och dags för en uppdatering igen. Och som rubriken lyder går det mesta fortfarande emot, träningen fungerar liksom inte. Jag är nedstämd, det är väl inget att hymla om. Skidåkningen är mitt liv och att då åka på ett sånt här bakslag mitt i säsongen är oerhört tråkigt. Men idrott går upp och ner och det får ta den tid det tar att komma tillbaks i toppslag. Jag har tränat sporadiskt på senaste tiden och därav har blogginläggen lite uteblivit. Nu är jag dock tillbaka för att ta er igenom den träning som varit och annat skoj som hänt:

I torsdags körde jag ett klassiskt pass uppe på Lugnet, blev en timme A1 medans de andra körde intervaller. Kändes sådär, pulsen var fortsatt hög men jag tog det lugnt, gick på skidorna och fick ihop 1 h. Alltid något!

Fredag var vilodag och på kvällen jobbade jag i restaurangen. Det var kul, var inte jättemycket folk men man lär sig mer för varje gång. Fick dessutom med mig mat hem. 🙌🏼
Lördag morgon var det tänkt att jag skulle träna men vaknade upp och kände mig lite täppt och inte helt hundra o valde då att vila istället. Strax efter 11 kom farmor och farfar hit och vi satt och pratade, lagade mat och åkte en sväng runt i Falun. På kvällen bokade jag bord på Basta, italienska restaurangen här i Falun och vi gick ut och åt gott där på kvällen.

Lördag morgon knallade jag iväg till farmor och farfars hotell och fick för andra helgen i rad njuta av en hotellfrulle. Sen gick vi ut på en promenad i det kalla men fina vädret! Vi gick på stan ett tag innan vi gick hem till mig, fikade och kollade på skidor.

Fint i Falun!

På kvällen fick det bli thaimat och mys framför TV:n innan vi sa hejdå. De sov på hotell och åkte hem på måndagen när jag gick till skolan. Så mysigt och kul att ha de här!

Och så drog vecka 4 igång igår. Jag tränade igen efter att ha vilat fre-sön och det blev en dryg timme klassisk åkning A1, även igår med för hög puls i förhållande till tempo. Det är klart man blir less när jag liksom inte ens klarar av att åka långsamt, men jag är glad för den träning jag kan göra och njuter av att få komma ut och röra mig bara. Nu har de öppnat upp Mördarbacken och de längre tävlingsbanorna på Lugnet och det finns riktigt tuff och fin terräng att träna i.

I måndags var det ju också Idrottsgalan, rysningar, ståpäls och det vanliga man som idrottsfantast får när man ser på magiska idrottsögonblick. Och ska man säga något om priser och nomineringar så kan jag inte för mitt liv förstå hur Charlotte Kalla och Stina Nilsson inte ens var bland de 8 nominerade till Jerringpriset. Kalla mig partisk, men 4 OS-medaljer varav ett guld som de båda tog var tycker jag borde vara tillräckligt för en hel drös priser, men men…

I morse sprang jag en sväng luuugnt bort till Britsarvet och sen ut till Velodromen där vi hade teori angående testerna på LIVI och sen om prestationsuveckling. Intressant genomgång som kommer nämnas i inlägg framöver!e6c6a0b4-b787-491b-94b2-bff901f8ecaa

Vad händer i veckan då? På torsdag kväll kommer jag ta tåget hem, för på fredag har jag läkartid hemma i Fjugesta för att reda ut om jag har något i kroppen, ta lite prover och så. Ska bli skönt att få se vad det är alternativt utesluta saker. Mentalt vill jag veta, få en nystart, ett besked och något att utgå ifrån. Det är lite flummigt att inte veta mer än att det känns tungt och kroppen strejkar. Vi får se helt enkelt hur det blir.

Men tills dess får ni ta hand om er så hörs vi inom kort!

/Filip

Nyår, analys, tankegångar och A1!

/ filiplopez02 / Lämna en kommentar

Hej igen! Det är tisdag och dags för ännu ett blogginlägg. Idag kommer det handla om lite vad som hänt i början av veckan, över nyår och i mellandagarna och sen kommer jag berätta lite hur tankarna gått senaste tiden och kolla lite varför det gått om det gått. Här är dagens inlägg: 👊🏼

I går inledde vi veckan med ett distanspass fristil på långspåren kombinerat med lite stafetter. Min känsla var återigen sådär tung, flåsig och dålig. Vi höll inte alls nån fart men pulsen var låg på över 170 stundtals. Jag har ju rätt hög puls men det är för högt i det lugna tempo vi höll. Mitt i passet körde vi i alla fall lite stafetter av olika slag innan vi avslutade med lugn åkning efter. Det landade på 1:30 aktiv tid, fint pass men oroväckande tung känsla.

I morse hade vi morgonstyrka 7:30 ute vid Velodromen. Där körde vi lite parövningar, följt av det explosiva programmet och som avslutning blev det drygt 10 min 40/20 bålstabilitet med olika varianter av plankan. Tufft men kul, jag har inte kört alls mycket styrka senaste månaden pga sjukdom och tävlingsupplägg mm.

Sen under dagen har jag haft träningssamtal med Jimmie och Emma, tränarna, dels för att kolla det vanliga träningen men också för att börja jobba lite med mentalt. Det har varit tungt den här säsongen och på olika plan behöver jag en nystart nu, en nytändning som gör att jag hittar tillbaks i min egen skidåkning. Och i samråd med dem kommer jag ändra en del i träningen. De närmsta veckorna kommer jag varannan dag, enbart A1 i väääldigt lugnt tempo och under nästa vecka köra ett enda styrkepass. Resten blir vila. Det kan vara så att jag ligger precis på gränsen eller till och med gått över den och dragit på mig någon form av överträning. Min känsla har varit att kroppen inte har något överskott, det finns liksom inget tryck i benen att jobba med och det har det inte gjort hittills i vinter. Så nu väntar lugna veckor helt utan fartpass för att få tillbaks en go känsla och även lite motivation.

Gällande den mentala biten har vi också sagt att jag måste tuffa till mig lite. Jag har en inställning som heter duga och motivation till att träna, inget snack om den saken. Men jag har en tendens att alltid underskatta mig själv, inte tro på min egen förmåga, inte våga chansa och inte riktigt våga satsa i t.ex utförsbackar för att jag är för försiktig. Jag tror helt enkelt inte riktigt på mig själv. Ofta när folk frågar vad jag har för mål till en tävling svarar jag ”att stå på benen”, ”ta mig i mål” eller ”ha en bra känsla”. Och det är inte så att jag medvetet gör det, det är bara så jag tänker. Men grejen är att jag ju inte lagt ner 400 timmar under vår och sommar för att komma till en tävling och bara klara att inte ramla. Jag vågar liksom inte utmana mig själv, chansa eller sätta höga mål. Men nu ska vi börja jobba med den här biten genom samtal för att hitta nycklar i att styra tankarna och stärka den mentala biten. Jag ska inte nöja mig med att klara av ett intervallpass, jag ska göra det bra också. Jag ska sluta underskatta mig själv, jag kan åka skidor, jag kan åka fort. Jag kan. Det ska jag pränta in i huvudet. Sånt här går inte på en vecka, vi kommer behöva tid och jag kommer behöva tid. Men jag har under vintern reflekterat över mina tankegångar, analyserat, tänkt om och nu har vi iallafall en början på något och det lovar gott!

Det var det som hänt fram till idag. Nu tänkte jag som utlovat göra en kort resumé om vad jag gjorde dagarna över nyår, något jag missat att skriva om!

30 december:

En lugn dag där jag genomförde 2018:s två sista träningspass när jag på förmiddagen sprang 1:00 runt Via bort mot Logsjö och tillbaks. Fin tur som ingick lite i det upplägget jag la inför Åsarna.

På eftermiddagen körde jag och Gabbi styrka i källaren. Vi delade upp det i ett block med allmän styrka, ett med explosiv och så avslutande bålstabilitet. Och så var 2018 års sista träningspass gjort!

31 december:

Nyårsafton och jag hade vilodag. Jag firade hemma med familjen, vi gjorde trerätters där jag och Gabbi stod för desserten. Vi testade att göra chokladfondant, den blev faktiskt helt okej för att vara första gången. Sen tickade klockan mot tolvslag och vi gick ut, kollade på raketer och skålade in det nya året!

1 januari:

Sovmorgon och Tour de ski på Tv på förmiddagen, träning på eftermiddagen. Årets första träningspass blev ett blåsigt sådant. Tillsammans med Ronja och Anja körde jag ett skejtpass där jag och Ronja avverkade ett sprintpass, pyramidintervaller enligt följande upplägg:

30 sekunder- 1 min- 1,5 min- 2 min- 2,5 min- 2 min- 1,5 min- 1 min- 30 sekunder, allt med dubbel vila mellan.

Tufft men givande pass, spåren var stenhårda, det blåste rejält men vi fick till ett riktigt kvalitativt pass som del av den tävlingsförberedelse jag hade under mellandagarna och över nyår. Känslan var bra, det var snabbfört och jag fick stundtals till både teknik och sprintspeed. Här bilder+ en film från slutet av en riktigt stum tvåminutare…

Fel
Den här filmen finns inte

Och så var vi tillbaks med full kraft i 2019 och nutid. Vad händer i veckan då? Träningsmässigt blir det luuugna pass (gå-på-skidorna-tempo eller bara jogg i låg A1 intensitet) och sen på fredag har jag fått jobb i restaurangen en stund på kvällen. Sen på lördag kommer farmor och farfar hit och hälsar på över helgen. Blir kul det!

Jag nämnde i förra inlägget att jag skulle göra en liten koll på Vo2 max-testet jag gjorde, tänker dock skjuta upp det lite. Vi kommer få en genomgång av alla siffror mm i skolan nästa vecka och det känns som inlägget kommer bli ännu bättre med mer koll på diagrammen mm, så det får vänta tills dess.

I övrigt finns inget mer att säga. Ni får ha det så gött så hörs vi snart igen!

/Filip

Scandic Cup Åsarna!

/ filiplopez02 / 2 kommentarer

Hej på er, hoppas allt är bra. Det är måndag och jag är tillbaka i Falun igen efter 5 dagar i Åsarna. Det har varit en tung helg för min del, det är fortfarande ingenting som stämmer den här säsongen.

I fredags körde jag ju 10 km fristil på en tuff bana utan speciellt mycket vila och med svåra kurvor utför. Hade ett bra startläge bland de första i fältet och trots att benen inte känts tip-top så var jag ändå sugen på att åka bra. Under loppet var tankegångarna motsatta. Jag gjorde mitt överlägset sämsta lopp någonsin, benen var tvärstumma i första backen och tanken på att bryta slog mig både 1,2 och 56 gånger. Det hela började med att jag ramlade i den första kurvan ut från start, bröt dock inga stavar eller nåt, så jag försökte hålla mig kall och hålla min plan att öppna lugnt. Men benen stumnade direkt och det blev 10 usla kilometer och jag gled in som 102:a, 9 minuter och 36 sekunder efter segraren. Pinsamt. Jag kände inte igen kroppen, tog i allt jag hade, höll ungefär uppvärmningsfart men hade 196 i medelpuls och 205 i max. Kom ändå fram till att jag inte skulle bryta och kämpade med gråten i halsen i mål som näst sist. Och till råge på det satte fallet spår i huvudet på mig. Jag plogade ner i varje kurva, för helt plötsligt blev jag som rädd för nedförsbackar. Så kan man inte hålla på, men jag var så rädd att ramla igen att jag tappade tron på mig själv och att jag skulle stå på benen. Efter alla tankar som snurrat under loppet var jag bara helt tom när jag gick i mål. Ville helst av allt glömma allt, inte prata om det och gå vidare.

Vi åkte iallafall ner till stugorna och åt, spelade kort och vilade innan bantester. Jag skulle ju som sagt inte åka masstarten och tur var väl det. Men jag åkte med upp och tog deras bantest som ett A1-pass för mig. Åkte av mig lite slagg och fick komma på andra tankar. 10 km blev det och ca 1:00 klassisk åkning+skidtest på kvällskvisten.

Lördag var en tävlingsfri dag för mig, istället agerade jag fotograf/coach/stavräckare längs spåret. Som tur var gick inga stavar sönder och jag kunde istället bara heja och fotografera, kan vara kul det med. Vädret i Åsarna var långt ifrån bra i helgen ska sägas, under loppet var det 7 plusgrader och ösregn.

Vår coachplats längs spåret. En minut senare kom hela klungan åkare!

På kvällen testade vi återigen skidor på stadion och även sprintbanan till söndagen. Det hade frusit på rejält och utförsbackarna var rätt obehagliga, något mitt huvud inte behövde. Åkte några varv för att bli säker och sen körde jag ett par varv fort för att få till lite snabbhet.

Banskissen!

Och sen var det söndag och tävlingsdags igen, denna gång sprint klassiskt alltså. 10.25 stack jag iväg och hade en bättre känsla än i fredags, men saknar fortfarande formen och fartpåslaget. Var dock bestämd utför och satsade, alltid något. Blev till slut 81:a, 35,8 sekunder efter. Det gick ju bättre och var en okej insats, konkurrensen är hård och första året som junior är tuff. Men det som gör mig besviken är ju känslan i kroppen, jag kommer ju inte ens upp i min egen nivå. Jag är helt under isen och vad jag än gör verkar inte kroppen svara. Det är klart man blir less och tappar stinget, men som ni förstått ger jag inte upp i första taget. Det här ska jag vända på även om det var surt och tungt igår såklart. Här en bild från uppvärmningen:

Efter prologen åkte vi ner och åt och duschade i stugorna och sen åkte vi upp igen och kollade på Emil som körde heat. Han gick till slut hela vägen till final och slutade trea i H19-20, så rolig avslutning på helgen!!

I väntan på att de skulle komma in på upploppet!

Sen bar det iväg hem hit till Falun och så var helgen slut, min debuthelg i Scandic Cup.

Det blev inget vidare roligt inlägg det här, men det här är inte bara en blogg i medgång. I helgen gick det skit, det är också en del av min skidåkning och så kan det vara. Jag tar nya tag redan till helgen då jag anmält mig till 15 km klassiskt här i Falun. Kopparskidan heter tävlingen och är en ny stor FIS-tävlingen här på Lugnet och det är inga duvungar som är anmälda. Vad sägs om Charlotte Kalla, Jens Burman och Ebba Andersson bland seniorerna?

Men tills vidare får ni ha det bra, vi hörs till veckan!

/Filip

Comeback och julfirande!

/ filiplopez02 / Lämna en kommentar

Hej på er och god fortsättning! Det är torsdag, julen är över och det är dags att uppdatera er lite om julfirande mm. Dessutom har jag äntligen kommit igång med träningen. Vi börjar dock (såklart) på julafton. 🎄

Ja i måndags var det alltså julafton! Den inleddes såklart med risgrynsgröt till frukost och paketöppning med familjen, sen på eftermidddagen bänkade vi oss framför Kalle. En stund senare kom mormor och morfar och vi åt julbord här hemma, körde julklappsleken och öppnade paket. Jättemysig julafton om du frågar mig!

Fel
Den här filmen finns inte

Juldagen blev en regelrätt vilodag, jag kände mig bra men tog ett par extra dagar för att få lite ”marginal” mellan sjukdom och träning. Annars hände inte speciellt mycket, tog en sovmorgon och så åkte vi förbi hos mormor och morfar på en fika.

Och så igår, annandag jul, gjorde jag äntligen tränings-comeback. 9:00 träffades jag och Minna i Ånnaboda och körde ett kort distanspass klassiskt i 1:00 utan konstigheter. Kroppen kändes tung, flåsig och otränad men det var ändå skönt att få komma igång och få träna igen och åka av sig lite julmat. Fint var det också!

Idag hade jag klockan ställd på 7:45, för klockan 9 möttes jag och Anna och tog en löprunda. Vi sprang på lite vägar i och runt Fjugesta och jag fick ihop ca 9 km sådär på morgonkvisten. Kul med sällskap, det var ett tag sen det passade oss båda.

Benen kändes pigga och nu är det förhoppningsvis bara att ställa in siktet på att hitta formen till Åsarna om en vecka. 💪🏻 Imorgon väntar ett fartpass fristil är det tänkt, ett lite lättare men som förhoppningsvis väcker kroppen lite. Blir skoj det!

/Filip

Tävlingar 2018-19!

/ filiplopez02 / Lämna en kommentar

Hej på er, hoppas allt är bra. Det är onsdag kväll och sjätte sjukdagen går mot sitt slut. Ni anar inte hur rastlös jag är när fritiden inte fylls med något, har kommit till den punkt när man rensar byrålådorna bara för att ha något att göra. 😅 Förmodligen kommer jag vila även in i nästa vecka, är fortfarande täppt i näsan och kroppen känns allmänt varm, så jag gör nog mest rätt i att vila. Hur som helst så har veckan varit lugn, i måndags skulle vi ha haft lite julspecial på träningen (det innefattade att testa curling), men jag var ju inte helt kurant och fick stanna hemma. Igår efter skolan var jag och några klasskompisar ute på stan, handlade lite julklappar och tog en fika och sen pluggade jag matte och kollade på film resten av kvällen. Och idag har jag gått i skolan hela dagen, haft matteprov och nu har jag packat till hemresan på fredag bland annat. Inget märkvärdigt med andra ord. Just att bli sjuk nu var lite synd, för det har kommit en decimeter nysnö sen i helgen och nu går det att åka på långspåren uppe på Lugnet. Förstå en morgon med pannlampa i snöfallet… 😌Men det är bara att bita i det sura äpplet och försöka bli frisk fortast möjligt.

Med det sagt bjuder jag er på en kort genomgång av de viktigaste tävlingarna i vinter. Ja, det är de stora nationella tävlingarna som är huvudfokus i vinter. Följande tre tävlingshelger kommer jag rikta mitt ljus på lite extra:

  • Scandic Cup Åsarna 4-6 januari
  • Scandic Cup Hudiksvall 16-17 februari
  • Junior-SM i Sollefteå 6-10 mars

Tre stora tävlingar med motstånd från hela landet men där mitt fokus kommer ligga på att vara i så bra form som jag kan och visa vad jag går för. Det kommer även att arrangeras en FIS-tävling här på Lugnet den 12/1, en stor tävling som avgörs i 15 km klassisk stil, en tävling som är nära och bra och som jag också vill åka bra på. I övrigt är tanken att åka lite mindre tävlingar, eventuellt också något längre lopp, är lite sugen på att testa Wadköpingsloppet på 40 km hemma i Ånnaboda. Men vi får se, tävla kommer jag göra en hel del och mesta delen ligger nu efter jul så nog finns det mycket att längta till. 😁 Här en bild från en av alla tävlingshelger förra året:

Imorgon är sista dagen i skolan innan jullovet. På fredag avslutas terminen med en volleyboll-turnering och sen får vi gå på några veckors lov över jul och nyår. 🎄 Men tills dess så får ni ha det så bra, på återseende!

/Filip

Lucia kom med halsont…

/ filiplopez02 / Lämna en kommentar

Hej på er! Det är fredag kväll, veckan är slut och dags för en veckorapport. Det har varit en bra vecka men som tyvärr har mynnat ut i träningsförbud. Mer om det snart, vi börjar där vi slutade sist: 👇🏼

I tisdags 07:30 körde vi ett explosivt styrkepass ute på Velodromen och sen på eftermiddagen bakade jag, Hannah och Maja pepparkakshus. Kul grej, resultatet blev följande:

Onsdagen var vilodag och efter skolan gick jag ut på stan och handlade julklappar, det är en av fördelarna med att bo i en större stad numera! Dessutom hann jag med en del pluggande. 🙌🏼

Klockan 8 i torsdags samlades vi vid skidspåren för ett intervallpass. Vi körde 5×5 min skejt där 4 min var tröskel och sista minuten var A3+ (fullt ös). Min känsla var bra, hade en bra känsla och kunde avsluta bra på varje intervall. Totalt 25 min intervalltid och ett tufft givande pass.

Efter skolan körde jag ett styrkepass ute på Velodromen. Sprang dit och körde sen styrka från det gamla schemat. Tanken är att jag ett tag över jul kommer köra tuff styrka igen, det behöver jag och eftersom det är tävlingsfritt för mig fram till början på januari kan jag lägga in en mindre träningsperiod och bygga på lite power. Körde iallafall det passet, avslutade med bålstabilitet och sen löpning hem igen. På kvällen gjorde jag mig lite mat och så pratade jag med Ronja i telefon.

Och idag vaknade jag alltså upp med halsont. Inte kul någonstans även om jag inte är sjuk så så är jag absolut inte i träningsskick. Känslan är att jag åkt på en smitta eftersom jag inte känt det komma. Men nu är det som det är, det känns inte alltför allvarligt och har jag lite flyt är det över på några dagar. Det gäller bara att vila, sova ordentligt och vänta ut stormen. Ibland kan det vara kroppens sätt att lägga i bromsen och då är det bara att ta det lugnt och tänka göra lite annat. Allmäntillståndet annars är bra och jag har varit i skolan men istället för att träna på eftermiddagen har jag städat, klippt mig, fyllt i en del dagbok och lite annat sånt. Tanken i helgen är att ta det lugnt, kolla lite på Vinterstudion, tvätta och plugga lite matte. Inget direkt intresseväckande med andra ord. En positiv sak med att tvingas inte träna några dagar kan vara abstinensen och att man då är rejält motiverad och sugen på att träna när man sen kommer igång. Man nästan hittar gnistan igen och kommer på sig själv hur mycket man tycker om det man håller på med. Så det är väl bara att gilla läget och hitta på lite annat så länge!

Innan vi avslutar för idag kanske man ändå ska kommentera det faktum att Petter Northug i veckan meddelat att han slutar. Tråkigt slut på en otrolig karriär och även om han aldrig tilltalat mig som förebild eller så måste man ju lyfta på hatten och buga långt ner till tårna. Han har ju verkligen satt prägel på sporten och gått sin egen väg, det är stort! 👊🏼 Kolla bara in den här avslutningen under femmilen på VM i Falun. Se och njut!

/Filip

Vindarna har vänt!

/ filiplopez02 / Lämna en kommentar

Hej på er. Det är söndag och säsongens andra tävlingshelg är över. Det har varit en bra helg, jag fick positiv känsla och äntligen är kroppen tillbaks på banan. Men vi tar det väl som vanligt från början och kikar på hur tävlingsförberedelserna sett ut:

I torsdags morse hade vi gemensam träning och sprang ett lugnt distanspass uppe på Lugnet, det blev 1:20 lugn A1 lagom tills solen gick upp. 🏃🏻‍♂️

Fredagen bestod av ett skidpass på snöslingan, körde 1:15 skejt med 15 snabba impulser, bra pass för att få igång lite snabbhet. 💥Sprang också upp och hem och hade Framgångspodden med Sanna Kallur som gäst i lurarna. Inspirerande avsnitt!

En stund senare kom pappa upp och hade med sig de nya skidorna och pjäxorna. Det tog sin tid men nu är de här och tar materialet till en ny nivå den här säsongen. Snygga var de också!

Sen var det bara att packa klart det sista, göra lite kvällsfika och sen lägga sig. För sen blev det en tidig morgon och avfärd mot Älvdalen 6:45. 🔜

Väl på plats testade jag skidor, första distansen var ju 7,5 km fristil med intervallstart så vi testade glid och fick fram ett bra par. Åkte också för första gången i nya pjäxorna, de var riktigt riktigt bra: stabila, lätta och snygga!

Loppet då? Jo, som rubriken hintade om, vindarna har vänt! Äntligen svarade kroppen som jag ville, jag orkade åka snabbt, orkade hålla i tekniken och hade det tryck i åkningen jag saknat. Det var ingen toppform, men jag kände mig pigg igen och kunde åka fort och pressa mig, såå skön känsla att vara med på banan igen. Rent taktiskt öppnade jag kanske lite för hårt, men nu var huvudsaken att jag skulle få ha en bra känsla och strunta lite i resultat mm. Just det där med att inte tänka för mycket och bara fokusera på åkningen var viktigt för jag var inte så nervös inför och lyckades skärma bort mycket tankar och inte ta så allvarligt på situationen. Kort och gott, ett bra lopp och framförallt tar jag med mig den braiga känslan mentalt och fysiskt. Blev till slut 11:a, 3,25 min efter.

Efter loppet åkte vi till Mora och åt först en underbar thaibuffé…

…och sen checkade vi in på Moraparken, vårt boende under helgen. Då lade vi oss i sängarna och följde skidorna på Vinterstudion och kunde koppla av ett tag. Några timmar senare tog vi med oss skidorna till en vallabod och preppade de klassiska skidorna till söndagen. 🙌🏼

Söndag morgon 6:15 ringde klockan och vi startade dagen med hotellfrukost innan avfärd mot Älvdalen 7:30. Väl framme på stadion drog vi igång och testade skidor, såväl glid som fäste. Efter ett tag hittade vi ett bra par och jag började fokusera på uppvärmningen. Det var jaktstart som gällde och utgångsläget var baserat på lördagens resultat och 10:42.25 hade klockan tickat ner och jag drog iväg på de 10 kilometerna. Kände rätt fort att jag inte fick fast skidorna, spåren hade blivit mer glatta och blanka efter att det blivit lite uppkört och jag fick slita för att få fäste. Därmed kunde jag inte riktigt göra mig själv rättvisa, kroppen kändes bra men just att få fäste tog för mycket kraft för att kunna åka riktigt fort. Efter en spurtstrid ända in på upploppet (som jag tyvärr förlorade) så halkade jag ner en plats men blev ändå 11:a efter ett återbud framför i listan. Är ändå nöjd med loppet och hur jag lade upp det, men måste slipa lite på hornen i man-man- lägen. Hur som helst är jag så nöjd och lättad att kroppen är tillbaka så att jag känner igen den, att jag kan åka fort och att den usla känsla som varit i ett par veckor är borta. Det är lite som att jag hittat tillbaks till skidglädjen nu! Här några bilder:

Ett par timmars bilresa senare så var jag tillbaks här i Falun och packade upp, pluggade och så idag påbörjades en ny vecka. Jag och Hannah träffades efter skolan och sprang en lugn fin tur runt stan bara för att röra lite på benen efter helgen. Idag har det dessutom snöat hela dagen och kommit säkert 5 cm nynsö, något som klätt Falun i härlig julstämning.

Lite julkalender-feeling på den här bilden, eller hur? ❄️

Imorgon väntar ett styrkepass och sen vila på onsdag. Nu framöver kommer fokus ligga på träning och en form av träningsperiod över jul och nyår. Nästa inplanerade tävling blir i Åsarna 4-6 januari då jag gör debut i Scandic Cup. I övrigt har jag inga speciella planer för veckan, jag blir kvar här i Falun även i helgen och kommer kunna åka en del skidor. Nästa blogginlägg tänker jag blir under veckoslutet någon gång. Så tills dess så får ni ha en bra vecka, hörs och syns snart igen! 😁

/Filip

Intervju med skidlandslagets presschef!

/ filiplopez02 / Lämna en kommentar

Tjenare alla läsare. Det är onsdag den 5:e december och jag är tillbaka i Falun igen. I helgen tog jag det som sagt lugnt och i söndags körde jag ett litet formtest på löpband när jag körde en tröskelintervall på 20 min för att känna av lite vad kroppen klarade av. Kändes väl helt okej, det blev iallafall ett kort men effektivt pass och ett riktigt svettparty. På eftermiddagen kom Richard i några timmar och sen var det bara att packa och åka hem åt Dalarna igen. Möttes dessvärre inte av snö som jag hoppats, utan av ösregn… 😅

Falun by night!

Måndagen bestod av skola och träning. Vi körde ett intervallpass på den numera förlängda snöslingan, nu finns det alltså 2,75 km spår på Lugnet! 👌🏼 Upplägget var hur som helst 1×15 min i tröskeltempo följt av 4-3-2-1-1-2-3-4 min A3+ (fullt ös) med 2 min vila mellan. Föret var blött och moddigt pga regnet och den tunga känslan jag haft sen Idre bestod, benen tvärstumnade och tekniken satt inte. Trots det så åkte hornen fram och jag körde de korta intervallerna på ren vilja (och lite ilska) och jag fick iallafall en rejäl genomkörare. Totalt 35 min intervalltid, bra pass i mildvädret!

Igår morse körde vi sedvanlig morgonstyrka ute på Velodromen. Fokus som vanligt på explosivitet och att skapa lite snabbhet. 💪🏻

Efter skolan så drog jag igång och bakade (ja tro det eller ej). Fick lite julfeeling och gjorde ett par plåtar med lussebullar med choklad i istället för russin. De blev supergoda och lär räcka ett tag framöver!😋

Idag har jag vilodag och har ägnat dagen åt lite packning och pluggande. Känns som jag haft många vilodagar men när kroppen inte riktigt svarar så är det bättre att hålla huvudet kallt och låta den återhämta sig rejält. I helgen är det dessutom tävling i Älvdalen och då vill jag optimera så gott jag kan för att kunna vända trenden och få en bra känsla då. Mer om den tävlingen strax.

För idag kära läsare har jag också besökt Svenska skidförbundet, faktiskt i skolarbetssyfte. Vi håller på med ett arbete där vi ska undersöka ett yrke vi satsar på och jag beslutade mig för att söka fakta om yrket kommunikationschef. Därför tog jag i förra veckan kontakt med svenska skidlandslagets kommunikationschef och pressansvarige Katarina Medveczky. Och idag fick jag alltså möjlighet att intervjua henne inne på skidförbundets kansli. Nog var jag allt lite nervös när jag gick upp till Lugnet, men intervjun gick jättebra, jag fick bra svar på frågorna, hon var trevlig och det ska bli spännande att se hur resultatet blir så småningom.😁

Fel
Den här filmen finns inte

Imorgon väntar ett distanspass löpning 1:30 direkt på morgonen och sen ska det grejas med skidor, packning och städning inför helgen. Det vanliga alltså när man emellanåt lever livet i en väska. 🤷🏻‍♂️

I helgen är det tävlingsdags igen, Björnjakten i Älvdalen väntar och det innebär min andra tävlingshelg för säsongen. Distanserna är 7,5 km fristil med intervallstart på lördagen och så en efterföljande jaktstart klassiskt 10 km på söndag. Två distanser som passar mig bra, speciellt söndagens jaktstart ska bli riktigt skoj. Min förhoppning är att vända den dåliga känsla jag haft och få med mig positiva saker. Jag tänker gå in i helgen med ett blankt papper framför mig och verkligen köra järnet och tro på min förmåga. Det är tidigt på säsongen än och det är bara att ösa på så bra man kan!

Wish me luck! 👊🏼

/Filip

Bildspecial 2017/18!

/ filiplopez02 / Lämna en kommentar

Hej på er! Såhär på Valborgs kväll så bjuder jag på del 2 i summeringen av säsongen där jag delar med mig av alla mina favoritbilder från säsongen, från december till april. Varsågoda:

December inleddes med en veckas praktik hos Ronja i Torsby, då kan man säga att vintersäsongen drog igång på allvar!

Premiären gjordes i ett vintrigt Älvdalen! ❄️

Lucia-sprint med svart grupp.

Tre fantastiska bilder på vintriga vägar i Dalarna! 🙌🏻

Nedvarvning efter en sprintdag i Dala-Järna.

Vätskepass efter intervaller på sydligare breddgrader! 🏃🏻

En solig men ändå mörk jul iår…❤️

Gott nytt! 🥂

Ban-och skidtest i Mora!

”Fart över krönet” 💨

Skidtest!

Årets fällning! 😜

Återigen på värmländska vägar, den gången efter tester i Torsby!

Bergebo Ski Weekend!

DM-silver! 🥈

Testrace på hemmaplan!

Skidåkning hemma i Fjugesta sker inte allt för ofta:)

Uppvärmning i ljusets sken samma kväll som min första seger kom! 🙏🏻

Årets roligaste bild blir från målgång i semifinalen på Tour De Mössebergs supersprint. Vi föll som käglor… 😂

Äkta skidförhållanden. NOT. ☔️

Spurt i tekniksprinten, inte vackert men det ledde till en 12:e plats!

Bild från en makalöst fin morgon på väg till skolan. 📸

Sista passet innan avresa till Lycksele, löpning i solnedgången.🏃🏻

Bilden talar…

Snö fanns det iallafall… 😉

Hedlundagården i motljus!

Banans finaste punkt! 👊🏻

Filmkväll!

Gruppbild förstås!

Back to basic! 🙃

Nysnö och belöning efter 1 h stakning! 🙌🏻

…och lite tjuvskejt;)

Alltså långspåren! 😍

Varm choklad.😁

Ban-inspektion med Ronja inför Folksam Cup!🎿

Tävlingsfokus.👀

Som vanligt efter målgång! 🤢

Säsongens sista målgång!

I pannlampans sken. ❄️

Min skola till hösten! 😁

Woooow!

Grillning med kompisar!🙌🏻

Folkfest i Falun!📸

DNF på Lilla SS:(

Skicross i Sörbybacken!

Sista turen på natursnö!

Känslan efter intervaller i solsken! 😎

Säsongens sista skidpass, tur man fick avsluta fint!

Ja vilka minnen! Och det fina är att alla bilder och många fler finns sparade under fliken ”Galleri”, där ni hittar hela min samling, så kika in där!

Det har varit en helt fantastisk säsong och det bästa med att spara bilder från tävlingar och roliga ögonblick är att jag kan plocka fram dem och motivera mig själv med. Är det dåligt väder eller om jag är trött så scrollar jag bara igenom bilder och drivet är genast tillbaka. Även dokumentärer är utmärkta att kolla på innan t.ex intervallpass, där är ”Svenska Skidhjältar” en favorit. Makalöst bra produktion där man får följa landslaget i satsningen inför VM i Falun. Då får man sådär härliga vibbar och blir påmind om sina drömmar och mål ända sen man var liten. Sen har jag som idrottsfantast svårt att hålla känslorna i schack när jag ser sånt och speciellt klassiska idrottsögonblick, tänk att idrott kan beröra så! Så sök på Sveriges skidhjältar på youtube och se alla 5 delar, det är det värt.

Ja det var väl allt för idag hörni. Vi har ju långhelg och är lediga imorgon med, så jag startar igång träningsåret tredje träningsvecka imorgon och sen är tanken att jag sticker emellan med ett ”vanligt” inlägg igen innan vi tar del 3 av årets säsong tillhelgen. 😁🙌🏻

So long

/Filip

Summering av säsongen 2017/18!

/ filiplopez02 / Lämna en kommentar

Hej på er! Det är dags för del 1 i serien där jag delar med mig av tankar kring säsongen. Idag är det dags för den stora summeringen av skidsäsongen, så här kommer allt från säsongen 2017/18:👇🏼

Säsongen drog igång på riktigt när jag gjorde tävlingspremiär i Älvdalen. Inledningsdistansen var 5 km skejt och jag försökte få in rutiner kring uppvärmning, skidtest mm. Loppet var jag nöjd med och jag gillade verkligen banan som innehöll fina åkbackar, lite tekniska nedförskörningar och ett bra upplopp. Dagen därpå var det klassisk jaktstart vi skulle ta oss an och kroppen svarade bra och jag stakade för första gången jämnt med de andra runt omkring. Dessutom gjorde jag en stark avslutning och lyckades hålla ett knippe åkare bakom mig. Jag tog med mig en bra känsla att bygga vidare på!

Nästa helg var det sprintdags och bilen gick en tidig söndag mot Dala-Järna. En klassisk sprint på en 1,7 km lång bana var det som gällde, något som jag gillar. Prologen gick okej även om jag inte hade riktigt den där sprint-speeden som krävs. Den kom istället fram i heatet där jag tack vare min styrka i starten hängde på täten upp i första backen. I mål räckte det inte hela vägen men jag fick välbehövlig rutin av att få åka heat!

Efter jul och nyår drog vi till Mora där Morapinglan, en av årets största ungdomstävlingar skulle gå av stapeln. Jag gjorde en bra klassisk jaktstart, men ännu hade inte den där känslan av när man inte kan bli stum infunnit sig. Jag slutar 24:a, en bra bit närmre täten än för ett år sen, på samma bana och med samma distanser.

På torsdagen efter var det dags för intagningstester i Torsby, något jag lite bävat för under året. Testerna var styrka (chins, dips och brutalbänk), beeptest och harrestest. Jag lyckades persa på allt och att jag gjorde 6 chins är något jag kan leva länge på. I bilen hem var jag så himla nöjd, jag var bäst när det gällde!

Bilen rullade vidare och två dagar senare var det Bergebo Ski Weekend i Borlänge. Jag körde både fristilssprinten på lördagen och den klassiska distansen på söndagen. Känslan var inte på topp men återigen fick jag erfarenhet av att åka sprintheat+ att distansbanan var troligen den tuffaste under hela säsongen. 😅

Här emellan tog jag och Sebbe DM-silver i sprintstafett, ett lopp där jag gick ut med guldkänning på sista sträckan men fick ge mig. Rejäl revansch tog jag tisdagen veckan efter då jag gick och vann poängtävlingen i Ånnaboda. 7 km klassiskt var distansen och jag lyckades alltså ta min första seger i ett skidlopp, stort! Just känslan när jag insåg att jag ledde med ganska god marginal var ny för mig och något jag förhoppningsvis får uppleva fler gånger! 8 sekunder blev segermarginalen och jag bevisade nu på riktigt för mig själv att det faktiskt går!

Sen var det dags att dra mot sydligare breddgrader, nämligen Falköping och Tour de Mösseberg. Touren inleddes med 100 m där jag lyckades ta mig vidare och åka semifinal, 100 m som är en udda distans men som jag gillar skarpt. Distansloppet senare på kvällen gick däremot riktigt dåligt, kan ha varit det sämsta loppet jag någonsin gjort. Jag hade absolut inget fäste och slet i 6,6 km, något jag mest fick skylla på mig själv eftersom jag valde valla och skidpar. Revansch fick jag dagen därpå i tekniksprinten. Slutade 12:a och hade känn på top 10, en av höjdpunkterna denna säsong! Jag avslutade touren med en 14:e plats och blev också det totalt. Rolig, men lerig helg som slutade med säsongens kanske näst bästa resultat. 🙌🏻

Sen började den riktiga uppladdningen mot USM i Lycksele. Jag lade en tvåveckors-plan och riktade nu fullt fokus på säsongens stora mål!

Resan började med att vi åkte hemifrån på tisdag-kvällen, övernattade i Gävle och åkte sen längs kusten, över Höga Kusten bron och så småningom kom vi fram till Hedlundagården och mötte de andra i klubben. Termometern stod på -30 grader och dagarna därpå var det lätt träning, vallning och skidtester som gällde. Emellan det var det äta, sova som gällde (och så lite rundpingis.) 😉

Det var med en speciell känsla som jag och Anja åkte banorna tillsammans dagen innan. Det låg spänning och förväntningar i luften, man visste vad som väntade, det man väntat på hela säsongen. Det var perfekta förhållanden och vi var väl påpälsade i kylan och körde några dagen-innan-tävling-impulser inne på stadion. Jag kommer ihåg känslan av att allt var så stort att man kände sig som ett proffs och när vi testat klart tänkte jag att banorna borde passa mig bra. Den uppfattningen delade jag inte efter målgången dagen därpå. 7,5 km klassiskt var distansen som jag bara nån vecka innan hade vunnit hemma i Ånnaboda och som blivit en favorit. Det slutade med en 56:e plats, över 4 minuter efter… I mål var jag helt tom. Så besviken, så uppgiven. Hur kunde det bli som det blev? Återigen hade jag valt fel skidpar och jag slet och slet runt de två varven. Jag vägrade ge upp, vägrade acceptera att det gick dåligt och gav allt jag hade in på mållinjen. När jag passerade den var jag så besviken och när jag läste resultatlistan var det inte långt till tårar. De närmsta minuterna där var jag inte jättetrevlig att ha att göra med. 😅 Tänk att idrott kan vara så komplext, för egentligen är det ju bara en tävling, men där och då så var allt negativt. Det var som en käftsmäll och jag tappade tron på mig själv, på min egen kapacitet. Men livet fortsätter och positiv som jag är så vägrade jag gå runt med dålig attityd, något som lätt smittar av sig på en grupp. Istället nollställde jag mig själv och under kvällsmötet till sprinten intalade jag mig själv att jag inte har något att förlora. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade svårt att sova den kvällen…

Dagen därpå var det sprint och jag följde mina vanliga rutiner, med skidtester, uppvärmning mm. När jag stack iväg hade jag inga som helst krav, bara att köra allt jag hade. Det blev en 52:a plats och även om det var långt ifrån en sprint jag vet att jag kan så var jag ändå glad. Jag gav det jag hade för dagen och det var målet.

Jag försökte glömma det som var och på söndagen på sista distansen var det stafett. Det är något speciellt och roligt med att åka stafett och jag lyckades göra mitt bästa lopp under helgen och vi slutade 17:e, en skön avslutning ändå. Jag var så splittrad hela helgen, för samtidigt som vi var ett väldigt skönt gäng där och hade väldigt kul tillsammans så var jag ju besviken, årets stora helg var liksom över och jag hade underpresterat. Men det var en stor upplevelse att få vara där, med en meter snö och ren skidpropaganda och det är ett minne jag verkligen tar med mig. Ändå kan jag inte släppa tanken på hur det blivit om jag hade haft bra skidor första dagen…

Jaja, livet gick vidare och jag tränade på i vinterlandskapet på hemmaplan. För vintern kan man inte klaga på, helt fantastik ur en skidåkares perspektiv. Här en bild från en av kvällarna jag tränade här hemma i elljusspåret.

2 mars inleddes vad som skulle bli min sista tävling, nämligen Folksam Cup. Det blev en helg där jag lyckades få revansch och 43:e platsen i prologen är mitt bästa resultat på en stor nationell tävling. Den dagen hade jag kanonskidor och disponerade loppet perfekt, något som inte händer allt för ofta. På eftermiddagen visade jag också prov på mina vassa avslutningar då jag på ren tjurskallighet och snabbhet vann spurten om 45:e plats. Det kändes som en seger när jag gled över mållinjen, tror nämligen aldrig jag varit så trött! Absolut sista tävlingen blev teamsprinten där jag och Anja bildade lag. En rolig tävlingsform där vi båda gav allt vi hade för dagen. Bästa minnet därifrån är helt klart när speakern nämner team Andersdotter/Andersson som en av förhandsfavoriterna i vårat kvalheat. Det var häftigt!

De tre kommande veckorna blev jag sjuk och missade tyvärr Lilla Skidspelen i Falun och stora delar av vårvintern över lag. Under den tiden fick jag däremot beskedet att jag dels fick avslag från Torsby men också att jag blivit antagen till skidgymnasium och det i Falun. Jag vart så glad när mobilen ringde och jag insåg att det som varit ett mål länge nu skulle gå i uppfyllelse!

I samma veva fick jag dessutom ta emot ett stipendium av Tysslinge Företagare för ”Årets ungdomsidrottare” på 4000 kronor. Något jag verkligen inte räknat med och det var en stor ära att lilla jag fick det liksom. Motiveringen att jag är en fin ambassadör för skididrotten gör mig varm inombords. Det är tufft att träna så mycket som vi ändå gör och att få tillbaks på det sättet är ovärderligt. Jag tycker det är så viktigt att vara positiv och ge allt oavsett om det är i skolan eller i skidspåret och att den glädjen och inställningen kan spridas är såå så kul.

Summan av kardemumman blir att jag är nöjd med säsongen. Jag har haft förmånen att vara frisk under den viktigaste säsongen i min relativt korta karriär. Jag har gjort intagningstester, tävlat runtom i hela Sverige, vunnit mitt första skidlopp, kommit in på skidgym och haft riktigt riktigt kul. Det är i slutändan det viktiga och alla upplevelser, lärdomar och erfarenheter tar jag med mig i ryggsäcken.

Sist men absolut inte minst vill jag rikta ett jättetack till er alla för alla glada påhejningar längs med spåren, för uppmuntrande kommentarer och stöttande i med och motgång. Det betyder mycket!

/Filip